Månad: maj 2016

Under förra vintern hade vår äldsta dotter Kicki blivit så bra på att åka skidor utför att hon nu hade börjat tävla. Kul att gå och titta på tyckte vi alla. Kicki ville nu att vi åkte till Sälen som alla andra under vintersportslovet vilket vi gick med på men då jag inte kunde åka skidor skulle jag först utbilda mig. Fick slalom grejor i julklapp så pressen var hög. Jag köpte ett par stabila slalom skidor för 100:- på rea och ett par kängor för 700:- och sen bar det iväg till lokala backen i Tyresö som hade en höjd på 60-70 meter och 250 meter lång. Efter fem försök i tallriks liften kom jag äntligen upp till toppen av backen, tittade ner och tänkte hur skall detta gå till! Jag trillade givetvis i ett, mest beroende på att jag gjorde som experterna sade och åkte som ett V med skidorna. Efter några försök där jag bara trillade hela tiden så bestämde jag mig för att prova rakt ner och det gick ju bra med full fart jag trillade inte med hamnade 3-400 meter ut på isen. Inte bra förstod jag, man måste kunna bromsa så nästa gång försökte jag bromsa och då kom jag bara halvvägs ut på isen. Tränade i flera helger på detta och till slut kunde jag åka ner och stoppa där man skulle stoppa. Nu var jag redo för Sälen och var aldrig orolig jag kunde ju stoppa när jag ville vilket var varje gång farten blev för hög eller vid liftkön. Jag blev känd som han som bromsar sig ner för backen men kul hade vi.

Även om jag aldrig blev bra på att åka utför så var det ingen backe jag inte körde i oavsett färg, jag kunde ju bromsa. Med på första resan var familjen Åman här med alla barnen och min fru. Det skulle bli många fler resor till Sälen och senare också till Alperna.

Affärerna gick så där, det fanns många potentiella affärer men inte många kom till avslut inom ett år. Vi hade några större projekt i Europa och i Norra Afrika men Mellan Östern var trögt. Ericssons totala årsresultat var bra men vårt var på samma nivå som året tidigare. Kommentarerna om oss var att vi arbetade i en tuff marknad vad nu det skulle betyda. Vi hade också öppnat nya marknader som Turkiet, Thailand och Malaysia där vi gjorde många nät projekt. Det positiva som hänt hela Ericsson var att Amerikanska marknaden blivit fri (av monopoliserad) så alla kunde nu göra affärer i USA inom telekommunikation. Kommer ihåg att AT&T den som tidigare haft monopol i USA anmälde oss för att ha för låga priser och det skadade dem! Helt otroligt att detta kunde hända i USA.

Annars var det mycket cash management igen som gällde och att ha en bra ROCE. En annan positiv sak som skulle ske under året var att vi skulle koordinera våra olika Ericsson verksamheter över hela världen ett bolag per land. Det var på tiden och hade kostat oss mycket affärer i många länder. Vi kunde ha 3-4 olika kontor med helt olika mål i ett land och ibland visste dem inte ens om varandra. Detta hände också i Sverige! Antalet mobila användare i världen ökade till 1,3 millioner och vår marknadsandel sjönk till 42%. Lars Ramqvist som tidigare varit VD i vårt komponent bolag RIFA blev invald i exekutiva ledningen för företaget vilket förvånade många. Vi hade ju Björn Svedberg som VD och han var oerhört populär internt medans dagspressen ständigt gnällde på honom. Kommer ihåg Svenska Dagbladet som hade en jätte första sida där det överst stod ”AVGÅ SVEDBERG”. Vi var inte glada för detta negativa skriveri utan ansåg att åtminstone dags pressen förstod ingenting. Vi var ju i en jättelik satsning på framtidens mobiltelefoni som kostade mycket forsknings pengar men än så länge inte gav mycket i retur

Positivt under året var också att man började tänka på dem anställda som skulle kunna köpa konvertibler mot att företaget betalade ränta vilket innebar att man lånade pengar till Ericsson, ca 33 tSek per person som kunde bytas mot aktier inom 5 år. Ville man inte byta mot aktier så fick man hela summan tillbaka men hela finessen var att aktierna då skulle ha stigit i värde och man gjorde en vinst på att låna pengarna till Ericsson. Det var första gången alla anställda fick en möjlighet att bli aktieägare i sitt företag. Min svärfar Börge som jobbade på EIS ville inte vara med så jag fick jobba hårt på att övertyga honom om detta vilket gjorde att när han gick i pension så hade han ett bra kapital som användes för resor i hela världen. Han tackade många gånger för att jag övertalade honom.

Nu var det sommar och då skulle vi upptäcka Skara Sommarland. Vi hade varit på sommarland i Thailand några år tidigare men nu hade Sverige fått sitt första och vi åkte dit.

Även om det var kul så tyckte våra barn att Thailand var bättre men vi återkom senare och till Skara sommarlands försvar kan man väl säga att det blev bättre och bättre med åren.

Andra sommaraktiviteter med familjen var resa till Norge och hälsa på våra vänner från Abu Dhabi tiden, inte bara i Oslo utan enda ner till Sandefjord, där Aud och Terje bodde och vidare ner på sydkusten. Här är vi på Akers brygga som var det nya innestället i Oslo på sommaren.

