Under 1990 hade jag varit i Österrike två gånger på semester och en gång i jobbet för att kolla om det fanns återförsäljare för våra produkter. Ingen i Ericsson koncernen hade gjort affärer i Österrike så något måste vara fel. Vi var etablerade i Österrike redan i början på 1900 talet men 1938 började nazisterna ta över och Ericsson beslöt att sälja hela verksamheten till en Herr Dr. Harald Schrack som bildade Schrack AG. Efter kriget så var halva landet en del av gamla östblocket men blev ”fria” från Sovjet 1955 då Chrustjofs var på gott humör och bestämda att alla Sovjets trupper skulle lämna. Det var av politiska orsaker jag inte ska gå in på här men Österrike fick då mer eller mindre tillbaka hela sitt land. Nu 35 år senare började Herr Dr Schrack bli gammal och ville tillbringa mer tid i sin yacht i Cannes och undrade om Ericsson ville köpa tillbaka bolaget. Eftersom vi inte hade några större affärer i Österrike så var vi intresserade.
En liten grupp av intressenter på Ericsson bildades och jag var med i projektet. Vid vårt första besök blev vi alla förvånade över kulturen och arbetssättet. Stora breda korridorer men helt tomma och alla dörrar var stängda. Kom det ut någon från ett rum så hade han eller hon en vit läkarrock och det var spöklikt tyst överallt. Kontoret var typiskt öststats model även om det var målat med lite färg.
Dom började med att presentera sitt företag och när dom nämnde en produkt så sa man ”och vi har 12,63% marknadsandel” sak samma med nästa produkt men då var det 17,12 % marknadsandel. Efter en hel dags presentation var man ganska trött på dessa detaljer men svaret efter några frågor var klockrent, vi delar ju marknaden med företag x,y,z. Det var en marknad som var oligopol dvs man hade delat upp den mellan alla fyra godkända leverantörer. Kanske eller mest troligen Kartell också. Detta förklarade mycket och intäkterna var givetvis klara från början! Omsättningen var ca en miljard svenska kronor med god lönsamhet och dom hade 1700 anställda.
Vi var dock så intresserade av att lägga Österrike för våra fötter också, så vi kom överens om ett minoritets delägarskap under 5 år med option på att köpa mer upp till 80 % men för att få detta var vi tvingade att ge något tillbaka. Vi var beredda att lägga produkt utveckling i bolaget då deras kultur med alla högutbildade ingenjörer var som gjord för detta. Det bestämdes att min produkt Businessphone skulle utvecklas vidare i Österrike vilket jag inte hade några problem med men givetvis oroade det mitt huvudkontor och ingenjörerna. Samtidigt ville Schrack ha sälj ansvar för hela östeuropa då dom ansåg att dom kunde det bättre än oss. Försäljning och Marketing var dock inte deras starka sida så det var inte aktuellt! Efter diverse turer blev affären klar och jag fick spendera mycket tid i Wien. Någon exportverksamhet av större mått blev det inte då de flesta länder i östblocket hade blivit invaderade någon gång och gillade därför inte Österrikare. Lokala försäljningen i Österrike tog dock fart!
Medans jag spendera mycket tid i Österrike så släppte vi en ny fast telefon på HQ det var en säker telefon som hette Codeline. Man upprättade ett samtal och sen fick båda parter trycka på en knapp och samtalet blev då krypterat! Säkra telefoner var något nytt för företagsmarknaden och behovet uppstod då mobiltelefoner inte var säkra utan vem som helst med en PC kunde lyssna in på ett samtal. Det lovades dock att på nästa generation digitala mobiler så skulle talet också vara krypterade. Det nya digitala mobiltelefon systemet som diskuterades mest var DECT en ny standard som utvecklades av Ericsson i Holland! Samtidigt ville vår radio business area att GSM skulle vara nästa standard.
Östeuropa tuffade på och vi hade nu fler stora order i Ungern på AXE och mobilsystem. Mina affärer gick också bra både i Ungern, Jugoslavien och Polen.
Jag fyllde 40 år under hösten och det måste man ju fira så jag och frun åkte till Budapest Ungern och tog in på berömda Hotel Gellert.
Jag hade skaffat återförsäljare och hade en person på Ericsson kontoret som skötte supporten till företaget. Han hade nu hjälpt till med att köpa biljetter till Operan vilket blev vår första födelsedags aktivitet, egen loge och Tokayer servering i pauserna på köpet.
Dagen efter så skulle det bli skönt med ett besök i hotellets badavdelning men då måste man köpa biljetter till alla aktiviteter dom hade. Vi köpte allt som fanns då det kostade ca 2 kr per aktivitet och vi fick 15-20 biljetter per person. Först för ett skåp, sen att byta om och ta på sig ett skynke som lämnade ändan bar. Sen in till tvagning delen där man blev tvättad hårdhänt av stora madammer, vidare in i en bastu, sen massage (vattenstråle och smisk) på stålbänkar av samma damer, badbyxor för att gå och bada i poolen, handdukar vid poolen, dricka vatten vid poolen, etc. Inte konstigt man behövde så många biljetter då systemet fortfarande var östeuropeiskt och man var rädd för korruption och mutor. I badet fanns det vakter som talade vad man fick och inte fick göra. Kul hade vi varje fall och skratta åt det kunde man göra länge.
