Kul Liv

Nu var vi på väg på vår jorden runt resa och första stoppet blev i Singapore där vi bodde hos Johan mitt i stan. När Annki såg all shopping så blev hon överväldigad men fattade sig snabbt och startade jakten! Jag påminde henne om att vi hade många ställen till att åka och resväskan fick bara vara 23 kg tung! Johan och jag drog på Golfbanan Singapore Golf & Country club där han var medlem. Började mitt Golf spelande på den klubben 1985 också med Johan och några andra Ericsson kompisar. Skickade vykortet till barnen där jag skrev att Mamma hade börjat shoppa och nu var pengarna slut! Med uppmaningen, skicka mer pengar ! Nedan Johans lägenhet med några Ericsson kompisar.

På kvällen var vi på en av de bättre restaurangerna i Singapore och åt en 8 rätters meny. Maten var det bästa av Asiatisk mat man kunde få med fantastiska tallriks dekorationer med skulpterade fåglar.

Dagen efter var arbetsdag så vi pratade affärer och möjligheten att starta återförsäljare i Singapore. Vår gamla agent var mycket intresserad efter jag beskrivet konceptet för honom. Annki hade träffat några tjejkompisar från Bagdad under tiden och följde med dom till en swimmingpool för att bada och sola. Puh ingen shopping! Vi hann också med lite sightseeing på ön och en underbar lunch i djungeln med utsikt över Malaysia.

Sen var det dags att åka vidare till Melbourne, en resa på bara 8 timmar och nattflyg. Annki blev upphetsad av den första manliga flygvärdinnan hon någonsin sett och som hon tyckte liknade Tom Cruise! Qantas var nog först i världen med manliga flygvärdinnor och jag tror alla var gay! Australien hade alltid varit toleranta i sin kultur kanske beroende på sitt förflutna eller så är det bara naturligt när man bor på en egen ö att skapa egna värderingar.

Vi var framme 5 på morgonen lokal tid sen snabbt till Rockmans, incheckning och några timmars sömn. Heldag på kontoret för mig medan Annki promenerade i stan. På kvällen hämtade jag Annki med en bil jag lånat på Ericsson, vi körde runt lite i Melbourne och avslutade på en Italiensk restaurang efter jag köpt ett bra Australiskt vin. Australien hade ju konceptet BYO dvs ta med dit eget vin till restaurangen om du vill.

Dagen efter jobbade jag igen men på kvällen var vi bjudna på ett cocktailparty så Annki fick följa med. Sen blev det middag på en lokal restaurang som hade 50 tals tema med dansuppvisning. Melbourne är en fantastiska stad mycket mjuk och behaglig och med ett otroligt kultur liv.

Arbetet med att skapa återförsäljare kedjan hade gått framåt även om det fanns mycket motstånd från lokala säljare som tyckte vi tog deras jobb. Det är alltid tufft med nya ideér som förändrar något som funnits länge och Australiensare är mycket konservativa i sitt tänkande. Vi beslöt att avvakta till våren nästa år.

Sista dagen en Fredag var bara uppbokad till lunch så på eftermiddagen tog vi bilen och körde söderut till Phillip Island där vi också hade bokat hotel. Phillip Island är världsberömt för sina tusental Pingviner som kommer upp ut havet vid solnedgång och stannar på samma strand till soluppgång. Dom marscherar i rader upp ut vattnet och verkar också stanna i samma grupper över natten utan att blanda sig med andra grupper. Makalöst skådespel!

Dagen efter körde vi längs med stranden som påminde lite om Falsterbo med sina vita sandstränder och långgrunt. Vi stannade och fikade respektive käkade lunch men på eftermiddagen skulle vi besöka några vingårdar och prova Australiska viner.

Med på utflykten var också Katarina och Lennart Sörensen från Göteborg och på vingården kom också en av våra lokala chefer Ron. Här på Chateau Yarrinya en något annorlunda vingård som sedermera köptes av De Bortolio och vann många priser.

Resan fortsatte i Victoria och avslutades med en restaurang middag tillsammans med Ron och hans fru och några andra säljare med respektive i en förort till Melbourne.

