Månad: februari 2017

I december 1991 hade diskussionerna om att köpa Nokia gått in i en slutfas men fortfarande var Ericsson inte speciellt intresserade. Björn Svedberg sade att vi Ericsson är inte intresserade av att köpa om vi måste ta med gummifabriken, TV fabriken och stövel tillverkningen. Nokias ägare och bankerna som försökte göra en deal ville dock inte dela Nokia. Ericsson tackar då nej och den första januari 1992 tar Jorma Ollila över som CEO på ett nystartat Nokia. Ericsson såg inte Nokia som en större konkurrent vid denna tidpunkt men redan 3-4 år senare var Nokia bland dom största på Mobiltelefoner. Mobil system blev dom inte stora på förrän långt senare då dom inte hade ett komplett system.

Under början på året var det mest sparprogram som diskuterades och vårt Trim-91 blev nu Trim-92. I Trim programmet ingick att vi skulle reducera antalet fabriker i världen från 60 till 30, ganska tufft!  Den viktigaste förändringen och förbättringen under året skulle dock bli försäljning till vår installerade bas som var enorm. Vi hade sålt AXE i över 100 länder, vi hade 40 % av världsmarknaden av mobila system och 20% av Europa marknaden på företagsväxlar. Koncernen, främst AXE och mobila system hade inte brytt sig mycket om sina tidigare kunder men nu var det någon som vaknade till i sparprogrammet och föreslog att vi skulle börja kontakta tidigare kunder och på så sätt öka försäljningen igen. Detta skulle visa sig positivt och vi inom företagskommunikation som redan hade fungerande försäljning till installerad bas blev vägledande i projektet.

Jag hade börjat titta mig om efter nytt arbete redan i slutet på förra året, stora övertalningskampanjen startade och jag blev istället ny säljchef för alla våra partners i hela världen. Jag accepterade men förväntade mig en ny organisation under året då jag inte såg den existerande som optimal.   Nytt Visit kort skulle man då ha.

Året började annars med ett genombrott i Japan som köpte ett mobil system liknande USA standarden men inte samma frekvens vilket innebar mycket utvecklingsarbete innan leverans kunde ske. Affären var på flera miljarder kronor över några år. Även lilla Slovenien köpte sitt första mobil system av typen NMT vilket skulle installeras redan till sommaren. Kroatien hade köpt året innan och dom skulle nu samarbeta. I Kroatien hade vi inte eget ägt lokalt bolag utan vår gamle samarbetspartner Nikola Tesla var huvudägare och vi var minoritetsägare. Dock hade vi management ansvar. Rumänien var också ett land som började investera i Mobiltelefoni men där såg jag inget större intresse för mina produkter.

Bolaget Schrack i Österrike som vi köpte 34% av hade fungerat bra och utvecklingen av vår Businessphone flyttat dit. Vi köpte därför ytterligare 16,5% så vi hade majoritet i bolaget och kunde utveckla det som vi ville. Vi måste dock ha större ägarandel för att döpa om det till Ericsson Österrike.

Det mest spännande under våren 1992 var dock att vi skulle resa till Florida på semester tillsammans med familjen Segerfjord. Hilding och jag hade vunnit på stryktipset och fått en hyfsad vinst så jag bokade en resa till Orlando, vi hyrde varsin bil och bokade hotell för två nätter. Resten skulle vi boka på vägen vilket gav oss en valfrihet hur vi skulle köra. I Orlando var det dock Disney det handlade om först och barnen var uppspelta vilket man förstod. Ann, Hilding och Rickard glada på väg till ingången.

Här förhandlar Linda och Malin någonting med Långben! Eva (Malins kusin), Rickard, Hilding, Kicki och Annki syns också.

