Under början av 1989 hände många viktiga saker, förutom våra traditionella omorganisationer så startade vi vår första MD110 fabrik i Kina, den första bärbara mobiltelefonen (Olivia) släpptes samt att vi bildade ett Sverige bolag, Ericsson Sverige AB. Vi hade under dom sista åren konsoliderat många av våra lokala bolag i många länder och nu var det dags för Sverige. Vid denna tidpunkt hade Ericsson över 100 bolag i Sverige och alla hade sin idé om vad Ericsson var. Det nya bolaget hade filialer på 50 platser i Sverige och skulle sälja och utföra service på hela koncernens produkt utbud förutom militära produkter.
Vi hade sålt vår företagsväxel MD110 till Kina ett antal år men nu ville Kinesiska myndigheter att vi satte upp lokal tillverkning i Beijing, fabrik 738 föddes med ett 50/50 ägande mellan oss och Kinesiska staten. Vi kände oss trygga med Kina då vi redan 1889 sålde telefonstationer och då startade vårt första bolag som sedermera blev förstatligat. Nu var det dags igen. MD110 vår företagsväxel kunde ansluta upp till 30 000 användare så den var perfekt för Kineserna att ansluta dom som fick lov att ha en telefon i mindre städer.
Olivia (projektnamn) vår första riktigt bärbara mobiltelefon släpptes under vårt marknads koncept/brand Hotline med tillägget Pocket.
Hotline Pocket var 18 cm lång och vägde 420 gram. Det intressanta sade vår tekniska guru på mobiltelefoner, Nils Rydbeck ”detta är bara början, i framtiden kan en telefon vara liten som en vigsel ring eller som en klocka på armen”! Vid ett senare framträdande sa han att en mobil telefon kan vara liten som två kreditkort. Jag accepterade nu att få min första mobiltelefon tyckte dom hade varit för stora tidigare. Dock kunde vi fortfarande inte ta med dom utomlands då varje land hade eget system och dom skulle inte fungera. Ej heller fanns det något system hos operatörerna att ta betalt över gränserna. Nästa generation nu populärt kallad 2G men hette egentligen GSM som stod för Global System Mobil skulle lösa det problemet. Man hade redan börjat testa i vissa länder!
Resultatet för 1988 visar en otrolig tillväxt, försäljningen ökade med 28 % och ”vinsten” med 66%. Försäljningen på radio hade nu passerat oss på business communication (EBC) medan publika telefonnät fortfarande var störst. Europa (utan Sverige) var största marknad och växte mest. Vår aktiekurs var nu över 400 Kronor! Aktiemarknaden var lyriska över vår framtid!
Nu var det dags att besöka Australien och Nya Zealand igen och jag köpte igen en jorden runt biljett. Denna gången gick resan via Los Angeles 8 timmars stop och sen var det ett 4 timmars stop på Tahiti men tyvärr var där ingen Golf bana i närheten så jag fick kolla stan istället. Inget som gjorde mig imponerad och folket verkade mest besvärade av att prata Engelska. Från Tahiti kunde jag sen flyga direkt till Auckland där jag träffade min Australiska säljare Andrew. Han hade förslag på hur vi skulle sätta igång och även kontorslokaler som vi tittade på. Allt såg bra ut och han fick ett preliminär godkännande att dra igång.
Vi skulle denna gång ha en sälj konferens på en ny ö, Tasmanien söder om stora ön vilket verkade trevligt. Tasmanien hade också Aboriginer som ursprungs befolkning men Engelsmännen bestämde att alla fångar som kom till Australien på 1800 talet och inte blev frisläppta skulle interneras på ön. Detta resulterade i att många av lokal befolkningen dog då fångarna hade alla möjliga konstiga sjukdomar som Aboriginerna inte klarade av. Det var inte lätt att rymma för fångarna då det var 24 mil öppet hav till fastlandet. Fängelset finns fortfarande kvar men mycket är raserat! Lokal befolkningen var dock glada att ha byggnader som var nästan 200 år gammal! Min arbetskamrat sa då ”vaddå gammalt, min lägenhet i Stockholm är nästan 500 år gammal”.
Australien säljarna var som alltid ett glatt gäng som uppskattade besök från Huvudkontoret om det fanns något nytt. Fanns det inget nytt så blev dom arga. Jag skojade med dom då jag i min presentation hade gjort några OH som visade att vi tyvärr måste höja priserna och leveranserna skulle bli försenade p.g.a. alltför mycket försäljning i Europa. Säljarna blev så förbannade att dom kastade saker på mig men jag var förbered genom att ha på mig en cricket dräkt med mask! Efteråt skrattade alla och kvällen blev som vanligt, blöt.
Tillbaka till Sverige via Singapore där jag besökta min kamrat Johan som var ansvarig för Ericsson Network mitt gamla bolag i koncernen och sen vidare till Stockholm. Nu var det dags att fira Påsk men innan dess ett besök på kontoret där jag fick veta att våra konkurrenter inte hade lyckats lika bra som oss och flera hade problem. Det var helt klart för oss att satsningen på Mobil Radio var rätt i tiden och dom tuffa år vi hade på -80 talet nu betalade sig. Jag fick också ett nytt jobb då vår organisation delades och en ny division bildades, Small System. Jag hade givetvis fått ett samtal från min nye chef Björn som gärna ville ha mig i sin organisation och jag hade accepterat detta. Då var det dags att hämta ut ett nytt visit kort!
