Mellan Östern fortsättning..


Affärerna gick bra och jag spenderade mer och mer tid i Saudi. Vi fick ett stort kontrakt med Polisen på ett kontroll center för deras huvudkontor i Riyad och det firades med att dom bjöd oss på ett traditionellt middag ute i öknen i beduin tält vilket var en fantastisk kulturupplevelse. Vi började som alltid med Meze vilket jag tror dem flesta vet vad det är idag. Bästa rätterna är Hummus, Tabbouleh, Babaganoj, mm. små rätter man sitter på marken eller i detta fallet på fina mattor och äter i timmar. Efter detta framåt midnatt (då man egentligen är mätt) så kommer det varma typ helstekt lamm över öppen eld, grillad kyckling, syrisk kebab, etc. Dock blev vi väldigt förvånade då det serverades med öl, vin och sprit vilket är förbjudet att dricka i Saudi Arabien. Det var ju polisen så vi brydde oss inte!

Beduin tält
Beduin tält

Några veckor senare så bestämde vi oss för att bjuda tillbaka. Ericsson hade byggt en enorm 300 hus campus ute i förorterna men ledningen respektive besökare bodde på en campus inne i stan med endast 21 villor. Där bestämde vi oss för att bjuda in Polisen och man hade fått fruarna att laga typisk svensk mat och göra ett smörgåsbord.  Vi diskuterade länge vad vi skulle ha att dricka det fanns ju en svart marknad för sprit medans öl och vin var svårt. Det bestämdes från vår lokala chef att vi inte fick servera alkohol utan bara juice och vatten. Poliserna kom och gick runt och tittade på maten men upptäckte snabbt juicen och vattnet samt att det inte fanns alkohol och då högsta polis befäl fick höra detta så skickade han genast en chaufför att hämta. Efter en timme kom chauffören tillbaka och det bars in lådor med öl, vin och sprit. Ett bra exempel på deras dubbelmoral som fortfarande finns. Festen blev också lyckad och man uppskattade det svenska smörgåsbordet speciellt köttbullar och lax. När kvällen och festen var över åkte Poliserna och tog all alkohol med sig! Vilken besvikelse.

Jag blev ganska snabbt erbjuden jobb i Saudi men tyckte inte det var en bra miljö för fruar och barn. Leva i en jätte camp där allt fanns och kanske aldrig vara ute i staden eller kunna se landet. Skulle fruarna åka till centrum så fick dem åka buss med vår egen chaufför som också fick promenera med fruar och barn. Skulle någon fru eller tonårsbarn vara klädd så att huden syntes kunde dom få ett slag med en pinne av en religiös vakt som gick runt och kollade alla människor. Lokal befolkningen var inte bättre utan kunde gärna tafsa på fruar eller tonårsbarn.

Vi ungkarlar hade inte mycket att göra på ledig tid så vi gick ofta runt i ”Souken” och tittade på allt gammalt hantverk men framförallt att titta på allt guld som fanns överallt i överflöd. Till och med på trottoarerna fanns guld på ställningar utanför affärerna. Det fanns ju ingen brottslighet så varför inte visa potentiella kunder som gick förbi. Islam som religion, och speciellt i Saudi är ju väldigt diskriminerande mot kvinnor och att skilja sig var mycket enkelt mannen gick bara ut på sin trappa/ingång och skrek fyra gånger ”jag förskjuter dig” och sen måste kvinnan lämna man och barn utan någon ersättning och bara med det som hon hade på sig! Det kvinnan då gjorde efter giftermålet var att ständigt köpa guld som en försäkring och klädde sig med detta.

Guld frun köper
Guld frun köper

En söndags aktivitet vi hade som idag låter skrämmande men fortfarande finns var på stora platsen mitt i Riyad. Där hög man av händerna på brottslingar som hade stulet och var det riktigt illa hög man av någons huvud! Makabert men är mer eller mindre fortfarande existerande!

Vi åkte också runt i landet och turistade men det var mest öken men på vissa platser i öknen fanns höga sanddyner som man kunde åka pulka eller skidor ner för. I Jeddah kunde man bada och snorkla och det är fortfarande kanske dom bästa snorkel eller dyk ställena i världen. Har ju inte varit mycket turister och förstört! Gott om Kameler fanns i öknen men alla hade en ägare! Kamelerna användes som betalningsmedel och man mäter en frun i antalet kameler. Fick man 5 kameler för en fru så var det ett bra pris, för frun!