Efter att vi sett och gjort allt i Orlando bl.a. Disney, Sea World och Universal Studio så körde vi till västkusten genom Tampa till St Petersburg, därifrån ner till Naples, vidare över Everglades (där vi kollade Alligatorer) till Miami, upp på ostkusten till West Palm Beach och tillbaka till Orlando. Hilding och jag spelade Golf på alla ställen och på dom bästa banorna medan övriga badade och solade. Resan avslutades efter 10 dagar med shopping på världens största Mall och alla var nöjda.

Vi hade knappt kommit hem från Florida när jag blev ombedd att titta på Syd Amerika som nu också började avreglera (av monopolisera) sina marknader och nu fanns möjligheten att starta återförsäljare där. Tittade på marknaderna och tyckte att både Venezuela och Columbia borde gå att starta upp så jag bestämda mig för att åka dit och prata med lokal bolagen. Via Miami anlände jag till Caracas och hade möte med lokalbolags chefen och Sven vår Ekonomi chef som tyckte att våra affärer var så små (dom hade stora kontrakt på AXE) så det skulle inte vara några problem. Samma sak i Bogota så båda fick uppdrag att börja hitta partners. Bogota var jobbigt då man knappt kunde lämna hotellet utan skydd och vår lokal bolags chef gick aldrig någonstans utan livvakt. På kontoret satt han på översta våningen som man bara kunde komma upp till via en trappa som hissades upp och ner i taket av vakter för maximal säkerhet! När jag åkte hem så försvann min resväska på flygplatsen efter incheckning! Inget land som roade mig och besöken i Bogota blev inte många. Venezuela gillade jag och Sven var mycket hjälpsam så dit kom jag ofta. Övriga länder i Sydamerika fick vänta.

Hemma igen så skulle min äldsta dotter Kicki gå ut sista året i Gymnasiet. Hon hade lagt till ett år vilket var möjligt på teknis och gick det 4e året på Åsö Gymnasium på Södermalm, Stockholm. Här med mamma, Linda och kompis Sara.

Så var det dags att bjuda hem släkten på skumpa igen för att fira. Farmor, Farfar, Mormor och Morfar förutom kusiner och kompisar.

Och så det obligatoriska student kortet!

Kicki skulle nu börja arbeta ett år på Ericsson i Bollmora medan Johan hennes pojkvän gjorde sin militärtjänst. Sen skulle båda söka in på Universitet och Högskola någonstans i Sverige där dom kunde bo tillsammans.

Under Juni månad släppte vi vår första GSM mobiltelefon GH172 och beställningarna strömmade in. I Tyskland var man först med ett fungerande GSM mobiltelefon system men hade inte många mobila telefoner att välja på det var bara Motorola som kunde leverera.  Vår fabrik i Kumla fick jobba hårt även under semestern i juli och 7500 mobiler tillverkades.

Nu var det slut med Hotline som produkt namn, det hade varit för bra reklam och många visste vad Hotline var men inte att det hade med Ericsson att göra. Den första nya reklamen utan namnet Hotline på en Arlanda buss såg ut så här.

Sommar semestern var inte lång så det blev lite segling i skärgården med Annkis föräldrar. Här Annki och pappa Börje i sittbrunnen.

Under 1989 hade vi en utbytesstudent Shawn boende hos oss ett helt år och hennes farmor Yvonne som varit och hälsat på tidigare kom nu med ett kryssningsfartyg till Stockholm. Hon ringde oss och vi hälsade på henne.

Hon var med sin vännina Pat och nu ville dom att vi visade Stockholm ”by night”! Inte alldeles lätt med några nästan 70 åriga Amerikanska damer men vi började på Grand Hotel, Piano baren men efter några drinkar tyckte dom det var för lugnt dom ville ha mer fart. Då åkte vi till Skybaren på Hotell Royal Viking, men igen efter några drinkar ville dom ha mer fart.

Funderade var man skulle ta med dem och kom ihåg ett ställe jag gått med äldre kunder några år tidigare, Swea salen nära Hötorget fick det bli! Igen in i baren, beställa en drink och efter 5 minuter blir båda uppbjudna. Såg dom inte mer så efter 30-40 minuter gick vi upp på dansgolvet och sa hej nu åker vi hem. Dagen efter berättade dom att det var ett fantastiskt ställe och dom hade haft jättekul..