Sen bar det av till flygplatsen för flyg till Sydney där jag skulle ha möte med lokala säljarna och säljchefen Don. Sydney, en av världens vackraste städer med havet som kommer in genom en liten öppning i berget och skapar en perfekt hamn. Detta var platsen dom första 11 skeppen med straffångar kom till i Australien 1788, ankrade och släppte av fångarna. Lokal befolkning Aboriginals fanns på platsen men även här dog 90% av dom inom ett år förmodligen p.g.a. alla sjukdomar straffångarna hade. Idag är Sydney en modern stad med ca 5 miljoner människor. Bilden med kopior på original skepp är tagen vid deras 200 års jubileum 1988 och man ser det berömda Operahuset som ritades av en Dansk arkitekt 1973.

Som vanligt åkte jag till kontoret med Lennart medan Annki och Katarina shoppade. Det blev dock tid över för en eftermiddags sightseeing tur med båt runt hela bukten. Medan vi väntade på båten tog vi en snabb macka!

Dagen efter åkte vi till Auckland, Nya Zealand och där väntade en bil som jag hyrt och det bar av till Napier för att titta på vår fabrik. Napier ligger på ostkusten ca 20 mil söder om Auckland. På vägen dit stannade vi över natten i Rotorua en liten turiststad med varma källor och på hotellet vi bodde var det en Maori show. Maorierna var ursprungsbefolkningen på Nya Zealand som välkomnade oss genom att räcka tungan åt oss!

Maorierna är polynesiska och inte alls lika Aboriginerna i Australien och idag är dom väl mest berömda för sin ”Haka” dans dom använder för peppning vid diverse evenemang. På morgonen hann jag med en Golfrunda som var mycket annorlunda då plötsligt en gejser sprutade vatten 25 m upp i luften på faiway. Det gällde att lägga bollen vid rätt ställe annars kunde man bli ordentligt blöt.

Vi hann också ta ett dop i en av dom varma källorna som det var gott om. Man valde vilken temperatur man ville ha alltifrån 25 grader till 39 grader och sen gick man ner i den poolen. Skulle vara hälsosamt och luktade kraftigt svavel. Tror inte svavel lukten var så hälsosam!

Sen bar det iväg igen mot Napier en liten stad vid Hawkes Bay där Ericsson några år tidigare hade blivit tvungna att köpa en fabrik. Skulle träffa fabrikschefen som var en Maori och från vårt kontor i Wellington kom vår landschef Richard och ekonomichef Fiona. Hotellet vi skulle bo på var väl som ett stads hotel och vi som utländska gäster fick då bröllopssviten. Kul tyckte vi enda tills vi skulle gå och lägga oss då upptäckte vi att det var en vattensäng utan mellan väggar. Sova var helt omöjligt då om en rörde sig så studsa den andra runt. Min fru Annki la sig på soffan istället!

Fabriken var väl ingen höjdare men vi fick tillfälle att sitta ner och prata om Nya Zealand istället. Vårt start i Auckland i våras var lyckosam och Andrew som inte var med här hade gjort ett bra jobb. Richard och Fiona ville att vi skaffade andra återförsäljare på både Nord och Sydön för att öka försäljningen för Ericsson och det kunde jag köpa ganska enkelt. Det fanns vissa regler och krav vi hade och så länge dessa var uppfyllda gick det bra.

På kvällen tog dom oss till en lokal restaurang Ormlie, som var helt otroligt bra med mat som vi inte hade upplevt i Australien. Detta gjorde dom mycket glada att få bräda Melbourne och Sydney!

Tidig morgonen flög vi tillbaka till Auckland och hade nästan en hel dag innan det var dags att flyga vidare. Jag gick direkt till kontoret och pratade med Andrew som nu var tillbaka. Vi diskuterade vad som kommit överens i Napier med landschefen, hur vi skulle kunna gå vidare och skaffa fler återförsäljare.

Auckland är en modern stad som också ligger vid vattnet med alla tillbehör men nu ville Annki shoppa lite innan det var dags att fara till flygplatsen. Dock upptäckte hon snabbt att allting var dyrt så istället blev det lite turistande. I Auckland är det segling som gäller!

Nu skulle vi åka till Fiji på några dagars semester! Tyvärr fanns inget flyg direkt från Auckland så vi fick flyga till Sydney, sova över och sen vidare till Fiji. Nu var vi på väg hem till Sverige och som jag nämnt tidigare så mellanlandar flygen ofta på Fiji eller Tahiti när man flyger mellan USA och Australien. Idag kan man med större plan flyga direkt men det är minst en 14 timmars resa.

