Tufft år i Irak

Året började tufft och jag insåg att mentalt är det påfrestande att vara så länge i Irak. Jag hade varit där i nästan 12 månader med bara ett par veckors semester och även om affärerna fortsatt gick bra och orderna kom in så var jag spänd och lättretlig. Stress hantering var inte uppfunnit då! HQ hjälpte knappast det var fler och fler organisationer i Sverige som hade sina största affärer under 1981 i Irak vilket skapade tryck från dessa organisationer att fortsätta på den inslagna och lyckosamma vägen. Den enda som vi misslyckats med var Publika telefonväxlar AXE som var marknadsledare i världen men hade inga affärer i Irak. Som jag tidigare berättat var det på grund av politiska orsaker och inget annat men denna organisationen i Sverige nu ledd av en ny chef Anders förstod inte detta utan tryckte på. Jag fick besök av en vän Uldis på HQ, regions ansvarig för Mellan Östern och tog en frukost med honom i trädgården.

Uldis Zervens

Jag förklarade problemet för Uldis som lovade att när han kom hem så skulle han ta upp det med den nya chefen Anders på AXE avdelningen så kanske vi kunde lugna ner honom.

Min sekreterare Aida var duktig men kunde givetvis aldrig säga nej till en kund som måste träffa mig och ibland ställde det till problem. En dag i februari kom jag in på morgonen som vanligt vid 8 tiden och hade då möten bokade 9, 10, 11, och 12 vilket var nästan omöjligt att utföra i miljon staden Bagdad med den tokiga trafiken (Irakier kunde inte köra bil då heller). Detta innebar att man igen blev stressad att missa ett möte så när jag körde från ett möte till ett annat så var jag inte uppmärksam på trafiken och en bil som stod parkerad vid trottoaren svängde plötsligt ut och körde mig i sidan dock med mindre skada. Vi stannade båda och han som var en militär bad om ursäkt men jag skällde på honom med alla taskiga arabiska ord jag kunde. När detta hände så var det en annan person som gick fram till min bil och tog ut bilnyckeln och stoppade i sin ficka. Jag bad omedelbart att få tillbaka nyckeln vilket han inte verkade intresserad av. Då sa jag ge mig nyckeln eller du får en smäll! Ingen reaktion så jag gav honom en rak höger vilket innebar att han trillade i gatan. När jag skulle ta nyckeln ur hans ficka var det 3-4 poliser som hoppade på mig och släpade iväg mig till en lokal polisstation som låg på andra sidan gatan. Kanske otaktiskt att slå ner någon mitt emot en Polis station! Jag sattes i en cell och mina värdehandlingar inklusive pass togs ifrån mig. Efter en timme så kom en högre polischef och det var dags för förhör. Jag fick då veta att den jag slog ner var en civilklädd Polis och att jag skulle få sitta inne länge i fängelset. Jag fick ringa ett samtal till kontoret och förklara vad som hänt och dom lovade att skicka någon. Innan dess var det mer förhör och då vi kom till sponsor referenser i Irak kom jag ihåg namnet på den Generalmajor jag förhandlat kontraktet med och drämde till med hans namn. Det blev helt tyst i rummet och förhörsledaren sa något till sin assistent som omedelbart reste sig upp, hämtade mina bilnycklar och sa att jag omedelbart skulle lämna Polis stationen. Jag var inte sen att lyda honom och när jag kom ut i vestibulen satt en Ericsson lokal anställd Hassan och väntade på mig. Min bil var inte mer skadad än att den gick att köra till kontoret men Hassan insistera på att köra. Kanske tur det?

Tillbaka på kontoret var det fullt kaos, alla ville veta vad som hänt och hur jag kunde bli utsläppt så fort. Efter lite diskussioner bestämdes det att jag skulle ta resten av dagen fritt så jag körde hem. Min fru var lika orolig då en arbetskamrat till mig och vän sen Stockholms tiden Peter redan hade tagit en taxi hem till mig och pratat med frun för att förbereda henne. Vi tog en lugn eftermiddag och det bestämdes att vi nästa dag skulle leta efter en semesterresa.

