Ryktet spreds snabbt i Sverige att en tokig skåning var på plats i Bagdad och många ville då åka tillbaka eller påbörja möjliga affärer. Vid denna tidpunkt i början på 1980 talet hade vi ett bolag som hette SRA Communication tidigare Svenska Radioaktiebolaget och som hade börjat med Mobiltelefoni tack vare den nya datoriserade AXE växeln. SRA hade inte inkorporerats ännu i LM Ericsson då man inte ägde 100% av aktierna men LM Ericsson började diskussionerna att köpa samtliga aktier och därmed renodla verksamheten i ett dotterbolag. SRA hade verksamhet på vårt kontor i Iraq och började förhandla med Irakiska staten om att bygga ett NMT liknande system. SRA anställde var den första som kom tillbaka efter krigsutbrottet.
Under November månad hade Irak en stor mässa som hette Bagdad Internationell Fair. Vi hade tidigare år ställt ut, visat våra produkter och så var planerna för detta året också. Materialet som skulle visas hade anlänt till Bagdad och våra lokalt anställda frågade om vi skulle ställa ut! Jag samlade alla berörda och frågade hur mycket vi skulle kunna ha i drift dvs visa fungerande och jag tyckte det var tillräckligt för att skapa intresse hos potentiella kunder. Eftersom jag var ensam som hade erfarenhet av mässor fick jag snabb utbilda en sekreterare och en tekniker och sen drog vi igång. På öppningsdagen kom alltid regeringen med diverse ministrar och vi stod väl förberedda att ta emot dem. Förvåningen att vi ställde ut var stor hos regerings representanter och uttryck som att Ericsson kan man lita på hördes. Våra konkurrenter lyste med sin frånvaro och det hjälpte givetvis till. Detta var nog en stor orsak till att våra affärer drog igång och innan jul hade vi tecknat många mer kontrakt än under hela 70 talet!
Jag blev efter Bagdad mässan snabbt uppkallad till Försvarets inköpsorganisation som ville undersöka möjligheterna att köpa Draken vilket jag snabbt berättade att det var nog inte möjligt då man låg i krig med Iran samt att jag hade inget med Draken att göra. Om det var på skoj eller allvar fick jag inte veta men under våren 1981 fick vi inte en stor order på AXE som vi hoppades på och försäljningsansvarig inom detta område på HQ blev upprörd. Jag berättade då att enligt inköpsorganisationen för militären var det p.g.a. att vi inte levererade Draken och mycket riktigt så annonserades det i lokala tidningen att Frankrike skulle leverera Mirage flygplan och det var vår Franska konkurrent som skulle leverera motsvarigheten till AXE! Så är livet för oss Svenskar i export verksamhet, rena bytesaffärer som vi inte kan påverka. Dock fick jag en förfrågan om vi kunde leverera manuella telefon växlar till militären och efter att kollat med Sverige och export nämnden fick vi grönt ljus det kunde inte räknas som krigsmateriel. Tack och lov för det man visste aldrig vad som kunde godkännas när militären var beställaren.
Det närmades sig jul och det var dags för mig att åka hem och fira jul med familjen som inte sett mig på 2 månader men innan dess måste jag skaffa någonstans att bo för hotellet började bli tråkigt. Jag fick hjälp av lokala organisationen och ganska snabbt hittade vi ett fint hus några km från kontoret och i bästa området Jadriyah. Jag hoppades att kunna få ner familjen efter jul vilket kanske var optimistiskt. Vi såg eller hörde inget från kriget vid fronten den var 250 km bort.
Jul hemma var bra och alla var glada att jag var hemma men plikten kallade och jag fick åka tillbaka i början på Januari utan familj. Vi satte ett datum till 1sta Februari då kanske familjen kunde komma efter. Innan jag åkte fick jag informera koncernledningen om möjliga affärer och det var positiva tongångar från alla. Nu kör vi så det ryker!
Väl tillbaka vad det dags att diskutera manuella telefonväxlar och kvantiteterna vi diskuterade var enorma faktiskt större än någon sån affär tidigare. Förhandlingarna gick bra och vi fick ordern. Leveranser skulle ske med lastbil från Sverige då man inte ville riskera flygtransport. Totalt skulle närmare 50 lastbilar köra från fabriken i Söderhamn till ett lager söder om Bagdad. I fabriken blev man mycket glada då denna produkt var så lite efterfrågad att fabriken riskerade att läggas ner. Nu fick man en jätteorder vilket garanterade fabriken fortsatt tillverkning i kanske ett helt år! Jag fick ett brev från Kommunen Söderhamn som tackade för att jag hjälpt till att hålla liv i fabriken. Kändes kul och stolt blev man.