Vi landade på Fiji vid lunch tid, sa Bula Bula hundratals gånger och for sen direkt till The Fijian som var ett Shangri-La hotel på stranden med egen Golfbana. Vi rivstartade med ett besök i baren och sen var det lokal underhållning. Bula Bula är en välkomnande fras som alla säger till oss turister hela tiden. Trevligt sett att välkomna turister till deras ö.

Hotellet hade allt för den kräsne turisten och vi provade det mesta. Det vi provade mest var våra favoriter ex. snorkling, dyka (jag), segla, golf och mycket annat. Annki provade Golf tror jag för första gången i sitt liv! Första gången kan inte ha blivit bra eftersom hon egentligen aldrig senare gillade golf!

Underhållningarna på kvällen var också kul man fick en bra inblick i kulturen men vi gjorde också några utflykter i bushen och var givetvis i Suva huvudstaden. Suva var dock jobbig med alla försäljare som hoppade på oss nästan lite överdrivet.

En kväll skulle vi testa att gå på glödande kol och efter att många lokala provat och lyckats så provade jag också. Det var mycket mentalt men innan man gjorde det så fick man doppa fötterna i en vätska vilket förmodligen innehöll något som gjorde det lättare.

Efter en kort semester på denna underbara ö så var det dags att flyga vidare mot Sverige. Vi landade i Los Angeles men byte plan och for upp till San Francisco där vi stämt träff med Shawns Mormor och ett antal släktingar till henne som ville träffa oss. Vi tog in på Sheraton nere vid Fishermans Wharf.

Dagen efter turistade vi lite i San Fransisco, frukost på Pier 39 med pannkakor sen båt runt SF Bay, ut till Alcatraz för lunch, provade kabel spårvagnen, åkte upp i en skyskrapa samt besökte China Town.

Morgonen efter var det dags att åka hem med stor övervikt. SAS planet stod och väntade på oss och dom var snälla att acceptera den stora övervikt Annki har shoppat ihopa.

Efter en 26 dagars lång underbar resa kom vi sen hem till Sverige och dom väntande barnen. Vi skrev ett vykort om dagen och dessa vykort ligger till grund för mycket i ovanstående berättelse, totalt blev det 27 vykort då vi också passerade tidsgränsen.

Idag kan man inte göra en sån här resa kombinerad med arbete så vi får tacka Ericsson att man inte ändrade reglerna innan vi kom hem!

Under början av 1989 hände många viktiga saker, förutom våra traditionella omorganisationer så startade vi vår första MD110 fabrik i Kina, den första bärbara mobiltelefonen (Olivia) släpptes samt att vi bildade ett Sverige bolag, Ericsson Sverige AB. Vi hade under dom sista åren konsoliderat många av våra lokala bolag i många länder och nu var det dags för Sverige. Vid denna tidpunkt hade Ericsson över 100 bolag i Sverige och alla hade sin idé om vad Ericsson var. Det nya bolaget hade filialer på 50 platser i Sverige och skulle sälja och utföra service på hela koncernens produkt utbud förutom militära produkter.

Vi hade sålt vår företagsväxel MD110 till Kina ett antal år men nu ville Kinesiska myndigheter att vi satte upp lokal tillverkning i Beijing, fabrik 738 föddes med ett 50/50 ägande mellan oss och Kinesiska staten. Vi kände oss trygga med Kina då vi redan 1889 sålde telefonstationer och då startade vårt första bolag som sedermera blev förstatligat. Nu var det dags igen. MD110 vår företagsväxel kunde ansluta upp till 30 000 användare så den var perfekt för Kineserna att ansluta dom som fick lov att ha en telefon i mindre städer.

Olivia (projektnamn) vår första riktigt bärbara mobiltelefon släpptes under vårt marknads koncept/brand Hotline med tillägget Pocket.

Hotline Pocket var 18 cm lång och vägde 420 gram. Det intressanta sade vår tekniska guru på mobiltelefoner, Nils Rydbeck  ”detta är bara början, i framtiden kan en telefon vara liten som en vigsel ring eller som en klocka på armen”! Vid ett senare framträdande sa han att en mobil telefon kan vara liten som två kreditkort. Jag accepterade nu att få min första mobiltelefon tyckte dom hade varit för stora tidigare. Dock kunde vi fortfarande inte ta med dom utomlands då varje land hade eget system och dom skulle inte fungera. Ej heller fanns det något system hos operatörerna att ta betalt över gränserna. Nästa generation nu populärt kallad 2G men hette egentligen GSM som stod för Global System Mobil skulle lösa det problemet. Man hade redan börjat testa i vissa länder!

