Jag kom tillbaka till Irak redan efter några veckor det var för många affärer på gång för att ta någon längre semester i Sverige. Innan jag åkte hade jag pratat med organisationen i Sverige som skulle beställa och leverera husvagnar till vårt polis projekt och min ide var att fylla husvagnarna med Svensk mat. Dels ville jag att installatörerna som åkte runt med husvagnarna hade minst bas mat om dom skulle få problem att hitta affärer att handla själva men jag såg också en möjlighet för mig själv och andra att få lite Svensk mat. Husvagnarna proppades fulla med Bullens korv, skinka på burk, cornflakes, matjessill på burk, kaffe, mm och när dem sedermera kom till Bagdad under hösten så blev det julafton. Kriget hade ställt till det med transporter och med planhushållning som rådde i Irak var det svårt att få en jämn leverans av mat. Vissa veckor fanns t.ex. inga ägg vilket gjorde att man köpte en stor låda med 144 ägg när det väl fanns och det samma med en massa andra produkter. Vi lärde då oss att idka byteshandel inom familjerna så man fick två tomater för ett ägg. Kanske nyttigt för oss alla att förstå att allt inte finns alltid. Man skaffade också en stor frys för när det fanns kyckling så köpte man en låda inget annat. Vi hade ju haft mycket strömavbrott och därför skaffat en generator som nu var nödvändig när man fyllde frysen.
När jag kom tillbaka var det bara dem vanliga ungkarlarna på plats men under hösten skulle vi få massvis av familjer vilket vi alla såg fram emot. Vi hade inget att göra en långhelg och beslöt oss för att åka en tur i Norra Irak som var tillräckligt långt från gränsen där kriget pågick. Dock var det många som varnade oss för Kurderna speciellt uppe i bergen dom var mycket skjutglada. Vår färd gick från Bagdad till Samara, vidare genom Saddams by Tikrit, genom Mosul och upp till Kurdistan och staden Dohuk. Därefter körde vi upp i bergen till Sarsang och tog in på ett Hotell. Med på färden var Nadim, Johan och Thomas.
Vi tittade också på historiska sevärdheter bl.a. klostret i Hatra 600 f.Kr.
Tror inte detta kloster finns kvar förmodligen sprängt i luften av IS. Kurdistan var mycket vackert helt olik det öken landskap som fanns i södra Irak. Vi tog in på hotellet i Sarsang och lyckades få lite att äta. På morgonen när jag vaknar och tittar bort mot Johan på andra sängen ser jag 2 råttor som leker under hans säng. Jag väcker Johan med denna goda nyhet varefter han utbrister det finns en råtta under din säng också! Vi beslöt oss då för att snabbt checka ut och äta frukost på vägen.
Väl tillbaka i Bagdad var det dags för nästa affär som vi hade väntat på länge ett nätverks/transmissions kabel projekt där vi skulle lägga kabel från Bagdad till en massa andra städer runt omkring. Mycket chefer var intresserade på HQ och vi fick besök av dem alla. Samtidigt ville man ha en anställd på plats som kunde denna produkt och därför började Tommy på säljavdelningen och vi var nu totalt 5 stycken. Kontraktet på närmare 700 msk skrevs på och firades ordentligt och projektet skulle börja nästan omedelbart. Som vanligt firade vi hemma hos mig som hade stort hus!
Nu kom min familj tillbaka från Sverige dom hade tröttnat på den dåliga Svenska sommaren och hade ej heller något hus i Sverige att bo i. Efter alla våra kontrakt började nu fler familjer komma till Bagdad framförallt från SRA som var dem som kommit längst i sitt projekt. Detta underlätta mycket för min fru och barnen som nu började få Svenska kompisar också i skolan. Familjen Åman från SRA blev nya vänner till oss och barnen hittade snabbt sysselsättning nedan var det brännboll på en tomt bakom deras hus. Två Irakiska barn ville också vara med.
Personal från hela världen kom nu till Irak för att hjälpa till i alla projekt vi hade vissa med stor erfarenhet andra rena nybörjare. Som chef fick vi en man som varit installationschef i Saudi Arabien under ett antal år och han blev nu befordrad till lokalbolags chef. Var förmodligen inte många som ville åka till Irak då det var krig så många gånger fick man ta vad man kunde. Servicen på kontoret och till dem anställda gjordes som i Saudi Arabien genom att man anlita Filippiner som bara inte vara dugliga och jobbade hårt men kunde Engelska bra.
