USA börjar ta fart men igen abrupt slut!

Året börjar bra med signering av nya partners i mellan västern och i vår gamla Svensk bygd Minnesota. Nya resor kors och tvärs över kontinenten! Passade också på att träffa en gammal vän på Cisco och fick veta lite mer om deras process från utveckling till tillverkad produkt. Intressant, där hade vi mycket att lära!

Annars var 1994 ett fantastiskt år för Ericsson och alla förväntade ett resultat som var otroligt bra och det borde det vara med alla nya stora kontrakt och inbrytningar i typ Japan en av världens största marknader. Vi hade inte många konkurrenter som kunde kombinera nät växlar (AXE) med mobiltelefoni system (GSM). Nokia var duktiga men hade inte många kunder inom nät växlar däremot var vi och Nokia lika duktiga på mobilsystem. Även på mobiltelefoner var vi båda duktiga men Nokia hade något som vi inte kunde och det var att jobba mot konsumenter, det hade vi aldrig gjort. Ericssons Mobiltelefoner var ingenjörs skapelser som våra traditionella kunder ville ha medans Nokias var konsument skapelser. Våra traditionella konkurrenter Siemens, Alcatel, AT&T, Motorola, Philips och Northern Telecom hade alla problem att hänga med.

I Cary där vi bodde var det Star Trek Konvention och Annki och Linda var helt överväldigade, deras gamla favorit serie/film med många skådespelare var på besök. Detta måste vi gå på skrek dom unisont!

Linda i samspråk med Tuvok som var Chief of Security på Star Trek skeppet!

Annki sprang på en Klingon..

Årets första konferens var Nord och Sydamerika säljkonferens och vi träffades i Cancun, Mexico. Alla våra säljchefer i mellan- och sydamerikanska länder var där, huvudkontors representanter och även en del fruar.

Cancun var fantastiskt så vi stannade över helgen tillsammans med många gamla Ericsson kompisar. Här på restaurang är Erik, Jim, Annki och jag och på andra sidan Åke, Jolanda och Maurice.

Vi badade, dök, snorklade och gjorde lite små utflykter. Jim som var från Mexico var vår guide så vi fick uppleva det riktiga Cancun och omgivningar inte bara det turistiska. Vi åkte till en krokodil farm där Annki var modig och fick hålla en krokodil!

Tillbaka i USA igen var det dags för genomgång var vi stod i projektet ”återförsäljare” i USA och därför hade Nigel Clark kommit från huvudkontoret i Nacka. Nigel hade efter vi dragit igång i Australien varit kvar där och jobbat med återförsäljarna och sen hade han fortsatt på huvudkontoret. Nigel var en Engelsman som också var Marknads kompetent inom återförsäljare led. Här har vi varit och handlat i Durham.

Mötena var på vårt nya kontor i Research Triangle Park, NC där fler och fler samlades från USA organisationen.

Resultatet för 1994 presenterades och alla var nöjda med en kraftigt ökad fakturering med 31% till 82,5 Miljarder SEK och vår vinst ökade med 81% till 5,6 Miljarder SEK. Antalet anställda var nu uppe i 78 000. Nu började industrin bli betydelsefull så Lars Ramqvist vår VD blev som enda Svensk inbjuden till G7 mötet i Bryssel. Han pratade om det nya ”information society” och vad industrin förväntade av politiker och regeringar.

Nigel var en gammal vän, bodde hos oss och varje morgon brukade han följa med på min joggingtur i Cary. Denna dag var avslutningen på jogging turen inte rolig för när vi kom hem, stod på uppfarten och stretcha så kom min fru Annki ut gråtandes och berättade att min bror Mats hastigt avlidit i Malmö. Katastrof och vi fick omedelbart planera en resa hem för att närvara vid begravningen!

Vi åkte hem till en sörjande familj, hade avsked i kapellet i Limhamn och efteråt samlades vi alla i mitt gamla föräldrahem i Limhamn en förstad till Malmö. Här är alla barnen dvs kusinerna i vardagsrummet och stämningen är inte hög.

Jessica, Linda, Christian, Peter, Kicki, Emma och Maria!

Tråkigt och sorgligt att det skall hända en närstående och yngre bror men inte mycket att göra åt när man bor på andra sidan Atlanten.

På mobil telefon sidan var vi fortfarande efter Motorola i USA och Nokia i övriga världen men den populäraste Mobiltelefonen under 1994 publicerades och vår GH337 vann.

Mobiltelefoner började att bli Big Business men fortfarande var det ingen riktig konsumentprodukt då vi mest sålde till Operatörer som ville ha kvalité och det fick dom. Dock började stora förändringar i världen då fler och fler länder öppnade upp för flera operatörer framförallt inom Mobiltelefoni. Under Ericssons snart 120 år av verksamhet så hade det bara funnits en kund per land och nu plötsligt kunde ett litet land ha 3-5 operatörer, vilket innebar många potentiella kunder för oss och dom nya hade helt andra krav än dem traditionella. Nu var det sälj och marknad som var prioriterat vilket dom gamla operatörerna hade svårt för medans dom nya fokuserade på det. Ville vi lyckas i denna nya tid fick vi ändra och kompetensutveckla vår organisation drastiskt.

I USA fyllde Linda 19 år och det firades med vänner i Cary.

I USA hade Internet blivit viktigt för företagen men inte bara för företag utan även hemma kontor med anslutning till Internet via dial-up började ta fart. Inom Ericsson hade vi haft ett eget email system och datanät för data kommunikation via hyrda länkar (Intranet/Extranet) i hela världen sen 1980 talet men nu var det anslutning till det globala nätet, Internet som gällde. Året var väldigt mycket starten på World Wide Web i USA delvis beroende på ett företag, Netscape som kom ut med en läsare och vi fick alla börja använda www.

Även om man lärde sig att använda internet så var focus fortfarande på att bygga upp ett Distributions nätverk och support av detta men det nya internet skulle ge nya möjligheter att support våra återförsäljare i det stora landet!

Efter min brors död var mina föräldrar givetvis förkrossade så vi bad dom komma över till oss i North Carolina för lite ”semester”. Vi tog dom upp i bergen i Blue Mountain och alla njöt av naturen!

och sen vidare ner till Asheville och USA’s största bostad på 16 000 kvm med totalt 250 rum, Biltmore Estate byggt 1895 av den rika familjen Vanderbilt.

