Nu var vi på väg på vår jorden runt resa och första stoppet blev i Singapore där vi bodde hos Johan mitt i stan. När Annki såg all shopping så blev hon överväldigad men fattade sig snabbt och startade jakten! Jag påminde henne om att vi hade många ställen till att åka och resväskan fick bara vara 23 kg tung! Johan och jag drog på Golfbanan Singapore Golf & Country club där han var medlem. Började mitt Golf spelande på den klubben 1985 också med Johan och några andra Ericsson kompisar. Skickade vykortet till barnen där jag skrev att Mamma hade börjat shoppa och nu var pengarna slut! Med uppmaningen, skicka mer pengar ! Nedan Johans lägenhet med några Ericsson kompisar.
På kvällen var vi på en av de bättre restaurangerna i Singapore och åt en 8 rätters meny. Maten var det bästa av Asiatisk mat man kunde få med fantastiska tallriks dekorationer med skulpterade fåglar.
Dagen efter var arbetsdag så vi pratade affärer och möjligheten att starta återförsäljare i Singapore. Vår gamla agent var mycket intresserad efter jag beskrivet konceptet för honom. Annki hade träffat några tjejkompisar från Bagdad under tiden och följde med dom till en swimmingpool för att bada och sola. Puh ingen shopping! Vi hann också med lite sightseeing på ön och en underbar lunch i djungeln med utsikt över Malaysia.
Sen var det dags att åka vidare till Melbourne, en resa på bara 8 timmar och nattflyg. Annki blev upphetsad av den första manliga flygvärdinnan hon någonsin sett och som hon tyckte liknade Tom Cruise! Qantas var nog först i världen med manliga flygvärdinnor och jag tror alla var gay! Australien hade alltid varit toleranta i sin kultur kanske beroende på sitt förflutna eller så är det bara naturligt när man bor på en egen ö att skapa egna värderingar.
Vi var framme 5 på morgonen lokal tid sen snabbt till Rockmans, incheckning och några timmars sömn. Heldag på kontoret för mig medan Annki promenerade i stan. På kvällen hämtade jag Annki med en bil jag lånat på Ericsson, vi körde runt lite i Melbourne och avslutade på en Italiensk restaurang efter jag köpt ett bra Australiskt vin. Australien hade ju konceptet BYO dvs ta med dit eget vin till restaurangen om du vill.
Dagen efter jobbade jag igen men på kvällen var vi bjudna på ett cocktailparty så Annki fick följa med. Sen blev det middag på en lokal restaurang som hade 50 tals tema med dansuppvisning. Melbourne är en fantastiska stad mycket mjuk och behaglig och med ett otroligt kultur liv.
Arbetet med att skapa återförsäljare kedjan hade gått framåt även om det fanns mycket motstånd från lokala säljare som tyckte vi tog deras jobb. Det är alltid tufft med nya ideér som förändrar något som funnits länge och Australiensare är mycket konservativa i sitt tänkande. Vi beslöt att avvakta till våren nästa år.
Sista dagen en Fredag var bara uppbokad till lunch så på eftermiddagen tog vi bilen och körde söderut till Phillip Island där vi också hade bokat hotel. Phillip Island är världsberömt för sina tusental Pingviner som kommer upp ut havet vid solnedgång och stannar på samma strand till soluppgång. Dom marscherar i rader upp ut vattnet och verkar också stanna i samma grupper över natten utan att blanda sig med andra grupper. Makalöst skådespel!
Dagen efter körde vi längs med stranden som påminde lite om Falsterbo med sina vita sandstränder och långgrunt. Vi stannade och fikade respektive käkade lunch men på eftermiddagen skulle vi besöka några vingårdar och prova Australiska viner.
Med på utflykten var också Katarina och Lennart Sörensen från Göteborg och på vingården kom också en av våra lokala chefer Ron. Här på Chateau Yarrinya en något annorlunda vingård som sedermera köptes av De Bortolio och vann många priser.
Resan fortsatte i Victoria och avslutades med en restaurang middag tillsammans med Ron och hans fru och några andra säljare med respektive i en förort till Melbourne.
Sen bar det av till flygplatsen för flyg till Sydney där jag skulle ha möte med lokala säljarna och säljchefen Don. Sydney, en av världens vackraste städer med havet som kommer in genom en liten öppning i berget och skapar en perfekt hamn. Detta var platsen dom första 11 skeppen med straffångar kom till i Australien 1788, ankrade och släppte av fångarna. Lokal befolkning Aboriginals fanns på platsen men även här dog 90% av dom inom ett år förmodligen p.g.a. alla sjukdomar straffångarna hade. Idag är Sydney en modern stad med ca 5 miljoner människor. Bilden med kopior på original skepp är tagen vid deras 200 års jubileum 1988 och man ser det berömda Operahuset som ritades av en Dansk arkitekt 1973.
Som vanligt åkte jag till kontoret med Lennart medan Annki och Katarina shoppade. Det blev dock tid över för en eftermiddags sightseeing tur med båt runt hela bukten. Medan vi väntade på båten tog vi en snabb macka!
Dagen efter åkte vi till Auckland, Nya Zealand och där väntade en bil som jag hyrt och det bar av till Napier för att titta på vår fabrik. Napier ligger på ostkusten ca 20 mil söder om Auckland. På vägen dit stannade vi över natten i Rotorua en liten turiststad med varma källor och på hotellet vi bodde var det en Maori show. Maorierna var ursprungsbefolkningen på Nya Zealand som välkomnade oss genom att räcka tungan åt oss!