Kanske det behövdes mer socialt liv så vi gick på ”Tusen och en natt Party”. Här med Kenneth och Gerd.

Arab party

Veckan efter händelsen gick jag och köpte en semester resa till Cypern som var en av få länder man flög till från Bagdad. Vi skulle resa några veckor senare och våra goda vänner familjen Åman följde med.

Åka till Cypern skulle bli en höjdare för oss alla och vi lyckades också få min frus föräldrar att ta en sista minuten resa och vara där en del av vår vistelse. Det var ju en möjlighet för dem att träffa barnbarnen. När vi kom dit så rusade vi till mataffären som var en normalstor affär men för oss enorm och full av läckerheter som inte fanns i Bagdad. Vi köpte massvis av skaldjur och fisk som sen när vi kom till vårt lägenhetshotell omedelbart avnjöts även om det var 7 på morgonen. Detta sköljdes ner med skumpa! Livet var igen underbart.

Uppe i bergen på Cypern var där fortfarande snö i Mars månad så vi hyrde en bil och körde upp i bergen. Vi hade ju inte sett snö på länge och barnen insisterade.

Cypern semester

Givetvis blev det sol och bad också nere på stranden. Här är Lena och Eva som funderar på vart dom ska hoppa i havet. Semestern blev lyckad och vi kom tillbaka till Bagdad utvilade och pigga.

Cypern 2

Mitt Polis projekt där 19 polisstationer över hela landet skulle ha larm utrustning typ 112 har nu dragit igång och våra bilar som ska dra en husvagn och köra runt i landet är på plats. På varje Polisstation skulle det ta ca en vecka så matleveransen i husvagnarna var en succé. Allt fungerade bra och polisen var mycket nöjda. På bilden testar Torbjörn, Åke och Jörgen en av bilarna.

LMS

Det var trevligt att få ner gamla arbetskamrater från Malmö, killar som jag jobbade med på 70 talet och kände väl. Vi började nu få så många ungkarlar och ensamma män att vi hyrde hus som skulle användas till gästhus vilket min fru fick i uppdrag att sköta som anställd. Det blev ju tråkigt för fruarna att vara hemma hela dagarna när barnen var i skolan. Alla gästhus behövde möbleras och diverse inventarier skaffas. Igen, det viktiga var att dessa ungkarlar trivdes så dom kunde göra sina tuffa jobb utan att komma hem och vantrivas i sina hus.

Skånegänget

Tobbe, Jörgen, Annki, Truls, Göran och Gert en av många middagar med dessa stackars ungkarlar! Sill middag som hände var gång någon kom från Sverige med sill i bagaget. Varje gång någon resenär skulle till Bagdad så bad vi personen ta med något extra som man längtat efter.

I sitt jobb fick min fru Annki också en möjlighet att resa runt i Irak då hon skulle möblera, tillverka och köpa inredning till alla dessa gästhus. Anita Le Gran var vår lokala sjuksyster som koordinerade med vår lokala läkare när vi var sjuka var också med. Här är Annki och Anita på en resa till Mosul och stannar till och tittar på det berömda klostret Hatra.

Annki o Anita i Hatra

Fortfarande var det krig och egentligen ville vi inte ha våra fruar resande i landet men med på resan var Lars-Erik Wihlborg och Anders Lindeberg. Här sitter dem på en restaurang, tittar förundrat på maten och funderar på vad som är beställt av Drivern Aziz.

I Mosul

Nu började det närma sig skolavslutning i Svenska Skolan vilket var precis som i Sverige i början på Juni. Min yngsta dotter Linda började på Engelsk kindergarten när vi kom till Bagdad där hon snabbt lärde sig Engelska men nu hade hon gått ett helt skolår i Svenska skolan.

Linda skolavsutning

Fruar och barn reste ofta hem direkt efter skolan men vi stannade lite längre i värmen. Vi visste att utan fast bostad i Sverige skulle vi bli tvingade att resa runt och bo hos släktingar och vänner.

 

 

 

 

Irak hur kul som helst..