Då var Biltmore Estate fortfarande ägt av familjen men används mest som ett museum av svunna tider men med Hotell verksamhet, Restauranger, Café, etc. Trädgården är ett måste att se och Vingården en upplevelse. Vi tog lunch på ett av många kaféer!

I Stockholm på mitt huvudkontor (Ericsson Företagskommunikation) hade man redan börjat planera för en framtid med Internet och bl.a. anställt Bo Dimert som hade varit chef för IBM Skandinavien och innan dess chef på Digital Equipment Company (DEC) och han tog med sig mycket kompetens inom Sälj och Marknad. Han ansåg att vår Sälj och Marknad organisationen skulle vara kompetent inom två område, dels via Indirekt försäljning men även med direkt försäljning till stora kunder. Hans tankar passade mig perfekt så jag planerade att besöka honom under sommaren och diskutera detta.

Innan det var dags att åka till Stockholm så skulle Linda vår dotter ha sin examen dag med efterföljande Prom. Hennes kille hämtade henne vid dörren!

Vårt kontor i Nacka där Bo var chef hade en stor dag med Kung och Drottnings besök. Den nya statyn ritad av Carl Miles 1946 som en gåva till FN och som skulle stå framför FN huset blev nu istället en välkomnande syn för all sjöfart på väg in till Stockholm. Statyn förställer Gud stående på himmelsbågen som placerar ut stjärnor på himmeln medans Gabriel står under och kastar upp dem till honom!

En annan stor förändring skapad av vår succé inom Mobilitet var att det blev ett mindre behov av fast telefoni då alla såg framtiden bli Mobil! Vår hörnsten i företaget Ericsson hade i mer än 100 år varit fast telefoni och nu minskade försäljningen drastiskt! Stora neddragningar var förväntade men samtidigt var behovet av kompetens inom Mobilitet stor så det mesta skulle nog kunna hanteras internt! En intern studie tillsattes och diskussionerna gick höga! Allra först skulle man flytta över ett antal fabriker i Sverige och Världen till Radio som hade behov av mer tillverkningsresurs sedan behövde man inom Radio många nya medarbetare. Trots detta fick många gå då dom inte hade den kompetens som eftersträvades. Framtiden för Fast Nät produkter typ AXE var dyster!

Väl i Stockholm blev det möte i Nacka Strand vilket var kul att se men inget kontor som var välplanerat förutom läget med den fantastiska utsikten över vattnet mot Djurgården! Alla kontor var exakt likadana och 9,9 m2 stora som skulle vara en ny standard! Mitt i fanns stora öppna ytor som var allmänna utrymmen.

Mötet i Nacka Strand blev mycket upplyftande, Bo berättade mycket om sig själv och jag gillade honom direkt. Äntligen en som förstod Sälj och Marknad! Bo erkände att han inte visste mycket om Ericsson förutom det han kan läsa och ville därför att jag kom hem omedelbart, tog positionen som Chef Operation direkt under honom och hjälpte honom skapa det nya Företagskommunikation inom Ericsson Koncernen. Fruktansvärt intressant, spännande att göra om organisationen och bygga något nytt. Lämna USA skulle bli lätt för mig men tuffare för familjen som började känna sig hemma.

Innan jag lämnade Sverige så åkte jag hem till våra goda vänner i Vendelsö, söder om Stockholm och blev bjuden på middag. Jag berättade då vad jag blivit erbjuden och att jag ”bara” behövde åka tillbaka och övertyga familjen vilket givetvis skulle bli svårt. Ann min kompis Hildings fru berättade då att det fanns jättehäftiga terrass lägenheter till salu i Gudö som låg en km bort. Lägenheterna var byggde längs med vattnet och alla hade stora terrasser med utsikt över Drevviken en av Stockholms största insjöar. Lät intressant så dagen efter ringde jag Mäklaren och vi bestämde träff. Bostadsföreningen hade gått i konkurs och räddades av den tidigare statsministern Ingvar Karlsson som bodde där och hade bra kontakter.

Lägenheten var i 2 våningar, ca 135m2 med en uteplats på 70m2. Priset var endast 1/5 av vad det hade varit så jag slog till direkt!

Nu återstod det svåraste, åka tillbaka till USA och övertala familjen! Ringde dock äldsta dottern och bad om hjälp!!

Tillbaka i USA förstod Annki min fru att detta var viktigt för mig och gav sitt godkännande. Yngsta dottern har väl aldrig förlåtit mig!

Nu var det dags att avsluta USA och packa trunken…

USA roligt att bo, då alla ville komma på besök.

Den stora nyheten från Sverige var att mitt hemma bolag, EBC som funnits i Bollmora söder om Stockholm i 30 år skulle flytta till Nacka Strand i helt nya lokaler i slutet på året (1994). Tidningen skrev ”Nytt miljövänligt kontor byggs i Nacka Strand” vi var tidiga med miljötänket!

Ericsson Nacka

Andra viktiga händelser var på den årliga IT/Telecom mässan Cebit i Tyskland som bl.a. visade framtidens lagrings teknik, en CD! Man hade också försök med VR (Virtual Reality) som var alldeles nytt men man räknade med att det skulle snart vara ute på marknaden! Annars var fokus värdigt mycket på Mobiltelefoni och Data över mobilen (16 kBit/s) som en Tysk mobil operatör hade börjat med som en tilläggstjänst. För första gången visades också WLAN (Wifi) en ny trådlös datakommunikations tjänst för företaget. Hastigheter upp till 3 Mb/s i ett företagsnätverk! Stora Ericsson koncern affärer togs i Thailand, England,  Malaysia och Holland. Första kvartalet blev ett nytt rekord och framtiden var mycket ljus.

Sommaren i North Carolina var varm men vi klagade inte, det var bara att tänka på Sverige och deras väder så accepterade man vad som helst. Allra först på besök var dottern Kicki med pojkvän Johan som båda studerade på Universitet och Högskola i Sverige. Vi besökte vår stora stad Raleigh till att börja med.

Det som intresserade barnen mest var dock att besöka huvudstaden dvs Washington. Den låg bara 4 timmars körning med bil så det såg vi också fram emot då kunde vi stanna på IKEA och shoppa lite Svenska produkter. Där fanns så mycket att se i Washington att man fick stanna en vecka för att hinna med allt så jag fick ta semester.

Efter besök i Vita Huset och kaffe med Bill Clinton så åkte vi och hälsade på Kongressen och Senaten på Capitol Hill.

