Författare: Lars E Svensson

Under början av 1989 hände många viktiga saker, förutom våra traditionella omorganisationer så startade vi vår första MD110 fabrik i Kina, den första bärbara mobiltelefonen (Olivia) släpptes samt att vi bildade ett Sverige bolag, Ericsson Sverige AB. Vi hade under dom sista åren konsoliderat många av våra lokala bolag i många länder och nu var det dags för Sverige. Vid denna tidpunkt hade Ericsson över 100 bolag i Sverige och alla hade sin idé om vad Ericsson var. Det nya bolaget hade filialer på 50 platser i Sverige och skulle sälja och utföra service på hela koncernens produkt utbud förutom militära produkter.

Vi hade sålt vår företagsväxel MD110 till Kina ett antal år men nu ville Kinesiska myndigheter att vi satte upp lokal tillverkning i Beijing, fabrik 738 föddes med ett 50/50 ägande mellan oss och Kinesiska staten. Vi kände oss trygga med Kina då vi redan 1889 sålde telefonstationer och då startade vårt första bolag som sedermera blev förstatligat. Nu var det dags igen. MD110 vår företagsväxel kunde ansluta upp till 30 000 användare så den var perfekt för Kineserna att ansluta dom som fick lov att ha en telefon i mindre städer.

Olivia (projektnamn) vår första riktigt bärbara mobiltelefon släpptes under vårt marknads koncept/brand Hotline med tillägget Pocket.

Hotline Pocket var 18 cm lång och vägde 420 gram. Det intressanta sade vår tekniska guru på mobiltelefoner, Nils Rydbeck  ”detta är bara början, i framtiden kan en telefon vara liten som en vigsel ring eller som en klocka på armen”! Vid ett senare framträdande sa han att en mobil telefon kan vara liten som två kreditkort. Jag accepterade nu att få min första mobiltelefon tyckte dom hade varit för stora tidigare. Dock kunde vi fortfarande inte ta med dom utomlands då varje land hade eget system och dom skulle inte fungera. Ej heller fanns det något system hos operatörerna att ta betalt över gränserna. Nästa generation nu populärt kallad 2G men hette egentligen GSM som stod för Global System Mobil skulle lösa det problemet. Man hade redan börjat testa i vissa länder!

Resultatet för 1988 visar en otrolig tillväxt, försäljningen ökade med 28 % och ”vinsten” med 66%. Försäljningen på radio hade nu passerat oss på business communication (EBC) medan publika telefonnät fortfarande var störst. Europa (utan Sverige) var största marknad och växte mest. Vår aktiekurs var nu över 400 Kronor! Aktiemarknaden var lyriska över vår framtid!

Nu var det dags att besöka Australien och Nya Zealand igen och jag köpte igen en jorden runt biljett. Denna gången gick resan via Los Angeles 8 timmars stop och sen var det ett 4 timmars stop på Tahiti men tyvärr var där ingen Golf bana i närheten så jag fick kolla stan istället. Inget som gjorde mig imponerad och folket verkade mest besvärade av att prata Engelska. Från Tahiti kunde jag sen flyga direkt till Auckland där jag träffade min Australiska säljare Andrew. Han hade förslag på hur vi skulle sätta igång och även kontorslokaler som vi tittade på. Allt såg bra ut och han fick ett preliminär godkännande att dra igång.

Vi skulle denna gång ha en sälj konferens på en ny ö, Tasmanien söder om stora ön vilket verkade trevligt. Tasmanien hade också Aboriginer som ursprungs befolkning men Engelsmännen bestämde att alla fångar som kom till Australien på 1800 talet och inte blev frisläppta skulle interneras på ön. Detta resulterade i att många av lokal befolkningen dog då fångarna hade alla möjliga konstiga sjukdomar som Aboriginerna inte klarade av. Det var inte lätt att rymma för fångarna då det var 24 mil öppet hav till fastlandet. Fängelset finns fortfarande kvar men mycket är raserat! Lokal befolkningen var dock glada att ha byggnader som var nästan 200 år gammal! Min arbetskamrat sa då ”vaddå gammalt, min lägenhet i Stockholm är nästan 500 år gammal”.

Australien säljarna var som alltid ett glatt gäng som uppskattade besök från Huvudkontoret om det fanns något nytt. Fanns det inget nytt så blev dom arga. Jag skojade med dom då jag i min presentation hade gjort några OH som visade att vi tyvärr måste höja priserna och leveranserna skulle bli försenade p.g.a. alltför mycket försäljning i Europa. Säljarna blev så förbannade att dom kastade saker på mig men jag var förbered genom att ha på mig en cricket dräkt med mask! Efteråt skrattade alla och kvällen blev som vanligt, blöt.

Tillbaka till Sverige via Singapore där jag besökta min kamrat Johan som var ansvarig för Ericsson Network mitt gamla bolag i koncernen och sen vidare till Stockholm. Nu var det dags att fira Påsk men innan dess ett besök på kontoret där jag fick veta att våra konkurrenter inte hade lyckats lika bra som oss och flera hade problem. Det var helt klart för oss att satsningen på Mobil Radio var rätt i tiden och dom tuffa år vi hade på -80 talet nu betalade sig. Jag fick också ett nytt jobb då vår organisation delades och en ny division bildades, Small System. Jag hade givetvis fått ett samtal från min nye chef Björn som gärna ville ha mig i sin organisation och jag hade accepterat detta. Då var det dags att hämta ut ett nytt visit kort!

Mitt resande var inte lätt för familjen och nu hade vi en utbytesstudent också! Vi bestämde att Påsken skulle firas i Malmö med mina föräldrar och syskon. Här mina barn Christel och Linda samt utbytesstudent Shawn.

Tillbaka till Stockholm och nya utmaningar. Vår nya chef Björn tyckte att jag som hade jobbat med partners inte bara direktförsäljning också skulle titta på andra marknader. Jag berättade då för honom att jag hade börjat titta på att starta ett marknads projekt i Australien. Tanken var att vi skulle sälja våra mindre produkter via ett återförsäljare nät som vi själva skulle starta och äga! Då kunde vi göra detta tillsammans med Mobil organisationen speciellt med deras nya Hotline Pocket! Björn hade hört om någon liknande när han var i Brasilien och ville att jag fortsatte. Konceptet var liknande vi hade i Stockholm som hette Ericsson City!

Diskussionerna med Ericsson Australien startade och ett projekt började med att vi utsåg projektledare. Tidplanen godkändes ganska snabbt och start datum sattes till Oktober då jag räknade med att vara där nästa gång.