Jag kom tillbaka till Irak redan efter några veckor det var för många affärer på gång för att ta någon längre semester i Sverige. Innan jag åkte hade jag pratat med organisationen i Sverige som skulle beställa och leverera husvagnar till vårt polis projekt och min ide var att fylla husvagnarna med Svensk mat. Dels ville jag att installatörerna som åkte runt med husvagnarna hade minst bas mat om dom skulle få problem att hitta affärer att handla själva men jag såg också en möjlighet för mig själv och andra att få lite Svensk mat. Husvagnarna proppades fulla med Bullens korv, skinka på burk, cornflakes, matjessill på burk, kaffe, mm och när dem sedermera kom till Bagdad under hösten så blev det julafton. Kriget hade ställt till det med transporter och med planhushållning som rådde i Irak var det svårt att få en jämn leverans av mat. Vissa veckor fanns t.ex. inga ägg vilket gjorde att man köpte en stor låda med 144 ägg när det väl fanns och det samma med en massa andra produkter. Vi lärde då oss att idka byteshandel inom familjerna så man fick två tomater för ett ägg. Kanske nyttigt för oss alla att förstå att allt inte finns alltid. Man skaffade också en stor frys för när det fanns kyckling så köpte man en låda inget annat. Vi hade ju haft mycket strömavbrott och därför skaffat en generator som nu var nödvändig när man fyllde frysen.

När jag kom tillbaka var det bara dem vanliga ungkarlarna på plats men under hösten skulle vi få massvis av familjer vilket vi alla såg fram emot. Vi hade inget att göra en långhelg och beslöt oss för att åka en tur i Norra Irak som var tillräckligt långt från gränsen där kriget pågick. Dock var det många som varnade oss för Kurderna speciellt uppe i bergen dom var mycket skjutglada. Vår färd gick från Bagdad till Samara, vidare genom Saddams by Tikrit, genom Mosul och upp till Kurdistan och staden Dohuk. Därefter körde vi upp i bergen till Sarsang och tog in på ett Hotell. Med på färden var Nadim, Johan och Thomas.

Sarsang

Vi tittade också på historiska sevärdheter bl.a. klostret i Hatra 600 f.Kr.

Sarsang 2

Tror inte detta kloster finns kvar förmodligen sprängt i luften av IS. Kurdistan var mycket vackert helt olik det öken landskap som fanns i södra Irak. Vi tog in på hotellet i Sarsang och lyckades få lite att äta. På morgonen när jag vaknar och tittar bort mot Johan på andra sängen ser jag 2 råttor som leker under hans säng. Jag väcker Johan med denna goda nyhet varefter han utbrister det finns en råtta under din säng också! Vi beslöt oss då för att snabbt checka ut och äta frukost på vägen.

Väl tillbaka i Bagdad var det dags för nästa affär som vi hade väntat på länge ett nätverks/transmissions kabel projekt där vi skulle lägga kabel från Bagdad till en massa andra städer runt omkring. Mycket chefer var intresserade på HQ och vi fick besök av dem alla. Samtidigt ville man ha en anställd på plats som kunde denna produkt och därför började Tommy på säljavdelningen och vi var nu totalt 5 stycken. Kontraktet på närmare 700 msk skrevs på och firades ordentligt och projektet skulle börja nästan omedelbart. Som vanligt firade vi hemma hos mig som hade stort hus!

Network

Nu kom min familj tillbaka från Sverige dom hade tröttnat på den dåliga Svenska sommaren och hade ej heller något hus i Sverige att bo i. Efter alla våra kontrakt började nu fler familjer komma till Bagdad framförallt från SRA som var dem som kommit längst i sitt projekt. Detta underlätta mycket för min fru och barnen som nu började få Svenska kompisar också i skolan. Familjen Åman från SRA blev nya vänner till oss och barnen hittade snabbt sysselsättning nedan var det brännboll på en tomt bakom deras hus. Två Irakiska barn ville också vara med.

