När jag kommit hem från min nästan månads långa resa så var det nya utmaningar som väntade. Björn Svedberg hade på den stora mässan Telecomm 89 i Stockholm sagt att i framtiden skulle vi alla ha en personlig telefon där vi kunde nås var än vi var och att telefonen inte skulle vara större än ett cigarett paket. Samtidigt hade vi fått vår första stora order i USA på AXE, mobil system till New York/Chicago och man pratade om att vi gjort vårt stora USA genombrott. Aktien for givetvis upp och hade nu passerat 800 SEK!
Innan det var dags att fira jul gjorde jag en resa till Polen och Ungern. Ambassaden har gjort lite arbete för mig i Polen och jag kom i kontakt med potentiella återförsäljare i Poznan och Wroclaw. Både ställde upp på våra villkor och skulle kunna vara igång efter årskiftet. I Ungern var media bolaget i gång med data och ville nu gärna starta telefoni också.
Den stora nyheten innan jul var dock att Hans Werthén avgår som styrelseordförande, Björn Svedberg ersätter och vi får Lars Ramqvist som ny VD! Hans Werthén var nu 70 år och tyckte det var rätt tid att avgå. Hans Werthén var ju en gammal trotjänare i Ericsson hade varit Teknisk chef under nästan 10 år på 50-60 talet innan han blev VD för Elektrolux. Björn hade nu varit VD i 14 år, längre än många och Lars Ramqvist var inskolad på jobbet. Bytet skulle ske efter Årsstämman till våren. Tror inte många jublade då Björn var oerhört populär men Lars inte!
Men nu var det jul då man skulle glömma jobbet och min fru Annkis syster familj ville fira jul med oss i Stockholm. Dom hade adopterat en tjej från Sri Lanka som heter Anna, här tillsammans med mina barn Kicki och Linda i vårt hus.
Julen var lugn och behaglig och det blev lite vila innan det var dags för nyårsparty. Igen i vårt hus och med gamla vänner, familjerna Nylunds och Åmans.
I början på 1990 annonserades också att Televerket köper hela Ericsson Sverige AB! Mycket förvånande för oss alla, måste ha varit någon eftergift till Televerket då vi startade det något år tidigare för att konkurrera med Televerket. Var inte många anställda som ville följa med över till Televerket så det skulle inte bli lätt för dom. Televerket var inget populärt företag vid denna tiden, konservativa och dom kämpade hårt för att behålla sitt monopol.
Under 1990 annonserades om en ny kommande konkurrent till Televerket inom GSM Mobiltelefoni och det var ett litet företag i Blekinge som hette Europolitan. På gång var också Jan Stenbecks Comvik som hade varit en konkurrent till Televerket under 1980 talet med NMT Mobil men som nu fått licens att bygga GSM Mobiltelefoni nät under namnet Comviq. Monopolets tid var nu över och det skulle finnas många leverantörer av Mobil Telefoni vilket skulle ge marknaden rejäl fart.
Nu var det vinterlov så dags att åka på Skidresa med äldsta dottern Kicki. Hon hade blivit riktigt bra på slalom och var medlem i Haninge Skidklubb. Dom skulle nu åka buss till Österrike, Zell am Zee och hon ville följa med på resan. Problemet var att dom ville ha med vuxna också och eftersom min fru hade det tufft på jobbet fick jag ställa upp. Åka buss i nästan 18 timmar och 200 mil var inget jag hade upplevt så det skulle bli kul att pröva. Min skidåkning var ej heller mästerlig jag hade bara lärt mig åka nerför(störtlopp?) och sen bromsa när farten var för hög. Nu skulle jag testa detta i Österrikes alper. Som tur var hade jag aldrig varit rädd för skidbackar eller höjder.
Här är jag, min dotter Kicki, hennes kompis Saras bror David och deras mamma Lisbeth. Vi hade fantastiskt rolig och min skidåkning blev kanske lite bättre. Dricka öl var jag däremot bäst på.
Mina 100 kronors skidor från 1987, mitt debut år på skidor var inte tillräckliga så jag fick hyra riktiga skidor.