Kamel el Dromedar

Bilen blev nu ett nytt transportfordon för Saudierna som tidigare endast haft kameler att förflytta sig med. I trafiken kunde man ofta se små Toyota lastbilar som transporterade en kamel på flaket och vi gav denna bil ganska snabbt namnet Toyotakamel. Trafikolyckor blev vardagsmat och mycket hemska scener fick man uppleva. Bensinstationer sprang i luften då man inte förstod att eld och röka inte passade ihop med bensin! Såg själv när jag stod och tankade min bil när en Saudier försökte lysa med cigarettändaren i tanken för att se om det fanns bensin kvar! Snabbare än blixten försvann jag från platsen utan att betala för den bensin jag fyllt upp bilen med men om den sprang i luften eller ej vet jag inte. Tydliga exempel på trafikkaos var vid rödljus. Stora breda vägar byggdes med ibland 5 filer i vardera riktning men mycket lite bilar eftersom både bilar och körkort var nytt. Tydligaste behov av körkort var när en bil som stod i vänsterfilen kunde vid grönt ljus plötsligt komma på att han skulle köra till höger! Givetvis det motsvarande för dem som stod i högerfilen! Snacka om kaos och krockar blev vardagsmat. Myndigheterna bestämde då att man måste ta körkort. Vi utlänningar också så vi åkte till körkortsmyndigheten och ställde oss i kö och blev sen inkallade i ett jättestort rum där det satt en ensam person bakom ett skrivbord 10-15 meter fram. Vi blev ombedda att stanna vid dörren och så tog han upp ett grönt och ett rött föremål i vardera hand och frågade vilket är rött och vilket är grönt! Om man svarade rätt fick man komma fram till hans skrivbord och fortfarande stående frågande han om man hade körkort och kunde köra bil. Vid ett jakande svar blev man godkänd! Inte konstigt att det var så mycket problem i trafiken men kanske vi utlänningar hade det lättare att ta körkort än Saudierna. Bilskolor startade flera år senare.

Vägar Saudi
Vägar Saudi

Irak var ett annat land som började investera i infrastruktur och jag blev erbjuden att åka dit på kontrakt med familj. Detta gick till så att din närmaste chef fick ett telefonsamtal från HQ att den ökände personalchefen för utlandsjobb ”Rockis” ville att man kom och träffa honom. Eftersom jag var intresserad så åkte jag givetvis till HQ och satte mig i väntrummet utanför hans kontor. Sekreteraren bad mig att komma in och i ett stort rum med ett tomt skrivbord satt den berömde ”Rockis” som bad mig sitta ner. Alla kontrakt på den tiden skulle gå via ”Rockis”. Efter lite skitsnack så drog han ut en låda och tog fram ett dokument som var förslag på utlandskontrakt i Irak samtidigt som han höll uppe sista sidan och bad mig skriva på detsamma. Jag svarade att jag skriver inte på något som jag inte läst först! Han blev mäkta irriterad och gav mig kontraktsförslaget. Det fanns givetvis mycket att diskutera men det värsta var att lönen var det samma som jag hade i Sverige vilket jag visste inte var tillräckligt även om det var skattefritt. Jag påpekade detta för ”Rockis” som sa att det är det bästa vi kan göra och att han vet bättre. Klart var att han aldrig hade varit i Irak och inte många andra på Ericsson heller då Irak var ett relativt nytt land för Ericsson så han kunde inte veta bättre. Jag tackade för mig och sa att han kunde ringa när vi kunde förhandla ett kontrakt annars var jag inte intresserad. Han var chockad och nästan skrek åt mig när jag gick. Även hans sekreteraren såg skrämd ut. Jag åkte tillbaka till mitt kontor och efter några minuter kom min chef som inte heller var glad. Han hade blivit uppringd av ”Rockis” som hade skällt på honom för mitt uppförande. Otroligt men så gick det till på LM Ericsson och de som ville ut i världen skulle bara bocka, buga och tacka! I min värld fungerade detta inte och har aldrig gjort. Enligt min chef så skulle jag nu aldrig få ett nytt erbjudande om utlandstjänst.