Innan resandet tog fart igen så firade vi att min fru Annki fyllde 40 år. Här uppvaktad i sängen av sin mamma, båda döttrarna och en ny pojkvän till Kicki, Johan.

Nu kom ryktena igång att en ny organisation skulle bildas genom att slå ihop Affärsområde Företagskommunikation och delar av Kabel och Nät. Skulle vara klart och fungerande Januari 1993. Kabel skulle flytta till Komponenter och resterande bli Ericsson Business Network AB. Orsaken var att med avmonopoliseringen av gamla Telefon organisationer (typ Televerket) i välden så bildades många privata nätoperatörer som ville bygga egna nät och det skulle vi nu hjälpa dem med. Ny VD skulle bli Lars Berg som jag jobbat med tidigare och var en bra chef. Under hösten skulle nya organisationen skapas för att vara klar till Januari 1993.

Jag hade  jobbat med alla organisationerna Network, MD110 och Businessphone som skulle slås ihop så jag blev med i ett projekt som skulle definiera den nya organisationen. Vi skulle vara klara den sista November. Blev inte så mycket resande under tiden vilket var skönt men jag förväntande mig en ny position i den nya organisationen. Jag hade tidigare varit negativ till att bli chef då jag ville vara nära kunderna inte sitta och vända papper som det heter! Nu hade jag gått ett antal chefs utbildningar under årens lopp och jag kände att det inte var läge att tacka nej längre. Under sensommaren började jag på en 1 års IHM utbildning som var ett institut Ericsson använde för management utveckling. En vecka i månaden under 1 år skulle vi vara på utbildningen.

I organisations projektet drev jag mycket att vi i  framtiden inte kunde fortsätta med våra Lokala Bolag som ofta var okontrollerbara i frågan om kostnader. Om man sålde ett miljard projekt med AXE eller GSM system så kanske kostnaderna inte var så viktiga men vi som hade mindre produkter och i bästa fall en order på 0,5-1 miljon var beroende av att hålla kostnaderna nere inte bara på HQ men ännu mer i dom Lokala Bolagen. Det visade sig ofta att man fördelade många kostnader och det blev ett schablon förfarande. Resorna till dessa Lokala Bolag ute i världen blev en jakt på kostnader istället för en jakt på kunder.

Året hade varit tufft för många företag med lågkonjunkturen och devalveringen av svenska kronan men vi hade klarat oss hyfsat då vår verksamhet var spridd i världen och vi ofta säkrade valutor i samband med större affärer. I princip alla europeiska länder hade nu köpt mobiltelefon system från oss och i väst Europa började man beställa nästa generation mobil system GSM. Andra stora affärer var leveranser till JAS 39 Gripen av radar, styrdator och head-up display.

Vi på Företagskommunikation gjorde ett bättre år än många i koncernen och alla produkter ökade sina marknadsandelar. Vår nya mobila DECT telefon blev oerhörd populär på många arbetsplatser då man kunde koppla ihop den med våra telefonväxlar.

Nu var det dags att fira Jul och det gjorde vi med besök av min äldre bror Ingemar (Figge) med familj. Peter hans son hade också med sig en kompis, Danne.

Nyårs afton blev än en gång med familjen Segerfjord då Hilding hade glas jour över nyårshelgen.

Nu såg jag fram emot 1993 och ett nytt jobb som skulle bli kul.