Brännboll

Personal från hela världen kom nu till Irak för att hjälpa till i alla projekt vi hade vissa med stor erfarenhet andra rena nybörjare. Som chef fick vi en man som varit installationschef i Saudi Arabien under ett antal år och han blev nu befordrad till lokalbolags chef. Var förmodligen inte många som ville åka till Irak då det var krig så många gånger fick man ta vad man kunde. Servicen på kontoret och till dem anställda gjordes som i Saudi Arabien genom att man anlita Filippiner som bara inte vara dugliga och jobbade hårt men kunde Engelska bra.

Organisationsmässigt blev det en traditionell för tiden organisation med försäljning, administration, installation, projektledning och ekonomi. Vår nya administrationschef visade inga positiva sidor, allt var besvärligt så vi blev lite oroliga. SRA ville inte vara med på denna organisation utan drev sitt projekt separat men deras chef rapporterade dock till landchefen. Samtidigt som alltid på Ericsson hade man en matris organisation dvs man hade en chef i Sverige också. Vår administrationschef som jag kände sen tidigare fick jag ta ett allvarligt samtal med där jag förklarade att han fanns bara här i Irak för att se till att vi fick ut mest av våra hårt arbetande anställda. Han höll inte med utan införde en massa regler och konstigheter som gick stick i stäv med glada och hårt arbetande anställda. Tyvärr lyckas man inte alltid och han blev ett bra exempel på Ericsson filosofin att har man skrivit ett kontrakt med någon så ska han vara på plats kontraktet ut oavsett hur det fungerar! Sen när dem kommer hem hamnar dom i karantän!

Vi hade viktigare saker att ta hand om och jag blev nu kallad till en hög militär som var den som mottagit leveranserna av manuella växlar tidigare. Han var väldigt upprörd men efter att ha lugnat ner sig så ville han att jag omedelbart kom med ett nytt kontraktsförslag på lika stora kvantiteter av manuella växlar så vi kunde skriva på imorgon och börja leverera nästa dag! Jag blev helt ställd och frågade flera gånger vad han menade vilket endast gjorde honom mer upprörd. Jag skyndade iväg men innan jag lämnade byggnaden så fråga jag en Löjtnant jag kände lite vad som hänt. Han berättade då förtroligt att alla leveranser på existerande kontrakt som kom från Sverige skickades till ett förråd som låg 5 mil från gränsen och Iran hade fått tag i en missil som test sköts och man träffade förrådet. Allt förstördes!

Jag kom tillbaka till kontoret och ringde omedelbart HQ som givetvis blev eld och lågor och lovade skicka ett nytt kontrakts förslag på morgonen dagen efter inklusive en ”Power of Attorney” så jag kunde signera det. Dagen efter åkte jag tillbaka till generalmajoren och vi båda skrev på avtalet utan någon större diskussion. Jag lovade att vi skulle börja leverera inom några veckor och han blev väldigt tacksam att vi kunde ställa upp.

Flera veckor senare fick jag ett brev med en stor nyckel i det var från Söderhamns kommun som gav mig nyckeln till staden! Med i brevet var utklipp från lokala tidningen som berättade att nu skulle fabriken inte läggas ner. Kul med den typen av uppskattning.

Nyckel

Nu hade så många familjer anlänt att vi började åka till den stora sjön Thartar som låg en timmes bilresa rakt väster ut vilket innebar en lugn och skön Fredag på stranden. Grillning blev snabbt populärt men många importerade också windsurfing grejor och lärda sig vindsurfa. Irakierna var inte mycket för bad så vi fick vara där ganska ensamma och speciellt barnen uppskattade att komma ifrån Bagdad ett tag.

Lake Thartar
Lake Thartar

Sjön var förrädisk då det snabbt blev djupt så vi fick inte lämna barnen ensamma. Det hände att Irakier drunknade men vi räddade också ett antal.

Fortfarande såg eller hördes det inte mycket från kriget och hade vi projekt närmare gränsen så utbildade vi Irakier att utför dessa för oss. Fungerade bra och var ett gemensamt intresse för båda parter.

Under hösten fick vi en hund som bestämt sig för att bosätta sig i vår trädgård och då det bara var en valp så var det svårt att slänga ut den. Annars var Irak lik Saudi Arabien att det drog stora hund flockar igenom    Bagdads utkanter men då inga Koreaner fanns minskade dom inte i antal. Hunden fick efter bad namnet Frida och skulle senare adopteras av Tommy och Liz.