Under våren 1980 jobbade jag mycket med Saudi och Kuwait och otaliga resor med mycket bortavaro började störa familjefriden! Vår yngste dotter hade i bostadsområdet vi bodde i på frågan hur det var med pappa berättat att han var död! Även om hon bara var 4 år så kändes det givetvis. Jag var ofta borta i veckor ibland en månad och det var inte lätt för fru med två små barn att vara ensamma i Stockholm utan släkt och vänner. Under 1979 hade jag blivit erbjuden jobb i Irak men tackat nej, men målet var att jobba utomlands och spendera mer tid med familjen. Min chef lovade att prata med HQ och höra sig för om möjligheterna och givetvis var jobbet i Irak fortfarande tillgängligt. Förmodligen ville ingen ta det med så dåliga villkor. Jag blev uppkallad igen på HQ men nu var det ”Rockis” assistent som tog emot mig och efter lite förhandlande var vi båda nöjda. Det bestämdes att jag skulle avsluta vad jag gjorde i Saudi och Kuwait och snarast ta mig till Bagdad för att påbörja tjänstgöringen där. Innan detta kunde hända så skulle vi starta upp ett lokalt bolag i Saudi. Vi hade nu så mycket affärer att myndigheterna givit tillstånd att sätta upp Saudi Ericsson men majoritets ägande från lokala affärsmän. Vår agent Juffali som vi sedan länge jobbat med blev nu vår majoritetsägare. Inte bara i Saudi men i hela Mellan Östern var man enligt gammal sed och tradition tvungen att ha en agent som förde vår talan i alla affärsuppgörelser, lobbade, ordna tillstånd, mm mot en kommission på alla affärer. Detta är ett krav för att få göra affärer i landet och kommissionen var beroende på hur mycket agenten gjorde. Juffali hade redan ett bolag inom kommunikation så givetvis ville han att vi slog ihop vårt Tekniska kontor med hans företag och så bildades Saudi Ericsson Ltd. Vi skulle också flytta in i nya lokaler på bästa läge i Riyadh och man bestämde att den 1sta Juli var den officiella starten. Vad man inte tänkte på i förhandlingarna var att Juli var semestermånad för alla svenskar och när vi flyttat in på det nya kontoret upptäckte jag att alla svenskar var på semester. Jag var ensam med mer än 100 lokalt anställda!

Saudi Ericsson logo
Saudi Ericsson logo

Lokal anställda var inte van vid vårt sätt att jobba så jag fick börja med utbildning hur man skriver fax, hur man dokumenterar sina brev, vilket brevhuvud man skall använda, mm.  Allt var nytt för dem. Efter några veckor så började dem svenska cheferna komma tillbaka och jag kunde lämna över och åka hem. Detta var hoppades jag den sista gången jag var i Saudi Arabien.

 

Första Internationella jobbet, Mellan Östern


Innan jag flyttade till Stockholm och LM Ericssons huvudkontor så fick jag fylla i ett formulär om skolor, utbildningar och min kompetens inom olika områden. Under språk skrev jag Svenska, Engelska och lite Tyska. Jag hade ju varit många gånger med mina föräldrar i Tyskland på inköpsresor av både mat och annat men också på semester. Åka till Tyskland gjorde man över dagen när man bodde i Malmö även om man hade 2 färjor på vägen. Under grundskolan studerade jag Tyska 2 timmar i veckan under ett läsår! Det tyckte jag räckte, för en turist.

Under mitt första år på Internationella avdelningen fick jag i uppdrag att åka till Frankfurt och förhandla ett kontrakt på leveranser av div telekom utrustning till Saudi Arabien. Med mig åkte en man med lång erfarenhet av detta så jag kände mig trygg. På planet sa jag till honom att det var tur han var med min Tyska var inte bra mest turist Tyska. Jag fick en mindre chock när han säger ” jag pratar inte ett ord Tyska trodde det var du som kunde det”. Vi hade tre tuffa dagar där jag satt med ett lexikon framför mig hela tiden. Så började mitt internationella liv. I slutändan fick vi kontraktet så något måste ha funkat.

Tyskan fick man inte mycket nytta av under resterande tid på Internationella avdelningen men snabbt blev man skickad till nästa land och då var det ett nytt språk som gällde.