Sen bar det vidare till min gamle vän Lincoln och hans memorial. Därifrån har man en härlig utsikt mot Washington Monument över en massa dammar med vatten. Mycket berömt och ett måste för alla Amerikaner att besöka.

Kicki och Johan var dom första som kom över och hälsade på oss men det skulle komma många fler så vi blev riktiga veteraner på att besöka Washington. Innan dom åkte tillbaka till Sverige och studierna så fick det bli ett besök vid havet också. Havet låg ju bara 3 timmar bort!

Myrtle Beach var och är en av ostkustens mest populära semester orter och började vid gränsen mellan nord och syd Carolina. Den sträckte sig sen 10 mil söderut mot Charleston och var full av semester hotel, aktiviteter, restauranger, golfklubbar (mer än 100) och mycket mer. Det var rena paradiset för semesterfirare! Vi tog in på ett av dem bättre hotellen Bluewater resort och njöt av en veckas semester. Sanden var fin och havsbotten ännu bättre!

Sen ville barnen brunbrända och nöjda åka hem igen och fortsätta sina studier och jag kunde börja jobba igen. Här tar dom farväl av Linda som skulle fortsätta på Amerikansk High School i Cary.

Nu var den korta semestern slut och jag kunde fortsätta mitt jobb med att skaffa återförsäljare till våra produkter. Nya resor kors och tvärs i USA och många kontakter skapades. Mitt största problem var fortfarande den lokala organisationen som tyckte dom klarade hela USA själva med sina 2 kontor, ett i väst och ett i öst. Vi fick sätta upp en separat organisation som sköte bara återförsäljare annars skulle det inte gå. Direkt försäljningen gick inte bra så möjligheterna var stora.

Ett snabbesök i Stockholm med ett globalt strategi möte var nödvändigt och alla köpte in på mina strategier. Samtidigt som jag var där så firade EBC att man hade öppnat en fabrik i Beijing, Kina med 500 anställda som skulle tillverka för den enorma marknaden som fanns. Det var dock ett JV med ett bolag som ägdes av Beijing stad även om vi ägde 55% och VD var en gammal vän till mig Gunnar. Han var en Chalmers utbildad ingenjör/matematiker/Dr som älskade Kina och pratade mer eller minde flytande Kinesiska. Gunnar lärde sig kinesiska genom att studera tecknen utifrån en matematisk synvinkel och påstod då att det var mycket enklare! Han kunde läsa och skriva 2000 bokstäver innan han flyttade dit och med lokal övning i att prata blev han mycket bra på språket. Tillbaka till USA och kontoret.

I början på Oktober så blev jag och mer än 100 andra Ericsson chefer i USA inbjudna till ett Kick-Off möte (avspark) för vår nya USA organisation som skulle börja fungera i Januari 1995 under bolags formen Ericsson Inc. ett MLC som det heter inom Ericsson koncernen. Namnet på Kick-off mötet var ”1994 års Ericsson Texas Olympics” och handlade givetvis om tävlingar där vi skulle mötas i olika grenar. Bo Hedfors vår USA chef sen tidigare skulle också vara VD för nya bolaget och alla Ericsson organisationer i USA blev en division inom bolaget. Organisationerna var Publikt Nätverk, Mobil Kommunikation, Företagskommunikation, Mobiler, Komponenter och Landmobilradio. Totalt 4 600 personer med en omsättning på mer än 1 Miljard USD. Huvudkontor i Plano, Texas.

Liknande sammanslagningar hände över hela världen men också på huvudkontoret slogs organisationer tillsammans och nya skapades. Detta var inte positivt för oss på EBC då vår kostnadsnivå ökade över hela världen! Nu fick vi vara med och betala stabsorganisationer i alla lokala bolag utan egentligen ha någon större nytta av dessa. Vår kundbas var privata företag och alla andra i koncernen jobbade mot operatörer av olika slag. Den organisation som också hade dessa problem var mobila telefoner som också hade en helt annan kundbas.

Våra besök avtog inte utan hela tiden var det någon som ville komma och utforska USA eller åtminstone delar av. På tur stod min fru’s föräldrar som spenderade nästan hela oktober hos oss.  Vi besökte Durham och Duke Universitet sen vidare till OuterBanks med första Engelska huvudstaden New Bern. Det var här på ön Roanoke den första Engelska båten Elisabeth ll kom med Kaptenen Sir Walther Raleigh och 100 kolonister år 1585. Båten åkte sen tillbaka till England efter fler kolonister men när dom kom tillbaka efter lång tid så var hela första båtens kolonister helt försvunna! Dom hittades aldrig och blev omnämnda i historien som ”the lost Colony”.

Fortsätt läsa ”USA roligt att bo, då alla ville komma på besök.”

USA inte helt fel land att befinna sig!

Året 1994 började också med att Ericsson släppte inte bara en ny basstation RBS2000 men också den minsta mobil telefonen världen hade sett för GSM standarden en GH337! Givetvis blev det en succé och Ericsson i Lund hade gjort det igen. Vi var marknadsledare inte bara på systemen men också på mobiltelefoner.

Efter vi hade hämtat dottern Linda på flygplatsen blev det lite vila men ganska snart var det dags att börja med viktiga saker som att ta körkort. Linda hade innan och under jul övningskört med mig i Sverige och var ganska bra på att köra men hade inte tagit teorilektioner. Nu för att överleva i USA måste hon ta körkort lokalt och det var lite nervöst men vi peppade henne och drog iväg till körkortsmyndigheten. Teorin var 90 frågor som skulle besvaras och man var tvungen att ha minst 75 rätt för att få lov att köra upp. Dock var det lätt eftersom man fick alla frågorna att studera i förväg! Innan uppkörning så var det dags att fira hennes 18 års dag med pompa och ståt!

Annki och jag behövde också ta teori prov till körkortet men slapp uppkörning eftersom vi hade Svenskt körkort så vi studerade frågorna allihop. På den stora dagen åkte vi till myndigheten och skrev provet. Alla klara det galant och sen var det Lindas tur att köra upp. När vi skrev provet så kom en inspektör gående från gatan med en gammal dam efter sig som hade käpp och hade svårt att gå. Hon pratade konstant med inspektören och bad om ursäkt att hon körde så dåligt men sade samtidigt att hon skulle inte överleva utan körkort. Inspektören sa slutligen, klart du ska behålla körkortet frun det är inga problem! Då sade jag till Linda, inget att oroa sig för kan hon få körkort kan du. Linda fick köra några 100 meter runt byggnaden och kom tillbaka  med beskedet att hon var jätteduktig och skulle få sitt körkort.