Även om jag skulle få hjälp av Fredrik och Ella-Kari så kände jag att under året var det kanske dags att hitta något nytt. Organisationen inom företagskommunikation var inte optimal med flera produkt organisationer som jobbade med samma säljorganisation i respektive land. Vi hade nu lokala bolag som skulle hantera all lokal försäljning både direkt till slutkund eller via återförsäljare beroende på produkt. Fokuseringen blev alltid direktförsäljning och supporten till återförsäljare blev lidande. Framförallt våra stora bolag i England, Tyskland, USA, Italien och Spanien tyckte att dom inte behövde återförsäljare utan kunde sköta allt själva. Dessa länder hade stora kontrakt på AXE och GSM och jag förväntade att dom skulle ha mer än dessa fokuseringar men det fungerade inte. Jag hade haft samma uppfattning hos vårt bolag i Australien men där lyckades jag trots detta övertyga ledningen att vi måste ha återförsäljare. Våra säljkostnader för direkt försäljning i lokal bolagen började bli för höga och mycket tid vid besöken spenderades med ekonomer istället för med säljarna.

Koncernen började året bra med stor order i Turkiet där vi var ganska nya på marknaden men jag kände inte att det var en marknad för återförsäljare av vår Businessphone. Kuwait hade blivit befriat och återuppbyggnaden var mycket stor med många order till koncernen. Vår återförsäljare var snabbt igång med nya orders. Nu ville jag försöka etablera oss i Nord Afrika så många resor till Egypten, Tunisien, Algeriet och Marocko. Libyen med Gadaffi var mer eller mindre omöjligt så det skippade jag. Både Marocko och Tunisien var igång snabbt och i Algeriet fick jag affärer med PTT (lokala televerket).

Mitt intresse för Golf hade bara stegrat genom åren och jag tog alltid tillfället i akt att spela på mina resor. Golfklubbor gick att hyra överallt. Hade spelat bl.a. i Australien, Nya Zealand, Singapore och Thailand.  Tunisien hade inte många Golfbanor men den som fanns i Tunis fick jag prova med hjälp av vår agent. Blev en mindre chock dock, då den hade en enkel gräs/sand Fairway medan Green var bara sand!  Innan man skulle putta fick man plana ut sanden med en kratta och på Fairway hade man en gummi matta man lade bollen på!

I Marrakech, Marocko var det bättre där spelade jag på Kungens (Hassan II) Golf bana som var byggd 1933 och många Kungar, Presidenter och Premiärministrar hade spelat på den. Golfbanan var mycket vacker och låg mitt i stan!

Resultatet för 1990 var enormt bra med fakturering upp 18% , i kronor 46 miljarder och vinst upp 31% , i kronor 4,9 miljarder. Fantastiska siffror men när Lars Ramqvist presenterade dessa så sa han att det blir svårt att överträffa under 1991 varefter kursen sjönk 20%. Tror han lärde sig att vara försiktig med sina uttalande efter det. Dock var han tydlig i att kräva att Sverige gick med i EU annars skulle vi få problem med våra Europeiska konkurrenter. Nu hade vi 44 marknader som köpt mobilsystem och 78 som köpt AXE framförallt i Europa, Mellan Östern, Japan, Australien och USA. Asien, Afrika och Sydamerika var långt efter. Konjunkturen i världen var på nedgång och det gällde att hitta länder som var mindre beroende av detta. Sverige var också i låg konjunktur men vi märkte inte mycket av det på Ericsson. Vi passade på att bygga nytt kontor i Kista då priserna var låga i byggbranchen.

I Polen hade vi startat ett litet kontor genom att hyra en lägenhet från en vän till vår lokala tillfälliga chef André som låg mitt på stora Kraskowskie gatan. LM Ericsson hade ett stort pampigt hus redan 1904 som fortfarande fanns kvar men det hade staten konfiskerat under kommunist tiden. Lägenheten var på 3-4 rum och räckte tillsvidare. André hade anställt en tjej som skulle sköta kontoret när han var på kundbesök. Hon kom nu och hämtade mig på flygplatsen i en lokal tillverkad Fiat 500. Förstod inte hur jag skulle komma in i den men efter ett tag lyckades vi. Vi behövde också några återförsäljare i Warszawa och jag började träffa lokala företag men det var inte lätt att hitta några. Fick också många besök som var roliga bl.a. en Borgmästare från en by i Nordöstra Polen och han ville ha telefon för invånare i byn! Jag förklarade att det var inte lätt då lokala PTT/Operatören var den som skulle arrangera detta men det gillade han inte då dom var inkompetenta till uppgiften så därför hade han samlat in pengar från befolkningen för att lösa problemet själv. Han tog då fram en resväska och tömde den på skrivbordet. Den var full med zloty sedlar som täckte hela bordet. Säkert miljoner Zloty som förmodligen inte var värda mycket då en dollar gav 20 000 zloty. Inga lätta situationer att ta sig ur!