Frida

Vi närmade oss nu slutet på året och det som startade med mig vid krigsutbrottet plus 10 lokalt anställa var nu 300 Svenskar, 200 Filipiner som skötte service och 700 kineser som skulle gräva och lägga ner kabel. Vi var under hösten inbjudna till middag hos Kineserna som kom från Peking regionen och det var första gången man fick smaka riktig Kina mat. Dock blev vi förvånade att det var 16 vegetariska rätter, en fisk, en anka och en griskött. Inte alls vad man var van med från Kinesiska krogar i Sverige.

Innan vi firade nytt år så var det dags att fira alla traditionella Svenska högtider och nu var det Lucia som firades på både Ericssons och SRA’s kontor.

Lucia

Vi stannade över Jul och Nyår i Irak och med alla dessa kristna som fanns i landet blev det en skön och avkopplande jul kanske bara för kort! Julafton firade vi hemma hos SRA chefen Jan och hans familj och totalt var vi nog närmare 40 personer.

Julafton 2

Den Irakiska granen var ingen höjdare men man tog vad som fanns.

Sen var det dags för Nyårsfest som gick av stapeln på mitt tak som var perfekt med alla vackra raketer och gevärsskott som lokal befolkningen använde. Araber i gemen har inga problem att fira något genom att skjuta ett antal gevärs salvor rakt upp i luften dock har dom mindre förståelse för att kulorna kommer ner någonstans! Tack och lov hände inget denna gång.

 

 

Irak med familjen på plats

Jag åkte hem till Sverige i mitten på Mars och efter några dagar hemma så bar det iväg med hela familjen till Kuwait. Vi ska då hämta min bil en Toyota Super Salon Executive och färgen jag hade valt var himmelsblå vilket sedermera retade många då vi endast fick ha vita bilar. Vem som hittat på en så dum regel kan man bara gissa men säkert en administratör på HQ som inte visste något om Irak. De flesta bilar vi hade i Irak var stora Amerikanska suburbans som passade bra i öknen men jag skulle ju bara jobba i Bagdad och köra mycket mellan alla kundbesök. Väl i Kuwait tog vi in på ett bra hotell som hade swimmingpool allt för att göra barnen nöjda. Jag hämtade bilen och kollade att det inte var några problem att köra till Bagdad men det gick dagligen massvis av lastbils transporter så jag var inte orolig. Efter några dagar med sol och nöje påbörjade vi vår resa. Bilen var givetvis full av det som jag saknade i Bagdad, viss mat men också VHS spelare, kamera, filmkamera (förbjudet) samt många resväskor.

Kicki Linda och min nya bil

Vägen på den tiden gick utanför Basra sen rakt norrut till Bagdad ca 80 mil men var hyfsat bra med två filer i vardera riktning. Ganska snabbt upptäckte vi att hela innerfilen var full av lastbilar som transporterade varor till Bagdad. Det var stora lastbilar och dom låg mycket tätt ville inte ha några personbilar mellan sig. Ytterfilen var dock tom på bilar, fanns väl ingen som körde till Bagdad som inte var tvungen.

Efter ca 20 mils körning så kom en stor sten ut på vägbanan, förmodligen från en av lastbilarna och det fanns ingen möjlighet att väja! Jag hann tänka att måste ta den nära hjulhuset så den inte förstör för mycket men det hjälpte inte. Inne i bilen hördes dunk, krasch, bom så bilen dog och jag fick totalstopp. När vi sedermera fick den in till kanten så var det bara att parkera den. Öppnade motorhuven och kollade men såg inget det var ju under bilen allt hänt. Efter 20 minuter i brännande sol så kom det en taxi som jag lyckades stanna. Frågade efter närmaste stad vilket var Amarah som låg 7-8 mil från Iranska gränsen. Lite väl nära kriget men jag hade inget val utan frågade taxi chauffören om han kunde köra mig dit. Familjen fick stanna kvar i bilen med låsta dörrar och instruktioner att inte öppna för någon! Jag hade inte kommit långt när bilen var omringad av lokala öken boende människor som ville hjälpa till och fru och barnen blev livrädda. Dom öppnade motorhuven som jag inte låst men då kunde inte frun hålla sig utan rusade ut och skällde på dem på Svenska. Då blev dom livrädda och backade, hade ju aldrig sett en blond arg svenska.