Nu var det dags att hitta en bil och eftersom jag alltid hade velat ha en Ford Mustang så åkte vi och hälsade på Ford återförsäljaren. Linda skulle då få använda den till skolan medan jag hade min företags bil.

Allt gick bra men när jag bad försäljaren att ta ner taket så gick allt åt skogen. Mitt huvud var i vägen! Jag var helt enkelt för lång (som vanligt) så det blev ingen Mustang, mina drömmars bil. Vi fick fortsätta att leta sport bil hos andra tillverkare.

Ericssons resultat för året 1993 var otroligt bra och framför allt hade GSM tagit riktigt fart. Försäljningen var upp 34 % till 63 miljarder SEK och vinsten upp 150 % till 3,1 miljarder SEK. Många nya marknader i världen hade valt GSM som nu tagit fart och i Europa hade alla länder utom Belgien bestämt sig att GSM var framtiden. Intressant var också vårt konvertibel lån från 1987 kunde 1993 växlas in eller bytas till aktier. Totalt hade det ökat 4,5 gånger ursprungsvärdet. Jag fortsatta att satsa på Ericsson genom att konvertera till aktier!

Inom mitt affärsområde Business Network blev vår VD Lars Berg ny chef för Telia efter Tony Hagström som efter 17 år som chef för Televerket och Telia går i pension. Ragnar Bäck som är chef för Ericsson i Holland tar över som chef för EBC, dvs min nya chef. Intressant är också att under 1994 så startade Ericsson en egen IT organisation inom staben. En av de första projekten dom startade var möjligheten att ha Video konferens från sin PC.

Innan vi flyttade in i nya huset fick jag åka på en säljkonferens i Arles i södra Frankrike. Arles var en stad som ursprungligen hade varit en av Romarnas fästen innan Kristus födelse. Hela staden var ett mini Rom. Det blev mycket firande av Lars Berg som skulle lämna men närvarande var också Ragnar Bäck som skulle tillträda. Mellan alla aktiviteter som häst ridning på stäppen, tjurfäktning med ungtjurar, uppträdande på amfibie teatern och all god mat som serverades så hade jag möte med båda för att diskutera USA. Vår strategi blev förankrad och jag kunde fortsätta.


Tillbaka i RTP igen så hade jag satt upp ett möte med en annan stor distributör i Twin City, Minnesota så jag for iväg igen. Denna distributör var mycket traditionsbunden så det kändes som att komma till mycket historia. Ägaren ville dock att vi spelade en runda Golf först på en privat Golfbana som även här andades historia, det var en av dom första Golfbanorna i USA, Lafayette  Golf klubb utanför St Paul. Vi fortsatta att ha kontakt och sedermera blev han återförsäljare för vår Businessphone.

Nu började det närma sig inflyttning i vårt hus så varje dag körde vi förbi och kollade. Det var väl mer eller mindre färdigt så vi ringde efter vår container med möbler och beställde inflyttning. Innan dess måste vi dock skaffa en sportbil och den som passade min storlek var en Chrysler  LeBaron. Nu kunde Linda och Annki köra så mycket dom ville medan jag arbetade!

Nu var huset klart och det var dags att flytta in.

Huset var ett typiskt för North Carolina, enkla väggar allt i trä och i två plan med terass på baksida. Jättestort master sovrum med eget badrum och jacuzzi. Linda fick det stora rummet ovanför garaget och sen fanns tack och lov ett par gästrum. Vi förväntade mycket besök från Sverige då alla mer eller mindre sagt att ”vi kommer”!

Vi hade stor tomt så mycket trädgårdsarbete såg jag framför mig! Hela gräsytan var täckt med halm som man gjorde för att skydda gräset innan det började växa. Det var mitt jobb att ta bort! Fick också plantera lite blommor här och var, ingen skillnad mot Sverige där man gör det samma.

Innan inflyttning blev det ett besök på mitt gamla kontor utanför Los Angeles i Cypress, Orange County och diskussioner med inte bara säljarna som fortfarande var negativa utan också potentiella återförsäljare. Det fanns många som var intresserade och vissa blev godkända direkt och kunde börja förhandla avtal med vår advokat. Åkte tillbaka via Phoenix, Arizona och köpte nya Ping Golfklubbor på Karsten fabriken. Mina gamla Ping klubbor, som jag tyvärr inte hade med mig var från -70 talet och vissa återförsäljare av Ping klubbor betalade 100 $ per klubba! Dom nya kostade mindre! Orsaken var att i Phoenix spelade alla med Ping och gick en klubba sönder så betalade man vad som helst för att köpa en ersättare.

Nu fick vi skaffa bil till Annki också, hon hade börjat med sina aktiviteter på klubben förutom det dagliga körandes till shoppingcenter och Mall. Ta buss var inte att tänka på i USA det är väl endast vissa storstäder som hade ett fungerande kollektiv system och North Carolina var inte en av dessa. Bl.a. spelade hon tennis på klubben vilket även Linda och jag testade.

Nu var vi mer eller mindre inflyttade i huset och terassen var redan en favorit i det konstant underbara vädret och med den nya grillen som blev mycket utnyttjad.

I Stockholm var det dags för stort möte om allt från budget till marknadskoncept då vi hade släppt en reklamkampanj, kanske den första någonsin på Ericsson med budskapet ”It’s all about Communication, the rest is Technology”. Bra slogan men det som vi tyckte var konstigt var att Lars Ramqvist figurerade på många av dessa tidnings och magasin reklambilder. Varför han, vad var budskapet med en VD på reklambilderna?   Samtidigt annonserades sju nya stabsfunktioner som vi inte heller såg någon fördel med och diskussionerna gick höga. Försäljningen gick dock strålande och vi förväntade oss ett nytt rekord på halvåret. Jag passade på att starta försäljningen av vårt hus i Vendelsö som vi inte förväntade att komma hem till igen. Det var kanske fel tid för marknaden hade gått ner kraftigt efter vår finansiella kris i Sverige. Tröstade mig med att huset köptes också i en lågkonjuktur så ingen anledning att klaga.

Tillbaka i RTP North Carolina var det dags för Midsommar och då ska man ha fest oavsett var man bor i välden. I Irak och Abu Dhabi var där gott om Svenskar men här var vi mer eller mindre ensamma så vi fick bjuda in Amerikanska vänner och lära dom något nytt.