Resultatet för 1988 visar en otrolig tillväxt, försäljningen ökade med 28 % och ”vinsten” med 66%. Försäljningen på radio hade nu passerat oss på business communication (EBC) medan publika telefonnät fortfarande var störst. Europa (utan Sverige) var största marknad och växte mest. Vår aktiekurs var nu över 400 Kronor! Aktiemarknaden var lyriska över vår framtid!

Nu var det dags att besöka Australien och Nya Zealand igen och jag köpte igen en jorden runt biljett. Denna gången gick resan via Los Angeles 8 timmars stop och sen var det ett 4 timmars stop på Tahiti men tyvärr var där ingen Golf bana i närheten så jag fick kolla stan istället. Inget som gjorde mig imponerad och folket verkade mest besvärade av att prata Engelska. Från Tahiti kunde jag sen flyga direkt till Auckland där jag träffade min Australiska säljare Andrew. Han hade förslag på hur vi skulle sätta igång och även kontorslokaler som vi tittade på. Allt såg bra ut och han fick ett preliminär godkännande att dra igång.

Vi skulle denna gång ha en sälj konferens på en ny ö, Tasmanien söder om stora ön vilket verkade trevligt. Tasmanien hade också Aboriginer som ursprungs befolkning men Engelsmännen bestämde att alla fångar som kom till Australien på 1800 talet och inte blev frisläppta skulle interneras på ön. Detta resulterade i att många av lokal befolkningen dog då fångarna hade alla möjliga konstiga sjukdomar som Aboriginerna inte klarade av. Det var inte lätt att rymma för fångarna då det var 24 mil öppet hav till fastlandet. Fängelset finns fortfarande kvar men mycket är raserat! Lokal befolkningen var dock glada att ha byggnader som var nästan 200 år gammal! Min arbetskamrat sa då ”vaddå gammalt, min lägenhet i Stockholm är nästan 500 år gammal”.

Australien säljarna var som alltid ett glatt gäng som uppskattade besök från Huvudkontoret om det fanns något nytt. Fanns det inget nytt så blev dom arga. Jag skojade med dom då jag i min presentation hade gjort några OH som visade att vi tyvärr måste höja priserna och leveranserna skulle bli försenade p.g.a. alltför mycket försäljning i Europa. Säljarna blev så förbannade att dom kastade saker på mig men jag var förbered genom att ha på mig en cricket dräkt med mask! Efteråt skrattade alla och kvällen blev som vanligt, blöt.

Tillbaka till Sverige via Singapore där jag besökta min kamrat Johan som var ansvarig för Ericsson Network mitt gamla bolag i koncernen och sen vidare till Stockholm. Nu var det dags att fira Påsk men innan dess ett besök på kontoret där jag fick veta att våra konkurrenter inte hade lyckats lika bra som oss och flera hade problem. Det var helt klart för oss att satsningen på Mobil Radio var rätt i tiden och dom tuffa år vi hade på -80 talet nu betalade sig. Jag fick också ett nytt jobb då vår organisation delades och en ny division bildades, Small System. Jag hade givetvis fått ett samtal från min nye chef Björn som gärna ville ha mig i sin organisation och jag hade accepterat detta. Då var det dags att hämta ut ett nytt visit kort!

Mitt resande var inte lätt för familjen och nu hade vi en utbytesstudent också! Vi bestämde att Påsken skulle firas i Malmö med mina föräldrar och syskon. Här mina barn Christel och Linda samt utbytesstudent Shawn.

Tillbaka till Stockholm och nya utmaningar. Vår nya chef Björn tyckte att jag som hade jobbat med partners inte bara direktförsäljning också skulle titta på andra marknader. Jag berättade då för honom att jag hade börjat titta på att starta ett marknads projekt i Australien. Tanken var att vi skulle sälja våra mindre produkter via ett återförsäljare nät som vi själva skulle starta och äga! Då kunde vi göra detta tillsammans med Mobil organisationen speciellt med deras nya Hotline Pocket! Björn hade hört om någon liknande när han var i Brasilien och ville att jag fortsatte. Konceptet var liknande vi hade i Stockholm som hette Ericsson City!

Diskussionerna med Ericsson Australien startade och ett projekt började med att vi utsåg projektledare. Tidplanen godkändes ganska snabbt och start datum sattes till Oktober då jag räknade med att vara där nästa gång.