Nu började det närma sig sommar och vi bestämde oss för att hälsa på våra Norska vänner, Borgens i Oslo. Shawn ville gärna se Norge innan hon skulle åka hem till sommaren.Vi bodde hos Borgens, turistade i Oslo, seglade på Oslo fjorden och avsluta med Akers Brygge det nya innestället i Oslo.

Vi fick också besök av Shawns Mormor som ville träffa oss alla, här med Christel vår dotter.

På Ericsson lanserade vi internt ett informations system som var en försmak av vad Internet skulle göra senare, vi lanserade NYTT! Alla Svenska anställda kunde nu via sin dator gå in på ett system som tillhandahöll nyhetsinformation om Ericsson. Ganska revolutionerande vid denna tid. Vi hade haft vårt eget Memo system ett antal år men detta var framtiden!

Början på sommaren var också en tid för många interna konferenser och utbildningar och jag var inget undantag utan fick ställa upp på det mesta. Jag hade kategoriskt tackat nej till utbildningar under -80 talet ansåg inte jag var redo att gå vidare i karriären och älskade mitt jobb som säljare och träffa kunder. Nu närmade jag mig 40, tackade ja och blev erbjuden diverse marknads och chefs utbildningar både internt och externt. Ericsson var fantastiska på att erbjuda vidare utbildningar.

Under 1989 startade en Golftävling som fortfarande finns och går av stapeln i Juni varje år. Vi var 4 stycken grannar som hade börjat spela Golf på Haninge Golfklubb och nu bestämde vi oss för ett starta Lyckåsvägens Golfmästerskap. Första året spelade jag, Anders, Malcolm och Juha. Tävlingen skulle senare inkludera våra fruar också samt ytterligare 3 par som bodde på gatan. Vandringspris instiftades och första årets vinnare var Malcolm.

Midsommar firades hos familjen Åman på deras fantastiska gamla gård utanför Tranås vid sjön Sommen. Här jobbar Annki och barnen hårt med att klä midsommarstången.

Sommaren fortsatte och det var dags för semester. Först kom våra kompisar Alf och Yvonne med barn från Malmö på besök och då skulle vi se Stockholm!

Sen var det dags för mina föräldrar men dom ville ut i Skärgården som dom älskade lika mycket som oss. Vi hade ju seglat i 10 år i skärgården och lärt oss uppsatta den enormt.

Tillbaka till jobbet och nya marknader skulle besökas. Gorbatjov hade med sin perestrojka öppnat nya marknader för oss genom att USA släppt på förbudet att exportera elektronik och jag ville snabbt få igång någon återförsäljare i Östeuropa innan vi startade lokala bolag. Marknaderna jag besökte var Polen, Ungern, Tjeckoslovakien och Jugoslavien. Samtliga hade potential för återförsäljare och tillsammans med Ambassaden startade jag projekt i Polen och Tjeckoslovakien medan Ungern hade ett Ericsson bolag och Jugoslavien en agent. Vår agent i Zagreb blev eld och lågor efter några slivovits och ville skicka folk på utbildning omedelbart. I Ungern var Ericssons bolag inte mycket till hjälp så där fick jag själv ta initiativet. Träffade ett media bolag som ägdes av en Tysk/Ungrare och var klart intressant. Kul med nya marknader! Hem igen och rapport följt av diskussioner.

Nu var det Britt sommar och våra vänner Hilding och Ann hade köpt en ny båt som vi skulle testa. Ut i Skärgården och strandhugg på en ö med lunch.

Vi skulle tanka på vägen hem och det blev en chock, tanken rymde 600 liter bensin. Över en helg gjorde vi av med 100-150 liter!

Nu var det dags för Nya Zealand och Australien igen. Mitt projekt med egna återförsäljare skulle dras igång och allt såg bra ut. Man hade också ett förslag på ansvarig som kom från Shell bensinbolaget och jag skulle intervjua och godkänna honom. Nu hade flygbolagen startat med Business klass vilket vi var tillåtna att resa så jag skaffade en biljett.  Med denna biljett i handen byte jag till två stycken Ekonomi och tog min fru Annki med mig. Gissade att detta var sista chansen innan nya regler kom om resandet. Vi skulle också passa på att ta lite semester under resan så totalt 3,5 veckor skulle vi vara borta. Planerna var Stockholm-Singapore-Melbourne-Auckland-Fidji-San Fransisco-Stockholm. Barnen var tonåringar och Mormor och Morfar bodde någon km bort så dom fick agera support.

Vi lovade barnen att skicka ett vykort om dagen, vilket vi gjorde!

In för hösten fick familjen en ny uppgift, vi skulle ta emot en utlandsstudent från USA. Vi fick välja och valde Shawn från Oregon för att hon i sin ansökan skrivit att hon har alltid velat se Köpenhamn, Sveriges huvudstad! Detta måste vi göra något åt ansåg hela familjen och i slutet på Augusti kom Shawn till Stockholm.

Shawn var 17 år gammal och skulle gå i samma gymnasieskola som vår äldsta dotter Kicki. Hon hade som de flesta i USA aldrig varit utanför sin Stat Oregon och hennes föräldrar var skilda så hon hade bott mest med sin Farmor. Hon blev snabbt utbildad att Stockholm, en av världens vackraste städer är huvudstad i Sverige då vi tog henne på samma runda som alla turister gör. Detta upprepade vi många gånger så vi var säkra på att hon inte glömde.

Halvårsresultatet var mycket bra på alla fronter med stark tillväxt i gamla Ericsson marknader som Spanien och Italien men också den nya marknaden USA! Inte bara traditionella produkter som AXE och MD110 utan nu tog Mobil verksamheten också fart. Aktien fortsatte uppåt och alla konvertibel ägare blev nöjda. Carl Wilhelm Roos vår Finanschef (CFO) sa ”det har blivit en ketchup effekt, efter många års hårt arbete ser man nu resultatet”. Det var nog första gången någon uttalade sig på detta viset och det blev ett berömt uttalande! Tidningarna skrev inte längre att Ericsson var på fallrepet och att Björn Svedberg skulle avgå. Varningar att Ericsson var på väg att bli så framgångsrika att dem kommer att bli uppköpta hördes istället.

Några år tidigare hade vi startat med intern opinionsundersökning som visade glada positiva medarbetare men som inte förstod hela Ericsson utan bara sin egen lilla del. Det startades därför intern och extern marknadsföring för att alla skulle förstå hela Ericsson, jobba därefter och känna sig stolta av detta. Hel sides tidningsannonser som vände sig till alla inte bara anställda gav en positiv reaktion och Ericssons kultur och image förstärktes kraftigt.