Nu var det också dags för den årliga Cebit mässan och denna gång visade vi vårt nya personliga mobiltelefon system DCT900 (DECT) som skulle göra alla kontor trådlösa! Också en ny vinröd mobiltelefon som inte var mycket mindre än existerande Hotline Pocket men den skulle nu heta NH51 på typiskt Ericsson manér. Det mest intressanta var dock att vi för första gången visade en liten högtalare som man kunde stoppa i örat och prata i en mikrofon som satt på sladden! Helt revolutionerande! Annars var mässan som vanligt, alltför mycket folk.

Den nya Mobilen fick testas och godkännas av Svensk Bilprovning innan man fick montera den i bilen på en hållare! Tror det var enda gången det hände! Givetvis var man rädd att den skulle lossna vid en kraftig inbromsning och skada personer i bilen. Öronsnäckan blev inte populär då man förmodligen hellre ville visa att man hade en mobiltelefon.

Nu skulle vi alla ha nya PC och det var väl inget konstigt men samtidigt fick vi Windows softvara som Word, Excel och Power Point. Även om vi haft liknande softvara tidigare så kunde man nu integrera dessa med varandra. Helt fantastiskt att göra presentationer via PCn. Samtidigt annonserar man ett virus program från McAfee som man rekommenderar till alla som har problem med virus!

Sommaren närmade sig och min äldsta dotter Christel (Kicki) skulle ta examen från Gymnasiet. Lite konstigt eftersom hon skulle fortsätta på Åsö gymnasiet på Söder i Stockholm ytterligare ett år! Hon hade gått teknisk linje och på den kunde man gå i 4 år. Fest är aldrig fel så vi firade. På morgonen samlades alla studenterna i vår trädgård.

Sen fick vi åka till Skolan och hämta henne i en Amerikansk cab. I bilen förutom mig själv och Kicki fanns min fru Annki, dotter Linda, Farmor, Farfar och Mormor.

Sen blev det fotografering för den färske studenten.

 

 

 

 

 

 

I början på Juni hade vi vår årliga Golf tävling på Haninge och jag segrade och fick nöje att ha vandringspriset, en tavla i minst ett år.

Innan midsommar var jag på resande fot igen och besökte både Italien och Spanien, två länder som fortfarande hade svårt att skaffa återförsäljare och drogs med höga sälj kostnader. I Rom blev jag utsatt för ett försök till rån av Zigenare som drog runt på stan. En kvinna med många barn kom fram till mig och körde upp en skylt i mitt ansikte medan barnen då försökte vittja mina fickor. Jag svängde min väska runt så att alla träffades och många av dem for i gatan. Inget lyckat försök och när jag såg dom dagen efter så sprang dom snabbt bort och gömde sig. Det gällde att vara vaken när man promenerade i storstäder.

Nu var det dags för midsommar och det firade vi i skärgården på familjen Segerfjords stora Bayliner motorbåt där Hilding var stolt kapten.

I Sydost Asien har vi har äntligen fått stora order på Mobiltelefoni från Singapore, Malaysia och Indonesien. Konjunkturen är fortfarande svag och vårt halvårs resultat inte bra. Kursen går ner 20-25% under sommaren. För första gången i min Ericsson historia så drar man ner antalet anställda där det är möjligt och inför anställningsstopp i många organisationer. Man erbjuder också 60 åringar förtids pension!

