Sista versen i Irak och nytt spännande jobb

Nu var det dags för nyårsafton i Pattaya och damerna hade nya klänningar medans övriga hade andra kläder allt uppsytt hos lokala skräddaren. Sy kläder i Thailand var billigt och bra kvalité på denna tiden. Även idag är det populärt men kanske inte samma fina kvalité som det en gång var. Här poserar vi på hemväg från skräddaren, Annki, Lars och Ulla.

och så var det dags för den stora nyårsfesten som var det häftigaste vi hade varit med om. Mycket mat och dricka men också mycket tävlingar innan det var dags att fira det nya året. Kommer ihåg att det var öl tävlingar av olika slag och varje gång annonsera man att vem skall nu vinna Tyskarna, Australiensarna, Engelsmännen eller Irländarna och varje gång tror jag vi Svenskar vann. Efter ett antal år i Bagdad var man bra på att dricka öl både i snabbhet och mängd!

Vi fick också vara med på en reklam bild för hotellet som jag såg mer än 10 år senare i tidningar. Hittade också vykort där vi var med.

Det var ett fantastiskt hotell och jag tror många av oss aldrig upplevt något liknande men vi var värda det efter allt tufft vi gått igenom i Bagdad! Därefter spreds vi för vinden och alla åkte till sin speciella dröm. Vissa skulle ner till Phuket som började bli känt men dom kom tillbaka djupt besvikna det var bara två halv taskiga hotell och en strand. Några åkte ut till någon ö medans andra åkte till Bangkok. Själva åkte vi med Ulla och Bengt-Åke till River Kwai som alltid hade varit min dröm efter att ha läst en bok många år tidigare. Vi besökte bron, åkte på det berömda tåget, bodde på hotell som var flottar, bodde i djungeln och var på alla museum för att förstå det hemska som hände krigsfångarna.

Sen samlades vi alla i Bangkok igen på hotell Erawan för att förberedda oss för hemfärd till Bagdad. Givetvis hann vi med att se allt som fanns i otroliga Bangkok, båtfärder på alla fantastiska floder men också de berömda templen.

Sen var det dags att åka tillbaka till Bagdad och starta upp jobbet igen. Jag hade pratat lite lätt med några personer om att det var dags att byta land och jobb så ganska snart kom det anbud!

Lämna Irak var kanske inte det smartaste för en säljare i den fantastiska situation vi var i men samtidigt började det bli för mycket med all intern tjafs. Ericssons organisation visade sig från den sämsta sidan men alla dessa divisioner, avdelningar, mm som alla ville lyckas och bli stora i Irak men med egen organisation på plats. Nu såg man behovet av ett enat företag och inte en massa individer som bara tänkte på sig själv sin egen organisation och inte hela Ericsson. Under första åren av 1980 talet hade Ericsson börjar förstå att man hade organisatoriska problem och då skapades en ny organisation med tonvikt på kund! LM Ericsson hade inte tidigare mycket till försäljningsorganisation då kunderna istället ofta hörde av sig och ville träffas vilket resulterade i att man skickade en tekniker till kunden som träffade en motsvarande och om det fanns möjlighet att leverera så kom någon från HQ och skrev kontrakt. Försäljning var nästan ett fullt ord då man ansåg att våra produkter var så bra att dom såldes av sig själv! Typisk ingenjörs mentalitet!

Ericsson hade några år tidigare köpt ett antal företag bl.a. inom Data (DataSaab) och Kontor (Facit) då man såg att detta skulle bli framtidens tillväxtområde och sen bildat Ericsson Information System AB (EIS). Produkterna var allt som kontoret behövde med tonvikt på Data och denna nya organisation kallades för det ”papperslösa kontoret”. Kanske några år för tidigt men det var strategiskt riktigt att göra upp planerna för det. I och med att EIS skapades och man tog över en organisation från ett annat företag så fanns det en helt annan kompetens än vad som tidigare funnits, säljare! EIS sålde vissa produkter och system direkt men hade också ett stort nätverk av återförsäljare vilket var nytt inom Ericsson.

EIS erbjöd mig att åkta till Abu Dhabi eller Dubai och startade upp återförsäljare i hela Gulfen dvs Oman, Förenade Emiraten, Qatar, Bahrain och Kuwait. Saudi behövdes inte för där hade vi Saudi Ericsson men i alla andra länder fanns bara agenter eller tekniska kontor. Mitt första svar var att jag kunde direkt försäljning men inget om att sätta upp återförsäljare! EIS svarade att dom hade ingen som kunde Arab världen så då får vi utbilda dig eftersom du kan Arab världen. Tyckte det skulle bli spännande med både jobbet och det nya landet så jag slog till och det bestämdes att vi skulle träffas i Stockholm under sommaren och sen kunde jag börja i Augusti.

Andra organisationer inom Ericsson fick snabbt höra detta och det var inte populärt då jag hade ansvar för en viktig kund och sålde hela koncernens produkter till denna kund. Vissa organisationer bestämde att man skulle hitta en som kunde ta över efter mig och snart kom Eric en grön färsk säljare för att bli introducerad till kund och upplärd av mig.