Nu skulle vi släppa vår nya telefonväxel BCS150 som bl.a. Australien begärt så det var dags att planera nästa resa till Australien men nu skulle jag också kolla upp Nya Zealand och se vad man kunde göra där. När jag tittade på vad biljetten kostade till Australien och sen över till Nya Zealand upptäckte jag att det var billigare att köpa en jorden runt biljett. Då vi fortfarande hade policyn att flyga i Ekonomi klass men 24 timmars stopp mellan två kontinenter beslöt jag mig för att flyga Stockholm-Los Angeles-Aukland-Melbourne-Singapore- Stockholm. Stoppen skulle då vara i Los Angeles och Singapore. I Los Angeles passade jag på att gå på Universal Studio där man gjorde dem flesta filminspelningarna. Här har vi Hajen från den berömda filmen med samma namn.

Mellan Los Angeles och Aukland var jag tvungen att mellanlanda på Fidji och byta plan men det gjorde inget med en bensträckare (Golf) på 4 timmar. Väl framme i Aukland fick jag ta lokal flyg till Wellington där vi hade vårt kontor. Wellington var en hyfsad modern stad men man fick en känsla av England på 50-60 talet. Förutom detta så blåste det konstant då staden låg i det lilla sundet mellan norr och syd ön.

Några år tidigare hade Ericsson lämnat in en offert på AXE men blev diskvalificerade på grund av att vi inte hade lokal tillverkning. Vi köpte då ett litet lokalt bolag som byggde transmissions produkter för att ha det som bas för eventuell tillverkning. Affären fick vi trots detta inte och nu stod vi med ett lokalt tillverknings bolag ingen ville ha och ute på landet i Napier. Övriga affärer var små så vårt kontor var inte stort heller. Den lokala chefen visste inte mycket om våra produkter eller hur man kunde sälja dom. Det fanns inga naturliga distributions eller återförsäljare kedjor heller. Förstod snabbt att om jag ville göra något på Nya Zealand så fick jag skapa det själv.

Resan till Melbourne tog 4 timmar vilket var snabbt jämfört med resan från Sverige och jag installerade mig på Rockmans Hotel igen. Nu var det helg och jag fick spela Golf med Ericsson vänner och sen var jag hembjuden till en av Golf vännerna på Australisk Barbecue. Vi satt i hans underbara trädgård vid poolen, drack god öl och grillade underbara biffar av bästa nötkött. Efter 10 min på grillen frågade jag om han inte skulle vända köttet men han tyckte inte det var färdigt! Efter 20 min vände han och grillade 20 min till. Något mer förstört fint kött fick man leta efter. Som jag sade tidigare det var inte kvalité i Australiensarnas sätt att servera kött.

På Söndagen tog dem mig på en liten tur ut på landet till Vindistriktet Yarra Valley kanske det vackraste vindistriktet i Australien och definitivt ett av de mest lättillgängliga från Melbourne. Lunch och avsmakning av vin på flera välkända vingårdar, livet kunde inte vara bättre.

På vägen dit och hem fick jag också tillfälle att se mycket vilda djur typ Koalor och Kängurus men det fanns också djur som var mindre söta och som man inte ville träffa.

På kontoret var det som vanligt, jag presenterade dem nya produkterna och berättade hur dom skulle säljas. Australien bolaget hade många säljare som var uppdelade i distrikt och bodde lokalt. Vi hade kontor över nästan hela landet. Jag ville att dom skulle hitta återförsäljare till den nya produkten men det var inte intressant dom föredrog att sälja själva. Jag påpekade då att om man skall klara sin månadsbudget måste man sälja minst 10 stycken av det nya telefonsystemet BCS150 per månad. Det visade sig senare att en av deras säljare sålde över 20 system per månad och blev Ericsson världsmästare på köpet.

Jag hade också en diskussion med Australien chefen Lars Estberger om vad jag kunde göra på Nya Zealand. Han var också huvudansvarig för bolaget på Nya Zealand. Han berättade då att från och med slutet på detta år skulle han åka hem och bli ersatt av Kjell Sörme med förflutet på AXE affärsområdet BX. Kanske jag kunde prata med Kjell istället, själv hade han inga förslag men gav mig fria händer inom Ericssons ramar.

En snabb tur upp till Sydney innan avfärd hem stod också på programmet och där gjorde jag i princip samma sak som i Melbourne. Säljarna frågade om jag inte kunde stanna på Lördagen och se lite av Sydney vilket jag accepterade. Vi gjorde en turist runda med några öl här och där sen tittade vi på en seglingstävling där Ericsson ställde upp som sponsor på en båt. Det var en klass som inte fanns internationellt, 18 foot med massvis av segel. Fick en chans året efter att provsegla och det var tufft man låg nästan i vattnet konstant på grund av lutningen och det i Sydney Bay som är fullt av Haj!

Hemresan med ett 6 timmar stopp i Singapore gick bra och på Söndag middag var man hemma. Tidsskillnaden på Svensk vinter var 8 timmar och på sommaren 10 timmar. Inte lätt att kommunicera via telefon.

Väl hemma fick jag veta att Ericsson hade bestämt sig för att lägga ner tillverkningen av telefonapparater som var den första produkt Lars Magnus startade med 1878. Kändes tufft för oss alla men billiga Taiwan och Korea telefoner svämmade över marknaden till priser som vi i Sverige inte kunde konkurrera mot. Tillverkningen låg i Karlskrona, fabriken ägdes organisatoriskt av oss på EBC och skulle stängas senast 1990.

 

Redan några år efter 1982 tillverkades denna vackra telefon.

Kvartalsrapporten för 3e kvartalet var bättre än någonsin så mycket protester kom om nedläggning av telefonapparats fabriken. Våra telefonväxlar MD110 och BCS150 sålde mycket bra och den tillverkades också i Karlskrona så vissa skulle få nya jobb i denna fabrik.

Under sen hösten fick jag besök av Flemming som var chef på mobiltelefoner i Lund. Flemming hade varit en av pionjärerna och var med från början inom mobiltelefoner. Nu var han chef och ville prata distributions strategi med mig. Man hade startat ”Harry Hotline” kampanjen året innan vilket var en stor succé men den gav inte så mycket mer försäljning då man mest sålde telefonerna via mobil operatörerna som hade sina egna kampanjer. Nu ville man också starta distribution via återförsäljare kedjor vilket jag hade en viss kompetens på plus att EBC behövde samma typ av återförsäljare så vi började med regelbundna möten. Hotline kampanjerna var så lyckosamma att i vissa länder visste alla vem Harry eller Hotline var men inte vem Ericsson var! Här ses Harry på uppdrag…

Träffade också Kjell Sörme den nya chefen i Australien och Nya Zealand och berättade vad mitt problem var och hur jag ville lösa det. Kjell hade inga problem med detta utan skulle hjälpa så mycket det gick. Min strategi var att få en Australiensare att flytta till Aukland och starta upp verksamheten där. Jag hade redan diskuterat med en kandidat, Andrew McLorinan som ville flytta dit och starta upp.

