Australien och Nya Zealand, spännande

Börja jobba i Bollmora var positivt också av en annan orsak, jag bodde 10 minuter med bil där ifrån! Kunde in vara mer än 5-6 km. Dock var lokalerna gamla och ganska slitna hade byggts 1957 av Axel Wenner-Gren för att utveckla och tillverka datorer!  Det var lite för tidigt med datorer och lades ner ganska snabbt men dem datorer som fanns tillverkade skänktes till Svenska Universitet. Wallenberg tog då över lokalerna och Ericsson startade telefon och växeltelefoni verksamhet några år senare.

Jobba så nära hemmet ställde nya krav jag inte haft tidigare att vara hemma först och laga mat till familjen. Positivt att börja praktisera kokkonst igen det hade jag inte gjort sen tonårstiden och nu var mina barn tonåringar.

Nu hade jag två månader på mig att lära mig allt om Australien och Nya Zealand sen var det jul/nyår och i Januari tog jag formellt över som ansvarig. Australien hade alltid legat i framkant inom Ericsson och deras verksamhet var väl integrerad i ett bolag i Melbourne med filial kontor i Sydney och Brisbane. På Nya Zealand hade vi ett litet kontor i Wellington men också en fabrik i Napier som det skulle bli kul att titta på.

Mitt nya visit kort var snabbt klart.

Blev lite förvånad över mitt visit kort men jag hade en ny chef Per som var lite annorlunda på många sätt. Per var chef över Sydamerika och eftersom jag var ny och ensam så la man Oceanien i hans organisation! Inget som störde mig jag hade min uppgift klar från chefen.

Under slutet på 1987 hade världen en ”Black Monday” där alla aktie kurser rasade och vår var inget undantag vi gick ner med 30% och alla som köpt konvertibler blev oroliga.

Jul firades med mina föräldrar som kom till Vendelsö och till nyår hade vi några grannar som kom på besök.

Januari var full fart och jag blev inbjuden till Australiens säljmöte som skulle hållas på en liten berömd ö som heter Hamilton Island utanför norra Queensland kusten. Man kunde bara flyga dit det fanns inga båtar och landningsbanan var inte stor men klarade mindre flyg. Ta sig till Australien var tufft man fick flyga i ca 36 timmar via Singapore till Brisbane och därifrån ett minde flyg ut till Hamilton Island. Det var en sago ö nära stora barriärrevet så då får man stå ut med mycket. Resan gjordes i Ekonomi klass det fanns inget annat att välja på så mycket sömn blev det inte. Jag hade dock fördelen av att kunna ta 24 timmars stop i Singapore eftersom det var över flera kontinenter. Ericsson regler var bra att utnyttja ibland.

Kvällen jag anlände hade alla säljarna samlats på en Pub för en öl innan middagen och jag blev snabbt ditkallad för att hälsa. Australien var ett mycket öldrickande folk så jag glades över träningen i både Irak och Abu Dhabi. Det första jag fick i min hand var ett glas öl och alla sa välkommen till Australien, här måste du kunna dricka öl! Jag tittade på glaset som var en scooner ca 18 cl och svepte det i ett drag. Det blev alldeles tyst i lokalen och den första som hämtade sig sa, ”denna killen kommer vi att få problem med”. Min kommentar för att öka spänningen var ”visste inte ni drack öl i tjej (Sheila) glas”. Detta gjorde att alla barriärer släppte och jag hade ett fantastiskt gott förhållande med dessa säljare.

Givetvis blev det mycket presenterande på OH och jag fick som alltid gå upp och berätta om alla fantastiska produkter vi skulle släppa under året och hur dem skulle säljas. Normalt var dessa konferenser Fredag-Måndag och visst arbete på Lördags förmiddagen men det fanns tid till avkoppling också. Här lär vi oss dyka i poolen på en snabbkurs så vi skulle kunna åka ut till det stora Barriärrevet. Bara att dyka på Barriärrevet var en upplevelse som var svår att slå!

Andra aktiviteter var Golf det fanns givetvis en Golf bana på ön vilket är ett måste överallt i Australien. Som tur var hade jag börjat spela Golf i Singapore när jag var där ett par veckor 1985 och gått med i Haninge Årsta Golf 1986 så jag var lite förberedd på detta också. Snabbt fixades lånade klubbor till mig och ut på banan. Sen åkte vi alla ner till Melbourne en resa på 4 timmar och jag tog in första gången på Rockman Hotel tror jag det hette. Jag skulle spendera mycket tid på detta Hotell dem närmaste åren och blev en stammis. Morgonen efteråt gick jag ut och tog en Taxi och körde med mitt vanliga ”kör mig till Ericsson” varefter taxi chauffören sa” Broadmeadows eller Kings street” dom hade full koll på Ericssons kontor.

Kontoret i Broadmedows var mer typisk Amerikanskt med öppet landskap och små kubiker med kontors plats. Här skulle jag tillbringa resten av veckan och ha diskussioner och presentationer med säljarna. När man jobbade med Australien/Nya Zealand så stannade men ofta över helgen och åkte hem igen veckan efter. Det var en så lång och dyr resa och hade man rest så långt kunde man lika väl stanna 10 dagar. Detta gav mig också en fantastisk möjlighet att lära mig Australien och bli vän med många säljare. Dom turades om att bjuda ut mig på middag under veckan och visade stor gästfrihet. Maten i Melbourne var dock ingen vidare mest överstekt kött eller i bästa fall skaldjur som dom var mycket duktigare på. På vägen hem stannade jag i Singapore igen och sov några timmar på ett flygplats hotell.