Maorierna är polynesiska och inte alls lika Aboriginerna i Australien och idag är dom väl mest berömda för sin ”Haka” dans dom använder för peppning vid diverse evenemang. På morgonen hann jag med en Golfrunda som var mycket annorlunda då plötsligt en gejser sprutade vatten 25 m upp i luften på faiway. Det gällde att lägga bollen vid rätt ställe annars kunde man bli ordentligt blöt.
Vi hann också ta ett dop i en av dom varma källorna som det var gott om. Man valde vilken temperatur man ville ha alltifrån 25 grader till 39 grader och sen gick man ner i den poolen. Skulle vara hälsosamt och luktade kraftigt svavel. Tror inte svavel lukten var så hälsosam!
Sen bar det iväg igen mot Napier en liten stad vid Hawkes Bay där Ericsson några år tidigare hade blivit tvungna att köpa en fabrik. Skulle träffa fabrikschefen som var en Maori och från vårt kontor i Wellington kom vår landschef Richard och ekonomichef Fiona. Hotellet vi skulle bo på var väl som ett stads hotel och vi som utländska gäster fick då bröllopssviten. Kul tyckte vi enda tills vi skulle gå och lägga oss då upptäckte vi att det var en vattensäng utan mellan väggar. Sova var helt omöjligt då om en rörde sig så studsa den andra runt. Min fru Annki la sig på soffan istället!
Fabriken var väl ingen höjdare men vi fick tillfälle att sitta ner och prata om Nya Zealand istället. Vårt start i Auckland i våras var lyckosam och Andrew som inte var med här hade gjort ett bra jobb. Richard och Fiona ville att vi skaffade andra återförsäljare på både Nord och Sydön för att öka försäljningen för Ericsson och det kunde jag köpa ganska enkelt. Det fanns vissa regler och krav vi hade och så länge dessa var uppfyllda gick det bra.
På kvällen tog dom oss till en lokal restaurang Ormlie, som var helt otroligt bra med mat som vi inte hade upplevt i Australien. Detta gjorde dom mycket glada att få bräda Melbourne och Sydney!
Tidig morgonen flög vi tillbaka till Auckland och hade nästan en hel dag innan det var dags att flyga vidare. Jag gick direkt till kontoret och pratade med Andrew som nu var tillbaka. Vi diskuterade vad som kommit överens i Napier med landschefen, hur vi skulle kunna gå vidare och skaffa fler återförsäljare.
Auckland är en modern stad som också ligger vid vattnet med alla tillbehör men nu ville Annki shoppa lite innan det var dags att fara till flygplatsen. Dock upptäckte hon snabbt att allting var dyrt så istället blev det lite turistande. I Auckland är det segling som gäller!
Nu skulle vi åka till Fiji på några dagars semester! Tyvärr fanns inget flyg direkt från Auckland så vi fick flyga till Sydney, sova över och sen vidare till Fiji. Nu var vi på väg hem till Sverige och som jag nämnt tidigare så mellanlandar flygen ofta på Fiji eller Tahiti när man flyger mellan USA och Australien. Idag kan man med större plan flyga direkt men det är minst en 14 timmars resa.
Vi landade på Fiji vid lunch tid, sa Bula Bula hundratals gånger och for sen direkt till The Fijian som var ett Shangri-La hotel på stranden med egen Golfbana. Vi rivstartade med ett besök i baren och sen var det lokal underhållning. Bula Bula är en välkomnande fras som alla säger till oss turister hela tiden. Trevligt sett att välkomna turister till deras ö.
Hotellet hade allt för den kräsne turisten och vi provade det mesta. Det vi provade mest var våra favoriter ex. snorkling, dyka (jag), segla, golf och mycket annat. Annki provade Golf tror jag för första gången i sitt liv! Första gången kan inte ha blivit bra eftersom hon egentligen aldrig senare gillade golf!
Underhållningarna på kvällen var också kul man fick en bra inblick i kulturen men vi gjorde också några utflykter i bushen och var givetvis i Suva huvudstaden. Suva var dock jobbig med alla försäljare som hoppade på oss nästan lite överdrivet.
En kväll skulle vi testa att gå på glödande kol och efter att många lokala provat och lyckats så provade jag också. Det var mycket mentalt men innan man gjorde det så fick man doppa fötterna i en vätska vilket förmodligen innehöll något som gjorde det lättare.
Efter en kort semester på denna underbara ö så var det dags att flyga vidare mot Sverige. Vi landade i Los Angeles men byte plan och for upp till San Francisco där vi stämt träff med Shawns Mormor och ett antal släktingar till henne som ville träffa oss. Vi tog in på Sheraton nere vid Fishermans Wharf.
Dagen efter turistade vi lite i San Fransisco, frukost på Pier 39 med pannkakor sen båt runt SF Bay, ut till Alcatraz för lunch, provade kabel spårvagnen, åkte upp i en skyskrapa samt besökte China Town.
Morgonen efter var det dags att åka hem med stor övervikt. SAS planet stod och väntade på oss och dom var snälla att acceptera den stora övervikt Annki har shoppat ihopa.
Efter en 26 dagars lång underbar resa kom vi sen hem till Sverige och dom väntande barnen. Vi skrev ett vykort om dagen och dessa vykort ligger till grund för mycket i ovanstående berättelse, totalt blev det 27 vykort då vi också passerade tidsgränsen.
Idag kan man inte göra en sån här resa kombinerad med arbete så vi får tacka Ericsson att man inte ändrade reglerna innan vi kom hem!