I december 1991 hade diskussionerna om att köpa Nokia gått in i en slutfas men fortfarande var Ericsson inte speciellt intresserade. Björn Svedberg sade att vi Ericsson är inte intresserade av att köpa om vi måste ta med gummifabriken, TV fabriken och stövel tillverkningen. Nokias ägare och bankerna som försökte göra en deal ville dock inte dela Nokia. Ericsson tackar då nej och den första januari 1992 tar Jorma Ollila över som CEO på ett nystartat Nokia. Ericsson såg inte Nokia som en större konkurrent vid denna tidpunkt men redan 3-4 år senare var Nokia bland dom största på Mobiltelefoner. Mobil system blev dom inte stora på förrän långt senare då dom inte hade ett komplett system.
Under början på året var det mest sparprogram som diskuterades och vårt Trim-91 blev nu Trim-92. I Trim programmet ingick att vi skulle reducera antalet fabriker i världen från 60 till 30, ganska tufft! Den viktigaste förändringen och förbättringen under året skulle dock bli försäljning till vår installerade bas som var enorm. Vi hade sålt AXE i över 100 länder, vi hade 40 % av världsmarknaden av mobila system och 20% av Europa marknaden på företagsväxlar. Koncernen, främst AXE och mobila system hade inte brytt sig mycket om sina tidigare kunder men nu var det någon som vaknade till i sparprogrammet och föreslog att vi skulle börja kontakta tidigare kunder och på så sätt öka försäljningen igen. Detta skulle visa sig positivt och vi inom företagskommunikation som redan hade fungerande försäljning till installerad bas blev vägledande i projektet.
Jag hade börjat titta mig om efter nytt arbete redan i slutet på förra året, stora övertalningskampanjen startade och jag blev istället ny säljchef för alla våra partners i hela världen. Jag accepterade men förväntade mig en ny organisation under året då jag inte såg den existerande som optimal. Nytt Visit kort skulle man då ha.
Året började annars med ett genombrott i Japan som köpte ett mobil system liknande USA standarden men inte samma frekvens vilket innebar mycket utvecklingsarbete innan leverans kunde ske. Affären var på flera miljarder kronor över några år. Även lilla Slovenien köpte sitt första mobil system av typen NMT vilket skulle installeras redan till sommaren. Kroatien hade köpt året innan och dom skulle nu samarbeta. I Kroatien hade vi inte eget ägt lokalt bolag utan vår gamle samarbetspartner Nikola Tesla var huvudägare och vi var minoritetsägare. Dock hade vi management ansvar. Rumänien var också ett land som började investera i Mobiltelefoni men där såg jag inget större intresse för mina produkter.
Bolaget Schrack i Österrike som vi köpte 34% av hade fungerat bra och utvecklingen av vår Businessphone flyttat dit. Vi köpte därför ytterligare 16,5% så vi hade majoritet i bolaget och kunde utveckla det som vi ville. Vi måste dock ha större ägarandel för att döpa om det till Ericsson Österrike.
Det mest spännande under våren 1992 var dock att vi skulle resa till Florida på semester tillsammans med familjen Segerfjord. Hilding och jag hade vunnit på stryktipset och fått en hyfsad vinst så jag bokade en resa till Orlando, vi hyrde varsin bil och bokade hotell för två nätter. Resten skulle vi boka på vägen vilket gav oss en valfrihet hur vi skulle köra. I Orlando var det dock Disney det handlade om först och barnen var uppspelta vilket man förstod. Ann, Hilding och Rickard glada på väg till ingången.
Här förhandlar Linda och Malin någonting med Långben! Eva (Malins kusin), Rickard, Hilding, Kicki och Annki syns också.
Efter att vi sett och gjort allt i Orlando bl.a. Disney, Sea World och Universal Studio så körde vi till västkusten genom Tampa till St Petersburg, därifrån ner till Naples, vidare över Everglades (där vi kollade Alligatorer) till Miami, upp på ostkusten till West Palm Beach och tillbaka till Orlando. Hilding och jag spelade Golf på alla ställen och på dom bästa banorna medan övriga badade och solade. Resan avslutades efter 10 dagar med shopping på världens största Mall och alla var nöjda.
Vi hade knappt kommit hem från Florida när jag blev ombedd att titta på Syd Amerika som nu också började avreglera (av monopolisera) sina marknader och nu fanns möjligheten att starta återförsäljare där. Tittade på marknaderna och tyckte att både Venezuela och Columbia borde gå att starta upp så jag bestämda mig för att åka dit och prata med lokal bolagen. Via Miami anlände jag till Caracas och hade möte med lokalbolags chefen och Sven vår Ekonomi chef som tyckte att våra affärer var så små (dom hade stora kontrakt på AXE) så det skulle inte vara några problem. Samma sak i Bogota så båda fick uppdrag att börja hitta partners. Bogota var jobbigt då man knappt kunde lämna hotellet utan skydd och vår lokal bolags chef gick aldrig någonstans utan livvakt. På kontoret satt han på översta våningen som man bara kunde komma upp till via en trappa som hissades upp och ner i taket av vakter för maximal säkerhet! När jag åkte hem så försvann min resväska på flygplatsen efter incheckning! Inget land som roade mig och besöken i Bogota blev inte många. Venezuela gillade jag och Sven var mycket hjälpsam så dit kom jag ofta. Övriga länder i Sydamerika fick vänta.
Hemma igen så skulle min äldsta dotter Kicki gå ut sista året i Gymnasiet. Hon hade lagt till ett år vilket var möjligt på teknis och gick det 4e året på Åsö Gymnasium på Södermalm, Stockholm. Här med mamma, Linda och kompis Sara.