Annki och Lindas kompis Meredith började bygga en midsommarstång med det som fanns tillgängligt i trädgården och runt omkring.

En av problemen vi hade var att festen måste ske på kvällen, då det var mörkt för alla jobbade som vanligt på dagen. På festen var också Hans och hans fru Maud samt deras barn från Norge.

Sillen hade jag tagit med mig när jag reste tillbaka från Sverige och Hans tog med sig Norsk snaps så vi klarade det viktigaste. Resten fick vara USA mat och dryck.

Vi hade mycket roligt och Lindas kompisar ställde upp på det mesta. Sill var förvånansvärt populärt och snaps sångerna, som delvis var översatta till Engelska var kanske för många för nykterheten var inte hög bland studenterna.

På kontoret hade jag fått en egen sekreterare Cindy som var väldigt bra men också kraftig och klagade alltid på detta. Bantningskurerna var många och ofta. På dagen åt hon endast chips som fanns gratis i kafferummet, inget ovanligt i USA på den tiden och dryck var Mountain Dew en typ av sockerdricka. Jag förklarade då att orsaken till hennes vikt problem kanske fanns i antalet chipspåsar hon åt per dag och läsk hon drack. Hon blev nästan arg och sa, titta här och visade mig chips paketet, det är endast 8% fett! Jag läste och förklarade för henne att det betydde 8% av det dagliga behovet att fett! Myndigheterna i USA är lätta att lobba för och dom godkänner det mesta så man lurade hela befolkningen och resultatet vet vi. Min sekreterare trodde eller förstod det aldrig och fortsatte med sina chips och dryck.

Nu var det dags för lång helg då det var Amerikanska bank holiday så vi beslutade oss för en turist resa till Niagara Falls det stora imponerande vatten fallet på gränsen till Kanada. Då kunde vi på vägen hem stanna till i Detroit och titta på VM fotbolls matchen mellan Sverige och Brasilien i den enorma arenan Silverdome . Vi tog min företagsbil och körde ca 110 mil via Philadelphia och Buffalo över bron som är gräns mellan USA och Kanada. Gränspolis fanns vid bron som kollade att man hade körkort med sig. Sen checkade vi in på ett hotell och gick till det stora fallet. Imponerande på grund av sin storlek men inte speciellt högt. Vi åkte en båt som tog oss så nära det var möjligt. Blött var det…

Det fanns även andra aktiviteter runt fallet och bl.a. tittade vi på en späckhuggare show. Morgonen efter åkte vi via Lake Erie ner mot Detroit men då skulle vi över gränsen igen till USA. Gränspolisen tittade på mitt Amerikanska körkort och så fråga han om jag var bosatt i USA vilket jag var men då han frågade om jag var Amerikansk medborgare så sa jag nej. Då ville han se passet vilket ingen av oss hade med! Då tillkallade han en annan polis som kom och ställde sig bredbent framför bilen med en revolver hängande lågt i hölster och skrek, ”get out of the car now”. Medans hon fingrade på revolvern gick vi sakta ut ur bilen. Hon motade oss mot gränskontroll huset och sa till oss att sitta ner. På frågan om bilen sa hon den tar vi hand om. Efter en timme eller mer så kom chefen och vi förklarade att vi hade ingen aning att man måste ha pass och ingen sa något när vi lämna USA eller kom in i Kanada. Han förstod oss men förklarade att den kvinnliga Polisen var en paragrafryttare  som följde lagen lite väl långt men hon skulle snart gå på lunch och då kunde vi smyga ut och köra vidare.

Till slut kom vi till Detroit och körde direkt till Silverdome arena och köpte biljetter till matchen. Sen tog vi in på ett hotell och såg lite av en sliten stad som inte hade mycket sevärdheter. Matchen skulle börja så tillbaka till arenan och intog våra platser. 

Arenan var enorm och tog 80 tusen åskådare vid en fotbollsmatch. Nu var det VM i USA och Sverige möte Brasilien i gruppspelet som gick på denna arena. Matchen slutade 1-1 efter mål av Kenneth Andersson och Sverige gick vidare i turnering och tog till sist en bronsmedalj, det bästa resultat Sverige haft i modern tid. Roligt var också att när vi i paus gick ut för att köpa en korv så möte vi min kusin Inger med man Anders och barn. Dom var på besök i USA för att bl.a. se denna match. Hur stor är sannolikheten bland 80 tusen åskådare? Helt otroligt. Fotnot; Silverdome arena jämnades med marken förra veckan!

Nu var det dags att åka hem igen till Cary för snart var det semester och då kom Kicki och Johan på besök.

Mycket att göra i USA mindre i Sydamerika.

Under hösten 1993 lanserades en ny tjänst i våra mobiler utvecklad av våra och Nokias tekniker men som ingen riktigt trodde skulle bli en succé och som hette SMS! Jag var också tveksam men såg att i USA blev det väldigt populärt medan Europa var det tal som gällde. USA var och är annorlunda då man ofta ringde upp någon som inte svarade (ville inte svara) och istället talade man in ett meddelande som var specifikt dvs man sa klart och tydligt vad man ville ha svar på. Personen i fråga ringde då tillbaka och lämnade svaret som ett meddelande, kallades ’telephone tagging’! Kanske det var deras ovilja att prata och vara sociala som gjorde att SMS blev så populärt. En av många reflektioner på hur olika USA och Europa var.

Jag spenderade mycket tid under hösten i USA men hade inte skrivet något kontrakt då min familje situation gjorde att vi inte ville eller kunde flytta. Det fick bli mycket resande istället. Jag besökte nu ett antal företag som arbetade med återförsäljare och det första var Cisco ett IT företag som bildades redan 1984 och redan från starten arbetade med partners. Något år tidigare hade en projekt grupp inom Ericsson fått i uppdrag att titta på Cisco mer i detalj för ett eventuellt samarbete men deras rekommendation var att vi skulle köpa bolaget! Jag lärde mig mycket om USA marknaden genom dessa besök och det intressanta var att dom var helt öppna i sin kommunikation om allt från tillverkning till försäljning och service.

Hem till Sverige och familjen nästan samtidigt som våra Ericsson anställda som suttit som fångar i Abu Ghraib fängelset i Irak under mer än ett år, har blivit fria. Dom tre blev fängslade när dom arbetade i Kuwait och kom över gränsen till Irak av misstag då gränsen inte var markerad. Nu hade dom suttit i det berömda Al-Ghraib fängelset i över ett år (blev dömda till 7 år) och efter enorma insatser av Carl Bildt vår statsminister vid denna tid och många andra så har man nu lyckats får dom fria. Stort jubel på kontoren över hela Ericsson världen.