Tillbaka på jobbet med en dålig rygg efter den långa bussresan hem men det var goda nyheter på börs fronten. Vår B aktie var nu över 900 SEK och vi fick göra en split 1 till 10 dvs för varje aktie man hade fick man nu 10 stycken. Preliminära resultatet (vinsten) för 1989 var dubbelt upp dvs 3,6 miljarder mot 1,8 året innan. Försäljning upp 18 % och fakturering upp 26 %. Mycket bra avslut för Björn Svedberg som var häcklad av pressen under många år på 80 talet men alltid populär på Ericsson.
Nu skulle Lars Ramqvist ta över vid årsstämman men innan dess hade han ett budskap, vi skulle fokusera 90 talet på Flexibilitet och Kvalité. Han sa också att han hade en personlig telefon och en PC redan nu och trodde inte det skulle förändras under 90 talet. Kanske han ville ha en Bildtelefon också!! Han verkade vara en stor Visionär.
Nu skulle jag igen till Cebit den stora utställningen i Väst-Tyskland som hade blivit den nya världsutställningen för Telecom produkter. Cebit var enorm ca 20 ggr större än Sveriges största, Stockholmsmässan och den hade allt och alla var där! Vi skulle ha vår första stora gemensamma Ericsson utställning så hela koncernen var på plats. GSM exploderade i hela världen så Radio var störst men vi på Business Communication hade också ett stort utrymme och visade alla våra produkter för kontors telefoni. Inga nya yuppie nallar men det lanserades en ny kontorstelefon som var trådlös. Besöks antalet var enormt så behovet att komma fanns tydligen hos våra kunder. Arbeta på mässor stora som Cebit var det tuffaste jobbet av alla med 100 tals kunder hängande över en konstant. Ett intressant rykte florerade på mässan och det var att Nokia hade problem och ville sälja hela sin verksamhet till oss! Kanske inte så konstigt då dom köpte vår förlust verksamhet data?
Väl hemma igen var det första jag hörde ”Yuppie nalle” och frågan var om vi släppt en ny men det var fortfarande Hotline Pocket som var den minsta mobilen! Under hösten introducerades en ny model som fick namnet NH72. Telecom var nu det som alla ville arbeta med och Ericsson det företag man ville vara anställd i. Helt otroligt men tanke på pressens negativa artiklar på senare delen av 80 talet! Det svängde fort redan i början på 90 talet. Första kvartalets resultat 1990 var igen upp 30% både Fakturering och Försäljning.
Innan det var dags för sommarsemester så gjorde jag en resa till Australien för att få igång vår försäljning via återförsäljare. Man hade accepterat att detta skulle hända och också anställt en som skulle bygga upp det hela. Malcolm kom från Shell och hade varit ansvarig för att bygga upp Butik i Butik dvs affärer på bensinstationer som sålde enkla livsmedel. Blev lite tveksam men han verkade rätt person för jobbet när man pratat med honom. Skulle bli spännande.
Vi hade ingen större succé med vår lilla telefon växel för företag så vi bestämde att starta en marknads kampanj. Ericsson var känt för telefoni (AXE och MD110) och radio (NMT och GSM) men inte mycket för telefonväxlar i det lilla företaget. Vi anlitade en av Sveriges bästa reklambyråer som även kunde återförsäljare marknadsföring. Min gode vän Flemming på mobila telefoner i Lund ville också ha med någon i projektet. Vi hade nu ett start-up möte där vi bestämde att mitt projekt i Australien skulle vara första testet. Där i den nya återförsäljare kedjan skulle vi sälja både mobiltelefoner och små företags växlar. Nu satt vi några stycken på hotellet i Melbourne och jobbade med projektet då vi kom in på namnet på vår lilla telefon växel. Namnet var BCS150 vilket var vanligt att teknikerna döpte produkterna till redan under projektet och sen fick det namnet leva i all framtid! Vi i marknads projektet ville ha ett bättre namn så vi satt och filosofera och någon sa produkten är ju ”the Business mans telephone”. Jag tände direkt och sa ”då är det ju en BusinessPhone”. Alla reagera och efter lite diskussioner döpte vi den till BusinessPhone. Jag fick det inofficiella patentet på namnet vilket är kul för det existerar fortfarande.