Vår utbytesstudent Shawn skulle nu få uppleva en svensk jul hemma hos barnen mormor och morfar. Även barnens gamle farmor Dagmar med pojkvän var i Stockholm och firade jul med oss alla.

Nyårsafton firades med Åmans men även våra grannar familjen Ann och Hilding Segerfjord var med. Hilding var en glad egen företagare som kom från en liten by 10 mil norr om Pajala och reste till Stockholm som 15 åring med enkel biljett. Han startade eget företag redan som 21 åring och var min vän så länge han levde. Han var alltid givmild och i sin bar serverades det från stora glas!

Här med Bertil Åman i baren

och här är jag med hans fru Ann som kom från Sri Lanka.

Vi blev snabbt bästa vänner och jag började jobba hårt med att övertyga Hilding att börja spela Golf. Hans svar var att det kunde han göra när han gick i pension nu hade han inte tid. Han jobbade mer än 12 timmar om dagen och hans fru Ann var orolig för hans hälsa. Vi la upp en strategi för att övertyga honom och vi lyckades, Hilding blev en hängiven Golfare.

Nu var det nytt år och nya spännande saker skulle hända inom Ericsson och på mitt kontor.

 

 

Börja jobba i Bollmora var positivt också av en annan orsak, jag bodde 10 minuter med bil där ifrån! Kunde in vara mer än 5-6 km. Dock var lokalerna gamla och ganska slitna hade byggts 1957 av Axel Wenner-Gren för att utveckla och tillverka datorer!  Det var lite för tidigt med datorer och lades ner ganska snabbt men dem datorer som fanns tillverkade skänktes till Svenska Universitet. Wallenberg tog då över lokalerna och Ericsson startade telefon och växeltelefoni verksamhet några år senare.

Jobba så nära hemmet ställde nya krav jag inte haft tidigare att vara hemma först och laga mat till familjen. Positivt att börja praktisera kokkonst igen det hade jag inte gjort sen tonårstiden och nu var mina barn tonåringar.

Nu hade jag två månader på mig att lära mig allt om Australien och Nya Zealand sen var det jul/nyår och i Januari tog jag formellt över som ansvarig. Australien hade alltid legat i framkant inom Ericsson och deras verksamhet var väl integrerad i ett bolag i Melbourne med filial kontor i Sydney och Brisbane. På Nya Zealand hade vi ett litet kontor i Wellington men också en fabrik i Napier som det skulle bli kul att titta på.

Mitt nya visit kort var snabbt klart.

Blev lite förvånad över mitt visit kort men jag hade en ny chef Per som var lite annorlunda på många sätt. Per var chef över Sydamerika och eftersom jag var ny och ensam så la man Oceanien i hans organisation! Inget som störde mig jag hade min uppgift klar från chefen.

Under slutet på 1987 hade världen en ”Black Monday” där alla aktie kurser rasade och vår var inget undantag vi gick ner med 30% och alla som köpt konvertibler blev oroliga.

Jul firades med mina föräldrar som kom till Vendelsö och till nyår hade vi några grannar som kom på besök.

Januari var full fart och jag blev inbjuden till Australiens säljmöte som skulle hållas på en liten berömd ö som heter Hamilton Island utanför norra Queensland kusten. Man kunde bara flyga dit det fanns inga båtar och landningsbanan var inte stor men klarade mindre flyg. Ta sig till Australien var tufft man fick flyga i ca 36 timmar via Singapore till Brisbane och därifrån ett minde flyg ut till Hamilton Island. Det var en sago ö nära stora barriärrevet så då får man stå ut med mycket. Resan gjordes i Ekonomi klass det fanns inget annat att välja på så mycket sömn blev det inte. Jag hade dock fördelen av att kunna ta 24 timmars stop i Singapore eftersom det var över flera kontinenter. Ericsson regler var bra att utnyttja ibland.

Kvällen jag anlände hade alla säljarna samlats på en Pub för en öl innan middagen och jag blev snabbt ditkallad för att hälsa. Australien var ett mycket öldrickande folk så jag glades över träningen i både Irak och Abu Dhabi. Det första jag fick i min hand var ett glas öl och alla sa välkommen till Australien, här måste du kunna dricka öl! Jag tittade på glaset som var en scooner ca 18 cl och svepte det i ett drag. Det blev alldeles tyst i lokalen och den första som hämtade sig sa, ”denna killen kommer vi att få problem med”. Min kommentar för att öka spänningen var ”visste inte ni drack öl i tjej (Sheila) glas”. Detta gjorde att alla barriärer släppte och jag hade ett fantastiskt gott förhållande med dessa säljare.

Givetvis blev det mycket presenterande på OH och jag fick som alltid gå upp och berätta om alla fantastiska produkter vi skulle släppa under året och hur dem skulle säljas. Normalt var dessa konferenser Fredag-Måndag och visst arbete på Lördags förmiddagen men det fanns tid till avkoppling också. Här lär vi oss dyka i poolen på en snabbkurs så vi skulle kunna åka ut till det stora Barriärrevet. Bara att dyka på Barriärrevet var en upplevelse som var svår att slå!

Andra aktiviteter var Golf det fanns givetvis en Golf bana på ön vilket är ett måste överallt i Australien. Som tur var hade jag börjat spela Golf i Singapore när jag var där ett par veckor 1985 och gått med i Haninge Årsta Golf 1986 så jag var lite förberedd på detta också. Snabbt fixades lånade klubbor till mig och ut på banan. Sen åkte vi alla ner till Melbourne en resa på 4 timmar och jag tog in första gången på Rockman Hotel tror jag det hette. Jag skulle spendera mycket tid på detta Hotell dem närmaste åren och blev en stammis. Morgonen efteråt gick jag ut och tog en Taxi och körde med mitt vanliga ”kör mig till Ericsson” varefter taxi chauffören sa” Broadmeadows eller Kings street” dom hade full koll på Ericssons kontor.

Kontoret i Broadmedows var mer typisk Amerikanskt med öppet landskap och små kubiker med kontors plats. Här skulle jag tillbringa resten av veckan och ha diskussioner och presentationer med säljarna. När man jobbade med Australien/Nya Zealand så stannade men ofta över helgen och åkte hem igen veckan efter. Det var en så lång och dyr resa och hade man rest så långt kunde man lika väl stanna 10 dagar. Detta gav mig också en fantastisk möjlighet att lära mig Australien och bli vän med många säljare. Dom turades om att bjuda ut mig på middag under veckan och visade stor gästfrihet. Maten i Melbourne var dock ingen vidare mest överstekt kött eller i bästa fall skaldjur som dom var mycket duktigare på. På vägen hem stannade jag i Singapore igen och sov några timmar på ett flygplats hotell.