På sensommaren åkte jag och Annki på en semester till Jugoslavien som var ett nytt land för oss båda. Vi flög till Podgorica och sen med buss ner till Ulcinj på kusten vid gränsen till Albanien. Detta var stället som alla partihöjdare i Sovjet åkte på sommarsemester och det var fortfarande organiserat enligt kommunistmodellen så inte mycket fungerade, rummen var skit, maten var dålig men stranden och vattnet var kanon. Vi hade blivit bortskämda på tidigare lyxresor! Många båtutflykter med snorkling gjorde vi i vikar längs med kusten.

Vi hyrde också en bil, körde hela kuststräckan upp förbi Dubrovnik och blev fascinerade av landskapet, kusten, byarna och maten. Det kommunistiska syntes inte mycket här utan allt var tillgängligt och människorna glada att se turister.

Väl tillbaka på jobbet hade jag bestämt mig för att lämna ENS oavsett var jag hamnade. Nytt jobb har aldrig oroat mig det fanns alltid om man bara ville. Jag gjorde som man brukar, släppte ut nyheten till mina känningar i koncernen och meddela att jag var tillgänglig för nya uppdrag i Sverige. Utomlands igen var inte aktuellt, min fru hade utbildats sig och fått ett bra jobb som försäkrings mäklare på ett nystartat försäkringsbolag och mina barn trivdes i svenska skolan. Förutom detta bodde vi i ett hus vi gillade med trevliga grannar och som börjat bli våra vänner. Jag hade inga problem att börja med något annat så jag kontaktade också andra företag och på Televerket (Telia) blev man intresserade.

Jag blev uppkallad till Televerket för en muntlig intervju och träffade många av dess chefer där vi diskuterade var jag bäst kunde göra nytta. Televerket på den tiden var nog fortfarande ett statligt verk i sitt sätt att jobba men man hade många planer på att bli mer företagsvänliga en kund grupp som var eftersatt. Det avslöjades också från deras sida att man jobbade redan på att avstatliga sin verksamhet så långt det var möjligt och en massa nya jobb skulle skapas. Jag fick erbjudandet att bli marknadschef för region Stockholm vilket var en ny tjänst under divisionschefen. Jag bad om en veckas betänketid innan jag accepterade men det lät intressant.

Det var dags att diskutera med familjen som alltid fick vara med på viktiga beslut i min karriär då det i slutändan påverkar dem också. En viktig aspekt att tänka på att om jag tog jobbet så skulle det inte bli mer utlandsarbete utan bara jobb i Sverige. Resandet skulle också avta om inte helt försvinna och jag skulle vara hemma mer. Alla köpte in på detta och jag fick klartecken. Jag ringde deras rekryterare och sa ja till jobbet en Fredag eftermiddag. Helgen var lugn även om jag funderade på att jag nu lämnar Ericsson efter nästan 20 år!

På Måndagen tänkte jag inte så mycket på nya jobbet det var ju någon månads uppsägning på den tiden men vid 10 tiden fick jag ett samtal från EIS företagskommunikations avdelning i Bollmora. Givetvis kände jag många där hade ju jobbat för dem i Irak bl.a. och den som ringde var en gammal bekant. Efter lite skitsnack så sa han att jag hörde du vill flytta på dig och vi har jobbet för dig. Tyvärr sa jag har tänkt att sluta på Ericsson och gå till Televerkets nya organisation. Ja det var tråkigt att höra sa han vi tänkte erbjuda Regionchefs jobbet för Australien och Nya Zealand! Fan sa jag, kunde ni inte ringa i Fredags om detta, nu har jag tackat ja till ett jobb på Televerket som Marknadschef i Stockholms regionen. Klart detta är intressant och jag hade tagit det direkt om du ringt förra veckan.  Han tyckte då att om jag tackat ja på Fredagen så kunde jag ringa dem och tacka nej idag inte mycket har ju börjat hända med jobbet. Så gör man inte sa jag men han lyckades övertala mig med ord som ”Stockholm är ju fint men du som jobbat i hela världen kommer nog tycka det är litet”. Klart man vägde in detta och annat så jag ringde till rekryteraren och sa att jag gjorde ett misstag och inte vill ha jobbet. Det blev helt tyst sen började kan skälla på mig. Jag avslutade snabbt samtalet och åkte till Bollmora istället.

Efter diverse diskussioner bestämdes det att jag skulle börja som ansvarig för Australien och Nya Zealand så snart det var möjligt. Under tiden vi satt och pratade ringde Televerkets divisions chef och skällde ut både mig och den person som gav mig ett annat jobb på Ericsson. Jobbet innebar ansvar för hela deras produktsortiment som såldes via Ericssons bolag i dessa länder. I Australien var Ericsson mycket starkt med tusentals anställda men på Nya Zealand var vi ganska små.

På Tisdags morgonen berättade jag först för Erik att nu är det dags att byta till något bättre sen gick jag in till Chefen Ola som hade kallat till planerings/budget möte och sa till honom att jag slutar och det är på grund av att du är den sämsta chef jag någonsin haft.  Detta gjorde att jag kunde sluta redan två veckor senare och istället börja på EIS. Chefen Ola fick inte vara kvar mycket längre efter att Christer bolagschefen och han som anställde mig frågade varför jag slutade. Det tog bara en månad sen slutade min vän och arbetskamrat Erik också men han slutade på Ericsson.

 

 

 

 

 

 

 

 

Nu var det inte bara ett nytt jobb, det var också för första gången jag jobbade på Ericssons stora komplex i Kungens Kurva som bland annat var huvudkontor för ENS. Ingen nackdel då vi bodde i södra delen av Stockholm så det var ganska lätt att köra dit och tog bara 25 minuter.