På kvällen gick vi på den bästa restaurangen i staden på Buda sidan som hade besökts av alla kända personer i världen inklusive alla Ryska och Amerikanska Presidenter de sista 20 åren. Maten var magnifik med gåslever, soppa, fisk, anka och till sist det kända Grundel pannkakan. Till detta utsökta Ungerska viner.
Dagen efter åkte vi en tur på landet till Vin distrikten vid Balaton sjön. Vi övernattade på en lokal herrgård med utsikt över sjön och åt deras lokala mat och drack deras lokala viner. Ytterligare en stor upplevelse.
Ungern var det första land i gamla öst Europa (numera central Europa) som hade köpt både AXE och NMT mobilsystem så jag gjorde ett besök på kontoret också och informerade om vad vi på företagskommunikation sysslade med.
Hemma igen och nya direktiv inom marketing. Inga produkter fick marknadsföras om inte Ericsson som namn var tydligt. Vi hade använt Harry Hotline i 3 år och det hade varit enormt lyckat, nästan för bra.
I många länder visste man inte vad eller vem Ericsson var men kunde allt om Hotline mobiltelefoner. Nu blev det slut med det och alla telefoner såväl som andra produkter skulle ha namnet Ericsson. Inga problem för mig då vår Businessphone redan hade Ericsson som första namn. Vår nya Koncern VD förstod dock inte så mycket om Marketing så många broschyrer och annonskampanjer han inte gillade fick vi sluta med oavsett produkt och namn.
Under november invigdes också världens största företags telefon växel som betjänade 34 000 studenter och administration på University of Massachusetts utanför Boston. Vi inom företagskommunikation levererade denna växel och många i koncernen var stolta! USA hade nu blivit en av dom största marknaderna för Ericsson med stora AXE orders, stora affärer på MD110 företagskommunikation och inom mobilsystem hade vi mer än 30% av marknaden. USA var det land som först tog bort monopolet på telefoni och detta öppnade upp för nya aktörer. Europa var på gång också framförallt på mobiltelefon system där många länder ville ha flera operatörer. Utbildning av säljare och marknadsförare blev nu viktig då inte bara en kund per marknad fanns (monopol) utan kanske 5-10 operatörer.
Vår nya organisation med Business area istället för Divisioner hade fungerat bra och nu skulle alla lokala bolag inordnas i en organisation. I Spanien var den nya organisationen redan på plats men fungerade inte bra så jag gjorde ett besök på deras nya kontor i Madrid. Macho kulturen var stark på denna tiden och att vara med på ett av deras ledningsmöte var en upplevelse. Dålig Engelska och ofta gick dom över till Spanska och började prata i mun på varandra. Svordomar var normalt och översatte man dom blev man inte glad. Under samma resa var jag i Italien också och det var mer eller mindre samma som i Spanien. Dålig Engelska som övergick snabbt till Italienska och alla pratade samtidigt. Ingen bra Ericsson kultur alls! När jag kom hem så diskuterade jag detta med Europa ansvariga på Koncern staben och man lovade att titta in på det. Mitt problem var att jag kunde inte dra igång återförsäljare i dessa länder utan godkännande och assistans från dessa bolag.
Många marknader i Europa hade av monopoliserats och nya företags konstellationer bildades regelbundet allt för att kunna få affärer på framförallt det nya spännande mobilsystem av tekniken GSM. Både Väst-Tyskland och Frankrike hade konstiga bolagsuppsättningar som inte gjorde livet lätt för oss som skulle sälja våra produkter. I princip fick man glömma dessa stora länder och fokusera på dom som fungerade. Både Belgien och Holland kunde man starta affärer i men återförsäljare ville dom inte ha.
Året 1990 såg bra ut än så länge och resultatet för koncernen skulle på nytt bli fantastiskt men min lilla produkt fick inget större gehör hos dom nya bolagen som var fullt upptagna med AXE och Mobilsystem. Vad är väl en order på 100 tusen € jämfört med 100 miljoner €. Detta gjorde mig ännu mer övertygad att vi måste hitta återförsäljare men många lokala bolag ville inte tappa kontrollen av marknaden.
Nu var det dags att fira Jul så vi åkte söderut till våra föräldrar och syskon. Mina föräldrar, broder Ingemar och broder Mats med respektive och alla barn. På bilden Mats, Jessica, Linda, Kerstin och Irene och på nästa bild min bror Ingemar och min dotter Linda.
Nyårsafton firades hos min fru’s syster med familj.
Väl tillbaka i Stockholm och 1991 var det dags att öka trycket på lokal bolagen med hjälp av koncernledning och staber. Jag hade fått lov att anställa mer folk som skulle hjälpa med support av återförsäljare och Fredrik och Ella-Kari skulle börja under 1991.