I Sverige var det stort intresse för Ericsson då kvartalsrapporten för 9 månader orders var 30% upp, faktureringen upp 41% mot föregående år och alla rusade för att köpa aktier! Det var generationsskifte i mobil system och GSM började bli världsstandard förutom i USA som skulle gå en egen teknik väg med D-AMPS. Radio och mobilitet var på allas läppar och vår Business Unit Ericsson Radiosystem gjorde ett rekordresultat. Vi på Ericsson Företagskommunikation hade en kraftig ökning i resultatet främst beroende på att min gamla baby bolaget Schrack i Österrike nu blivit Ericsson Österrike. Marknader som växte mest var Kina, Australien, USA och Tyskland. Nygammal marknad var Ryssland som vi var stora på redan 1897 men under kommunisttiden inte sålt något förutom uppgradering när det var möjligt!

Många produkt och sälj organisationer såg en stor framtid och bl.a. Personsökarsystemet Minicall räknade med att bli årets julklapp! (Det blev den givetvis inte men kul att tänka så positivt)

Nya Rön; Framtiden inom mobil telefoni skulle ske via satelliter som år 2000 täcker hela jorden och man skulle kunna ansluta 10 miljoner användare! Nu vet vi alla att så blev det inte men orsaken var nog bl.a. att vid den tidpunkten år 2000 fanns mycket mer än 10 miljoner användare.

Vi på Företagssystem öppnar en ny fabrik på Verkö utanför Karlskrona då den existerande fabriken i Vedeby inte räcker till samt blivit gammal och omodern. Samtidigt hade vårt behov av mer kapacitet ökat både för telefonväxlar och trådlösa telefoner. Fabriken öppnade med pompa och ståt av Lars Ramqvist vår Koncern chef. Samtidigt blev vår Freeset som tillverkades i fabriken vald till ”Product of the year” i Sverige. Trådlöst telefoni började bli populärt också på kontoret och andra ställen där många anställda var rörliga. Användning av ”vanlig GSM mobiltelefon” var för dyrt inom företaget men detta var ett fullgott alternativ.

Den trådlösa telefonen för företag skilde sig inte mycket från den vanliga mobil telefonen möjligtvis lite mindre och sedermera blev den del av DECT standard och teknologin.

Tillbaka till USA och Dallas där vårt huvudkontor fanns och möte med USA ledningen inklusive den nya chefen Bo Hedfors. Vi skulle nu samla alla operativa enheter i ett nytt Ericsson center i Research Triangle Park, utanför Raleigh i North Carolina. I RTP som det kallades var många stora Telekom och IT företag samlade bl.a. Northern Telecom och IBM. Kvar i Dallas blev ledningen för USA samt produkt och utvecklings organisationerna. Detta hade stor betydelse för mig då jag plötsligt inte skulle ta familjen till Kalifornien utan till North Carolina som jag aldrig tidigare varit i. Redan i januari skulle jag vara där och familjen skulle komma efter så snart jag hittat bostad.

North Carolina, är en delstat i sydöstra USA med huvudstaden Raleigh ca 4 timmar söder om Washington. Raleigh var inte stort endast 200-250 000 invånare men staden låg mitt i North Carolina. Delstaten hade mycket historia då det var en av de första där Engelsmännen etablerade ett flertal kolonier på 1600 talet.

Nord Carolina var en typisk sydstat med mycket annorlunda kultur än Kalifornien så nu skulle vi lära oss sydstatsmentalitet. Nu var vi snart i december så jag åkte dit direkt för att kolla kontor och bostad. RTP var fruktansvärt expansivt så det skulle inte bli lätt att hitta en bostad. Kontoret med 100 tals anställda fanns redan även om det var lite provisoriskt tills Ericssons nya kontor var färdigt. Vi förväntade upp till 3-4 000 anställda så småningom.

Någon bostad hittade jag inte men ett rum på kontoret var lätt att finna och jag bokade in mig på en av de lokala hotellen. Kontoret var ändå provisoriskt då vi skulle flytta redan i början på nästa år. Jag installera mig och pratade med plats chefen som också var chef för den enhet jag skulle jobba med. Det var en Norrman som hette Hans vars enda utlandskompetens var Iran annars hade han jobbat i Oslo på Ericsson. Han berättade att alla hade svårt att hitta bostad då det var så fruktansvärt expansivt hela området. Dock fanns en Amerikan som var advokat på vår fabrik i Lynchburg, Virginia och han köpte mark och byggde hus som han sen hyrde ut! Efter ett snabbt möte med honom där jag kunde påverka husets ritning var vi överens. Han hade tomt och skulle bygga ett hus i Cary en förort till Raleigh som var ett populärt område och framförallt fanns tomten på en golfbana. Cary hade också en bra High School för vår dotter Linda. Huset skulle dock inte vara klart förrän våren efter dvs 1994.

Nu kunde jag åka hem och fira jul med familjen samt berätta att i början på nästa år åker vi till USA. Bostad fick bli ett lägenhets hotell under våren tills vårt hus blev klart. Jul firades med barnen och Annkis föräldrar men det blev snabbt avklarat då vi skulle packa för USA. I alla länder vi varit hade man skaffat lokala möbler eller skeppat från IKEA som hade ett avtal med Ericsson. Nu skulle vi skeppa över våra egna möbler och allt vi ville ha med oss. Jag visste att vårt nya hus skulle ha en terrass och trädgård så även trädgårdsmöbler skulle med i containern.

Innan jag åkte gick vi igenom uppdraget på EBC ledningsgrupp samt en uppdatering på Ericssons nya organisation som främst handlade om stabsfunktioner som utvidgades med nya förmågor. Jan Stenberg en av dom bästa chefer vi haft lämnade för att bli chef för SAS! Många nya skulle tydligen ersätta honom med den nye organisationen och bl.a. teknisk chef blev nu Anders Igel min gamla ”polare” från Irak. Resultatet för 1993 var preliminärt men vinsten skulle landa på över 3 miljarder kronor.