Inflyttningen i huset vi köpte i Vendelsö var inte vår första flytt så vi började bli vana. Väggar som ska rivas, väggar som ska tapetseras och div målningsarbete. Sen kommer det tuffa jobbet när allt ska packas upp från förra landet man bodde i eller som man hade magasinerat. Tack och lov hade vi inga IKEA möbler att skruva ihop då våra gamla möbler varit i förråd under hela utlandsvistelsen.

Indevo, som jag skulle jobba med hade sina lokaler centralt i Stockholm så det blev ofta körningar in i Stockholm också. Inga större problem på 80 talet och jag fick använda deras parkeringsplats på Regeringsgatan. Vi hade också större sammankomster i Kungens Kurva på Ericsson som alltid hade gott om konferensrum. Arbetet gick ut på att definiera vår roll i det stora Ericsson vilket var nog så besvärligt då vi inte hade egna produkter utan skulle i princip hitta lämpliga projekt i världen, ta in dem produkter vi behövde från koncernens produkt bolag och sen göra ett komplett förslag till kunden. Det enda egna produkt sortiment vi hade var nät material dvs det du behöver för att koppla ihop alla dessa produkter i en lösning. Turn key betyder att vi skulle göra hela arbetet och leverera färdigt till kund. Ingick ofta utbildning också.

Verksamheten liknade den verksamhet jag jobbade med på Ericsson Sverige, nu var det bara större (mer produkter) och ute i världen. Vi skulle satsa på komplexa turn key projekt som flygplatser, kryssningsbåtar, stora stadiums, oljeindustrin, shoppingcentrum eller liknande. Projekt som krävde inte bara hög kompetens att bygga ihop utan också förmågan att leda projektet till färdigt och i princip lämna över nyckeln till kunden, därav turn key namnet.

Men nu var det dags för inflyttningsfest och många av mina arbetskamrater från Irak kom för att hälsa på.

Här ses Gerd, Johan, Lisbeth skymd, Tomas men närvarande var också Lena, Bertil, Tore, Harriet, Kennet och många andra.

Projektet fortsatte med Indevo men en av stötestenarna var hur skulle övriga Ericsson organisationer prissätta produkterna till oss då vi alla hade ett behov av marginal. Det beslöts att marginalen aldrig fick vara större än normalt och sen skulle den delas mellan dem olika aktörerna. Lät bra på papper men funkade egentligen aldrig som det var bestämt.

Våra affärsidé på ett övergripande sätt var ” Att konstruera, planera och bygga publika och privata kommunikationsnät. Att erbjuda system och tjänster för säkerhet, signalering och driftledningsinformation för tåg och vägtrafik”. Våra mål var ”att ytterligare förstärka positionen som marknadsledande leverantör av traditionell kabelnätbyggnad för PTTs, dvs televerk och privata företag samt att utveckla en kundbas inom företagskommunikationsnät”.

Låter alltid bra när man skriver ner det och får godkänt av företagsledningen men verkligheten blir inte alltid det samma. Det viktigaste är ju att man följer upp det, vilket var sällan man gjorde på Ericsson på 80 talet.

Nu skulle det börjas jobba och visit kortet var klart.

En av det viktigaste milstolparna kom detta år, vi fick ett MEMO system utvecklat ihop med andra tunga Svenska företag och drivet av IBM. Att kunna skicka e-post istället för att faxa eller använda teletext var enormt. Andra stora saker under 1985 var att EIS min förra arbetsgivare släppte en portabel PC med inbyggd skrivare men utan batteri och som bara vägde 7,6 kg! Den blev snabbt populär internt men den stora marknaden öppnades långt senare så försäljningen externt var inte bra. Den enda produkt som gick mycket bra inom data var terminalen Alfaskop som var en stor säljare i många år.

Strategi projektet som avslutades vid årsskiftet för hela koncernen och presenterades inom dem olika organisationerna och mycket var nytt för oss. Vi var inte längre chefer vi var ledare, vi skulle samarbeta mer mellan affärsdivisionerna och vi skulle jobba mer med Cash management.  Samtidigt gick vår aktie dåligt och resultatet var inte bra. Journalisterna på Stockholms största tidningar hånade Björn Svedberg konstant. Antalet mobila abonnenter i världen var ca 600 000 vilket var enormt och vår marknadsandel var 50%! Vi började också få fart på vår mobiltelefon försäljning och startade konceptet ”Hot Line” ett brand som blev mycket stort i många länder.

Nu var strategi projektet över det var dags att jobba men min första chock på jobbet kom när vi plötsligt fick besked att en ny chef skulle komma till vår organisation. Christer hade blivit chef över hela organisationen och nu tog han in en ny chef som ingen av oss gillade. Ola hade tidigare varit säljchef för Sverige bolaget men blev nu export säljchef för oss utan någon som helst kunskap och kompetens om det internationella välden. Vi insåg snabbt att detta skulle bli ett problem. I vår organisation hade nu också Erik börjat, samma Erik som tog över efter mig i Irak.

Resandet startade snabbt igen det fanns många ”prospects” som kommit under hösten som vi lämnat offert på och nu gällde det att ta hem affärer i den nya organisationen. Under 1985 hade vi i Sverige tagit hem en affär på Consafes nya rigg för oljeletning och underhåll av plattformar och det var lite av en start för en ny marknad. I Gulfen där jag jobbat i många år fanns ju en uppsjö av oljeplattformar och oljeledningar med behov av telekom lösningar.

Första stoppet blev inte oväntat Dubai där jag välkomnades på Sheraton mitt gamla favorit hotell. Dubai började komma igång och hade börjat etablera sig som Mellan Österns Finansmarknad. Det fanns nu gott om pengar och många projekt. Några affärer var möjliga att slutföra sen bar det av till nästa land. Resa började bli en regelbunden situation men det var ganska tröttsamt med alla dessa mellanlandningar, försenade och inställda flyg och framförallt trångt för en fullvuxen man. Reste en gång från Abu Dhabi till Paris med Air France där jag aldrig kunde sätta ner fötterna p.g.a. stolen framför. Inget glamoröst i att komma fram med kramp i benen. Stod upp på många flyg vilket gjorde flygvärdinnorna irriterade.

Vår affärer i Mellan Östern gick bra även om dem stora affärerna saknades. Samtidigt fick vi ett kontrakt i Nigeria på över 300 MSEK för ett komplett nätverk för en 80 mil lång pipeline. Tror att samtliga affärsenheters produkter var med i affären vilket visade att affärsmodellen fungerade. Vi var dock inte helt säkra på hur marginalen såg ut i slutändan.

Vintern 85-86 var tuff för oss som mest bott i varmare länder men äldsta dottern ville prova skidåkning och det gick väldigt bra.

Nu var det dags att fira yngsta dotterns 10 års dag och far föräldrarna samt kusin Peter kom på besök.

Under vintern hann vi med besök i Oslo hos vänner, åka skidor med barnen och diverse besök av kompisar och släkt som vi inte träffat på länge. Vi provade längdskidor men det var inget för oss. Som skåning hade jag aldrig stått på ett par skidor men min fru hade åkt lite utför i sin ungdom.

Den nya chefen Ola var otålig och ville ha snabbare avslut på affärerna vilket var möjligt i Sverige men knappast i Mellan Östern där beslutsprocessen ofta var upp till ett år. Det skapade irritation och våra aningar besannades att hans inkompetens inom Export skulle vara ett problem. Redan efter 6 månader på jobbet så började han själv resa till kunderna och försöka få avslut. Med sig hade han ofta bärbara PC som blev kvar i landet i fråga. Kallades EPPC, Ericsson Portable PC!

Under sommaren skulle vi ha vår första svenska semester och jag bestämde då att det var dags för Norrland! Barnen (och inte min fru heller) hade ju aldrig varit norr om Stockholm och hade ingen aning om vad som fanns. Amerikanska skolan pratar knappast om Sverige och definitivt inte om Norrland. Vi skulle ta en bilresa norrut och spendera två veckor på att upptäcka det vackra som fanns men också prova på allt som var norrländskt. Själv hade jag varit i ända uppe i Kiruna, Tärnaby, Gällivare, Jokkmokk, Luleå, Piteå, Boden, Vidsel, Älvsbyn och hela kuststräckan ner till Härnösand: Barnen hade ingen aning om vad detta var eller fanns. Vi började med att köra hela vägen till Örnsköldsvik sen in i landet till Östersund vidare till Åre och Storlien på vägen tillbaka genom Härjedalen, Dalarna och Västmanland tillbaka till Stockholm. Vädret var inget vidare och ibland kallt ner till 4-5 grader på dagtid! Barnen var inte imponerade och yngsta barnet sa ”pappa låt oss slippa att åka till Norrland igen, det är så kallt”. Tror aldrig hon varit i Norrland senare.

Halvårs resultat var inte bra och frågan om dela marginalerna var uppe igen. Efter en undersökning kom man fram till att övriga Ericsson(produktägarna) hade inte delat någon marginal med oss tvärtom fanns det exempel på när man tog högre betalt det var ju internförsäljning! Det beslöts att kapital omsättningen var viktigare för oss och enklare. Nu hade man börjat prata om ROCE vilket i stora drag betyder hur mycket man får tillbaka på en satsad krona och där var vi bäst i klassen vi ägde ju inga produkter och fick alltid förskott på våra affärer. Arbetet kunde fortsätta och i våra offerter måste vi nu kunna visa en potentiell ROCE på minst 30%. Det var aldrig några problem ofta var den 50-70% i offerten!

Lucia och Jul firades hemma och min frus hela släkt var på besök. Till och med hennes Farmor Dagmar med pojkvän Gunnar. Fyra generationer.

Jul var inget som firades i Mellan Östern så redan efter nyår var det dags för en rundtur i Norra Afrika för att kolla upp vissa affärer. Allt gick bra och hemkommen igen var det dags för mål och strategi möte internt där kritik riktades mot vår säljchef Ola som fortsatte att vara impopulär. Hans konstanta resande och besök hos våra kunder med sina EPPC i bagaget och med hjälp av dessa presenter försöka avsluta affärer gick inte hem hos oss övriga. Han hade nog missat utbildningen om ledare i en modern värld.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jul och nyår firades lokalt och det var inte mycket som fattades i firandet t.o.m. en lokal importerad julgran!

Den lokala regionkonferensen vi diskuterat skulle starta men ett visst resemotstånd kunde skönjas från HQ. EIS skulle spara pengar och ofta var det så att lokala konferenser fick skjutas upp eller helt läggas ner. Det var vanligt inom Ericsson och förmodligen fortfarande är att när man måste spara pengar så var det alltid marketing som fick börja! Tråkigt men jag blev istället uppmanad att skriva ett förslag på hur vi går vidare då min tidigare rapport och förslag om strategin hade blivit godkänd. Mitt förslag i sammanfattning var att vi drar igång dem vi har, med de produkter jag rekommenderat och supportar dem via ett regionkontor i Dubai. Totalt fyra återförsäljare, varav vissa också kunde arbeta som distributörer det skulle ge en bra start. Förslaget blev godkänt och planeringen startade. Ganska snabbt blev jag då uppringd av vVD Rolf som krävde att jag tog jobbet som regionschef vilket jag givetvis accepterade. Hem till familjen och berätta men dom hade inga problem att flytta till Dubai.

Dags att prata med alla berörda återförsäljare och först till min vän Nasser i Qatar. När jag kom dit så berättade Nasser att hans pappa som var dep. minister i regeringen ville bjuda på middag vilket jag givetvis accepterade. Middagen skulle vara hemma hos dem i palatset och vi kom in i ett rum på 20 kvm med massvis av äkta mattor på golvet och inget mer! Min värd med övriga gäster också från regeringen satte sig på golvet i traditionell Arab stil. Efter vi satt oss ner öppnades en annan dörr och ett antal kvinnor kom in med Meze den vanligaste arabiska maten man äter före huvudrätten. Detta kan man göra i timmar innan huvudrätten serveras. Jag fick då uppdatera alla om Ericsson med fokus på nya strategierna. Efter några timmar öppnas dörren igen och in kommer ett helt lamm burit av två kvinnor på ett stort serveringsfat. Värden börjar att skära och med fingrarna serverar på våra tallrikar. Jag som huvudgäst får då den stora fördelen att få hjärta, lever och njurarna på min tallrik! Inte min favorit något av det och av god sed försöker jag då byta bort vissa utan att lyckas. Var inte det godaste lamm jag ätit men vad göra det gäller att hålla god min.

Nasser på sitt kontor i Doha, Qatar.

Efter middagen berättade Nasser att hans pappa ville att han skulle gifta sig och att mamma hade förslag på brudar. Det skulle gå till så att han fick en möjlighet att titta på dem innan han bestämde sig, vilket var mycket ovanligt och han ville då ha min hjälp. Brudarna kom från Qatar, Abu Dhabi och Dubai och var döttrar till shejker i dem styrande familjerna. I Abu Dhabi ville Nasser att jag tittade på och godkände den aktuella bruden. Det skulle gå till så att han ringde mig och talade om var hon skulle befinna sig vid ett givet tillfälle och jag skulle då ta mig till samma ställe! Otroligt men plötsligt en dag ringer han och säger att tjejen i fråga kommer att äta lunch på Sheraton och han berättar hur hon är klädd, vilken bil hon kommer i samt vem hon är med. Jag åker till Sheraton, ser tjejen som givetvis är mycket vacker och ringer Nasser som tackar för hjälpen. Så gick det till i Arabvärlden förr och förmodligen fortfarande gör. Nasser gifter sig sedermera med en Qatar tjej.

Mina föräldrar ville se Arab världen och kom på ett besök. Det blev som alltid att köra runt i landet och titta på allt som var intressant. Här en bild på souken i Sharjah som fortfarande var tom på folk.

Nästa projekt blev att undersöka möjligheterna att starta ett regionkontor i Dubai och vår lokala agent var väldigt hjälpsam då han såg fram emot att ha kontoret i Dubai. Vi fick givetvis använda ett kontor som agenten ägde och det hade jag inget emot så vi godkände. Sen skulle vi starta lokalt bolag i namnet Ericsson Information Ltd, anställa en sekreterare och ge henne uppdrag att skaffa möbler etc. Själv beställde jag kontorsutrustning som datorer, fax och telefon via Ericsson.

Frun och barnen fick också komma med till Dubai då vi skulle hitta hus och anmäla barnen till Amerikanska skolan. Inga större problem vi hittade till och med ett Svenskt Emil hus strax vid sidan om Amerikanska skolan. Kunde inte bli bättre.

Nu stundade ett annat bröllop då en affärskontakt jag hade skulle gifta sig. Han tillhörde också den styrande familjen i Abu Dhabi så allt skulle ske enligt gammal sed. Paret som skulle gifta sig hade vardera fest i tio dagar och på den tionde dagen skrev man in sig i boken och förklarades gifta! Det otroliga var att dom festade var för sig och inte träffades förrän den tionde dagen. Festandet stegrades också så beroende på hur närma man var släkt ju längre fick man vara med. Jag var med till den femte dagen sen fortsatte festandet. Varje dag var det som en ungkarlsfest och varje dag gav han som skulle gifta sig en present till någon av oss som var med och festade. Dag ett var det en Mercedes C180 och sen blev det bättre och bättre Mercedes så sista dagen fick hans bästa kompis en Mercedes 2000 dvs en speciell handgjord Mersa! Tyvärr fick jag ingen.

Tog en trip till Oman för att informera agenten om var vi stod och planerna framåt men han verkade fortfarande ointresserad. Bara att glömma Oman. Bahrain blev eld och lågor och var snabbt med på upplägget.

Jag kände mig nöjd med hela upplägget och intresset och såg fram emot att få börja! Då kommer chocken den 17 maj, 1985 när jag skulle fira Norges Nationaldag tillsammans med våra Norska vänner. Telefonsamtal från Rolf på EIS marknad, EIS kommer p.g.a. sina beräknade stora förluster (-800 MSEK), beroende på satsningen på att sälja PC i USA lägga ner all verksamhet som inte påbörjats helt. Katastrof, allt mitt arbete förgäves! Lägg ner allt du kan, avveckla alla avtal, avbryt Dubai och kom hem omedelbart. Livet kan gå från succé till fiasko över en telefonlinje. Jag blev så arg att jag sade upp mig på stående fot.

Jag lade ner allt, gjorde så mycket jag kunde med att säga upp avtalen, köpte en Europa runt resa och berätta dem dåliga och goda nyheterna för familjen. Amerikanska skolan slutade i början på juni så innan dess kunde vi inte åka. Familjen blev inte glada vilket knappast förvånade mig. Europa resa var bara skit och allt annat också.

Vi åkte ner på stranden några dagar senare och jag läste en veckas gammal Svenska Dagbladet och där hittade jag ett hus i Vendelsö utanför Stockholm som jag direkt kände var rätt för oss. Dagen efter ringde jag till mäklaren som konfirmerade att det fortfarande var till salu. Då tar jag det sa jag till mäklaren som blev helt ställd och sa man kan inte köpa hus per telefon. Mitt svar var att jag befinner mig 600 mil från dig men vill ha huset. Vill du ha handpenning kan jag överföra det idag. Nej sa han du måste komma hit och titta på huset. Tror inte han fattade någonting men jag bad mina svärföräldrar att åka och titta på huset och sen ringer jag igen. Dagen efter var han gladare och acceptera att jag köper det men jag var tydlig med att vi kommer inte till Stockholm förrän den 4e juli. Fortfarande ville han inte ha pengar! Konstig mäklare.

Skolan slutade, vi hade avskedsfest på Sheraton där vi bodde sista dagarna och jag bestämde mig för att inte jobba mer i Mellan Östern och rakade därför av min moustach! Ett symbol värde och när man bor i Arabvärlden måste man ha mustasch annars anses man vara homosexuell! På bilden syns bl.a. Roland, Steinar, Staffan och delvis min fru Annki.

och jag utan mustasch vilket min fru tyckte var festligt och inte minst barnen som tyckte att jag såg mycket yngre ut.

Vi åkte till Amsterdam, hämtade en bil och påbörja vår Europa resa med att köra till Bryssel. Sen blev det vidare färd till Paris, Aix-en-Provence, Cannes, Nice och Monte Carlo. Därefter in i Italien och Milano, Turin vidare upp i bergen i Schweiz, genom St Gotthard tunneln ner till Zürich och vidare in i Tyskland. Hela romantiska Rhein, upp till Amsterdam och lämna tillbaka bilen. Givetvis stannade vi på alla dessa platser och gjorde vad turister gör allt för att våra barn skulle få uppleva Europa där vi kommer ifrån men också som kontrast till alla dessa år i Mellan Östern och Asien. Barnen behövde lära sig lite om Europa.

Paris och Eiffeltornet

 

sen via Aix en Provence till Rivieran och bad

och via gränsen/St Gotthards tunneln mellan Italien och Schweiz

I en liten stad i Tyskland, Freibourg gick vi in i en medeltida kyrka och Annki min fru berättade om hela kristendomen som fanns i form av tavlor och målningar för att barnen skulle lära sig om vår religon. Mycket prat om Jesus blev det naturligtvis och när vi kom ut ifrån kyrkan så sa yngsta barnet ”mamma vem var den där Jesus”! Amerikanska skolan är bra men det lilla dom haft religion var tydligen inte tillräcklig. Resten av resan upp genom Tyskland och tillbaka till Amsterdam blev en religions utbildning med tonvikt på kristendomen.

Efter Amsterdam kom vi till Malmö för att hälsa på släkt och vänner och det första jag fick höra var att en mäklare hade ringt i flera dagar och ville ha kontakt med oss. Jag ringde honom omedelbart och han frågade om vi fortfarande ville ha huset! Om vi inte omedelbart kom till Stockholm så skulle han sälja huset till någon annan! Vilken idiot som inte accepterade att jag betalade insatsen när jag ville det. Snabbt köpa en flygbiljett till mig och hustrun, hyra en bil och köra direkt från Arlanda flygplatsen till mäklaren, därefter avsluta affären. Sen till Arlanda och flyga tillbaka till Malmö där barnen fortfarande fanns. Dock prutade jag med exakt vad denna resa kostade tur och retur inget annat. Han verkade glad ändå.

Efter att alla släktingar fått ett besök var det nu dags att fortsätta resan hem dvs. till Stockholm. Huset fick vi inte förrän i mitten på augusti så vi hyrde ett hus i Tyresö där vi tillbringa sommaren.

Nu var det dags att prata nytt jobb och då EIS inte var aktuellt längre så fick jag prata med andra organisationer i Ericsson koncernen. Den som erbjöd det mest spännande jobbet var en ny organisation som höll på att bildas Ericsson Network Engineering (ENS). Om jag accepterade deras erbjudande så skulle jag var med i ett strategiprojekt. Ansvariga för projektet var på den tiden Stockholms största konsultföretag, Indevo och vi skulle ta fram mål, inriktning och strategi för det nya bolaget. Klart intressant och den nya chefen för detta Christer lovade mig ett jobb som Regional Manager Middle East från den första Januari, 1986 när den nya Ericsson organisationen skulle starta.

Arbeta med ett konsult företag var ganska nytt på 80 talet och jag räknade med att lära mig mycket så det var inte svårt att säga ja.

Innan jag påbörjade nya jobbet skulle vi flytta in i nya huset vilket vi gjorde i slutet på augusti. Sen började nästa resa på Ericsson.

Mycket resande blev det men ofta kortvarigt över dagen eller med en natts övernattning. Till alla länderna förutom Kuwait kunde man flyga morgon och ibland hem på kvällen om det gick flyg! Vid denna tiden var flygandet mest något som businessmän gjorde så planen var aldrig fulla och gick bara en gång på dag. Dock i Dubai var jag så ofta att jag mer eller mindre hade ett stående hotell rum på Sheraton! Blev kungligt mottagen varje gång, tror inte dom hade så mycket gäster så det gällde att ta hand om dem få. Så här såg det ut men ser likadant ut idag.

Qatar med huvudstaden Doha var en av mina favoriter då vår agent Kassem Darwish var en av de mest trevliga och inflytelserika personerna i landet. Hans son Nasser var den som jag hade som kontakt person och han var son nummer 12 i familjen. Nasser var välutbildad i USA och kunde mycket om marketing och om återförsäljare nätverk så vi pratade samma språk. Gillade också att han kom och hämta mig på flygplatsen i en sportbil av det bättre slaget, en öppen Ferrari. Kunde bli trångt vilket jag bara nämnde en gång varefter nästa gång jag kom till Doha så hämtade han mig i en Rolls Royce! Jag tackade för detta genom att sätta mig i baksätet och sa ”kör mig till hotellet”. Det var enda gången den Rollsen användes sen kom sportbilarna fram igen. Återförsäljare i Qatar ville Nasser själv sätta upp och jag såg ingen anledning till att det inte skulle funka. Jag hade många resor till honom för att assistera så vi blev väldigt goda vänner. Sedermera när han skulle gifta sig spelade jag en viktig roll men det återkommer jag till. Annars var Doha ett litet Arab land med bara en kvart miljon människor och inte mycket olja. Dem hittade sen enorma mängder gas vilket skapade ett stort välstånd.

I Abu Dhabi fick jag kontraktet på Modem till lokala PTT, Etisalat som löpte över flera år och var en bra affär. Det gav mig lite andrum i att fortsätta driva projektet återförsäljare.

I Abu Dhabi var det besök på gång från Svärmor och Svärfar som inte besökt oss i Bagdad av givna orsaker men Abu Dhabi var en annan sak. Dom ville spenderar ett par veckor mest oss och mycket utflykter blev det. Vi var nog i samtliga Emiraten dvs Abu Dhabi, Dubai, Sharjah, Ajman, Fujairah och Ras al Khaima. Totalt 6 stycken som alla hade lokala styre men var beroende av Abu Dhabi som var den rikaste emiraten. Dubai hade börjat ta upp olja men var fortfarande inte en ekonomisk makt medans övriga var fattiga då man inte hade någon olja. Här är Börje min Svärfar med mina barn Kicki och Linda i öknen utanför Sharjah.

Abu Dhabi hade en fin souk med mycket affärer och bra varor. Min fru Annki var en trogen gäst hon gillade att kolla på allting och sen börja pruta. Här är det Svärmor som ska handla och prutningen ska börja!

Utställningen i Dubai var nu på gång och vi bestämde oss för att visa även en ny produkt en PC som rönte stor uppmärksamhet. Den kunde arbeta också som en terminal till en minidator och det var en stor nyhet på den tiden. Givetvis hade vi alla andra produkter också och intresset från potentiella återförsäljare var stort men nu gällde det att välja den rätta.

En av problemet vi hade var att våra agenter ansåg sig ha monopol på alla Ericssons produkter och om det skulle sättas upp återförsäljare så ville dom göra detta. Ingen förutom kanske Nasser Darwish i Qatar hade kompetensen för detta så förhandlingarna började. Våra gamla agent avtal ansåg jag inte gällde då det mycket tydligt stod vilka produkter det gällde och våra data produkter fanns inte med. Trots detta var jag beredd att betala dem för att jag själv valde återförsäljare men inte ens detta gick dem med på. HQ på Ericsson fick skicka någon att förhandla och det roliga var att den som en gång skrev dessa avtal på 1960-1970 talet kom ner för att hjälpa. Jag var inte optimistisk då personen ifråga inte gillade EIS som han tyckte var för självständiga. Detta var ett problem på EIS med alla dessa nya anställda som kom från uppköpta företag och där kanske haft total frihet och nu plötsligt skulle dem inordna sig i ett stort företag som Ericsson.

Dags att ta semester och kanske passera HQ och diskutera vad jag skulle göra. Vi åkte till London med våra bästa vänner familjen Nylund och turistade ordentligt. Här med våra barn Kicki och Linda samt Nylunds barn Sara och David.

På vägen till Stockholm åkte vi via Malmö för att hälsa på föräldrar och kusiner till barnen.

en båt tur till Köpenhamn var en tradition vi hade här med mina föräldrar och bror Mats.

Sen bar det av till Stockholm där vi som vanligt seglade i Skärgården. Här med Annki, Kicki och hennes kompis Sara.

Efter seglingen så besökte jag EIS vVD Rolf som var nyansvarig för Marknad och diskuterade hur vi skulle gå vidare i Gulfen. Ericssons agenter gjorde livet surt för oss och vi beslöt att ta ett möte med vår VD Stig och därefter göra ett besök på HQ. Stig var ny på jobbet och inte speciellt insatt men tyckte vi skulle diskutera problemet med HQ marknad. Efter diskussioner på HQ beslöts att man inte vågade störa våra relationer med agenterna utan ville att jag gjorde allt i samråd med dessa. Skulle inte bli lätt men jag hade inget val.

