Innan jag flyttade till Stockholm och LM Ericssons huvudkontor så fick jag fylla i ett formulär om skolor, utbildningar och min kompetens inom olika områden. Under språk skrev jag Svenska, Engelska och lite Tyska. Jag hade ju varit många gånger med mina föräldrar i Tyskland på inköpsresor av både mat och annat men också på semester. Åka till Tyskland gjorde man över dagen när man bodde i Malmö även om man hade 2 färjor på vägen. Under grundskolan studerade jag Tyska 2 timmar i veckan under ett läsår! Det tyckte jag räckte, för en turist.
Under mitt första år på Internationella avdelningen fick jag i uppdrag att åka till Frankfurt och förhandla ett kontrakt på leveranser av div telekom utrustning till Saudi Arabien. Med mig åkte en man med lång erfarenhet av detta så jag kände mig trygg. På planet sa jag till honom att det var tur han var med min Tyska var inte bra mest turist Tyska. Jag fick en mindre chock när han säger ” jag pratar inte ett ord Tyska trodde det var du som kunde det”. Vi hade tre tuffa dagar där jag satt med ett lexikon framför mig hela tiden. Så började mitt internationella liv. I slutändan fick vi kontraktet så något måste ha funkat.
Tyskan fick man inte mycket nytta av under resterande tid på Internationella avdelningen men snabbt blev man skickad till nästa land och då var det ett nytt språk som gällde.
Vid denna tid, slutet på 70 talet hade Ericsson fått stora kontrakt i Mellan Östern och alla resurser sattes dit. Jag blev assisterande Area manager för Gulfen dvs. Saudi Arabien, Kuwait, Förenade Arab Emiraten, Oman, Qatar och Bahrain. Vi hade ett jättekontrakt i Saudi kanske Sveriges största någonsin och vi skulle bygga hela telefonnät dvs gräva ner kablar och bygga telefonstationer. Gräva ner kablar fick en Koreansk underleverantör ta hand om och bygga hus för telefonstationer gick till ett lokalt företag. Koreanerna skickade dit tusentals arbetare med spade! Det visade sig att i Korea kunde man välja mellan att göra värnplikten i 2 år eller åka på dessa uppdrag. Det var mer lockande att åka till Mellan Östern då man efter avslutat kontrakt kunde åka hem via Europa och i samband med detta stanna några dagar/veckor beroende på vad man hade pengar till. Då fick man se Europa också! Dock var lönen på dessa arbete samma som i militären så inga längre stopp var möjliga! Koreanerna frågade ganska tidigt om det var möjligt att döda och äta alla vildhundar som drog runt i Saudi och eftersom Saudierna själva inte gillade/var rädda för vildhundarna samt ville bli av med dem så godkändes detta. Koreanerna räknade säkert med att spara mycket pengar på detta. Blev man inbjuden av Koreanerna till deras mäss att äta lunch kunde man alltid räkna med att det var hund på menyn. Dock vid fråga så hette det alltid att det var kyckling!
Samtidigt som detta stora kontrakt löpte så blev Saudierna intresserade av andra produkter och vid denna tid hade vi just släppt en ny revolutionerande produkt, Bild Telefon! Man kunde se den man pratade med vilket var unikt vid denna tidpunkt. En Saudi Sheikh medlem av kungliga familjen och chef på Ministeriet för hälsa var i Stockholm och bl.a. besökte LM Ericssons utställning där han fick en demonstration av Bild Telefonen. Han beställde omedelbart 19 stycken som han skulle använda för att kommunicera med sina 19 stycken chefer. Vi levererade och installerade och allt funka bra men han hade bara betalt 30 % i förskott så det återstod ca 2 millioner svenska kronor. Jag fick i uppdrag tillsammans med en annan LM Ericsson chef att åka och hälsa på honom och begära att han betalade. Efter de vanliga ceremonierna med kaffe/te drickning i hans rum som där ständigt kom och gick folk (man kan undra vad han skulle ha Bild Telefon till) och därmed tog flera timmar så skrev han något på en Post-it lapp och gav till oss. Vi frågade då vad vi skulle göra med denna lapp och beskedet var att vi skulle gå ner till bottenvåningen, till höger om entrén där det fanns en bank och lämna lappen till kassörskan. Vi skakade på huvudet men gjorde som vi blev tillsagda. Väl i banken efter att ha lämnat lappen blev vi ombedda att sitta ner. Efter tio minuter fick vi ett paket som vi givetvis frågade vad det var och svaret chockade oss, 2 millioner i Saudiska riyaler! Vi frågade vad som stod på lappen och svaret blev ”att ni skulle ha 2 millioner” vi frågade om vi kunde transferera detta till vårt konto men det gillade dom inte så vi fick åka till kontoret med pengarna. Där blev det stor uppståndelse innan pengarna fanns på vårt konto. Så kunde det gå till på den tiden man hade ingen respekt för pengar, det fanns ju massvis och tjuvar fanns inte så varför oroa sig.
Bild Telefonen
En av mina första minnen av Saudi Arabien under senare delen av 70 talet var en rubrik i den engelska tidningen som sa ”Bil stulen från en man i Jeddah” . Mannen ifråga hade kört hem och stannat till på en ”seven eleven” för att köpa något och eftersom det var varmt så lät han motorn vara igång med A/C på. När han kom ut ur affären så var bilen borta. Stor sensation att någon kunde ta en annan persons ägodel en bil! Så var mentaliteten på den tiden.
Mellan Östern fortsätter ett tag på andra sidor då jag jobbade med dessa länder i 9 år och av dessa bodde jag där i mer än 5 år.