USA inte helt fel land att befinna sig!

Året 1994 började också med att Ericsson släppte inte bara en ny basstation RBS2000 men också den minsta mobil telefonen världen hade sett för GSM standarden en GH337! Givetvis blev det en succé och Ericsson i Lund hade gjort det igen. Vi var marknadsledare inte bara på systemen men också på mobiltelefoner.

Efter vi hade hämtat dottern Linda på flygplatsen blev det lite vila men ganska snart var det dags att börja med viktiga saker som att ta körkort. Linda hade innan och under jul övningskört med mig i Sverige och var ganska bra på att köra men hade inte tagit teorilektioner. Nu för att överleva i USA måste hon ta körkort lokalt och det var lite nervöst men vi peppade henne och drog iväg till körkortsmyndigheten. Teorin var 90 frågor som skulle besvaras och man var tvungen att ha minst 75 rätt för att få lov att köra upp. Dock var det lätt eftersom man fick alla frågorna att studera i förväg! Innan uppkörning så var det dags att fira hennes 18 års dag med pompa och ståt!

Annki och jag behövde också ta teori prov till körkortet men slapp uppkörning eftersom vi hade Svenskt körkort så vi studerade frågorna allihop. På den stora dagen åkte vi till myndigheten och skrev provet. Alla klara det galant och sen var det Lindas tur att köra upp. När vi skrev provet så kom en inspektör gående från gatan med en gammal dam efter sig som hade käpp och hade svårt att gå. Hon pratade konstant med inspektören och bad om ursäkt att hon körde så dåligt men sade samtidigt att hon skulle inte överleva utan körkort. Inspektören sa slutligen, klart du ska behålla körkortet frun det är inga problem! Då sade jag till Linda, inget att oroa sig för kan hon få körkort kan du. Linda fick köra några 100 meter runt byggnaden och kom tillbaka  med beskedet att hon var jätteduktig och skulle få sitt körkort.

Nu var det dags att hitta en bil och eftersom jag alltid hade velat ha en Ford Mustang så åkte vi och hälsade på Ford återförsäljaren. Linda skulle då få använda den till skolan medan jag hade min företags bil.

Allt gick bra men när jag bad försäljaren att ta ner taket så gick allt åt skogen. Mitt huvud var i vägen! Jag var helt enkelt för lång (som vanligt) så det blev ingen Mustang, mina drömmars bil. Vi fick fortsätta att leta sport bil hos andra tillverkare.

Ericssons resultat för året 1993 var otroligt bra och framför allt hade GSM tagit riktigt fart. Försäljningen var upp 34 % till 63 miljarder SEK och vinsten upp 150 % till 3,1 miljarder SEK. Många nya marknader i världen hade valt GSM som nu tagit fart och i Europa hade alla länder utom Belgien bestämt sig att GSM var framtiden. Intressant var också vårt konvertibel lån från 1987 kunde 1993 växlas in eller bytas till aktier. Totalt hade det ökat 4,5 gånger ursprungsvärdet. Jag fortsatta att satsa på Ericsson genom att konvertera till aktier!

Inom mitt affärsområde Business Network blev vår VD Lars Berg ny chef för Telia efter Tony Hagström som efter 17 år som chef för Televerket och Telia går i pension. Ragnar Bäck som är chef för Ericsson i Holland tar över som chef för EBC, dvs min nya chef. Intressant är också att under 1994 så startade Ericsson en egen IT organisation inom staben. En av de första projekten dom startade var möjligheten att ha Video konferens från sin PC.

Innan vi flyttade in i nya huset fick jag åka på en säljkonferens i Arles i södra Frankrike. Arles var en stad som ursprungligen hade varit en av Romarnas fästen innan Kristus födelse. Hela staden var ett mini Rom. Det blev mycket firande av Lars Berg som skulle lämna men närvarande var också Ragnar Bäck som skulle tillträda. Mellan alla aktiviteter som häst ridning på stäppen, tjurfäktning med ungtjurar, uppträdande på amfibie teatern och all god mat som serverades så hade jag möte med båda för att diskutera USA. Vår strategi blev förankrad och jag kunde fortsätta.