Vid denna tid, slutet på 70 talet hade Ericsson fått stora kontrakt i Mellan Östern och alla resurser sattes dit. Jag blev assisterande Area manager för Gulfen dvs. Saudi Arabien, Kuwait, Förenade Arab Emiraten, Oman, Qatar och Bahrain. Vi hade ett jättekontrakt i Saudi kanske Sveriges största någonsin och vi skulle bygga hela telefonnät dvs gräva ner kablar och bygga telefonstationer. Gräva ner kablar fick en Koreansk underleverantör ta hand om och bygga hus för telefonstationer gick till ett lokalt företag. Koreanerna skickade dit tusentals arbetare med spade! Det visade sig att i Korea kunde man välja mellan att göra värnplikten i 2 år eller åka på dessa uppdrag. Det var mer lockande att åka till Mellan Östern då man efter avslutat kontrakt kunde åka hem via Europa och i samband med detta stanna några dagar/veckor beroende på vad man hade pengar till. Då fick man se Europa också! Dock var lönen på dessa arbete samma som i militären så inga längre stopp var möjliga! Koreanerna frågade ganska tidigt om det var möjligt att döda och äta alla vildhundar som drog runt i Saudi och eftersom Saudierna själva inte gillade/var rädda för vildhundarna samt ville bli av med dem så godkändes detta. Koreanerna räknade säkert med att spara mycket pengar på detta. Blev man inbjuden av Koreanerna till deras mäss att äta lunch kunde man alltid räkna med att det var hund på menyn. Dock vid fråga så hette det alltid att det var kyckling!

Första telefonen i Saudi
Första telefonen i Saudi

Samtidigt som detta stora kontrakt löpte så blev Saudierna intresserade av andra produkter och vid denna tid hade vi just släppt en ny revolutionerande produkt, Bild Telefon! Man kunde se den man pratade med vilket var unikt vid denna tidpunkt. En Saudi Sheikh medlem av kungliga familjen och chef på Ministeriet för hälsa var i Stockholm och bl.a. besökte LM Ericssons utställning där han fick en demonstration av Bild Telefonen. Han beställde omedelbart 19 stycken som han skulle använda för att kommunicera med sina 19 stycken chefer. Vi levererade och installerade och allt funka bra men han hade bara betalt 30 % i förskott så det återstod ca 2 millioner svenska kronor. Jag fick i uppdrag tillsammans med en annan LM Ericsson chef att åka och hälsa på honom och begära att han betalade. Efter de vanliga ceremonierna med kaffe/te drickning i hans rum som där ständigt kom och gick folk (man kan undra vad han skulle ha Bild Telefon till) och därmed tog flera timmar så skrev han något på en Post-it lapp och gav till oss. Vi frågade då vad vi skulle göra med denna lapp och beskedet var att vi skulle gå ner till bottenvåningen, till höger om entrén där det fanns en bank och lämna lappen till kassörskan. Vi skakade på huvudet men gjorde som vi blev tillsagda. Väl i banken efter att ha lämnat lappen blev vi ombedda att sitta ner. Efter tio minuter fick vi ett paket som vi givetvis frågade vad det var och svaret chockade oss, 2 millioner i Saudiska riyaler! Vi frågade vad som stod på lappen och svaret blev ”att ni skulle ha 2 millioner” vi frågade om vi kunde transferera detta till vårt konto men det gillade dom inte så vi fick åka till kontoret med pengarna. Där blev det stor uppståndelse innan pengarna fanns på vårt konto. Så kunde det gå till på den tiden man hade ingen respekt för pengar, det fanns ju massvis och tjuvar fanns inte så varför oroa sig.

TV Telefon

En av mina första minnen av Saudi Arabien under senare delen av 70 talet var en rubrik i den engelska tidningen som sa ”Bil stulen från en man i Jeddah” . Mannen ifråga hade kört hem och stannat till på en ”seven eleven” för att köpa något och eftersom det var varmt så lät han motorn vara igång med A/C på. När han kom ut ur affären så var bilen borta. Stor sensation att någon kunde ta en annan persons ägodel en bil! Så var mentaliteten på den tiden.

Mellan Östern fortsätter ett tag på andra sidor då jag jobbade med dessa länder i 9 år och av dessa bodde jag där i mer än 5 år.