Organisationsmässigt blev det en traditionell för tiden organisation med försäljning, administration, installation, projektledning och ekonomi. Vår nya administrationschef visade inga positiva sidor, allt var besvärligt så vi blev lite oroliga. SRA ville inte vara med på denna organisation utan drev sitt projekt separat men deras chef rapporterade dock till landchefen. Samtidigt som alltid på Ericsson hade man en matris organisation dvs man hade en chef i Sverige också. Vår administrationschef som jag kände sen tidigare fick jag ta ett allvarligt samtal med där jag förklarade att han fanns bara här i Irak för att se till att vi fick ut mest av våra hårt arbetande anställda. Han höll inte med utan införde en massa regler och konstigheter som gick stick i stäv med glada och hårt arbetande anställda. Tyvärr lyckas man inte alltid och han blev ett bra exempel på Ericsson filosofin att har man skrivit ett kontrakt med någon så ska han vara på plats kontraktet ut oavsett hur det fungerar! Sen när dem kommer hem hamnar dom i karantän!
Vi hade viktigare saker att ta hand om och jag blev nu kallad till en hög militär som var den som mottagit leveranserna av manuella växlar tidigare. Han var väldigt upprörd men efter att ha lugnat ner sig så ville han att jag omedelbart kom med ett nytt kontraktsförslag på lika stora kvantiteter av manuella växlar så vi kunde skriva på imorgon och börja leverera nästa dag! Jag blev helt ställd och frågade flera gånger vad han menade vilket endast gjorde honom mer upprörd. Jag skyndade iväg men innan jag lämnade byggnaden så fråga jag en Löjtnant jag kände lite vad som hänt. Han berättade då förtroligt att alla leveranser på existerande kontrakt som kom från Sverige skickades till ett förråd som låg 5 mil från gränsen och Iran hade fått tag i en missil som test sköts och man träffade förrådet. Allt förstördes!
Jag kom tillbaka till kontoret och ringde omedelbart HQ som givetvis blev eld och lågor och lovade skicka ett nytt kontrakts förslag på morgonen dagen efter inklusive en ”Power of Attorney” så jag kunde signera det. Dagen efter åkte jag tillbaka till generalmajoren och vi båda skrev på avtalet utan någon större diskussion. Jag lovade att vi skulle börja leverera inom några veckor och han blev väldigt tacksam att vi kunde ställa upp.
Flera veckor senare fick jag ett brev med en stor nyckel i det var från Söderhamns kommun som gav mig nyckeln till staden! Med i brevet var utklipp från lokala tidningen som berättade att nu skulle fabriken inte läggas ner. Kul med den typen av uppskattning.
Nu hade så många familjer anlänt att vi började åka till den stora sjön Thartar som låg en timmes bilresa rakt väster ut vilket innebar en lugn och skön Fredag på stranden. Grillning blev snabbt populärt men många importerade också windsurfing grejor och lärda sig vindsurfa. Irakierna var inte mycket för bad så vi fick vara där ganska ensamma och speciellt barnen uppskattade att komma ifrån Bagdad ett tag.
Sjön var förrädisk då det snabbt blev djupt så vi fick inte lämna barnen ensamma. Det hände att Irakier drunknade men vi räddade också ett antal.
Fortfarande såg eller hördes det inte mycket från kriget och hade vi projekt närmare gränsen så utbildade vi Irakier att utför dessa för oss. Fungerade bra och var ett gemensamt intresse för båda parter.
Under hösten fick vi en hund som bestämt sig för att bosätta sig i vår trädgård och då det bara var en valp så var det svårt att slänga ut den. Annars var Irak lik Saudi Arabien att det drog stora hund flockar igenom Bagdads utkanter men då inga Koreaner fanns minskade dom inte i antal. Hunden fick efter bad namnet Frida och skulle senare adopteras av Tommy och Liz.
Vi närmade oss nu slutet på året och det som startade med mig vid krigsutbrottet plus 10 lokalt anställa var nu 300 Svenskar, 200 Filipiner som skötte service och 700 kineser som skulle gräva och lägga ner kabel. Vi var under hösten inbjudna till middag hos Kineserna som kom från Peking regionen och det var första gången man fick smaka riktig Kina mat. Dock blev vi förvånade att det var 16 vegetariska rätter, en fisk, en anka och en griskött. Inte alls vad man var van med från Kinesiska krogar i Sverige.
Innan vi firade nytt år så var det dags att fira alla traditionella Svenska högtider och nu var det Lucia som firades på både Ericssons och SRA’s kontor.
Vi stannade över Jul och Nyår i Irak och med alla dessa kristna som fanns i landet blev det en skön och avkopplande jul kanske bara för kort! Julafton firade vi hemma hos SRA chefen Jan och hans familj och totalt var vi nog närmare 40 personer.
Den Irakiska granen var ingen höjdare men man tog vad som fanns.
Sen var det dags för Nyårsfest som gick av stapeln på mitt tak som var perfekt med alla vackra raketer och gevärsskott som lokal befolkningen använde. Araber i gemen har inga problem att fira något genom att skjuta ett antal gevärs salvor rakt upp i luften dock har dom mindre förståelse för att kulorna kommer ner någonstans! Tack och lov hände inget denna gång.