Väl hemma var det dags för Påsk, vi körde till Malmö och firade med mina föräldrar och syskon.

På kontoret fick jag skriva en reserapport som man gjorde på den tiden. Skulle vara så detaljerat som möjligt men inte överdriven lång. Vi hade börjat med ordbehandlingsprogram Wordperfect på PC’n vilket inte var nytt men nu kom även kalkylprogram. Vi använde Lotus 1-2-3 som kom från IBM det året. I detta program gjorde man sin sälj budget för året som sen skickades till chefen. Australien såg bra ut dem hade lyckats bra med växeln för stora kunder MD110 medans dem mindre varianten MD110/200 och MD110/40 inte var bra. Det fanns också en växel för mindre kunder som hette ASB 100 som var från 70 talet. Det var ett önskemål från Australien att vi tog fram en ersättare för den lilla växeln vilket jag diskuterade med produkt och utvecklings organisationen. Den nya växeln som skulle komma under året, BCS 150 kanske kunde fylla gapet.

Under våren hände mycket annat och plötsligt hade vi sålt hela vår data division till Nokia för 1,5 miljarder vilket förvånade oss alla båda att vi sålde och att Nokia köpte.  Vår satsning på det papperslösa kontoret försvann i ett moln. Problemen med tillverkning av Terminaler och Datorer var ett av argumenten men också att Mainframes försvann och ersattes av PC. Nokia var ett bolag som sysslade med allt från däck  till mobil system och tyckte att data var viktigt för framtiden. Nokia var också stora på Mobilnät och började bli stora på mobiltelefoner men hade annars inget företags kunnande som behövs i data branschen.

I samband med försäljningen bytte vi också namn till Ericsson Business Communication AB, förkortat EBC. Vi fick en ny chef då Stig Larsson lämnat för att bli chef för SJ. Ny chef blev Ronny Lejdeman med förflutet på Ericsson Komponenter. Resultatet för Ericsson 1987 släpptes och var bra, över 32 miljarder i försäljning och 2 miljarder i vinst!

Vår aktiekurs rasade under slutet på 1987 men under våren hade kursen redan hämtat sig och vi var nästan tillbaka på ruta ett dvs samma som vi betalade på konvertiblerna och efter försäljningen av data till Nokia steg den ytterligare! Nokia däremot hade stora problem bl.a. skapat av köpet av vår data division.

Vår koncern vVD Lars Ramqvist blev utsedd till ny chef för Ericsson Radio vilket förvånade många han hade inte mycket kompetens inom området så förmodligen var han där för att lära sig. Antalet mobilabonnemang hade passerat 3 miljoner i världen men en viss avmattning kunde skönjas. Vår nestor och chef inom Mobil telefoni Åke Lundqvist tog ett steg tillbaka. Första GSM orderna för test system var på gång i Sverige och England så kanske kunderna redan börjat vänta på nästa generation, 2G. Annars räknade man inte med att marknaden tog fart förrän början på 90 talet.

Nu var det skolavslutning och vår äldsta dotter Kicki gick ur grundskolan. Hon skulle sen in på gymnasiet och hade valt 4 årig teknisk linje som började på Haninge Gymnasium och avlutades på Åsö gymnasiet i Stockholm. Här med sina kompisar på examensdagen.

Till midsommar fick vi besök av våra Norska vänner Aud och Terje och dom fick uppleva en riktig Svensk midsommar. Det blev picknick och dans runt midsommarstången.

Under semester bilade vi till Frankrike och Rivieran tillsammans med våra andra Norska vänner familjen Borgen. Där hade vi hyrt ett hus i La Ciotat en liten by med en underbar sandstrand vid medelhavet.

Huset var ett charmigt stenhus på en sluttning ner mot vattnet och stranden. Trädgården var enorm med många terrasser och lummig vacker trädgård. Varje morgon var det någon som gick ner till bagaren och köpte färska baguetter. Utflykter till både Marseilles som låg nästgårds och Cannes i andra ändan av Rivieran gjordes regelbundet.

Väl hemma igen var det dags att jobba och planera nästa resa till Australien och denna gång tänkte jag besöka Nya Zealand också. Vi skulle nu släppa en ny telefon växel för det lilla kontoret vilket Australien hade efterfrågat. Även Nya Zealand, med inte så många stora företag men massvis av små borde vara intresserade av den nya växeln. Vi hade förmodligen en ny produkt till, den trådlösa kontorstelefonen BCT vilket stod för Business Cordless Telephone! Problemet var att produkten hade utvecklats i Lund på Ericsson Radio som tyckte dom skulle sälja den själva! Vi förstod inte hur eller via vilka kanaler dom skulle sälja den produkten så diskussionerna fortsatte.

Vid denna tidpunkt i Ericsson Sverige HQ fanns det mycket lite kompetens i hur man skulle sälja produkter eller ens att det skulle säljas. Allt försvann med utförsäljningen av Data divisionen. Ingenjörerna var fortfarande av den åsikten att en bra produkt säljer sig själv! Behövs inga säljare. Vi hade nu vissa lokala bolag som hade byggt upp sälj kompetens baserat på hur deras marknads situation såg ut dvs kunder inom lokala Televerken (PTT), kunder inom andra icke statliga operatörer, kunder inom stat och kommun, kunder inom företagsvärlden och slutligen konsumenter. Service på våra produkter (förutom Mobil telefoner) var fortfarande ett mycket fult ord då man ansåg att Ericssons produkter behöver ingen service! Det var inte helt lätt att slåss mot dessa drakar inom koncernen!