Så var det dags att bjuda hem släkten på skumpa igen för att fira. Farmor, Farfar, Mormor och Morfar förutom kusiner och kompisar.
Och så det obligatoriska student kortet!
Kicki skulle nu börja arbeta ett år på Ericsson i Bollmora medan Johan hennes pojkvän gjorde sin militärtjänst. Sen skulle båda söka in på Universitet och Högskola någonstans i Sverige där dom kunde bo tillsammans.
Under Juni månad släppte vi vår första GSM mobiltelefon GH172 och beställningarna strömmade in. I Tyskland var man först med ett fungerande GSM mobiltelefon system men hade inte många mobila telefoner att välja på det var bara Motorola som kunde leverera. Vår fabrik i Kumla fick jobba hårt även under semestern i juli och 7500 mobiler tillverkades.
Nu var det slut med Hotline som produkt namn, det hade varit för bra reklam och många visste vad Hotline var men inte att det hade med Ericsson att göra. Den första nya reklamen utan namnet Hotline på en Arlanda buss såg ut så här.
Sommar semestern var inte lång så det blev lite segling i skärgården med Annkis föräldrar. Här Annki och pappa Börje i sittbrunnen.
Under 1989 hade vi en utbytesstudent Shawn boende hos oss ett helt år och hennes farmor Yvonne som varit och hälsat på tidigare kom nu med ett kryssningsfartyg till Stockholm. Hon ringde oss och vi hälsade på henne.
Hon var med sin vännina Pat och nu ville dom att vi visade Stockholm ”by night”! Inte alldeles lätt med några nästan 70 åriga Amerikanska damer men vi började på Grand Hotel, Piano baren men efter några drinkar tyckte dom det var för lugnt dom ville ha mer fart. Då åkte vi till Skybaren på Hotell Royal Viking, men igen efter några drinkar ville dom ha mer fart.
Funderade var man skulle ta med dem och kom ihåg ett ställe jag gått med äldre kunder några år tidigare, Swea salen nära Hötorget fick det bli! Igen in i baren, beställa en drink och efter 5 minuter blir båda uppbjudna. Såg dom inte mer så efter 30-40 minuter gick vi upp på dansgolvet och sa hej nu åker vi hem. Dagen efter berättade dom att det var ett fantastiskt ställe och dom hade haft jättekul..
Innan resandet tog fart igen så firade vi att min fru Annki fyllde 40 år. Här uppvaktad i sängen av sin mamma, båda döttrarna och en ny pojkvän till Kicki, Johan.
Nu kom ryktena igång att en ny organisation skulle bildas genom att slå ihop Affärsområde Företagskommunikation och delar av Kabel och Nät. Skulle vara klart och fungerande Januari 1993. Kabel skulle flytta till Komponenter och resterande bli Ericsson Business Network AB. Orsaken var att med avmonopoliseringen av gamla Telefon organisationer (typ Televerket) i välden så bildades många privata nätoperatörer som ville bygga egna nät och det skulle vi nu hjälpa dem med. Ny VD skulle bli Lars Berg som jag jobbat med tidigare och var en bra chef. Under hösten skulle nya organisationen skapas för att vara klar till Januari 1993.
Jag hade jobbat med alla organisationerna Network, MD110 och Businessphone som skulle slås ihop så jag blev med i ett projekt som skulle definiera den nya organisationen. Vi skulle vara klara den sista November. Blev inte så mycket resande under tiden vilket var skönt men jag förväntande mig en ny position i den nya organisationen. Jag hade tidigare varit negativ till att bli chef då jag ville vara nära kunderna inte sitta och vända papper som det heter! Nu hade jag gått ett antal chefs utbildningar under årens lopp och jag kände att det inte var läge att tacka nej längre. Under sensommaren började jag på en 1 års IHM utbildning som var ett institut Ericsson använde för management utveckling. En vecka i månaden under 1 år skulle vi vara på utbildningen.
I organisations projektet drev jag mycket att vi i framtiden inte kunde fortsätta med våra Lokala Bolag som ofta var okontrollerbara i frågan om kostnader. Om man sålde ett miljard projekt med AXE eller GSM system så kanske kostnaderna inte var så viktiga men vi som hade mindre produkter och i bästa fall en order på 0,5-1 miljon var beroende av att hålla kostnaderna nere inte bara på HQ men ännu mer i dom Lokala Bolagen. Det visade sig ofta att man fördelade många kostnader och det blev ett schablon förfarande. Resorna till dessa Lokala Bolag ute i världen blev en jakt på kostnader istället för en jakt på kunder.
Året hade varit tufft för många företag med lågkonjunkturen och devalveringen av svenska kronan men vi hade klarat oss hyfsat då vår verksamhet var spridd i världen och vi ofta säkrade valutor i samband med större affärer. I princip alla europeiska länder hade nu köpt mobiltelefon system från oss och i väst Europa började man beställa nästa generation mobil system GSM. Andra stora affärer var leveranser till JAS 39 Gripen av radar, styrdator och head-up display.
Vi på Företagskommunikation gjorde ett bättre år än många i koncernen och alla produkter ökade sina marknadsandelar. Vår nya mobila DECT telefon blev oerhörd populär på många arbetsplatser då man kunde koppla ihop den med våra telefonväxlar.
Nu var det dags att fira Jul och det gjorde vi med besök av min äldre bror Ingemar (Figge) med familj. Peter hans son hade också med sig en kompis, Danne.
Nyårs afton blev än en gång med familjen Segerfjord då Hilding hade glas jour över nyårshelgen.
Nu såg jag fram emot 1993 och ett nytt jobb som skulle bli kul.