Familjen har hyrt en stuga utanför Halmstad vid kusten och vi åker på sommar semester tillsammans med våra gamla vänner Alf och Yvonne.

Mycket tid spenderades på badstranden som alltid är inbjudande!

Efter Halmstad så åkte vi tvärs över landet till Blekinge och hälsade på Per och Lena. Per jobbade i Karlskrona på Ericsson men var ofta i Stockholm på kontoret involverad i många olika logistik projekt. Dom bodde inne i Karlskrona men har en familje sommarstuga i skärgården. Det blev som vanligt någon Golfrunda med Per också. Karlskrona Golf klubb låg på gångavstånd.

Därifrån åkte vi vidare upp på ost kusten, spelade någon golf runda på vägen och stannade i Kalmar och hälsade på våra gamla vänner Thomas och Lisbeth som flyttat dit från Stockholm. Här vid Ölands bron en varm sommardag.

Efter sommarturnén var det dags att börja jobba igen. Inom koncernen hade vi lanserat den nya Bredbands tekniken med hastigheter upp till och ibland över 2 Mbit/s, helt otroligt på den tiden. Nu skulle man koppla ihop våra stora bolag ute i världen med huvudkontoret så att konstruktörerna kunde överföra data snabbt mellan dom olika enheterna. Man pratade om att överföringen mellan enheterna blir obegränsad! Många företag började nu koppla ihop sina lokala kontor med huvudkontor men privat användning blev för dyrt.

Hösten var tuff med många besparingar och resa var något som man var restriktiv med att godkänna. Jag fick dock möjlighet att besöka den stora ITU mässan i Geneve för första gången. ITU mässan var egentligen en förening för alla Teleoperatörer som pratade teknik och samarbete mellan olika tekniker. Sen blev det så att alla leverantörer av system till dessa teleoperatörer ville visa sina nya produkter och tjänster för dessa.  Nästan 200 länder var representerade med sina lokala operatörer. Alla stora leverantörer var där och bl.a. släppte vi den första riktiga mobilen för GSM, GH197!

Många kontrakt skrevs med operatörer och nu fick vi vårt första mobil kontrakt i Afrika, närmare bestämt Nigeria. Vi släppte också ett nytt landstäckande personsöknings system och man sade i reklamen att man nu kunde stänga av sin mobiltelefon, därmed spara batteri och istället ringa upp när man fick ett textmeddelande på sin sökare!

Det nya mobilsystemet GSM som vårt Affärsområde Radio hade utvecklat och som började bli en världsstandard fick också intern konkurrens av tekniken PCN som utvecklades på mitt Affärsområde Företagssystem i Holland. Det var Mercury i England som köpte ett lands baserat system med en personlig telefon man skulle använda både på jobbet, hemma och på stan. Tekniken var egentligen bättre än GSM men kom försent och lades ner några år senare. Det som blev kvar var det vi kallade DECT och som fortfarande finns.

Under hösten kom också nyheten att vi och SAAB Space slår ihop våra organisationer inom rymdteknik och bildar SAAB Ericsson Space AB.

Tredje kvartalets resultat var en katastrof med minus siffror och alla skylde på lågkonjunkturen. Tror mer på det vi ser idag och har sett ett antal gånger, ny teknik innebär att operatörerna slutar beställa den äldre tekniken och väntar på den nya.

Nu var det Jul och vi skulle för första gången fira detta i Sälen med min frus familj. Vi var 8 vuxna och 4 barn som hyrde en stor stuga en vecka. Inte alla åkte skidor men kul hade vi under jul veckan med både julfirande, skidåkning och after ski. På bilden Annki med föräldrar och bror Ronny med flickvän Josefine.

Nyårsafton firades som vanligt med familjen Segerfjord i deras sommarstuga på Dalarö.

Sen var det dags för ett nytt år och givetvis ny organisation.