Vem är Lars E Svensson


Jag heter Lars E Svensson och har precis gått i pension när jag börjar skriva detta dvs 65 år gammal. Bor i Höllviken söder om Malmö vid kusten och har underbara sandstränder på gångavstånd. Jag började min karriär, efter examen på Malmö Tekniska Läroverk på LM Ericsson i Malmö 1969. Tror min fader många år tidigare bestämde detta då jag byggde en radio mottagare på pojkrummet. Började i Malmö som service tekniker, fortsatte som projektledare, gick över och började med säljsupport/försäljning och 1978 flyttade jag med fru och barn till Stockholm och jag började på Internationella säljavdelningen på kontoret på Sveavägen 159.

Har bott som jag brukar säga 31 år i utlandet varav ca hälften av detta är i Stockholm. Har även bott, arbetat eller rest i alla kontinenter i Världen och besökt över 80 länder. Under min karriär var jag förutom ovan nämnda yrken också säljare, marknadsförare, region chef, avdelningschef och VD.

Jag är en inbiten skåning, stor supporter av MFF, jagar och spelar Golf så mycket jag kan. Gift med Annki sen 43 år som har delat många av mina berättelser.

En liten anekdot i samband med den stora flytten till Stockholm och huvudkontoret på LM Ericsson. Väldigt ofta fick man från Stockholmarna höra ”Jag förstår inte vad du säger” mitt svar som blev ökänt blev ”det har ju med intelligensen att göra, jag förstår ju dig”. Man slutade snart med denna kommentaren men generellt var det tufft att vara i Stockholm på 70 talet dom gillade inte lantisar på den tiden heller så nästa steg fick bli utlandet.

Lars 1969
Lars 1969

Mitt första jobb i Malmö.

Jag började sommar/lov jobba på LM Ericsson Svenska bolag LMS redan året innan examen 1968 och i juni 1969 när jag gick ut skolan var jag redan fast anställd på Ericsson som servicetekniker.

Första Id Kort

Det bästa med denna första tiden var kamratskapet och friheten under ansvar något man aldrig lärde sig i skolan. Kanske fick jag en första känsla för Ericsson fantastiska kultur som jag kommer tillbaka till många gånger i denna blogg. Vi jobbade i regel i par och med tiden blev man bästa vänner och träffades på fritiden också. Frihet under ansvar betydde mycket det man tyckte var bra var bl.a. att hade man gjort sitt jobb så var det inga problem att gå hem tidigare eller göra ett ärende. Nästa gång var det brådis och då jobbade man tills det var klart! En form av flextid som många år senare blev standard i hela näringslivet!

Jobbet bestod mest av att driftsätta/koppla ihop system centralenhet och växel där elinstallatören hade dragit kablar, installerat telefoner och larm detektorer. Ericsson hade under denna tid ett stort urval av telekom produkter såsom telefonväxlar, brandlarm, inbrottslarm, tidsystem, etc. Ericsson var det enda företag som hade kompletta telekom paket för alla företags behov och framförallt inom nybyggnation var man starka. Den enda riktiga konkurrenten var Televerket som kanske med statligt ägande var bättre på pris och tog de affärer de ville eller som accepterades av kunden. Deras image var inte det bästa på den tiden heller! Tur för oss.

Idriftsättning
Idriftsättning

Med tiden blev man varm i kläderna vilket innebar att man också kunde bli projektledare för större byggen där elinstallatören gjorde grovjobbet men vi kopplade ihop alla system. Mitt första projekt ledare jobb var kärnkraftverket i Oskarshamn, 1972 . På den tiden var Kärnkraftverk det mest högteknologiska projekt som fanns och det var oerhört spännande att jobba där.  Dock bodde jag i Malmö så det var långa bilresor på Måndagar och sen jobba över helgen och åka hem på Onsdagen. Detta var första gången jag fick uppleva resandet. Dock inte vidare glamouröst då man fick sova i en husvagn eftersom inga hotell fanns i närheten av projektet. Tråkigt socialt liv så det blev mycket jobb. Dock lärde de Finska arbetarna mig att bada bastu vilket jag haft nytta av i hela mitt liv. Vi levererade en massa olika telekom system inklusive siren varnings system för att varna vid radioaktivt läckage! Man fick vara väldigt kreativ med beställaren annars tog allting mycket lång tid. Larm signalerna skulle gå ut på olika frekvenser och när vi testade systemet för godkännande så sa experten från beställaren att frekvensen var fel. Olika larmsignaler har olika frekvenser och om jag inte minns fel så skulle denna signal ligga på 400 Hz.  Jag var övertygad om att den var rätt men gick ändå till centralrummet och låtsades ändra frekvensen och meddelade honom att nu var den rätt. Larmet gick och vi lyssnade och nu blev det godkänt! Så kunde det gå till för att få saker godkända.