Semesterresan i slutet på juni blev en tur till Österrike via Sassnitz i Östtyskland då det var enda länderna våra barn inte fått uppleva under sin första Europa tur 1985. Vi besökte Berlin innan muren var nere och barnen fick själva knacka ner bitar av muren och ta med sig hem. Det fanns fortfarande Öst Berlin men gränserna började försvinna och vi fick visa pass på vägen in men när vi körde tillbaka till Väst Berlin så höll man på att riva Checkpoint Charlie!
I Österrike bodde vi i Zell am Zee och en tidig morgon åkte vi till Kaprun som är en glaciär, hyrde skidor och lyckades åka slalom på förmiddagen trots det var mitt i sommaren. Efteråt gick vi på kommunala badhuset i Kaprun, bastade, badade utomhus och hade kul. Dagen efter spelade jag Golf på Zell am Zee Golfbana. Vi reste runt i landet, besökte turist vänliga Wien och givetvis åkte vi till Salzburg också en underbart vacker stad. När man skulle ner i saltgruvan fick man klä på sig skyddskläder.
Mycket vin provning blev det också så bilen var verkligen fullastad när vi körde hem igen.
Under början av augusti månad fick världen en chock då Saddam Hussein bestämde sig för att invadera Kuwait! Ericsson hade inte mycket affärer längre i Irak och endast en mindre del personal med Christer i spetsen. I Kuwait som alltid varit ett stort Ericsson land fanns det ca 30 stycken Ericsson Svenskar många goda vänner till mig. Dessa män, kvinnor och barn blev nu kidnappade av Irakiska armén! Ericsson startade omedelbart en krisgrupp och kontaktade Christer i Irak. Ericsson Svenskarna i Kuwait får nu ett pass av Armén och skickas med hjälp av Ambassaden i en buss upp genom Irak och efter 24 timmar når man Turkiska gränsen i hopp om att bli utsläppta. Efter 4 dagars väntan ger man upp och reser tillbaka till Mosul. Efter ytterligare några dagar bestämmer Saddam att alla kvinnor och barn får åka och så dom hämtas med ett plan. Resten åker ner till Bagdad. Svenska UD har som vanligt varit passivt och när sedan våra Svenska Journalister tar upp en kommentar som vår utrikes minister Sten Andersson gjort så vill Saddam inte släppa fler. Många förhandlingar pågår under hösten och vissa släpps men inte förrän vår statsminister Ingvar Carlsson gör ett positivt uttalande släpps resterande personer den 30 November, nästan 3 månader efter kidnappingen. Det kan vara tufft att jobba för svenska industri ute i världen och detta var bland det värsta som kunde hända.
I juni hade vår nye VD Lars Ramqvist kallat alla i management till en konferens i Sonthofen i Väst Tyskland och nu presenterades en ny organisation vilket var väntat och nu skulle vi vara Affärsområde istället för enskilda bolag. Vi skulle också fokusera på att bygga upp lokala koncernbolag som skulle ha ett totalt Ericsson ansvar för hela landet. Vi hade många verksamheter i de flesta länder i världen men nu skulle det bli ett enda. Koncernstaben bildades med alla funktioner man kunde tänka sig och några till! Intressant var också att 24% av bolaget Ericsson ägdes ifrån utlandet men alla styrelsemedlemmar var Svenska. Den enda skillnaden för mig var att nu var jag ansvarig för all försäljning via partners dvs. återförsäljare över hela världen. Givetvis nytt visitkort!
Nu var det många länder att få fart på och bland de första var Spanien, Frankrike och Italien. I Österrike som var en vit fläck på Ericsson kartan (inga affärer) hade jag försökt hitta återförsäljare utan resultat men nu vaknade vårt gamla samarbetes och agent företag Schrack AG. Dom ville inleda ett ägare samarbetet dvs vi skulle köpa in oss i Bolaget!