Nu började det närma sig sommar och vi bestämde oss för att hälsa på våra Norska vänner, Borgens i Oslo. Shawn ville gärna se Norge innan hon skulle åka hem till sommaren.Vi bodde hos Borgens, turistade i Oslo, seglade på Oslo fjorden och avsluta med Akers Brygge det nya innestället i Oslo.

Vi fick också besök av Shawns Mormor som ville träffa oss alla, här med Christel vår dotter.

På Ericsson lanserade vi internt ett informations system som var en försmak av vad Internet skulle göra senare, vi lanserade NYTT! Alla Svenska anställda kunde nu via sin dator gå in på ett system som tillhandahöll nyhetsinformation om Ericsson. Ganska revolutionerande vid denna tid. Vi hade haft vårt eget Memo system ett antal år men detta var framtiden!

Början på sommaren var också en tid för många interna konferenser och utbildningar och jag var inget undantag utan fick ställa upp på det mesta. Jag hade kategoriskt tackat nej till utbildningar under -80 talet ansåg inte jag var redo att gå vidare i karriären och älskade mitt jobb som säljare och träffa kunder. Nu närmade jag mig 40, tackade ja och blev erbjuden diverse marknads och chefs utbildningar både internt och externt. Ericsson var fantastiska på att erbjuda vidare utbildningar.

Under 1989 startade en Golftävling som fortfarande finns och går av stapeln i Juni varje år. Vi var 4 stycken grannar som hade börjat spela Golf på Haninge Golfklubb och nu bestämde vi oss för ett starta Lyckåsvägens Golfmästerskap. Första året spelade jag, Anders, Malcolm och Juha. Tävlingen skulle senare inkludera våra fruar också samt ytterligare 3 par som bodde på gatan. Vandringspris instiftades och första årets vinnare var Malcolm.

Midsommar firades hos familjen Åman på deras fantastiska gamla gård utanför Tranås vid sjön Sommen. Här jobbar Annki och barnen hårt med att klä midsommarstången.

Sommaren fortsatte och det var dags för semester. Först kom våra kompisar Alf och Yvonne med barn från Malmö på besök och då skulle vi se Stockholm!

Sen var det dags för mina föräldrar men dom ville ut i Skärgården som dom älskade lika mycket som oss. Vi hade ju seglat i 10 år i skärgården och lärt oss uppsatta den enormt.

Tillbaka till jobbet och nya marknader skulle besökas. Gorbatjov hade med sin perestrojka öppnat nya marknader för oss genom att USA släppt på förbudet att exportera elektronik och jag ville snabbt få igång någon återförsäljare i Östeuropa innan vi startade lokala bolag. Marknaderna jag besökte var Polen, Ungern, Tjeckoslovakien och Jugoslavien. Samtliga hade potential för återförsäljare och tillsammans med Ambassaden startade jag projekt i Polen och Tjeckoslovakien medan Ungern hade ett Ericsson bolag och Jugoslavien en agent. Vår agent i Zagreb blev eld och lågor efter några slivovits och ville skicka folk på utbildning omedelbart. I Ungern var Ericssons bolag inte mycket till hjälp så där fick jag själv ta initiativet. Träffade ett media bolag som ägdes av en Tysk/Ungrare och var klart intressant. Kul med nya marknader! Hem igen och rapport följt av diskussioner.

Nu var det Britt sommar och våra vänner Hilding och Ann hade köpt en ny båt som vi skulle testa. Ut i Skärgården och strandhugg på en ö med lunch.

Vi skulle tanka på vägen hem och det blev en chock, tanken rymde 600 liter bensin. Över en helg gjorde vi av med 100-150 liter!

Nu var det dags för Nya Zealand och Australien igen. Mitt projekt med egna återförsäljare skulle dras igång och allt såg bra ut. Man hade också ett förslag på ansvarig som kom från Shell bensinbolaget och jag skulle intervjua och godkänna honom. Nu hade flygbolagen startat med Business klass vilket vi var tillåtna att resa så jag skaffade en biljett.  Med denna biljett i handen byte jag till två stycken Ekonomi och tog min fru Annki med mig. Gissade att detta var sista chansen innan nya regler kom om resandet. Vi skulle också passa på att ta lite semester under resan så totalt 3,5 veckor skulle vi vara borta. Planerna var Stockholm-Singapore-Melbourne-Auckland-Fidji-San Fransisco-Stockholm. Barnen var tonåringar och Mormor och Morfar bodde någon km bort så dom fick agera support.