Väl hemma var det dags för Påsk, vi körde till Malmö och firade med mina föräldrar och syskon.

På kontoret fick jag skriva en reserapport som man gjorde på den tiden. Skulle vara så detaljerat som möjligt men inte överdriven lång. Vi hade börjat med ordbehandlingsprogram Wordperfect på PC’n vilket inte var nytt men nu kom även kalkylprogram. Vi använde Lotus 1-2-3 som kom från IBM det året. I detta program gjorde man sin sälj budget för året som sen skickades till chefen. Australien såg bra ut dem hade lyckats bra med växeln för stora kunder MD110 medans dem mindre varianten MD110/200 och MD110/40 inte var bra. Det fanns också en växel för mindre kunder som hette ASB 100 som var från 70 talet. Det var ett önskemål från Australien att vi tog fram en ersättare för den lilla växeln vilket jag diskuterade med produkt och utvecklings organisationen. Den nya växeln som skulle komma under året, BCS 150 kanske kunde fylla gapet.

Under våren hände mycket annat och plötsligt hade vi sålt hela vår data division till Nokia för 1,5 miljarder vilket förvånade oss alla båda att vi sålde och att Nokia köpte.  Vår satsning på det papperslösa kontoret försvann i ett moln. Problemen med tillverkning av Terminaler och Datorer var ett av argumenten men också att Mainframes försvann och ersattes av PC. Nokia var ett bolag som sysslade med allt från däck  till mobil system och tyckte att data var viktigt för framtiden. Nokia var också stora på Mobilnät och började bli stora på mobiltelefoner men hade annars inget företags kunnande som behövs i data branschen.

I samband med försäljningen bytte vi också namn till Ericsson Business Communication AB, förkortat EBC. Vi fick en ny chef då Stig Larsson lämnat för att bli chef för SJ. Ny chef blev Ronny Lejdeman med förflutet på Ericsson Komponenter. Resultatet för Ericsson 1987 släpptes och var bra, över 32 miljarder i försäljning och 2 miljarder i vinst!

Vår aktiekurs rasade under slutet på 1987 men under våren hade kursen redan hämtat sig och vi var nästan tillbaka på ruta ett dvs samma som vi betalade på konvertiblerna och efter försäljningen av data till Nokia steg den ytterligare! Nokia däremot hade stora problem bl.a. skapat av köpet av vår data division.

Vår koncern vVD Lars Ramqvist blev utsedd till ny chef för Ericsson Radio vilket förvånade många han hade inte mycket kompetens inom området så förmodligen var han där för att lära sig. Antalet mobilabonnemang hade passerat 3 miljoner i världen men en viss avmattning kunde skönjas. Vår nestor och chef inom Mobil telefoni Åke Lundqvist tog ett steg tillbaka. Första GSM orderna för test system var på gång i Sverige och England så kanske kunderna redan börjat vänta på nästa generation, 2G. Annars räknade man inte med att marknaden tog fart förrän början på 90 talet.

Nu var det skolavslutning och vår äldsta dotter Kicki gick ur grundskolan. Hon skulle sen in på gymnasiet och hade valt 4 årig teknisk linje som började på Haninge Gymnasium och avlutades på Åsö gymnasiet i Stockholm. Här med sina kompisar på examensdagen.

Till midsommar fick vi besök av våra Norska vänner Aud och Terje och dom fick uppleva en riktig Svensk midsommar. Det blev picknick och dans runt midsommarstången.

Under semester bilade vi till Frankrike och Rivieran tillsammans med våra andra Norska vänner familjen Borgen. Där hade vi hyrt ett hus i La Ciotat en liten by med en underbar sandstrand vid medelhavet.

Huset var ett charmigt stenhus på en sluttning ner mot vattnet och stranden. Trädgården var enorm med många terrasser och lummig vacker trädgård. Varje morgon var det någon som gick ner till bagaren och köpte färska baguetter. Utflykter till både Marseilles som låg nästgårds och Cannes i andra ändan av Rivieran gjordes regelbundet.

Väl hemma igen var det dags att jobba och planera nästa resa till Australien och denna gång tänkte jag besöka Nya Zealand också. Vi skulle nu släppa en ny telefon växel för det lilla kontoret vilket Australien hade efterfrågat. Även Nya Zealand, med inte så många stora företag men massvis av små borde vara intresserade av den nya växeln. Vi hade förmodligen en ny produkt till, den trådlösa kontorstelefonen BCT vilket stod för Business Cordless Telephone! Problemet var att produkten hade utvecklats i Lund på Ericsson Radio som tyckte dom skulle sälja den själva! Vi förstod inte hur eller via vilka kanaler dom skulle sälja den produkten så diskussionerna fortsatte.

Vid denna tidpunkt i Ericsson Sverige HQ fanns det mycket lite kompetens i hur man skulle sälja produkter eller ens att det skulle säljas. Allt försvann med utförsäljningen av Data divisionen. Ingenjörerna var fortfarande av den åsikten att en bra produkt säljer sig själv! Behövs inga säljare. Vi hade nu vissa lokala bolag som hade byggt upp sälj kompetens baserat på hur deras marknads situation såg ut dvs kunder inom lokala Televerken (PTT), kunder inom andra icke statliga operatörer, kunder inom stat och kommun, kunder inom företagsvärlden och slutligen konsumenter. Service på våra produkter (förutom Mobil telefoner) var fortfarande ett mycket fult ord då man ansåg att Ericssons produkter behöver ingen service! Det var inte helt lätt att slåss mot dessa drakar inom koncernen!

 

 

 

 

 

 

 

Under förra vintern hade vår äldsta dotter Kicki blivit så bra på att åka skidor utför att hon nu hade börjat tävla. Kul att gå och titta på tyckte vi alla. Kicki ville nu att vi åkte till Sälen som alla andra under vintersportslovet vilket vi gick med på men då jag inte kunde åka skidor skulle jag först utbilda mig. Fick slalom grejor i julklapp så pressen var hög. Jag köpte ett par stabila slalom skidor för 100:- på rea och ett par kängor för 700:- och sen bar det iväg till lokala backen i Tyresö som hade en höjd på 60-70 meter och 250 meter lång. Efter fem försök i tallriks liften kom jag äntligen upp till toppen av backen, tittade ner och tänkte hur skall detta gå till! Jag trillade givetvis i ett, mest beroende på att jag gjorde som experterna sade och åkte som ett V med skidorna. Efter några försök där jag bara trillade hela tiden så bestämde jag mig för att prova rakt ner och det gick ju bra med full fart jag trillade inte med hamnade 3-400 meter ut på isen. Inte bra förstod jag, man måste kunna bromsa så nästa gång försökte jag bromsa och då kom jag bara halvvägs ut på isen. Tränade i flera helger på detta och till slut kunde jag åka ner och stoppa där man skulle stoppa. Nu var jag redo för Sälen och var aldrig orolig jag kunde ju stoppa när jag ville vilket var varje gång farten blev för hög eller vid liftkön. Jag blev känd som han som bromsar sig ner för backen men kul hade vi.