Tyfon Installation
Tyfon Installation

Efter några år som service tekniker och projekt ledare blev jag erbjuden att flytta in på kontoret och börja med försäljnings support vilken på den tiden ansågs finare. Nu dög det inte längre med jeans utan man måste ha skjorta och kavaj. Första dagen på kontors jobbet kom Disponenten som jag aldrig tidigare hade träffat (lokala chefen) och önskade Ingenjören välkommen! Slips behövdes bara när man träffade kunder, tack och lov. Jobbet handlade om att backa upp säljarna med offerter och ibland också kundpresentationer. Första gången jag stod framför en kund blev jag givetvis nervös och gjorde lite misstag men direkt efter mötet frågade jag säljchefen vad mina misstag var och sen tränade jag på dessa för att inte misslyckas nästa gång! Med tiden blev jag bra på presentationer men fortsatte alltid att fråga vad som var bra och dåligt.

LMS Poster
Hela LM Ericssons produkter i ett hus!

Sista tiden i Malmö på regions kontoret var det mest kundbesök, göra offert och ta hem ordern. Jag skapade en bra kundkrets men försäljningen minskade ändå stadigt och där vi hade varit stora inom nya projekt så minskade nu projekten. Tiden var tuff i hela Sverige och jag började fundera på hur länge man kunde ha dessa regions kontor. Det var dags att hitta nytt jobb! Jag hade tidigare varit involverad i ett större projekt i Saudi Arabien och hade efter det fått erbjudande att flytta till Stockholm och börja på Internationella avdelningen. Nu var det jag som kontaktade dem och undrade om de fortfarande var intresserade. Givetvis var dem det och jag blev uppkallad till HQ för en intervju. Jobbet var mitt och när jag kom tillbaka till Malmö och meddela att jag skulle flytta blev det full uppståndelse! Mina föräldrar blev arga att jag skulle flytta ifrån dem när jag hade ett bra jobb och bra liv! Mina arbetskamrater undrade om jag blivit tokig eller blivit tvingad att sluta och ta ett jobb på HQ. På denna tiden flyttade man inte till Stockholm av andra orsaker.

 

Kul-Liv handlar om mitt långa liv på Ericsson.


Tanken var att jag skulle köra hela mitt långa liv på bloggen och berätta om allt roligt jag har haft och fortfarande har. Det kanske inte intresserar mer än mina barn med sina respektive och sedermera mina barnbarn men alternativet jag har är att skriva en bok och det vet man ju hur det går! Inga sålda men 20 st grattis ex utdelade! Istället skriver jag en sida på bloggen som handlar om något roligt i mitt liv och sen fyller jag på detta med en ny sida. Förhoppningsvis finns alla gamla sidor kvar så man kan gå tillbaka och läsa om man nu missat något.

Jag arbetade på Ericsson under 41 år och det undrar säkert någon hur man kan arbeta på samma företag så länge. Ni kommer då att upptäcka att jag har hållit på med så mycket olika saker inom Ericsson över hela världen så man kan tro det är många olika företag. Mycket arbetande utomlands och varje land var ju ett nytt företag i sig men även inom Sverige fanns det många Ericsson företag. Idag är situationen på Ericsson annorlunda och i princip finns bara ett Sverige företag och ett dotter företag i varje land (nästan). För er som inte vet vad Ericsson är så titta gärna på filmen nedan där får ni också veta att inte bara Lars Magnus startade Ericsson utan också hans fru Hilda var mycket viktig.

Kommentarer är alltid roligt så var inte rädd för det. Positiva, negativa eller om någon anser att jag har skrivit fel berätta din version så kanske jag tar med den nästa gång. Minnet blir ju sämre med åren så ta det för vad det är en massa roliga berättelser under mer än 40 år på ett fantastiskt och unikt företag.