Nytt jobb nytt visitkort;

Jag åkte över redan i januari och fortsatte mitt jobb att sätta upp ett distributions nätverk över hela USA. Ett företag som jag var mycket nyfiken på var Mitel som kanske var det största (fristående från operatörer) telekom bolag som fanns nästan över hela USA. Mitel bildades redan 1972 i Ottawa, Kanada som ett gräsklippnings bolag av dom två studenterna och polarna Michael och Terry som ville ha sommarjobb. Bolaget namn kom från Mi, Te och L(awnmoving). Dom hade kontor i New York så jag kontaktade dem och reste dit.

Träffade Terry Matthews som var en mycket sympatisk affärsman och vi diskuterade vad vi kunde göra för varandra. Vi var inte mycket till konkurrenter eftersom våra produkter komplettera varandra så diskussionerna fortsatte i flera månader. Även om vi gillade varandra så blev det aldrig en affär. Fotnot; Det blev det 20 år senare!

Nu var det dags att hämta fru och hjälpa till med sista packningen och sen kom vi iväg. Mycket bagage blev det då vår container med möbler skulle ta 6 veckor att leverera.

Jag hade hyrt en lägenhet på ett Lägenhets hotell där vi skulle bo tills huset var klart och möblerna kom. Linda var inte riktigt klar med skolan så hon skulle komma efter i Mars.

I Februari var vädret nästan som Svensk sommar så det fanns gott om tid för Annki att vila efter packningen av huset i Sverige och resan över. RTP hade nästan alltid fint väder och den enda dåliga tiden var december och januari sen kunde juli eller augusti ha ett par veckor av fuktigt och 35 grader varmt.

Jag hade en företagsbil en Chrysler New Yorker som var alltför stor men vi åkte runt och titta på omgivningarna och givetvis där man byggde vårt hus i Preston nästan på Preston Golf and Country club. Jag gick in till Hans och frågade om jag kunde starta ett företags abonnemang men fick till svar att det hade han redan! Golf spelade han dock inte så jag kunde få det istället! Förstod aldrig varför då dom också hade pooler, tennis, gym, restauranger, etc men det var bara att tacka och ta emot. Vi kom att utnyttja klubben på många sätt och tillbringa mycket tid där då vi båda spela Golf.

Nu var Linda klar med Svenska gymnasiet och ville komma över till Northe Carolina så det var dags att hämta henne på flygplatsen!

Året där allt hände och jag började jobba med USA.

Året börjar med en ny organisation och ny VD, Lars Berg. Själv blir jag erbjuden att bli Regions chef för Amerikas dvs. Kanada, USA och Sydamerika. Jag pratade inte Spanska så det skulle bli tufft men man försäkrade mig att ”alla” på Ericssons bolag pratade Engelska. Detta hade jag inte märkt i Spanien tidigare men mitt förslag att alla skulle gå och lära sig Engelska hade startat, så vem vet. Då var det dags för ett nytt visitkort igen.

Nu var man inte bara Säljchef utan Business chef vilket var något vi kom fram till i organisations projektet. När man besökte lokala bolag fick man ta alla problem och möjligheter som fanns inte bara sälj! Nu skulle man lära sig nya marknader och kunder vilket jag såg fram emot.

Resultatet för koncernen 1992 var bättre än väntat då 4de kvartalet hade varit mycket bra. Faktureringen ökade med 3% till 47 Miljarder och Orderingången med 19% till 54 Miljarder. Fortfarande hade vi stora marknadsandelar på AXE, NMT och MD110. Marknadsandel för nya GSM systemet hade inte börjat mätas men alla var överens om att det var minst 40% där också. Vinsten tappade dock med 19% till 1,3 Miljarder. Vi inom Företags- kommunikation gjorde ett mycket bra år och ökade försäljningen kraftigt inom alla produktområde. Vår MD110 med sin trådlösa telefon hade gjort succé på Olympiaden i Barcelona och alla ville nu ha den lösningen. Nät verksamheten hade också gjort ett bra resultat.

Innan resandet tog fart så skulle vi fira min Pappas 70 års dag. Ner till Malmö och middagen som var enbart med barn och barnbarn samt gick av stapeln på färjan till Köpenhamn. Det var ganska vanligt att man åkte över med båten till Köpenhamn, inte gick i land och sen tillbaka till Malmö igen. Totalt hade man då 3 timmar på sig att äta och dricka.

Sen bar det av till USA och vårt kontor i Orange County, utanför Los Angeles i Kalifornien. Vår chef vid denna tid var Björn Lundgren som tidigare varit min chef i Bollmora och innan dess chef i många länder inklusive Sydamerika. Koncernen hade huvudkontor i Rickardsson utanför Dallas men vi inom Företagskommunikation hade kontor utanför Boston och så detta utanför Los Angeles som var vårt huvudkontor. Bara två kontor i detta enorma land var knappast tillräckligt. Vi hade varit väldigt framgångsrika med vårt slagskepp MD110 på Universiteten i USA men förutom det inte mycket affärer. MD110 var en stor växel som vid denna tid klarade av upp till 50 000 studenter och deras behov av tal och data kommunikation inom en campus. Vår lilla telefon växel Businessphone var för liten för USA marknaden men populär i Sydamerika. Mitt första intryck var att det var många duktiga säljare men alltför få och väldigt lokala i ett stort USA. Vi hade också säljsupport och service support i organisationen som var stor.

Åkte hem via kontoret utanför Boston och hade samma samtal med dem om marknad och kunder. Kom hem precis innan det var dags för sportlov och som vanligt blev det Sälen skidåkning med familjen Segerfjord.

After Ski var som vanligt också, med Ann, Hilding, Annki, jag, Lollo och Malin. Våra egna barn var för stora så dom ville inte följa med.

Sen blev det avrapportering till ledningsgruppen med Lars Berg i spetsen och jag var helt klar, skulle vi lyckas i USA måste vi ha fler kontor med säljare eller börja arbeta med Partners. Det går inte att ha ett kontor i Los Angeles området och ett i Boston området. Våra kunder fanns nästan enbart i dessa två områden. Efter presentationen sa Lars Berg; bra jag gillar rapporten så åk dit och fixa det men skaffa gärna Partners så får vi skaffa nya support kontor efteråt.

Redan i Mars var jag på väg men skrev inget kontrakt det fick vänta. Vår USA organisation bokade en lägenhet i Seal Beach och till att börja med tänkte jag stanna i 2 månader. Påsken skulle min fru Annki komma över och spendera med mig. Lägenheten låg mycket nära stranden vilket uppskattades både av mig och Annki när hon kom.