Tillbaka i RTP igen så hade jag satt upp ett möte med en annan stor distributör i Twin City, Minnesota så jag for iväg igen. Denna distributör var mycket traditionsbunden så det kändes som att komma till mycket historia. Ägaren ville dock att vi spelade en runda Golf först på en privat Golfbana som även här andades historia, det var en av dom första Golfbanorna i USA, Lafayette  Golf klubb utanför St Paul. Vi fortsatta att ha kontakt och sedermera blev han återförsäljare för vår Businessphone.

Nu började det närma sig inflyttning i vårt hus så varje dag körde vi förbi och kollade. Det var väl mer eller mindre färdigt så vi ringde efter vår container med möbler och beställde inflyttning. Innan dess måste vi dock skaffa en sportbil och den som passade min storlek var en Chrysler  LeBaron. Nu kunde Linda och Annki köra så mycket dom ville medan jag arbetade!

Nu var huset klart och det var dags att flytta in.

Huset var ett typiskt för North Carolina, enkla väggar allt i trä och i två plan med terass på baksida. Jättestort master sovrum med eget badrum och jacuzzi. Linda fick det stora rummet ovanför garaget och sen fanns tack och lov ett par gästrum. Vi förväntade mycket besök från Sverige då alla mer eller mindre sagt att ”vi kommer”!

Vi hade stor tomt så mycket trädgårdsarbete såg jag framför mig! Hela gräsytan var täckt med halm som man gjorde för att skydda gräset innan det började växa. Det var mitt jobb att ta bort! Fick också plantera lite blommor här och var, ingen skillnad mot Sverige där man gör det samma.

Innan inflyttning blev det ett besök på mitt gamla kontor utanför Los Angeles i Cypress, Orange County och diskussioner med inte bara säljarna som fortfarande var negativa utan också potentiella återförsäljare. Det fanns många som var intresserade och vissa blev godkända direkt och kunde börja förhandla avtal med vår advokat. Åkte tillbaka via Phoenix, Arizona och köpte nya Ping Golfklubbor på Karsten fabriken. Mina gamla Ping klubbor, som jag tyvärr inte hade med mig var från -70 talet och vissa återförsäljare av Ping klubbor betalade 100 $ per klubba! Dom nya kostade mindre! Orsaken var att i Phoenix spelade alla med Ping och gick en klubba sönder så betalade man vad som helst för att köpa en ersättare.

Nu fick vi skaffa bil till Annki också, hon hade börjat med sina aktiviteter på klubben förutom det dagliga körandes till shoppingcenter och Mall. Ta buss var inte att tänka på i USA det är väl endast vissa storstäder som hade ett fungerande kollektiv system och North Carolina var inte en av dessa. Bl.a. spelade hon tennis på klubben vilket även Linda och jag testade.

Nu var vi mer eller mindre inflyttade i huset och terassen var redan en favorit i det konstant underbara vädret och med den nya grillen som blev mycket utnyttjad.

I Stockholm var det dags för stort möte om allt från budget till marknadskoncept då vi hade släppt en reklamkampanj, kanske den första någonsin på Ericsson med budskapet ”It’s all about Communication, the rest is Technology”. Bra slogan men det som vi tyckte var konstigt var att Lars Ramqvist figurerade på många av dessa tidnings och magasin reklambilder. Varför han, vad var budskapet med en VD på reklambilderna?   Samtidigt annonserades sju nya stabsfunktioner som vi inte heller såg någon fördel med och diskussionerna gick höga. Försäljningen gick dock strålande och vi förväntade oss ett nytt rekord på halvåret. Jag passade på att starta försäljningen av vårt hus i Vendelsö som vi inte förväntade att komma hem till igen. Det var kanske fel tid för marknaden hade gått ner kraftigt efter vår finansiella kris i Sverige. Tröstade mig med att huset köptes också i en lågkonjuktur så ingen anledning att klaga.

Tillbaka i RTP North Carolina var det dags för Midsommar och då ska man ha fest oavsett var man bor i välden. I Irak och Abu Dhabi var där gott om Svenskar men här var vi mer eller mindre ensamma så vi fick bjuda in Amerikanska vänner och lära dom något nytt.

Annki och Lindas kompis Meredith började bygga en midsommarstång med det som fanns tillgängligt i trädgården och runt omkring.

En av problemen vi hade var att festen måste ske på kvällen, då det var mörkt för alla jobbade som vanligt på dagen. På festen var också Hans och hans fru Maud samt deras barn från Norge.

