Under förra vintern hade vår äldsta dotter Kicki blivit så bra på att åka skidor utför att hon nu hade börjat tävla. Kul att gå och titta på tyckte vi alla. Kicki ville nu att vi åkte till Sälen som alla andra under vintersportslovet vilket vi gick med på men då jag inte kunde åka skidor skulle jag först utbilda mig. Fick slalom grejor i julklapp så pressen var hög. Jag köpte ett par stabila slalom skidor för 100:- på rea och ett par kängor för 700:- och sen bar det iväg till lokala backen i Tyresö som hade en höjd på 60-70 meter och 250 meter lång. Efter fem försök i tallriks liften kom jag äntligen upp till toppen av backen, tittade ner och tänkte hur skall detta gå till! Jag trillade givetvis i ett, mest beroende på att jag gjorde som experterna sade och åkte som ett V med skidorna. Efter några försök där jag bara trillade hela tiden så bestämde jag mig för att prova rakt ner och det gick ju bra med full fart jag trillade inte med hamnade 3-400 meter ut på isen. Inte bra förstod jag, man måste kunna bromsa så nästa gång försökte jag bromsa och då kom jag bara halvvägs ut på isen. Tränade i flera helger på detta och till slut kunde jag åka ner och stoppa där man skulle stoppa. Nu var jag redo för Sälen och var aldrig orolig jag kunde ju stoppa när jag ville vilket var varje gång farten blev för hög eller vid liftkön. Jag blev känd som han som bromsar sig ner för backen men kul hade vi.
Även om jag aldrig blev bra på att åka utför så var det ingen backe jag inte körde i oavsett färg, jag kunde ju bromsa. Med på första resan var familjen Åman här med alla barnen och min fru. Det skulle bli många fler resor till Sälen och senare också till Alperna.
Affärerna gick så där, det fanns många potentiella affärer men inte många kom till avslut inom ett år. Vi hade några större projekt i Europa och i Norra Afrika men Mellan Östern var trögt. Ericssons totala årsresultat var bra men vårt var på samma nivå som året tidigare. Kommentarerna om oss var att vi arbetade i en tuff marknad vad nu det skulle betyda. Vi hade också öppnat nya marknader som Turkiet, Thailand och Malaysia där vi gjorde många nät projekt. Det positiva som hänt hela Ericsson var att Amerikanska marknaden blivit fri (av monopoliserad) så alla kunde nu göra affärer i USA inom telekommunikation. Kommer ihåg att AT&T den som tidigare haft monopol i USA anmälde oss för att ha för låga priser och det skadade dem! Helt otroligt att detta kunde hända i USA.
Annars var det mycket cash management igen som gällde och att ha en bra ROCE. En annan positiv sak som skulle ske under året var att vi skulle koordinera våra olika Ericsson verksamheter över hela världen ett bolag per land. Det var på tiden och hade kostat oss mycket affärer i många länder. Vi kunde ha 3-4 olika kontor med helt olika mål i ett land och ibland visste dem inte ens om varandra. Detta hände också i Sverige! Antalet mobila användare i världen ökade till 1,3 millioner och vår marknadsandel sjönk till 42%. Lars Ramqvist som tidigare varit VD i vårt komponent bolag RIFA blev invald i exekutiva ledningen för företaget vilket förvånade många. Vi hade ju Björn Svedberg som VD och han var oerhört populär internt medans dagspressen ständigt gnällde på honom. Kommer ihåg Svenska Dagbladet som hade en jätte första sida där det överst stod ”AVGÅ SVEDBERG”. Vi var inte glada för detta negativa skriveri utan ansåg att åtminstone dags pressen förstod ingenting. Vi var ju i en jättelik satsning på framtidens mobiltelefoni som kostade mycket forsknings pengar men än så länge inte gav mycket i retur
Positivt under året var också att man började tänka på dem anställda som skulle kunna köpa konvertibler mot att företaget betalade ränta vilket innebar att man lånade pengar till Ericsson, ca 33 tSek per person som kunde bytas mot aktier inom 5 år. Ville man inte byta mot aktier så fick man hela summan tillbaka men hela finessen var att aktierna då skulle ha stigit i värde och man gjorde en vinst på att låna pengarna till Ericsson. Det var första gången alla anställda fick en möjlighet att bli aktieägare i sitt företag. Min svärfar Börge som jobbade på EIS ville inte vara med så jag fick jobba hårt på att övertyga honom om detta vilket gjorde att när han gick i pension så hade han ett bra kapital som användes för resor i hela världen. Han tackade många gånger för att jag övertalade honom.
Nu var det sommar och då skulle vi upptäcka Skara Sommarland. Vi hade varit på sommarland i Thailand några år tidigare men nu hade Sverige fått sitt första och vi åkte dit.
Även om det var kul så tyckte våra barn att Thailand var bättre men vi återkom senare och till Skara sommarlands försvar kan man väl säga att det blev bättre och bättre med åren.
Andra sommaraktiviteter med familjen var resa till Norge och hälsa på våra vänner från Abu Dhabi tiden, inte bara i Oslo utan enda ner till Sandefjord, där Aud och Terje bodde och vidare ner på sydkusten. Här är vi på Akers brygga som var det nya innestället i Oslo på sommaren.