Även om jag aldrig blev bra på att åka utför så var det ingen backe jag inte körde i oavsett färg, jag kunde ju bromsa. Med på första resan var familjen Åman här med alla barnen och min fru. Det skulle bli många fler resor till Sälen och senare också till Alperna.

Affärerna gick så där, det fanns många potentiella affärer men inte många kom till avslut inom ett år. Vi hade några större projekt i Europa och i Norra Afrika men Mellan Östern var trögt. Ericssons totala årsresultat var bra men vårt var på samma nivå som året tidigare. Kommentarerna om oss var att vi arbetade i en tuff marknad vad nu det skulle betyda. Vi hade också öppnat nya marknader som Turkiet, Thailand och Malaysia där vi gjorde många nät projekt. Det positiva som hänt hela Ericsson var att Amerikanska marknaden blivit fri (av monopoliserad) så alla kunde nu göra affärer i USA inom telekommunikation. Kommer ihåg att AT&T den som tidigare haft monopol i USA anmälde oss för att ha för låga priser och det skadade dem! Helt otroligt att detta kunde hända i USA.

Annars var det mycket cash management igen som gällde och att ha en bra ROCE. En annan positiv sak som skulle ske under året var att vi skulle koordinera våra olika Ericsson verksamheter över hela världen ett bolag per land. Det var på tiden och hade kostat oss mycket affärer i många länder. Vi kunde ha 3-4 olika kontor med helt olika mål i ett land och ibland visste dem inte ens om varandra. Detta hände också i Sverige! Antalet mobila användare i världen ökade till 1,3 millioner och vår marknadsandel sjönk till 42%. Lars Ramqvist som tidigare varit VD i vårt komponent bolag RIFA blev invald i exekutiva ledningen för företaget vilket förvånade många. Vi hade ju Björn Svedberg som VD och han var oerhört populär internt medans dagspressen ständigt gnällde på honom. Kommer ihåg Svenska Dagbladet som hade en jätte första sida där det överst stod ”AVGÅ SVEDBERG”. Vi var inte glada för detta negativa skriveri utan ansåg att åtminstone dags pressen förstod ingenting. Vi var ju i en jättelik satsning på framtidens mobiltelefoni som kostade mycket forsknings pengar men än så länge inte gav mycket i retur

Positivt under året var också att man började tänka på dem anställda som skulle kunna köpa konvertibler mot att företaget betalade ränta vilket innebar att man lånade pengar till Ericsson, ca 33 tSek per person som kunde bytas mot aktier inom 5 år. Ville man inte byta mot aktier så fick man hela summan tillbaka men hela finessen var att aktierna då skulle ha stigit i värde och man gjorde en vinst på att låna pengarna till Ericsson. Det var första gången alla anställda fick en möjlighet att bli aktieägare i sitt företag. Min svärfar Börge som jobbade på EIS ville inte vara med så jag fick jobba hårt på att övertyga honom om detta vilket gjorde att när han gick i pension så hade han ett bra kapital som användes för resor i hela världen. Han tackade många gånger för att jag övertalade honom.

Nu var det sommar och då skulle vi upptäcka Skara Sommarland. Vi hade varit på sommarland i Thailand några år tidigare men nu hade Sverige fått sitt första och vi åkte dit.

Även om det var kul så tyckte våra barn att Thailand var bättre men vi återkom senare och till Skara sommarlands försvar kan man väl säga att det blev bättre och bättre med åren.

Andra sommaraktiviteter med familjen var resa till Norge och hälsa på våra vänner från Abu Dhabi tiden, inte bara i Oslo utan enda ner till Sandefjord, där Aud och Terje bodde och vidare ner på sydkusten. Här är vi på Akers brygga som var det nya innestället i Oslo på sommaren.

På sensommaren åkte jag och Annki på en semester till Jugoslavien som var ett nytt land för oss båda. Vi flög till Podgorica och sen med buss ner till Ulcinj på kusten vid gränsen till Albanien. Detta var stället som alla partihöjdare i Sovjet åkte på sommarsemester och det var fortfarande organiserat enligt kommunistmodellen så inte mycket fungerade, rummen var skit, maten var dålig men stranden och vattnet var kanon. Vi hade blivit bortskämda på tidigare lyxresor! Många båtutflykter med snorkling gjorde vi i vikar längs med kusten.

Vi hyrde också en bil, körde hela kuststräckan upp förbi Dubrovnik och blev fascinerade av landskapet, kusten, byarna och maten. Det kommunistiska syntes inte mycket här utan allt var tillgängligt och människorna glada att se turister.

Väl tillbaka på jobbet hade jag bestämt mig för att lämna ENS oavsett var jag hamnade. Nytt jobb har aldrig oroat mig det fanns alltid om man bara ville. Jag gjorde som man brukar, släppte ut nyheten till mina känningar i koncernen och meddela att jag var tillgänglig för nya uppdrag i Sverige. Utomlands igen var inte aktuellt, min fru hade utbildats sig och fått ett bra jobb som försäkrings mäklare på ett nystartat försäkringsbolag och mina barn trivdes i svenska skolan. Förutom detta bodde vi i ett hus vi gillade med trevliga grannar och som börjat bli våra vänner. Jag hade inga problem att börja med något annat så jag kontaktade också andra företag och på Televerket (Telia) blev man intresserade.

Jag blev uppkallad till Televerket för en muntlig intervju och träffade många av dess chefer där vi diskuterade var jag bäst kunde göra nytta. Televerket på den tiden var nog fortfarande ett statligt verk i sitt sätt att jobba men man hade många planer på att bli mer företagsvänliga en kund grupp som var eftersatt. Det avslöjades också från deras sida att man jobbade redan på att avstatliga sin verksamhet så långt det var möjligt och en massa nya jobb skulle skapas. Jag fick erbjudandet att bli marknadschef för region Stockholm vilket var en ny tjänst under divisionschefen. Jag bad om en veckas betänketid innan jag accepterade men det lät intressant.

Det var dags att diskutera med familjen som alltid fick vara med på viktiga beslut i min karriär då det i slutändan påverkar dem också. En viktig aspekt att tänka på att om jag tog jobbet så skulle det inte bli mer utlandsarbete utan bara jobb i Sverige. Resandet skulle också avta om inte helt försvinna och jag skulle vara hemma mer. Alla köpte in på detta och jag fick klartecken. Jag ringde deras rekryterare och sa ja till jobbet en Fredag eftermiddag. Helgen var lugn även om jag funderade på att jag nu lämnar Ericsson efter nästan 20 år!