Mitt resande var inte lätt för familjen och nu hade vi en utbytesstudent också! Vi bestämde att Påsken skulle firas i Malmö med mina föräldrar och syskon. Här mina barn Christel och Linda samt utbytesstudent Shawn.
Tillbaka till Stockholm och nya utmaningar. Vår nya chef Björn tyckte att jag som hade jobbat med partners inte bara direktförsäljning också skulle titta på andra marknader. Jag berättade då för honom att jag hade börjat titta på att starta ett marknads projekt i Australien. Tanken var att vi skulle sälja våra mindre produkter via ett återförsäljare nät som vi själva skulle starta och äga! Då kunde vi göra detta tillsammans med Mobil organisationen speciellt med deras nya Hotline Pocket! Björn hade hört om någon liknande när han var i Brasilien och ville att jag fortsatte. Konceptet var liknande vi hade i Stockholm som hette Ericsson City!
Diskussionerna med Ericsson Australien startade och ett projekt började med att vi utsåg projektledare. Tidplanen godkändes ganska snabbt och start datum sattes till Oktober då jag räknade med att vara där nästa gång.
Nu började det närma sig sommar och vi bestämde oss för att hälsa på våra Norska vänner, Borgens i Oslo. Shawn ville gärna se Norge innan hon skulle åka hem till sommaren.Vi bodde hos Borgens, turistade i Oslo, seglade på Oslo fjorden och avsluta med Akers Brygge det nya innestället i Oslo.
Vi fick också besök av Shawns Mormor som ville träffa oss alla, här med Christel vår dotter.
På Ericsson lanserade vi internt ett informations system som var en försmak av vad Internet skulle göra senare, vi lanserade NYTT! Alla Svenska anställda kunde nu via sin dator gå in på ett system som tillhandahöll nyhetsinformation om Ericsson. Ganska revolutionerande vid denna tid. Vi hade haft vårt eget Memo system ett antal år men detta var framtiden!
Början på sommaren var också en tid för många interna konferenser och utbildningar och jag var inget undantag utan fick ställa upp på det mesta. Jag hade kategoriskt tackat nej till utbildningar under -80 talet ansåg inte jag var redo att gå vidare i karriären och älskade mitt jobb som säljare och träffa kunder. Nu närmade jag mig 40, tackade ja och blev erbjuden diverse marknads och chefs utbildningar både internt och externt. Ericsson var fantastiska på att erbjuda vidare utbildningar.
Under 1989 startade en Golftävling som fortfarande finns och går av stapeln i Juni varje år. Vi var 4 stycken grannar som hade börjat spela Golf på Haninge Golfklubb och nu bestämde vi oss för ett starta Lyckåsvägens Golfmästerskap. Första året spelade jag, Anders, Malcolm och Juha. Tävlingen skulle senare inkludera våra fruar också samt ytterligare 3 par som bodde på gatan. Vandringspris instiftades och första årets vinnare var Malcolm.
Midsommar firades hos familjen Åman på deras fantastiska gamla gård utanför Tranås vid sjön Sommen. Här jobbar Annki och barnen hårt med att klä midsommarstången.
Sommaren fortsatte och det var dags för semester. Först kom våra kompisar Alf och Yvonne med barn från Malmö på besök och då skulle vi se Stockholm!
Sen var det dags för mina föräldrar men dom ville ut i Skärgården som dom älskade lika mycket som oss. Vi hade ju seglat i 10 år i skärgården och lärt oss uppsatta den enormt.
Tillbaka till jobbet och nya marknader skulle besökas. Gorbatjov hade med sin perestrojka öppnat nya marknader för oss genom att USA släppt på förbudet att exportera elektronik och jag ville snabbt få igång någon återförsäljare i Östeuropa innan vi startade lokala bolag. Marknaderna jag besökte var Polen, Ungern, Tjeckoslovakien och Jugoslavien. Samtliga hade potential för återförsäljare och tillsammans med Ambassaden startade jag projekt i Polen och Tjeckoslovakien medan Ungern hade ett Ericsson bolag och Jugoslavien en agent. Vår agent i Zagreb blev eld och lågor efter några slivovits och ville skicka folk på utbildning omedelbart. I Ungern var Ericssons bolag inte mycket till hjälp så där fick jag själv ta initiativet. Träffade ett media bolag som ägdes av en Tysk/Ungrare och var klart intressant. Kul med nya marknader! Hem igen och rapport följt av diskussioner.
Nu var det Britt sommar och våra vänner Hilding och Ann hade köpt en ny båt som vi skulle testa. Ut i Skärgården och strandhugg på en ö med lunch.
Vi skulle tanka på vägen hem och det blev en chock, tanken rymde 600 liter bensin. Över en helg gjorde vi av med 100-150 liter!
Nu var det dags för Nya Zealand och Australien igen. Mitt projekt med egna återförsäljare skulle dras igång och allt såg bra ut. Man hade också ett förslag på ansvarig som kom från Shell bensinbolaget och jag skulle intervjua och godkänna honom. Nu hade flygbolagen startat med Business klass vilket vi var tillåtna att resa så jag skaffade en biljett. Med denna biljett i handen byte jag till två stycken Ekonomi och tog min fru Annki med mig. Gissade att detta var sista chansen innan nya regler kom om resandet. Vi skulle också passa på att ta lite semester under resan så totalt 3,5 veckor skulle vi vara borta. Planerna var Stockholm-Singapore-Melbourne-Auckland-Fidji-San Fransisco-Stockholm. Barnen var tonåringar och Mormor och Morfar bodde någon km bort så dom fick agera support.
Vi lovade barnen att skicka ett vykort om dagen, vilket vi gjorde!