På sensommaren åkte jag och Annki på en semester till Jugoslavien som var ett nytt land för oss båda. Vi flög till Podgorica och sen med buss ner till Ulcinj på kusten vid gränsen till Albanien. Detta var stället som alla partihöjdare i Sovjet åkte på sommarsemester och det var fortfarande organiserat enligt kommunistmodellen så inte mycket fungerade, rummen var skit, maten var dålig men stranden och vattnet var kanon. Vi hade blivit bortskämda på tidigare lyxresor! Många båtutflykter med snorkling gjorde vi i vikar längs med kusten.
Vi hyrde också en bil, körde hela kuststräckan upp förbi Dubrovnik och blev fascinerade av landskapet, kusten, byarna och maten. Det kommunistiska syntes inte mycket här utan allt var tillgängligt och människorna glada att se turister.
Väl tillbaka på jobbet hade jag bestämt mig för att lämna ENS oavsett var jag hamnade. Nytt jobb har aldrig oroat mig det fanns alltid om man bara ville. Jag gjorde som man brukar, släppte ut nyheten till mina känningar i koncernen och meddela att jag var tillgänglig för nya uppdrag i Sverige. Utomlands igen var inte aktuellt, min fru hade utbildats sig och fått ett bra jobb som försäkrings mäklare på ett nystartat försäkringsbolag och mina barn trivdes i svenska skolan. Förutom detta bodde vi i ett hus vi gillade med trevliga grannar och som börjat bli våra vänner. Jag hade inga problem att börja med något annat så jag kontaktade också andra företag och på Televerket (Telia) blev man intresserade.
Jag blev uppkallad till Televerket för en muntlig intervju och träffade många av dess chefer där vi diskuterade var jag bäst kunde göra nytta. Televerket på den tiden var nog fortfarande ett statligt verk i sitt sätt att jobba men man hade många planer på att bli mer företagsvänliga en kund grupp som var eftersatt. Det avslöjades också från deras sida att man jobbade redan på att avstatliga sin verksamhet så långt det var möjligt och en massa nya jobb skulle skapas. Jag fick erbjudandet att bli marknadschef för region Stockholm vilket var en ny tjänst under divisionschefen. Jag bad om en veckas betänketid innan jag accepterade men det lät intressant.
Det var dags att diskutera med familjen som alltid fick vara med på viktiga beslut i min karriär då det i slutändan påverkar dem också. En viktig aspekt att tänka på att om jag tog jobbet så skulle det inte bli mer utlandsarbete utan bara jobb i Sverige. Resandet skulle också avta om inte helt försvinna och jag skulle vara hemma mer. Alla köpte in på detta och jag fick klartecken. Jag ringde deras rekryterare och sa ja till jobbet en Fredag eftermiddag. Helgen var lugn även om jag funderade på att jag nu lämnar Ericsson efter nästan 20 år!
På Måndagen tänkte jag inte så mycket på nya jobbet det var ju någon månads uppsägning på den tiden men vid 10 tiden fick jag ett samtal från EIS företagskommunikations avdelning i Bollmora. Givetvis kände jag många där hade ju jobbat för dem i Irak bl.a. och den som ringde var en gammal bekant. Efter lite skitsnack så sa han att jag hörde du vill flytta på dig och vi har jobbet för dig. Tyvärr sa jag har tänkt att sluta på Ericsson och gå till Televerkets nya organisation. Ja det var tråkigt att höra sa han vi tänkte erbjuda Regionchefs jobbet för Australien och Nya Zealand! Fan sa jag, kunde ni inte ringa i Fredags om detta, nu har jag tackat ja till ett jobb på Televerket som Marknadschef i Stockholms regionen. Klart detta är intressant och jag hade tagit det direkt om du ringt förra veckan. Han tyckte då att om jag tackat ja på Fredagen så kunde jag ringa dem och tacka nej idag inte mycket har ju börjat hända med jobbet. Så gör man inte sa jag men han lyckades övertala mig med ord som ”Stockholm är ju fint men du som jobbat i hela världen kommer nog tycka det är litet”. Klart man vägde in detta och annat så jag ringde till rekryteraren och sa att jag gjorde ett misstag och inte vill ha jobbet. Det blev helt tyst sen började kan skälla på mig. Jag avslutade snabbt samtalet och åkte till Bollmora istället.
Efter diverse diskussioner bestämdes det att jag skulle börja som ansvarig för Australien och Nya Zealand så snart det var möjligt. Under tiden vi satt och pratade ringde Televerkets divisions chef och skällde ut både mig och den person som gav mig ett annat jobb på Ericsson. Jobbet innebar ansvar för hela deras produktsortiment som såldes via Ericssons bolag i dessa länder. I Australien var Ericsson mycket starkt med tusentals anställda men på Nya Zealand var vi ganska små.
På Tisdags morgonen berättade jag först för Erik att nu är det dags att byta till något bättre sen gick jag in till Chefen Ola som hade kallat till planerings/budget möte och sa till honom att jag slutar och det är på grund av att du är den sämsta chef jag någonsin haft. Detta gjorde att jag kunde sluta redan två veckor senare och istället börja på EIS. Chefen Ola fick inte vara kvar mycket längre efter att Christer bolagschefen och han som anställde mig frågade varför jag slutade. Det tog bara en månad sen slutade min vän och arbetskamrat Erik också men han slutade på Ericsson.