På Måndagen tänkte jag inte så mycket på nya jobbet det var ju någon månads uppsägning på den tiden men vid 10 tiden fick jag ett samtal från EIS företagskommunikations avdelning i Bollmora. Givetvis kände jag många där hade ju jobbat för dem i Irak bl.a. och den som ringde var en gammal bekant. Efter lite skitsnack så sa han att jag hörde du vill flytta på dig och vi har jobbet för dig. Tyvärr sa jag har tänkt att sluta på Ericsson och gå till Televerkets nya organisation. Ja det var tråkigt att höra sa han vi tänkte erbjuda Regionchefs jobbet för Australien och Nya Zealand! Fan sa jag, kunde ni inte ringa i Fredags om detta, nu har jag tackat ja till ett jobb på Televerket som Marknadschef i Stockholms regionen. Klart detta är intressant och jag hade tagit det direkt om du ringt förra veckan.  Han tyckte då att om jag tackat ja på Fredagen så kunde jag ringa dem och tacka nej idag inte mycket har ju börjat hända med jobbet. Så gör man inte sa jag men han lyckades övertala mig med ord som ”Stockholm är ju fint men du som jobbat i hela världen kommer nog tycka det är litet”. Klart man vägde in detta och annat så jag ringde till rekryteraren och sa att jag gjorde ett misstag och inte vill ha jobbet. Det blev helt tyst sen började kan skälla på mig. Jag avslutade snabbt samtalet och åkte till Bollmora istället.

Efter diverse diskussioner bestämdes det att jag skulle börja som ansvarig för Australien och Nya Zealand så snart det var möjligt. Under tiden vi satt och pratade ringde Televerkets divisions chef och skällde ut både mig och den person som gav mig ett annat jobb på Ericsson. Jobbet innebar ansvar för hela deras produktsortiment som såldes via Ericssons bolag i dessa länder. I Australien var Ericsson mycket starkt med tusentals anställda men på Nya Zealand var vi ganska små.

På Tisdags morgonen berättade jag först för Erik att nu är det dags att byta till något bättre sen gick jag in till Chefen Ola som hade kallat till planerings/budget möte och sa till honom att jag slutar och det är på grund av att du är den sämsta chef jag någonsin haft.  Detta gjorde att jag kunde sluta redan två veckor senare och istället börja på EIS. Chefen Ola fick inte vara kvar mycket längre efter att Christer bolagschefen och han som anställde mig frågade varför jag slutade. Det tog bara en månad sen slutade min vän och arbetskamrat Erik också men han slutade på Ericsson.

 

 

 

 

 

 

 

 

Nu var det inte bara ett nytt jobb, det var också för första gången jag jobbade på Ericssons stora komplex i Kungens Kurva som bland annat var huvudkontor för ENS. Ingen nackdel då vi bodde i södra delen av Stockholm så det var ganska lätt att köra dit och tog bara 25 minuter.

Inflyttningen i huset vi köpte i Vendelsö var inte vår första flytt så vi började bli vana. Väggar som ska rivas, väggar som ska tapetseras och div målningsarbete. Sen kommer det tuffa jobbet när allt ska packas upp från förra landet man bodde i eller som man hade magasinerat. Tack och lov hade vi inga IKEA möbler att skruva ihop då våra gamla möbler varit i förråd under hela utlandsvistelsen.

Indevo, som jag skulle jobba med hade sina lokaler centralt i Stockholm så det blev ofta körningar in i Stockholm också. Inga större problem på 80 talet och jag fick använda deras parkeringsplats på Regeringsgatan. Vi hade också större sammankomster i Kungens Kurva på Ericsson som alltid hade gott om konferensrum. Arbetet gick ut på att definiera vår roll i det stora Ericsson vilket var nog så besvärligt då vi inte hade egna produkter utan skulle i princip hitta lämpliga projekt i världen, ta in dem produkter vi behövde från koncernens produkt bolag och sen göra ett komplett förslag till kunden. Det enda egna produkt sortiment vi hade var nät material dvs det du behöver för att koppla ihop alla dessa produkter i en lösning. Turn key betyder att vi skulle göra hela arbetet och leverera färdigt till kund. Ingick ofta utbildning också.

Verksamheten liknade den verksamhet jag jobbade med på Ericsson Sverige, nu var det bara större (mer produkter) och ute i världen. Vi skulle satsa på komplexa turn key projekt som flygplatser, kryssningsbåtar, stora stadiums, oljeindustrin, shoppingcentrum eller liknande. Projekt som krävde inte bara hög kompetens att bygga ihop utan också förmågan att leda projektet till färdigt och i princip lämna över nyckeln till kunden, därav turn key namnet.

Men nu var det dags för inflyttningsfest och många av mina arbetskamrater från Irak kom för att hälsa på.

Här ses Gerd, Johan, Lisbeth skymd, Tomas men närvarande var också Lena, Bertil, Tore, Harriet, Kennet och många andra.

Projektet fortsatte med Indevo men en av stötestenarna var hur skulle övriga Ericsson organisationer prissätta produkterna till oss då vi alla hade ett behov av marginal. Det beslöts att marginalen aldrig fick vara större än normalt och sen skulle den delas mellan dem olika aktörerna. Lät bra på papper men funkade egentligen aldrig som det var bestämt.

Våra affärsidé på ett övergripande sätt var ” Att konstruera, planera och bygga publika och privata kommunikationsnät. Att erbjuda system och tjänster för säkerhet, signalering och driftledningsinformation för tåg och vägtrafik”. Våra mål var ”att ytterligare förstärka positionen som marknadsledande leverantör av traditionell kabelnätbyggnad för PTTs, dvs televerk och privata företag samt att utveckla en kundbas inom företagskommunikationsnät”.

Låter alltid bra när man skriver ner det och får godkänt av företagsledningen men verkligheten blir inte alltid det samma. Det viktigaste är ju att man följer upp det, vilket var sällan man gjorde på Ericsson på 80 talet.

Nu skulle det börjas jobba och visit kortet var klart.

En av det viktigaste milstolparna kom detta år, vi fick ett MEMO system utvecklat ihop med andra tunga Svenska företag och drivet av IBM. Att kunna skicka e-post istället för att faxa eller använda teletext var enormt. Andra stora saker under 1985 var att EIS min förra arbetsgivare släppte en portabel PC med inbyggd skrivare men utan batteri och som bara vägde 7,6 kg! Den blev snabbt populär internt men den stora marknaden öppnades långt senare så försäljningen externt var inte bra. Den enda produkt som gick mycket bra inom data var terminalen Alfaskop som var en stor säljare i många år.