Vi började nu bli fler personer inte bara SRA hade skickat folk utan även andra organisationer inom Ericsson koncernen skickade folk på kort tid och lång tid. Samtidigt behövde vi tekniker och projektledare till allt som skulle installeras. Vi ”ungkarlar” fick hitta på förströelser i en tuff tid men populärt var alltid grillfest som vi hade i trädgården hos en av våra anställda. Någon chef för kontoret hade vi fortfarande inte men ekonomi chefen i Kuwait fick vara tillförordnad. Vi var nu ca 10 långtids kontrakts anställda och många som kom på besök för att på plats uppleva affärsmöjligheterna. Dock fortfarande inga familjer!
Andra nöjen var att gå på nattklubb och titta på magdans vilket var oerhört populärt bland lokalbefolkningen men givetvis bara män. Det sociala livet var ingen höjdare p.g.a. kriget men i varje fall bättre än Saudi och Kuwait det fanns restauranger, barer och lokalt öl. Sprit fanns men i regel bara på taxfree som man fick gå på när man ankom till Bagdad! Vi lånade då besökares pass som var stämplade vid ankomst och gick och handla ut deras ranson. Fungera utmärkt då vi alla såg likadana ut enligt Irakierna. På taxfree fanns all sorts alkohol då befolkningen inte bara bestod av muslimer utan också ett stort antal (ca 10-15%) kristna och ortodoxa.
Affärerna fortsatte att gå bra och SRA hade nu skrivet ett jätte kontrakt på att bygga ett NMT liknande system i alla större städer men givetvis endast för regering och administration. Polisen skulle också använda det vilket fick mig att träffa Polisen och diskutera andra affärsmöjligheter. Vi hade ju levererat ett kontrollsystem till Saudi polisen så kanske Iraq behövde ett också. Det Saudiska systemet var alldeles för avancerat i Iraq men det fanns enklare system som dom var intresserade av. Vi skulle utarbeta ett förslag och lämna in en offert som skulle gälla för alla 19 regioner som fanns i landet. Mycket spännande!
Militärens inköp jagade mig ständigt men som tur var endast med materiell för civilt bruk även om andra antydningar fanns så det gällde att vara försiktig. Nu ville man prata kabel som vi var stora leverantörer på och efter långa diskussioner i flera dagar kom vi fram till vad som behövdes och på nytt blev det en jätte offert. Ericsson kabel division blev alldeles till sig och ville omgående skicka en stor delegation till Bagdad. Än en gång fick man förklara att det var inte nödvändigt i detta läge men när det var dags kunde dom komma. Offerten lämnades in och redan efter en månad ville dom prata affär. Jag fick en mindre chock då det var kvantiteter som aldrig hade förekommit i Ericsson kabels historia. Jag fick be dem komma från Sverige och ha leveransplaner med sig. Förhandlingarna gick bra även om det var hetsiga diskussioner bl.a. ställde sig kundens förhandlare upp på stolen, tittade ner på mig och skrek att han måste ha mer rabatt och då gick jag upp och ställde mig på bordet, tittade ner på honom och sa nej det får han inte vilket fick alla att utbrista i skratt och vi fick kontraktet. Rabatten blev extra leveranser i kabel till ett värde av 2 %. En lyckad dag! Totalt skulle vi leverera kabel av olika typer med lastbil igen vilket innebar totalt närmare 200 lastbilar från Sverige under ett år. Tror lastbils branschen också gillade Iraq.
Nu började vi närma oss att familjen kom ner till Iraq vilket hade varit svårt att övertyga HQ om då det enligt svenska tidningar var fullt krig. Vi märkte inte mycket av kriget förutom att vissa matvaror var svåra att hitta men soldater såg vi inte ofta. Kriget var ett gränskrig och sällan hade någon mer avancerade vapen att få någon fördel. Flyg hade försvunnit redan efter några dagar och vi såg sen inga flyg från någondera sida. Trots detta så var givetvis alla flygplatser stängda. Det bestämdes då att familjen skulle flyga till Kuwait, jag skulle dit och hämta min nya bil som väntade på mig där och sen skulle vi köra hela vägen upp till Bagdad. Skulle bli ett stort äventyr för familjen.