Väl i Amarah bad jag taxi chauffören att köra mig till en mekaniker som kunde titta på bilen. Vi hittade en kille som var beredd att följa med till min bil och kolla den vilket var 20 km utanför den lilla staden. När vi kom tillbaka försvann alla som ville hjälpa till tidigare och mekanikern la sig under bilen och skakade på huvudet. Vi måste bogsera bilen till staden med hjälp av taxin som fortfarande var behjälplig. Taxi chauffören hade dock ett krav och det var att min fru satt i hans taxi i framsätet. Varför förstod vi senare när vi kom tillbaka till Amarah och han tutade på alla och pekade på min fru. Han ville visa att han hade en utländsk blond kvinna i sin bil. Vi körde till bilmekanikerns verkstad och körde upp på en brygga. Vid en riktig besiktning av underredet på bilen visade det sig att både transmissionen och motorblocket hade fått sprickor och oljan runnit ut. Trodde inte det gick att laga men mekanikern lovade att fixa det provisoriskt så det räckte att köra till Bagdad. Han ville ha några timmar på sig.

Vi bad Taxi chauffören köra oss till ett hotell om det fanns. Väl där ville vi äta något då det var lunch tid och kyckling kunde ordnas fram. Vi fick in maten men under tiden hade det samlats massvis att folk utanför hotellet som ville se en skymt av oss. Några gick in och det blev en folksamling runt vårt bord vilket innebar att vi plötsligt inte var hungriga längre. Vi flyttade upp på andra våningen för att få lite plats att äta i lugn och ro. Otroligt att vi kunde väcka så mycket intresse men det fanns inte väst TV kanaler i Irak utan bara lokala så dem hade aldrig sett blonda människor tidigare.

Efter tre timmars väntan gav vi upp och bad taxi chauffören köra oss till verkstaden. Han hade stannat hela tiden med oss då han gjorde mer pengar den dagen än resten av månaden. På väg att prata med mekanikern så ser vi vår ljusblåa bil komma i full fart emot oss på andra sidan vägen. Vi tutade och han stannade bilen. Jag frågade då hur i helsike kunde han fixa detta och svaret blev ”mister I am an Engineer” det var han kanske inte mer troligt en konstnär! Vi satte oss i bilen och fortsatte vår resan till Bagdad dock med stor försiktighet samt undvika gupp och stenar.

Vi kom fram runt midnatt och då var alla trötta och somnade snabbt. Givetvis blev det först en snabbtitt på huset. Huset var ju fullt av arabiska möbler som ingick i hyran men jag hade också skapat med hjälp av lokala snickare ett TV rum i Svensk stil. Allt var handgjort av snickaren fanns inga Europeiska möbler att köpa i Irak då.

Kicki o Linda i huset

Barnen och frun får pepsi cola..

Annki i huset

På morgonen lämnade jag familjen för att lämna in bilen på vår lokala verkstad och när dom tittade under bilen fick dom en chock, den går inte att köra sa dom. Jag berättade vad som hänt och dom trodde inte det var möjligt att köra bilen i det skicket hela vägen från Amarah. Det tog månader att fixa bilen och mycket fick bytas ut. Fick en lånebil av verkstaden för nu skulle jag visa Bagdad för familjen.

Bagdad var en mycket vacker stad på denna tiden många vackra monument och moskéer och genom staden rann floden Tigris en av världens längsta flod.

Tigris genom Bagdad
Tigris genom Bagdad

Ett exempel av många på en Moské, Al-Khalifs i centrala Bagdad.

Al-Khalifs Moske

Nu var det dags att få barnen in kindergarten och skola. Kicki kunde börja omedelbart i en Internationella skolan medans Linda skulle in på Kindergarten. Min fru frågade om hon skulle vara med på inskolning men personalen förstod inte frågan. Det var ju en Engelsk talande Kindergarten så hon var orolig. Personalen svarade att det tar vi hand om det är vårt jobb! När Linda kom hem var hon lika glad som vanligt och tyckte inte språket var något problem. Efter två veckor kommunicerade hon på god engelska! Lite skillnad mot dagens svensk förskola!