Sillen hade jag tagit med mig när jag reste tillbaka från Sverige och Hans tog med sig Norsk snaps så vi klarade det viktigaste. Resten fick vara USA mat och dryck.

Vi hade mycket roligt och Lindas kompisar ställde upp på det mesta. Sill var förvånansvärt populärt och snaps sångerna, som delvis var översatta till Engelska var kanske för många för nykterheten var inte hög bland studenterna.

På kontoret hade jag fått en egen sekreterare Cindy som var väldigt bra men också kraftig och klagade alltid på detta. Bantningskurerna var många och ofta. På dagen åt hon endast chips som fanns gratis i kafferummet, inget ovanligt i USA på den tiden och dryck var Mountain Dew en typ av sockerdricka. Jag förklarade då att orsaken till hennes vikt problem kanske fanns i antalet chipspåsar hon åt per dag och läsk hon drack. Hon blev nästan arg och sa, titta här och visade mig chips paketet, det är endast 8% fett! Jag läste och förklarade för henne att det betydde 8% av det dagliga behovet att fett! Myndigheterna i USA är lätta att lobba för och dom godkänner det mesta så man lurade hela befolkningen och resultatet vet vi. Min sekreterare trodde eller förstod det aldrig och fortsatte med sina chips och dryck.

Nu var det dags för lång helg då det var Amerikanska bank holiday så vi beslutade oss för en turist resa till Niagara Falls det stora imponerande vatten fallet på gränsen till Kanada. Då kunde vi på vägen hem stanna till i Detroit och titta på VM fotbolls matchen mellan Sverige och Brasilien i den enorma arenan Silverdome . Vi tog min företagsbil och körde ca 110 mil via Philadelphia och Buffalo över bron som är gräns mellan USA och Kanada. Gränspolis fanns vid bron som kollade att man hade körkort med sig. Sen checkade vi in på ett hotell och gick till det stora fallet. Imponerande på grund av sin storlek men inte speciellt högt. Vi åkte en båt som tog oss så nära det var möjligt. Blött var det…

 

Det fanns även andra aktiviteter runt fallet och bl.a. tittade vi på en späckhuggare show. Morgonen efter åkte vi via Lake Erie ner mot Detroit men då skulle vi över gränsen igen till USA. Gränspolisen tittade på mitt Amerikanska körkort och så fråga han om jag var bosatt i USA vilket jag var men då han frågade om jag var Amerikansk medborgare så sa jag nej. Då ville han se passet vilket ingen av oss hade med! Då tillkallade han en annan polis som kom och ställde sig bredbent framför bilen med en revolver hängande lågt i hölster och skrek, ”get out of the car now”. Medans hon fingrade på revolvern gick vi sakta ut ur bilen. Hon motade oss mot gränskontroll huset och sa till oss att sitta ner. På frågan om bilen sa hon den tar vi hand om. Efter en timme eller mer så kom chefen och vi förklarade att vi hade ingen aning att man måste ha pass och ingen sa något när vi lämna USA eller kom in i Kanada. Han förstod oss men förklarade att den kvinnliga Polisen var en paragrafryttare  som följde lagen lite väl långt men hon skulle snart gå på lunch och då kunde vi smyga ut och köra vidare.

Till slut kom vi till Detroit och körde direkt till Silverdome arena och köpte biljetter till matchen. Sen tog vi in på ett hotell och såg lite av en sliten stad som inte hade mycket sevärdheter. Matchen skulle börja så tillbaka till arenan och intog våra platser. 

Arenan var enorm och tog 80 tusen åskådare vid en fotbollsmatch. Nu var det VM i USA och Sverige möte Brasilien i gruppspelet som gick på denna arena. Matchen slutade 1-1 efter mål av Kenneth Andersson och Sverige gick vidare i turnering och tog till sist en bronsmedalj, det bästa resultat Sverige haft i modern tid. Roligt var också att när vi i paus gick ut för att köpa en korv så möte vi min kusin Inger med man Anders och barn. Dom var på besök i USA för att bl.a. se denna match. Hur stor är sannolikheten bland 80 tusen åskådare? Helt otroligt. Fotnot; Silverdome arena jämnades med marken förra veckan!

Nu var det dags att åka hem igen till Cary för snart var det semester och då kom Kicki och Johan på besök.

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *