Månad: juni 2016

In för hösten fick familjen en ny uppgift, vi skulle ta emot en utlandsstudent från USA. Vi fick välja och valde Shawn från Oregon för att hon i sin ansökan skrivit att hon har alltid velat se Köpenhamn, Sveriges huvudstad! Detta måste vi göra något åt ansåg hela familjen och i slutet på Augusti kom Shawn till Stockholm.

Shawn var 17 år gammal och skulle gå i samma gymnasieskola som vår äldsta dotter Kicki. Hon hade som de flesta i USA aldrig varit utanför sin Stat Oregon och hennes föräldrar var skilda så hon hade bott mest med sin Farmor. Hon blev snabbt utbildad att Stockholm, en av världens vackraste städer är huvudstad i Sverige då vi tog henne på samma runda som alla turister gör. Detta upprepade vi många gånger så vi var säkra på att hon inte glömde.

Halvårsresultatet var mycket bra på alla fronter med stark tillväxt i gamla Ericsson marknader som Spanien och Italien men också den nya marknaden USA! Inte bara traditionella produkter som AXE och MD110 utan nu tog Mobil verksamheten också fart. Aktien fortsatte uppåt och alla konvertibel ägare blev nöjda. Carl Wilhelm Roos vår Finanschef (CFO) sa ”det har blivit en ketchup effekt, efter många års hårt arbete ser man nu resultatet”. Det var nog första gången någon uttalade sig på detta viset och det blev ett berömt uttalande! Tidningarna skrev inte längre att Ericsson var på fallrepet och att Björn Svedberg skulle avgå. Varningar att Ericsson var på väg att bli så framgångsrika att dem kommer att bli uppköpta hördes istället.

Några år tidigare hade vi startat med intern opinionsundersökning som visade glada positiva medarbetare men som inte förstod hela Ericsson utan bara sin egen lilla del. Det startades därför intern och extern marknadsföring för att alla skulle förstå hela Ericsson, jobba därefter och känna sig stolta av detta. Hel sides tidningsannonser som vände sig till alla inte bara anställda gav en positiv reaktion och Ericssons kultur och image förstärktes kraftigt.

Nu skulle vi släppa vår nya telefonväxel BCS150 som bl.a. Australien begärt så det var dags att planera nästa resa till Australien men nu skulle jag också kolla upp Nya Zealand och se vad man kunde göra där. När jag tittade på vad biljetten kostade till Australien och sen över till Nya Zealand upptäckte jag att det var billigare att köpa en jorden runt biljett. Då vi fortfarande hade policyn att flyga i Ekonomi klass men 24 timmars stopp mellan två kontinenter beslöt jag mig för att flyga Stockholm-Los Angeles-Aukland-Melbourne-Singapore- Stockholm. Stoppen skulle då vara i Los Angeles och Singapore. I Los Angeles passade jag på att gå på Universal Studio där man gjorde dem flesta filminspelningarna. Här har vi Hajen från den berömda filmen med samma namn.

Mellan Los Angeles och Aukland var jag tvungen att mellanlanda på Fidji och byta plan men det gjorde inget med en bensträckare (Golf) på 4 timmar. Väl framme i Aukland fick jag ta lokal flyg till Wellington där vi hade vårt kontor. Wellington var en hyfsad modern stad men man fick en känsla av England på 50-60 talet. Förutom detta så blåste det konstant då staden låg i det lilla sundet mellan norr och syd ön.

Några år tidigare hade Ericsson lämnat in en offert på AXE men blev diskvalificerade på grund av att vi inte hade lokal tillverkning. Vi köpte då ett litet lokalt bolag som byggde transmissions produkter för att ha det som bas för eventuell tillverkning. Affären fick vi trots detta inte och nu stod vi med ett lokalt tillverknings bolag ingen ville ha och ute på landet i Napier. Övriga affärer var små så vårt kontor var inte stort heller. Den lokala chefen visste inte mycket om våra produkter eller hur man kunde sälja dom. Det fanns inga naturliga distributions eller återförsäljare kedjor heller. Förstod snabbt att om jag ville göra något på Nya Zealand så fick jag skapa det själv.

Resan till Melbourne tog 4 timmar vilket var snabbt jämfört med resan från Sverige och jag installerade mig på Rockmans Hotel igen. Nu var det helg och jag fick spela Golf med Ericsson vänner och sen var jag hembjuden till en av Golf vännerna på Australisk Barbecue. Vi satt i hans underbara trädgård vid poolen, drack god öl och grillade underbara biffar av bästa nötkött. Efter 10 min på grillen frågade jag om han inte skulle vända köttet men han tyckte inte det var färdigt! Efter 20 min vände han och grillade 20 min till. Något mer förstört fint kött fick man leta efter. Som jag sade tidigare det var inte kvalité i Australiensarnas sätt att servera kött.

På Söndagen tog dem mig på en liten tur ut på landet till Vindistriktet Yarra Valley kanske det vackraste vindistriktet i Australien och definitivt ett av de mest lättillgängliga från Melbourne. Lunch och avsmakning av vin på flera välkända vingårdar, livet kunde inte vara bättre.

På vägen dit och hem fick jag också tillfälle att se mycket vilda djur typ Koalor och Kängurus men det fanns också djur som var mindre söta och som man inte ville träffa.

På kontoret var det som vanligt, jag presenterade dem nya produkterna och berättade hur dom skulle säljas. Australien bolaget hade många säljare som var uppdelade i distrikt och bodde lokalt. Vi hade kontor över nästan hela landet. Jag ville att dom skulle hitta återförsäljare till den nya produkten men det var inte intressant dom föredrog att sälja själva. Jag påpekade då att om man skall klara sin månadsbudget måste man sälja minst 10 stycken av det nya telefonsystemet BCS150 per månad. Det visade sig senare att en av deras säljare sålde över 20 system per månad och blev Ericsson världsmästare på köpet.

Jag hade också en diskussion med Australien chefen Lars Estberger om vad jag kunde göra på Nya Zealand. Han var också huvudansvarig för bolaget på Nya Zealand. Han berättade då att från och med slutet på detta år skulle han åka hem och bli ersatt av Kjell Sörme med förflutet på AXE affärsområdet BX. Kanske jag kunde prata med Kjell istället, själv hade han inga förslag men gav mig fria händer inom Ericssons ramar.

En snabb tur upp till Sydney innan avfärd hem stod också på programmet och där gjorde jag i princip samma sak som i Melbourne. Säljarna frågade om jag inte kunde stanna på Lördagen och se lite av Sydney vilket jag accepterade. Vi gjorde en turist runda med några öl här och där sen tittade vi på en seglingstävling där Ericsson ställde upp som sponsor på en båt. Det var en klass som inte fanns internationellt, 18 foot med massvis av segel. Fick en chans året efter att provsegla och det var tufft man låg nästan i vattnet konstant på grund av lutningen och det i Sydney Bay som är fullt av Haj!

Hemresan med ett 6 timmar stopp i Singapore gick bra och på Söndag middag var man hemma. Tidsskillnaden på Svensk vinter var 8 timmar och på sommaren 10 timmar. Inte lätt att kommunicera via telefon.

Väl hemma fick jag veta att Ericsson hade bestämt sig för att lägga ner tillverkningen av telefonapparater som var den första produkt Lars Magnus startade med 1878. Kändes tufft för oss alla men billiga Taiwan och Korea telefoner svämmade över marknaden till priser som vi i Sverige inte kunde konkurrera mot. Tillverkningen låg i Karlskrona, fabriken ägdes organisatoriskt av oss på EBC och skulle stängas senast 1990.

 

Redan några år efter 1982 tillverkades denna vackra telefon.

Kvartalsrapporten för 3e kvartalet var bättre än någonsin så mycket protester kom om nedläggning av telefonapparats fabriken. Våra telefonväxlar MD110 och BCS150 sålde mycket bra och den tillverkades också i Karlskrona så vissa skulle få nya jobb i denna fabrik.

Under sen hösten fick jag besök av Flemming som var chef på mobiltelefoner i Lund. Flemming hade varit en av pionjärerna och var med från början inom mobiltelefoner. Nu var han chef och ville prata distributions strategi med mig. Man hade startat ”Harry Hotline” kampanjen året innan vilket var en stor succé men den gav inte så mycket mer försäljning då man mest sålde telefonerna via mobil operatörerna som hade sina egna kampanjer. Nu ville man också starta distribution via återförsäljare kedjor vilket jag hade en viss kompetens på plus att EBC behövde samma typ av återförsäljare så vi började med regelbundna möten. Hotline kampanjerna var så lyckosamma att i vissa länder visste alla vem Harry eller Hotline var men inte vem Ericsson var! Här ses Harry på uppdrag…

Träffade också Kjell Sörme den nya chefen i Australien och Nya Zealand och berättade vad mitt problem var och hur jag ville lösa det. Kjell hade inga problem med detta utan skulle hjälpa så mycket det gick. Min strategi var att få en Australiensare att flytta till Aukland och starta upp verksamheten där. Jag hade redan diskuterat med en kandidat, Andrew McLorinan som ville flytta dit och starta upp.

Vår utbytesstudent Shawn skulle nu få uppleva en svensk jul hemma hos barnen mormor och morfar. Även barnens gamle farmor Dagmar med pojkvän var i Stockholm och firade jul med oss alla.

Nyårsafton firades med Åmans men även våra grannar familjen Ann och Hilding Segerfjord var med. Hilding var en glad egen företagare som kom från en liten by 10 mil norr om Pajala och reste till Stockholm som 15 åring med enkel biljett. Han startade eget företag redan som 21 åring och var min vän så länge han levde. Han var alltid givmild och i sin bar serverades det från stora glas!

Här med Bertil Åman i baren

och här är jag med hans fru Ann som kom från Sri Lanka.

Vi blev snabbt bästa vänner och jag började jobba hårt med att övertyga Hilding att börja spela Golf. Hans svar var att det kunde han göra när han gick i pension nu hade han inte tid. Han jobbade mer än 12 timmar om dagen och hans fru Ann var orolig för hans hälsa. Vi la upp en strategi för att övertyga honom och vi lyckades, Hilding blev en hängiven Golfare.

Nu var det nytt år och nya spännande saker skulle hända inom Ericsson och på mitt kontor.

 

 

Börja jobba i Bollmora var positivt också av en annan orsak, jag bodde 10 minuter med bil där ifrån! Kunde in vara mer än 5-6 km. Dock var lokalerna gamla och ganska slitna hade byggts 1957 av Axel Wenner-Gren för att utveckla och tillverka datorer!  Det var lite för tidigt med datorer och lades ner ganska snabbt men dem datorer som fanns tillverkade skänktes till Svenska Universitet. Wallenberg tog då över lokalerna och Ericsson startade telefon och växeltelefoni verksamhet några år senare.

Jobba så nära hemmet ställde nya krav jag inte haft tidigare att vara hemma först och laga mat till familjen. Positivt att börja praktisera kokkonst igen det hade jag inte gjort sen tonårstiden och nu var mina barn tonåringar.

Nu hade jag två månader på mig att lära mig allt om Australien och Nya Zealand sen var det jul/nyår och i Januari tog jag formellt över som ansvarig. Australien hade alltid legat i framkant inom Ericsson och deras verksamhet var väl integrerad i ett bolag i Melbourne med filial kontor i Sydney och Brisbane. På Nya Zealand hade vi ett litet kontor i Wellington men också en fabrik i Napier som det skulle bli kul att titta på.

Mitt nya visit kort var snabbt klart.

Blev lite förvånad över mitt visit kort men jag hade en ny chef Per som var lite annorlunda på många sätt. Per var chef över Sydamerika och eftersom jag var ny och ensam så la man Oceanien i hans organisation! Inget som störde mig jag hade min uppgift klar från chefen.

Under slutet på 1987 hade världen en ”Black Monday” där alla aktie kurser rasade och vår var inget undantag vi gick ner med 30% och alla som köpt konvertibler blev oroliga.

Jul firades med mina föräldrar som kom till Vendelsö och till nyår hade vi några grannar som kom på besök.

Januari var full fart och jag blev inbjuden till Australiens säljmöte som skulle hållas på en liten berömd ö som heter Hamilton Island utanför norra Queensland kusten. Man kunde bara flyga dit det fanns inga båtar och landningsbanan var inte stor men klarade mindre flyg. Ta sig till Australien var tufft man fick flyga i ca 36 timmar via Singapore till Brisbane och därifrån ett minde flyg ut till Hamilton Island. Det var en sago ö nära stora barriärrevet så då får man stå ut med mycket. Resan gjordes i Ekonomi klass det fanns inget annat att välja på så mycket sömn blev det inte. Jag hade dock fördelen av att kunna ta 24 timmars stop i Singapore eftersom det var över flera kontinenter. Ericsson regler var bra att utnyttja ibland.

Kvällen jag anlände hade alla säljarna samlats på en Pub för en öl innan middagen och jag blev snabbt ditkallad för att hälsa. Australien var ett mycket öldrickande folk så jag glades över träningen i både Irak och Abu Dhabi. Det första jag fick i min hand var ett glas öl och alla sa välkommen till Australien, här måste du kunna dricka öl! Jag tittade på glaset som var en scooner ca 18 cl och svepte det i ett drag. Det blev alldeles tyst i lokalen och den första som hämtade sig sa, ”denna killen kommer vi att få problem med”. Min kommentar för att öka spänningen var ”visste inte ni drack öl i tjej (Sheila) glas”. Detta gjorde att alla barriärer släppte och jag hade ett fantastiskt gott förhållande med dessa säljare.

Givetvis blev det mycket presenterande på OH och jag fick som alltid gå upp och berätta om alla fantastiska produkter vi skulle släppa under året och hur dem skulle säljas. Normalt var dessa konferenser Fredag-Måndag och visst arbete på Lördags förmiddagen men det fanns tid till avkoppling också. Här lär vi oss dyka i poolen på en snabbkurs så vi skulle kunna åka ut till det stora Barriärrevet. Bara att dyka på Barriärrevet var en upplevelse som var svår att slå!

Andra aktiviteter var Golf det fanns givetvis en Golf bana på ön vilket är ett måste överallt i Australien. Som tur var hade jag börjat spela Golf i Singapore när jag var där ett par veckor 1985 och gått med i Haninge Årsta Golf 1986 så jag var lite förberedd på detta också. Snabbt fixades lånade klubbor till mig och ut på banan. Sen åkte vi alla ner till Melbourne en resa på 4 timmar och jag tog in första gången på Rockman Hotel tror jag det hette. Jag skulle spendera mycket tid på detta Hotell dem närmaste åren och blev en stammis. Morgonen efteråt gick jag ut och tog en Taxi och körde med mitt vanliga ”kör mig till Ericsson” varefter taxi chauffören sa” Broadmeadows eller Kings street” dom hade full koll på Ericssons kontor.

Kontoret i Broadmedows var mer typisk Amerikanskt med öppet landskap och små kubiker med kontors plats. Här skulle jag tillbringa resten av veckan och ha diskussioner och presentationer med säljarna. När man jobbade med Australien/Nya Zealand så stannade men ofta över helgen och åkte hem igen veckan efter. Det var en så lång och dyr resa och hade man rest så långt kunde man lika väl stanna 10 dagar. Detta gav mig också en fantastisk möjlighet att lära mig Australien och bli vän med många säljare. Dom turades om att bjuda ut mig på middag under veckan och visade stor gästfrihet. Maten i Melbourne var dock ingen vidare mest överstekt kött eller i bästa fall skaldjur som dom var mycket duktigare på. På vägen hem stannade jag i Singapore igen och sov några timmar på ett flygplats hotell.

Väl hemma var det dags för Påsk, vi körde till Malmö och firade med mina föräldrar och syskon.

På kontoret fick jag skriva en reserapport som man gjorde på den tiden. Skulle vara så detaljerat som möjligt men inte överdriven lång. Vi hade börjat med ordbehandlingsprogram Wordperfect på PC’n vilket inte var nytt men nu kom även kalkylprogram. Vi använde Lotus 1-2-3 som kom från IBM det året. I detta program gjorde man sin sälj budget för året som sen skickades till chefen. Australien såg bra ut dem hade lyckats bra med växeln för stora kunder MD110 medans dem mindre varianten MD110/200 och MD110/40 inte var bra. Det fanns också en växel för mindre kunder som hette ASB 100 som var från 70 talet. Det var ett önskemål från Australien att vi tog fram en ersättare för den lilla växeln vilket jag diskuterade med produkt och utvecklings organisationen. Den nya växeln som skulle komma under året, BCS 150 kanske kunde fylla gapet.

Under våren hände mycket annat och plötsligt hade vi sålt hela vår data division till Nokia för 1,5 miljarder vilket förvånade oss alla båda att vi sålde och att Nokia köpte.  Vår satsning på det papperslösa kontoret försvann i ett moln. Problemen med tillverkning av Terminaler och Datorer var ett av argumenten men också att Mainframes försvann och ersattes av PC. Nokia var ett bolag som sysslade med allt från däck  till mobil system och tyckte att data var viktigt för framtiden. Nokia var också stora på Mobilnät och började bli stora på mobiltelefoner men hade annars inget företags kunnande som behövs i data branschen.

I samband med försäljningen bytte vi också namn till Ericsson Business Communication AB, förkortat EBC. Vi fick en ny chef då Stig Larsson lämnat för att bli chef för SJ. Ny chef blev Ronny Lejdeman med förflutet på Ericsson Komponenter. Resultatet för Ericsson 1987 släpptes och var bra, över 32 miljarder i försäljning och 2 miljarder i vinst!

Vår aktiekurs rasade under slutet på 1987 men under våren hade kursen redan hämtat sig och vi var nästan tillbaka på ruta ett dvs samma som vi betalade på konvertiblerna och efter försäljningen av data till Nokia steg den ytterligare! Nokia däremot hade stora problem bl.a. skapat av köpet av vår data division.

Vår koncern vVD Lars Ramqvist blev utsedd till ny chef för Ericsson Radio vilket förvånade många han hade inte mycket kompetens inom området så förmodligen var han där för att lära sig. Antalet mobilabonnemang hade passerat 3 miljoner i världen men en viss avmattning kunde skönjas. Vår nestor och chef inom Mobil telefoni Åke Lundqvist tog ett steg tillbaka. Första GSM orderna för test system var på gång i Sverige och England så kanske kunderna redan börjat vänta på nästa generation, 2G. Annars räknade man inte med att marknaden tog fart förrän början på 90 talet.

Nu var det skolavslutning och vår äldsta dotter Kicki gick ur grundskolan. Hon skulle sen in på gymnasiet och hade valt 4 årig teknisk linje som började på Haninge Gymnasium och avlutades på Åsö gymnasiet i Stockholm. Här med sina kompisar på examensdagen.

Till midsommar fick vi besök av våra Norska vänner Aud och Terje och dom fick uppleva en riktig Svensk midsommar. Det blev picknick och dans runt midsommarstången.

Under semester bilade vi till Frankrike och Rivieran tillsammans med våra andra Norska vänner familjen Borgen. Där hade vi hyrt ett hus i La Ciotat en liten by med en underbar sandstrand vid medelhavet.

Huset var ett charmigt stenhus på en sluttning ner mot vattnet och stranden. Trädgården var enorm med många terrasser och lummig vacker trädgård. Varje morgon var det någon som gick ner till bagaren och köpte färska baguetter. Utflykter till både Marseilles som låg nästgårds och Cannes i andra ändan av Rivieran gjordes regelbundet.

Väl hemma igen var det dags att jobba och planera nästa resa till Australien och denna gång tänkte jag besöka Nya Zealand också. Vi skulle nu släppa en ny telefon växel för det lilla kontoret vilket Australien hade efterfrågat. Även Nya Zealand, med inte så många stora företag men massvis av små borde vara intresserade av den nya växeln. Vi hade förmodligen en ny produkt till, den trådlösa kontorstelefonen BCT vilket stod för Business Cordless Telephone! Problemet var att produkten hade utvecklats i Lund på Ericsson Radio som tyckte dom skulle sälja den själva! Vi förstod inte hur eller via vilka kanaler dom skulle sälja den produkten så diskussionerna fortsatte.

Vid denna tidpunkt i Ericsson Sverige HQ fanns det mycket lite kompetens i hur man skulle sälja produkter eller ens att det skulle säljas. Allt försvann med utförsäljningen av Data divisionen. Ingenjörerna var fortfarande av den åsikten att en bra produkt säljer sig själv! Behövs inga säljare. Vi hade nu vissa lokala bolag som hade byggt upp sälj kompetens baserat på hur deras marknads situation såg ut dvs kunder inom lokala Televerken (PTT), kunder inom andra icke statliga operatörer, kunder inom stat och kommun, kunder inom företagsvärlden och slutligen konsumenter. Service på våra produkter (förutom Mobil telefoner) var fortfarande ett mycket fult ord då man ansåg att Ericssons produkter behöver ingen service! Det var inte helt lätt att slåss mot dessa drakar inom koncernen!