På vägen tillbaka till Abu Dhabi stannade jag till i Kuwait och tog en diskussion med vår agent Behbehani som också tyckte han skulle klara att sätta upp återförsäljare. Jag kände dem sen tidigare när jag jobbade i Kuwait och hade svårt att tro att dom klarade av det. Dock var dom intresserade att lära sig och utsåg en ansvarig som skulle titta på det som ett projekt.

Tillbaka i Abu Dhabi var det dags att se vad vår agent lokalt hade gjort och det var inte mycket att använda. Jag åkte istället till Dubai och där hade det börjat hända saker. Vår agent hade kontaktat en samarbetspartner som kunde detta och dom var eld och lågor att komma igång. Äntligen lite positiva nyheter. Ville det sig väl kunde dom ta hand om Abu Dhabi också.

Över till Qatar och där hade Nasser redan startat återförsäljare projektet med massvis av aktiviteter. Nasser beräknade att kunna vara klar till början av 1985 då vi planera en regions konferens i Dubai och han ville då presentera sitt projekt.

Förenade Arab Emiraten och Qatar såg bra ut och nu var det dags att titta på Bahrain. Vår agent i Bahrain var också en lokal businessman som tillhörde familjen som styrde och han visste knappt vem Ericsson var och gav mig tillstånd att hitta en lokal återförsäljare som kunde dra igång. Dock förväntade han att få en kommission på allt som såldes! Så var livet med agenter det var bara att acceptera. Vi skulle senare på hösten vara med på den stora Telekom mässan i Bahrain och vi bestämde att dom skulle presentera ett förslag till mig då. Bahrain var ett mycket litet land i Gulfen men hade alltid varit centralt för alla länder runt omkring. Saudierna åkte så mycket dit att tillslut byggde man en bro över till Saudi. Det var här Saudierna partajade och drack alkohol!

Kom hem till Abu Dhabi och fick vara med på en av många roliga projekt man hade på American School som handlade om miss universum! Man skulle presentera sig och vad man gjorde för världen och sen var det omröstning och min dotter Kicki var en av vinnarna.

Passade bra med siden klänningen hon sydde i Thailand året innan. American school var mycket bra och jag tror varken vi eller mina barn kunde fått det bättre. Mångsidig utbildning med mycket projekt och framförallt en matematik utbildning som var bäst i klassen.

Vi tog också en lång helg tur norrut med Roland och Fatima och deras barn. Så långt norrut man kunde komma ända till Hormuz sundet.

När man körde mellan Abu Dhabi och Dubai så var det en dubbelfilig rak och fin väg och köra i mer än 100 km/tim var inga problem. Det som gjorde resan farlig var att kameler kunde dyka upp var som helst. Det fanns en meter bred mittremsa med träd och palmer och där kunde kamelerna gärna stå och äta! Alla kameler ägdes av någon shejk och hade en kamel skötare vars uppgift var att ha koll på dem så dom inte gått för långt bort från området dom levde i. Tror jag tvärbromsa hundratals gånger på denna väg men som tur var inga allvarliga olyckor. Skulle du köra på en kamel så kunde det kosta enorma summor i skadestånd till kamelägaren. Otroligt men sant. Här skäller jag på en kamelskötare för att han inte håller reda på sina kameler.

Nu var det stora telekom utställning i Bahrain på gång och jag kom nog dit först eftersom jag hade kortaste väg. Checkade in på Sheraton och tänkte ta en runda i montern innan alla andra kom. Denna utställning var en av dem stora så hela Ericsson var med. Kom in genom huvudingången men när jag kom fram till vår monter var den täckt för och avstängd! Tog lite tid att få tag i en ansvarig och fråga vad som hänt och det var inte roligt att höra att enligt dem hade inte Ericsson betalt sin avgift och innan det var gjort så förblev den stängd! Katastrof när mer än femtio personer är på väg till Bahrain för att jobba i montern. Tillbaka till hotellet och ringde HQ som blev bestörta men visste givetvis inte vem eller vad som hade felat om någon. Jag blev ombedd att lösa problemet så snabbt tillbaka till utställningen och fråga hur kan vi lösa det? Betala 130 tusen SEK omgående! Tar ni kreditkort var mitt svar mest på skämt. Javisst, det går bra. Tog fram mitt Amex och bad dem dra pengarna vilket dem gjorde! Trodde aldrig det skulle funka så jag åkte tillbaka till hotellet. Fick då ett samtal från Amex i Stockholm som hade spårat mig genom kontoret i Abu Dhabi. Dom undrade bara om det var OK att godkänna och jag kände mig tvingad att säga ja. Var klart orolig men Ericsson fixade pengarna en vecka senare. Det viktiga var att utställningsmontern öppnades vilket den gjorde några timmar före start. Tack Amex som räddade oss från katastrofen. Utställningen blev bra och alla var nöjda.

Diskuterade också med vår agent vad hans förslag var hur vi går vidare med en lokal återförsäljare. Inom sina företag hade dom ett som var återförsäljare för kontorsinredningar och han ville jag skulle träffa dem. Det visade sig att dem kunde fungera som återförsäljare för oss också så vi drog omedelbart upp planer. Fördelen blev att vi slapp betala agent kommission då vår agent redan ägde bolaget. Nu var Bahrain på gång också!

Kändes bra nu var Bahrain, Qatar, Dubai och Abu Dhabi på gång medans Kuwait planerade och Oman funderade. Dags för julsemester.