Vi hade med alla sammanslagningar och uppköp nu också en försvars- organisation inom koncernen men många av deras produkter skulle aldrig bli godkända för leverans till ett krigförande land. Inköpsorganisationen inom militären i Irak hade bra koll på vilka produkter vi hade och jag fick ständigt förfrågningar som jag tackade nej till. En förfrågan trodde jag skulle kunna bli godkänd och det var ett telefonsystem baserat på AXE men med funktioner för försvarsorganisationer och grönmålad. Vi skojade alltid med HQ och sa till dem att om ni grönmålar en vanlig produkt så kan vi sälja den till militären. Produkten blev godkänd av Svenska kontrollorganisationer och vi påbörjade en offert från HQ och diskussionerna med inköpsorganisationen tog fart. Ganska snabbt skrevs ett kontrakt men vissa funktioner i systemet måste utvecklas vidare. Tyckte detta var ett bra uppdrag för Erik och innan jag åkte hade vi fått en stor affär på systemet.

Innan vi fick denna affär av militära inköpet så fick vi ett annat problem som måste lösas. Vi hade lagt koaxialkabel över hela landet, som användes för att binda ihop städer för telefoni och som grävdes ner längs med motorvägarna som Saddam hade byggt. Viktigt var också att vi märkte ut var kabeln låg i marken så att man hittade den enkelt. Detta gjorde Israelerna också! Israel bestämde sig för att bomba ett kärnkraftverk som Saddam byggde söder om Bagdad då dom inte ville att han skulle ha kärnkrafts teknologi. Israel såg det som ett framtida hot vilket inte var eller är ovanligt i Mellan Östern. Flygplanen startade från en bas i Israel och sågs ganska snabbt av Jordaniens radar som då försökte meddela Irak vad som var på gång men då fungerade inte koaxialkabeln den hade blivit störd ut av Israelerna. Vi fick då veta att det var vårt fel eftersom kabeln inte fungerade och larmet inte kom fram till Bagdad. Våra tekniker på HQ diskuterade saken och kom fram till att störa ut en koaxialkabel var mycket enkelt man behövde bara lägga en maskerad sten över kabel innehållande en störnings sändare och sen var den borta. Vi fick ta ner en ”expert” som förklarade detta för Irakierna och sa samtidigt att felet var att man märkte ut kabeln vilket man inte gjorde i andra länder! Vi klarades från skuld och kunde genomföra nästa affär.

Sen var det dags för alla dessa avskedsfester vilket alltid var trevligt. Här tillsammans med mina stödtrupper Aida min sekreterare, Khatoun vår växeltelefonist, Mary och systern Alice ekonomi samt inte minst Hassan som var vår stora fixare, inget var för svårt för honom. Vi skojade ofta att han måste vara anställda av lokala SÄPO med dom kontakterna han hade. Detta var inte omöjligt då Saddam hade lärt sig mycket av Ryssarna och man sa alltid att 50% av befolkningen var agenter till Saddam.

Innan det var dags att lämna Bagdad så fyllde äldsta dottern Kicki 10 år och det firades på traditionellt vis med frukost på sängen och kalas för alla kompisarna.

Nu behövde jag åka till Abu Dhabi och besöka lokala tekniska kontoret för att rådfråga om var vi skulle bo och övriga detaljer. Valet mellan Abu Dhabi och Dubai bestämdes utifrån många faktorer som vilket Ericsson kontor jag kunde använda, lätt att hitta bostad, internationell skola, visa och uppehållstillstånd, etc. Valet efter att ha diskuterat med vår lokala chef Roland blev Abu Dhabi som var mycket mer utvecklat än Dubai. Samtidigt skulle jag resa mycket i hela Gulfen och Abu Dhabi flygplats var ny och modern.

Abu Dhabi var en relativ liten stad på en halvö men mycket modern med allt man skulle behöva för att familjen skulle trivas. Jag fick tag i ett radhus ganska enkelt och gick snabbt igenom huset för att se vilka möbler som behövdes. Vi skulle enligt kontoret själva köpa möblerna på IKEA i Stockholm som sen transporteras ner till Abu Dhabi i en container. Verkade spännande just då!

Tillbaka till Bagdad för att berätta allt för familjen och sen var det bara skolavslutningen som återstod.

Irak och Bagdad var bra de nästan 3 år jag var där och vi hade en fantastisk tid både jobb mässigt och privat. Kunderna älskade oss och vi hade säkert kontrakt för 3-4 miljarder under dessa år. Tyvärr var det inte många affärer som nämndes i Svensk Press då Ericsson valde att ligga lågt med detta. Irak var förmodligen på Ericssons top 5 lista under dessa år. Privat fick vi många nya vänner som vi fortfarande träffar och umgås med. Vi fick också lära oss hur det var utan vissa livsmedel och ibland utan el men det förde oss bara närmare varandra. Saddam blev med åren tokigare och tokigare förmodligen på grund av kriget, att han ständigt behövde gömma sig och alla attentat mot honom. Dessa gyllene år avtog ganska snabbt och kulminera med hans invasion 1990 av Kuwait och USAs gensvar. Innan dess lämnade Ericsson landet då ett antal anställda blev kidnappade lokalt.

Vi reste hem till Sverige direkt efter skolavslutningen då vi hade mycket att göra inklusive att beställa möbler och prata med EIS folk innan dom gick på semester.