Nästa steg var att visa frun var och hur man handlar fanns ju inga stora mataffärer utan man fick handla grönsaker på ett ställe, kött hos kötthandlaren, specerier på annat, bröd på ett ställe, etc. Kunde ta en heldag och vi ställde upp med chaufför till att börja med. Min frun var ju första frun som kom till Irak så hon hade lite fördelar men det hon lärde kunde hon ju dela med andra fruar senare. Jobbet kallade så jag fick lämna frun att undersöka Bagdad själv och det gjorde hon dagligen i taxi.

Nu var det dags att diskutera nästa affär till Polisen och offerten med förslaget vi hade lämnat in var att huvudstationen i Bagdad skulle kunna kontakta alla regionala polisstationer med en knapptryckning. Givetvis kunde alla regionala också kontakta huvudstationen. Det fanns många andra finesser som skulle underlätta deras operation. Larm nummer startades också. Affären blev klar och vi skulle nu installera utrustning i alla 19 regioner. Jag förstod att det kunde bli problem med dem som låg nära fronten men andra stora problem var att våra tekniker skulle resa runt i landet och hade inte tid att leta hotell. Det löste vi med att i kontraktet tog jag med 2 husvagnar och 3 Nissan Suburban dvs totalt 2 team skulle resa runt på landet och bo i husvagn och ett team nära Bagdad. Det fanns inga husvagnar eller större SUV att köpa i Irak så man måste importera själv vilket då måste stå i kontraktet. Projektet skulle börja till hösten 1981.

Nu började HQ i Sverige förstå att något höll på att hända i Irak vi hade affärer på närmare 1 miljard svenska kronor kanske största landet i världen efter Saudi. Detta med 2 säljare och support från resande från Sverige men annars inte mycket lokal support personal. Vi fick besök från Stockholm och diskuterade vilken bemanning som behövdes efter sommaren och man ville också ge oss en chef över kontoret vilket saknades. Vi såg fram emot alla support tjänster som verkligen behövdes.

Barnen och frun började acklimatisera sig och alla lokalt anställda ville träffa dem så vi besökte kontoret. Vi blev då hembjudna till Alice och Mary som jobbade på Ericsson och deras familj som bestod av 5 döttrar. Även om familjen var kristen så fick vi en smak för arabisk mat och kultur vilket uppskattades av oss alla.

Hemma hos anställda

Alice och Mary hittade sedermera män från Ericsson som dem gifta sig med och flyttade till Sverige. Dom var inte ensamma all vår Svenska personal var attraktiva hos Irakiska kristna.

Nu började vi närma oss sommaren som alltid var hett det var inte omöjligt med temperaturer över 40 grader och vi var endast i Juni månad. Bagdad hade det officiella världsrekordet på 52 grader vilket var för mycket för en familj och vårt hus klarade knappt av det. Under denna heta period skulle vi åka hem på semester men först skulle det firas midsommar. Ambassaden ordnade normalt midsommar men nu var det så många svenskar att deras trädgård inte räckte till. Jag fick frågan om vi kunde ha det i vår trädgård och det kunde vi ställa upp på om Ambassaden var med och organisera. Vi var säkert en 40 personer varav väldigt få från Ericsson men kul hade vi. Högtider firas alltid extra mycket när man bor utomlands och inget i matväg saknades.

Midsommar

Sen var det dags att åka hem och sälja huset i Sverige då min familj trivdes och kunde tänka sig att stanna länge. Fanns ju ingen orsak att ha ett hus stående i Sverige!

Flyg hade nu startat från Bagdad airport men man flög bara på natten så ingen kunde se dem? Fortfarande pågick gränskriget men inga flygplan hade setts sen oktober 1980 och även om det fanns så användes dom inte då skulle dom snabbt bli nedskjutna av andra sidan. Vi anlände till Sverige i början på juli.