Strategi projektet som avslutades vid årsskiftet för hela koncernen och presenterades inom dem olika organisationerna och mycket var nytt för oss. Vi var inte längre chefer vi var ledare, vi skulle samarbeta mer mellan affärsdivisionerna och vi skulle jobba mer med Cash management.  Samtidigt gick vår aktie dåligt och resultatet var inte bra. Journalisterna på Stockholms största tidningar hånade Björn Svedberg konstant. Antalet mobila abonnenter i världen var ca 600 000 vilket var enormt och vår marknadsandel var 50%! Vi började också få fart på vår mobiltelefon försäljning och startade konceptet ”Hot Line” ett brand som blev mycket stort i många länder.

Nu var strategi projektet över det var dags att jobba men min första chock på jobbet kom när vi plötsligt fick besked att en ny chef skulle komma till vår organisation. Christer hade blivit chef över hela organisationen och nu tog han in en ny chef som ingen av oss gillade. Ola hade tidigare varit säljchef för Sverige bolaget men blev nu export säljchef för oss utan någon som helst kunskap och kompetens om det internationella välden. Vi insåg snabbt att detta skulle bli ett problem. I vår organisation hade nu också Erik börjat, samma Erik som tog över efter mig i Irak.

Resandet startade snabbt igen det fanns många ”prospects” som kommit under hösten som vi lämnat offert på och nu gällde det att ta hem affärer i den nya organisationen. Under 1985 hade vi i Sverige tagit hem en affär på Consafes nya rigg för oljeletning och underhåll av plattformar och det var lite av en start för en ny marknad. I Gulfen där jag jobbat i många år fanns ju en uppsjö av oljeplattformar och oljeledningar med behov av telekom lösningar.

Första stoppet blev inte oväntat Dubai där jag välkomnades på Sheraton mitt gamla favorit hotell. Dubai började komma igång och hade börjat etablera sig som Mellan Österns Finansmarknad. Det fanns nu gott om pengar och många projekt. Några affärer var möjliga att slutföra sen bar det av till nästa land. Resa började bli en regelbunden situation men det var ganska tröttsamt med alla dessa mellanlandningar, försenade och inställda flyg och framförallt trångt för en fullvuxen man. Reste en gång från Abu Dhabi till Paris med Air France där jag aldrig kunde sätta ner fötterna p.g.a. stolen framför. Inget glamoröst i att komma fram med kramp i benen. Stod upp på många flyg vilket gjorde flygvärdinnorna irriterade.

Vår affärer i Mellan Östern gick bra även om dem stora affärerna saknades. Samtidigt fick vi ett kontrakt i Nigeria på över 300 MSEK för ett komplett nätverk för en 80 mil lång pipeline. Tror att samtliga affärsenheters produkter var med i affären vilket visade att affärsmodellen fungerade. Vi var dock inte helt säkra på hur marginalen såg ut i slutändan.

Vintern 85-86 var tuff för oss som mest bott i varmare länder men äldsta dottern ville prova skidåkning och det gick väldigt bra.

Nu var det dags att fira yngsta dotterns 10 års dag och far föräldrarna samt kusin Peter kom på besök.

Under vintern hann vi med besök i Oslo hos vänner, åka skidor med barnen och diverse besök av kompisar och släkt som vi inte träffat på länge. Vi provade längdskidor men det var inget för oss. Som skåning hade jag aldrig stått på ett par skidor men min fru hade åkt lite utför i sin ungdom.

Den nya chefen Ola var otålig och ville ha snabbare avslut på affärerna vilket var möjligt i Sverige men knappast i Mellan Östern där beslutsprocessen ofta var upp till ett år. Det skapade irritation och våra aningar besannades att hans inkompetens inom Export skulle vara ett problem. Redan efter 6 månader på jobbet så började han själv resa till kunderna och försöka få avslut. Med sig hade han ofta bärbara PC som blev kvar i landet i fråga. Kallades EPPC, Ericsson Portable PC!

Under sommaren skulle vi ha vår första svenska semester och jag bestämde då att det var dags för Norrland! Barnen (och inte min fru heller) hade ju aldrig varit norr om Stockholm och hade ingen aning om vad som fanns. Amerikanska skolan pratar knappast om Sverige och definitivt inte om Norrland. Vi skulle ta en bilresa norrut och spendera två veckor på att upptäcka det vackra som fanns men också prova på allt som var norrländskt. Själv hade jag varit i ända uppe i Kiruna, Tärnaby, Gällivare, Jokkmokk, Luleå, Piteå, Boden, Vidsel, Älvsbyn och hela kuststräckan ner till Härnösand: Barnen hade ingen aning om vad detta var eller fanns. Vi började med att köra hela vägen till Örnsköldsvik sen in i landet till Östersund vidare till Åre och Storlien på vägen tillbaka genom Härjedalen, Dalarna och Västmanland tillbaka till Stockholm. Vädret var inget vidare och ibland kallt ner till 4-5 grader på dagtid! Barnen var inte imponerade och yngsta barnet sa ”pappa låt oss slippa att åka till Norrland igen, det är så kallt”. Tror aldrig hon varit i Norrland senare.

Halvårs resultat var inte bra och frågan om dela marginalerna var uppe igen. Efter en undersökning kom man fram till att övriga Ericsson(produktägarna) hade inte delat någon marginal med oss tvärtom fanns det exempel på när man tog högre betalt det var ju internförsäljning! Det beslöts att kapital omsättningen var viktigare för oss och enklare. Nu hade man börjat prata om ROCE vilket i stora drag betyder hur mycket man får tillbaka på en satsad krona och där var vi bäst i klassen vi ägde ju inga produkter och fick alltid förskott på våra affärer. Arbetet kunde fortsätta och i våra offerter måste vi nu kunna visa en potentiell ROCE på minst 30%. Det var aldrig några problem ofta var den 50-70% i offerten!

Lucia och Jul firades hemma och min frus hela släkt var på besök. Till och med hennes Farmor Dagmar med pojkvän Gunnar. Fyra generationer.

Jul var inget som firades i Mellan Östern så redan efter nyår var det dags för en rundtur i Norra Afrika för att kolla upp vissa affärer. Allt gick bra och hemkommen igen var det dags för mål och strategi möte internt där kritik riktades mot vår säljchef Ola som fortsatte att vara impopulär. Hans konstanta resande och besök hos våra kunder med sina EPPC i bagaget och med hjälp av dessa presenter försöka avsluta affärer gick inte hem hos oss övriga. Han hade nog missat utbildningen om ledare i en modern värld.