Intervjua säljarna var enkelt men givetvis ville dom att jag anställde fler säljare istället för att skaffa återförsäljare och partners. Besökte lokala återförsäljare för att se om dom arbetade annorlunda mot dom jag hade skaffat i övriga världen. Det var som jag trodde ingen skillnad men dom var i regel mycket stora företag som redan hade någon av våra konkurrenter som leverantörer. Besökte potentiella partners och återförsäljare över hela USA så det blev mycket resande igen.

Påsken kom och så gjorde Annki så det blev sol, bad, sightseeing och golf i några dagar vilket vi båda hade sett fram emot. Huntington Beach var en av de bästa och största.

Sen måste man ju besöka Universal studio i Hollywood och titta på filminspelning. Hade gjort detta i Orlando året innan men detta var deras huvud site.

Sen kom Göran och Leif på besök från Bollmora och då fick vi spela Golf.

Det roliga tar dock slut och frun åkte hem och jag åkte till Mexico för att prata med lokal bolaget och marknaden. Där hade Jim redan påbörjat projektet återförsäljare för den lilla telefon växeln Businessphone medan MD110 såldes av våra egna säljare. Mexico var under 1992 koncernens största marknad vilket förvånade många men vi var välkända och hade varit enda telekom operatören från 1920 talet ända fram till 1970 talet så alla visste vem Ericsson var. Jim var hälften Mexikan och hälften Svensk och hade jobbat på Ericsson precis som jag i hela sitt arbetande livet.

Väl tillbaka på kontoret i Los Angeles var det diskussioner med kunder och hur dom såg på oss som leverantör. Vårt rykte var positivt och våra kunder gillade både vårt teknologi och vår service. Fick många bra tips hur vi skulle gå vidare och ett företag dom ville jag skulle prata med var en relativ nybörjare inom data nät som hette Cisco. Dom var enligt våra kunder mycket bra på distribution via återförsäljare. Möte blev det inte omedelbart då jag skulle åka på vår säljkonferens som skulle gå av stapeln en långhelg på Gleneagels Hotel i Scotland. USA hade ju gjort ett kanon år under 1992 så hela 6 säljare och säljsupport fick följa med. Dessa säljkonferenser hade funnits av och till i många år och inbjudna blev alla som klarat sin budget året tidigare. Normalt var det konferens Fredag och Måndag men där emellan på helgen var det aktiviteter för alla. Jag såg fram emot att få spela Golf på den berömda banan.

Här hela USA teamet med Rodney i spetsen som jag var värd för!

Vi hade mycket trevligt med Golf och andra aktiviteter som avslutades på Måndagen med en gala kväll där vi alla skulle ha lokala traditionella kläder, kilt! Var en upplevelse att ha på sig och diskussionerna var höga om man fick ha underkläder eller inte. Lokal befolkningen ansåg att ingen riktig skotte har underkläder i samband med kilt.

Sen bar det av hem och fira Valborg, träffa barn, släkt och vänner som jag inte sett på 2 månader. Min utbildning hade också blivit lidande även om jag deltagit per telefon och gjort mina arbeten. Det var mycket prat i korridoren om att Ericsson hade ett stort behov av nya chefer och många utbildningar hade startats. Min utbildning var på IHM med andra Ericsson anställda och vi samlades alla för en avslutningsbild.

Årsstämman blev rena euforin då första kvartalet hade ökat med 34 % både på Sälj och Orders och vi hade fått en order från Mannesmann (sedermera Vodafone) i Tyskland på 3,5 miljarder Svenska kronor. Det uppskattades att Ericsson med GSM har 60-70% av världsmarknaden. Våra stora utvecklings investeringar (10 miljarder) fortsätter dock men finans och fackpressen klagar på att vi spenderar för mycket. Andra stora orders kom från Grekland, Thailand och Turkiet som valde Ericsson GSM.

Under Juni spelades vår årliga Golf tävling som jag vunnit året tidigare på Haninge Golf klubb där vi alla var medlemmar. Årets vinnare (med hjälp av mig) blev Marie medan Ann och jag blev tvåa.

Middagen med oss alla var hemma hos mig.

Innan det var dags för semester fick jag åka tillbaka till USA då vi hade en Ericsson konferens i New Orleans. I södern och speciellt New Orleans ska man äta kräftor så det gjorde vi innan konferensen började. Björn och Anders visar hur man gör.

Väl hemma igen efter konferensen så var det dags att åka på semester. Annki min fru hade aldrig varit i Rom eller södra Italien och då ingen av våra barn ville följa med åkte vi själva. Vi bodde först i Rom och besökte allt man kunde titta på av historiskt värde inklusive Vatikanen men sen tog vi ett tåg ner till Neapel tog in på ett litet Hotel och började utforska staden och omgivningen. Det var inte helt enkelt då redan när vi satt i taxin så var det någon som försökte råna oss på vårt bagage. Vi fick vara mycket försiktiga vart man gick. Tog en buss ner till Pompeji, staden som blev utplånad av vulkanen Vesuvius år 79 f.kr. och som grävdes ut under 1860 talet. Pompeji är faktiskt den enda antika stad i välden där hela den topografiska strukturen är kvar exakt som den var, utan senare ändringar eller tillägg.

Sen kunde vi givetvis inte undgå att åka ut till den berömda romantiska ön Capri som har blivit omskriven i många sånger. Ön var populär hos Romarna redan före Kristus och en kurort redan på medeltiden.

Hemma igen var det dags att packa, dock inte till mig själv utan min dotter Kicki som skulle flytta till Blekinge för att studera på Blekinge Universitet och Högskola. Hon och hennes pojkvän Johan hade båda sökt till samma Universitet och skulle nu dela en lägenhet i fyra år. Efter gymnasiet hade Johan gjort sin militär tjänst och Kicki jobbat på Ericsson men nu började student livet på riktigt.

Innan studierna började blev dom inbjudna på kadett bal på Karlbergs slott i Stockholm.

Halvårs resultatet var lysande och man hade stora förhoppningar på helåret då man förväntade under andra halvåret att dra fördelar av den devalvering som gjordes under 1992. Under sommarmånaden blev det också klart att gamla Televerket blir ett bolag och byter namn till Telia AB.

Nu var det dags att åka tillbaka till USA!

Fotnote: Denna vecka fick jag en text från min gamle vän i Brasilien, Arturo som meddelade att Björn Lundgren min gamle USA chef hade avlidit! Mycket tråkiga nyheter men så är livet, vi lever bara en kort stund på denna jord!