Jag hade börjat arbeta med Kuwait redan 1979 och var ganska regelbundet i landet men hade en Ericsson man som jag kände sen HQ och han bodde nu i Kuwait och var min man på plats. Vi hade redan ett större kontrakt med lokala Televerket men också ett kul kontrakt på ett Hotel som skulle byggas och drivas av SAS. Det var tror jag det första SAS hotellet i världen utan för Sverige så inga pengar sparades för att bli top klass. Hotellet låg vid stranden med en underbar sjöutsikt. Vi gjorde mycket installationer av telekom utrustning och hade en Svensk kille på plats som höll ihop projektet och driftsatte dom olika systemen. Vid ett av mina besök över en helg så gick vi på en bilauktion för att ha något att göra. Många fina rariteter skulle säljas och vissa av dem var 10 år gamla och man undrade hur det hade gått och köra bil i Kuwait 1969! Fanns knappast många asfalterade vägar mest sand. I varje fall så fanns det en Rolls Royce Silver Cloud som var ca 7 år gammal och bara hade gått 6000 mil! Min kompis la ett bud på ca 50 000 Svenska kronor och fick bilen. Jag undrade hur han tänkte få den till Sverige men han tyckte det var ett mindre problem. Sedermera efter hans kontrakt var slut så körde han hela vägen hem till Sverige! Han snyggade till bilen och sålde den för 260 000 Kronor! Ingen dålig affär.
Kuwait hotellet blev sedermera färdigt inklusive restaurangen ”djonken” och jag blev inbjuden att vara test gäst under en vecka. Kul att få full uppmärksamhet från personalen och kunna äta fritt från alla menyer. Omdömet efteråt blev givetvis mycket positivt.
Dock bodde jag sällan på SAS hotellet efteråt då det låg en bit ut från staden Kuwait och istället använde jag ett lägenhets hotell i centrum.
Kuwait var ett trevligt litet land bättre än Saudi men jag hade ju bestämt mig för att börja jobba i Irak och skrivet på ett kontrakt efter år av förhandling. Irak var på stark frammarsch ekonomiskt då en diktator som personligen hade tagit alla oljepengar och satt in dem på ett konto i Schweiz blev störtad (1978) av en viss Saddam Hussain! Den nya härskaren Saddam var folklig och populär då han ansåg att alla oljepengar skulle komma folket till gagn. Han började då att satsa pengar på infrastruktur dvs vägar, vatten, el och telekommunikationer. Han byggde också nya fina lägenheter till folket, skolor, sjukhus, nöjesparker, mm. Ericsson hade alltid varit populära i Irak så jag gissade att vi skulle kunna få mycket affärer och nu hade jag ansvar för alla LM Ericssons produkter och som säljare var det oerhört positivt. Jag skulle börja i Irak så snabbt så möjligt.
Under Oktober 1980 bodde jag i min vanliga lägenhet på hotell och en kväll så bankade det på dörren och hotell chefen som jag kände väl frågade om två tyskar kunde få låna extra sovrummet jag hade. Givetvis ställde jag upp om hotellet var fullsatt! Nästa kväll var det likadant och två Schweizare ville låna mitt extra sovrum! Jag frågade Hotell chefen vad det var frågan om och han sa att med kriget som brutit ut mellan Irak och Iran så vad det många som flydde över gränsen vid Basra och som dagen efter skulle evakueras av sina hemländer. Jag blev helt chockad och sa det är inte möjligt jag är ju på väg till Bagdad. Trodde inte det var mycket till krig då dom hade ganska gamla dåliga vapen. Oavsett vilket så var all flygtrafik inställd och det var inte möjligt att flyga till Bagdad.
Istället började jag fundera på hur jag skulle kunna ta mig till Bagdad och tänkte snabbt att landvägen borde funka dock inte via Basra i södra Irak som var centrum för kriget. Jag måste ta mig till Amman i Jordanien och byta biljetten var inga problem. Väl i Amman tog jag in på Intercontinental som jag hade bott på tidigare och frågade efter en taxi som skulle kunna köra mig till Bagdad. Hotell chefen tyckte jag var dum som skulle till Bagdad då det var krig men jag höll inte med om att det var farligt. Jag gick runt i Taxi kön och frågade om det var någon som ville köra till Bagdad och tillslut var det en som nappade men han ville ha 300 dollar som var mycket pengar då och endast köra på natten så inga Iranska flygplan skulle se oss. Jag försäkrade honom att det fanns inga Iranska flygplan! Vi bestämde att klockan 9 på kvällen skulle vi köra från Amman. Det var 110o km rakt igenom öknen och inte många stopp ställen.
Efter några timmars körning så frågade chauffören om jag frös vilket jag gjorde! Bilen vi färdades i var en Mercedes från 50 talet full av rost och hål men med en välunderhållen motor. Hade bara på mig sommarkläder och hösten i öknen var otroligt kall. Han stanna då och hämtade sin bönematta i bagageutrymmet och virade den runt mig. Jag fick jobba hårt med att sparka på hans stol hela vägen eftersom han somnade regelbundet och var då på väg att köra ut i öknen. Runt 3-4 på morgonen så ville han stanna och tanka på den enda bensinstationen som fanns innan vi nådde Bagdads förorter. Vi gick in i en hydda och på golvet över en öppen eld fanns en stor kastrull med en gul sörja! Han övertygade mig snabbt att äta en tallrik och det påminde nästan om ärtsoppa plus att det var kanonvarmt så man kunde börja tina upp. Förmodligen var det kikärts soppa! Efter maten körde vi vidare och vid 10 tiden på morgonen kom vi in i Bagdad. Jag åkte omedelbart till mitt hotell i Alwiya och fick ett rum ganska enkelt, där var förmodligen inga gäster. Sen somnade jag av utmattning.
På eftermiddagen gick jag till kontoret som låg ganska nära och när jag kom in så blev det full uppståndelse bland lokalanställda! Inga kunde tro att en Svensk kom dit när det var krig alla hade ju stuckit så snabbt det gick när kriget startade. Jag frågade då om kriget märktes i Bagdad och dem berättade för mig att första och andra dagen hade det hörts flygplan söder om Bagdad och då hade förmodligen kraftverket bombats. Sen hade det varit tyst och kriget fanns bara vid gränsen mellan Irak och Iran. Ingen av våra lokalt anställda hade blivit skadade och inga hade blivit inkallade i militären. Dock hade man infört ransonering på elström vilket innebar att vissa områden hade bara ström några timmar om dagen. På kontoret hade man införskaffat en generator om det skulle behövas. Mat i affärerna fanns som vanligt och arbeten med våra olika projekt fortskrider. Dock inte i områden nära gränsen.
Jag flyttade in på ett kontor som var förberett för mig och satte mig tillrätta för att påbörja min tjänstgöring. Min sekreterare Aida kom med en god kopp turkiskt kaffe. Därefter skickade hon ett telex (fax var på den tiden inte tillåtna i Irak) till huvudkontoret att jag var på plats.
Mitt visitkort var redan tryckt och det var dags att börja jobba i Irak.