Vi lovade barnen att skicka ett vykort om dagen, vilket vi gjorde!

In för hösten fick familjen en ny uppgift, vi skulle ta emot en utlandsstudent från USA. Vi fick välja och valde Shawn från Oregon för att hon i sin ansökan skrivit att hon har alltid velat se Köpenhamn, Sveriges huvudstad! Detta måste vi göra något åt ansåg hela familjen och i slutet på Augusti kom Shawn till Stockholm.

Shawn var 17 år gammal och skulle gå i samma gymnasieskola som vår äldsta dotter Kicki. Hon hade som de flesta i USA aldrig varit utanför sin Stat Oregon och hennes föräldrar var skilda så hon hade bott mest med sin Farmor. Hon blev snabbt utbildad att Stockholm, en av världens vackraste städer är huvudstad i Sverige då vi tog henne på samma runda som alla turister gör. Detta upprepade vi många gånger så vi var säkra på att hon inte glömde.

Halvårsresultatet var mycket bra på alla fronter med stark tillväxt i gamla Ericsson marknader som Spanien och Italien men också den nya marknaden USA! Inte bara traditionella produkter som AXE och MD110 utan nu tog Mobil verksamheten också fart. Aktien fortsatte uppåt och alla konvertibel ägare blev nöjda. Carl Wilhelm Roos vår Finanschef (CFO) sa ”det har blivit en ketchup effekt, efter många års hårt arbete ser man nu resultatet”. Det var nog första gången någon uttalade sig på detta viset och det blev ett berömt uttalande! Tidningarna skrev inte längre att Ericsson var på fallrepet och att Björn Svedberg skulle avgå. Varningar att Ericsson var på väg att bli så framgångsrika att dem kommer att bli uppköpta hördes istället.

Några år tidigare hade vi startat med intern opinionsundersökning som visade glada positiva medarbetare men som inte förstod hela Ericsson utan bara sin egen lilla del. Det startades därför intern och extern marknadsföring för att alla skulle förstå hela Ericsson, jobba därefter och känna sig stolta av detta. Hel sides tidningsannonser som vände sig till alla inte bara anställda gav en positiv reaktion och Ericssons kultur och image förstärktes kraftigt.

Nu skulle vi släppa vår nya telefonväxel BCS150 som bl.a. Australien begärt så det var dags att planera nästa resa till Australien men nu skulle jag också kolla upp Nya Zealand och se vad man kunde göra där. När jag tittade på vad biljetten kostade till Australien och sen över till Nya Zealand upptäckte jag att det var billigare att köpa en jorden runt biljett. Då vi fortfarande hade policyn att flyga i Ekonomi klass men 24 timmars stopp mellan två kontinenter beslöt jag mig för att flyga Stockholm-Los Angeles-Aukland-Melbourne-Singapore- Stockholm. Stoppen skulle då vara i Los Angeles och Singapore. I Los Angeles passade jag på att gå på Universal Studio där man gjorde dem flesta filminspelningarna. Här har vi Hajen från den berömda filmen med samma namn.

Mellan Los Angeles och Aukland var jag tvungen att mellanlanda på Fidji och byta plan men det gjorde inget med en bensträckare (Golf) på 4 timmar. Väl framme i Aukland fick jag ta lokal flyg till Wellington där vi hade vårt kontor. Wellington var en hyfsad modern stad men man fick en känsla av England på 50-60 talet. Förutom detta så blåste det konstant då staden låg i det lilla sundet mellan norr och syd ön.

Några år tidigare hade Ericsson lämnat in en offert på AXE men blev diskvalificerade på grund av att vi inte hade lokal tillverkning. Vi köpte då ett litet lokalt bolag som byggde transmissions produkter för att ha det som bas för eventuell tillverkning. Affären fick vi trots detta inte och nu stod vi med ett lokalt tillverknings bolag ingen ville ha och ute på landet i Napier. Övriga affärer var små så vårt kontor var inte stort heller. Den lokala chefen visste inte mycket om våra produkter eller hur man kunde sälja dom. Det fanns inga naturliga distributions eller återförsäljare kedjor heller. Förstod snabbt att om jag ville göra något på Nya Zealand så fick jag skapa det själv.

Resan till Melbourne tog 4 timmar vilket var snabbt jämfört med resan från Sverige och jag installerade mig på Rockmans Hotel igen. Nu var det helg och jag fick spela Golf med Ericsson vänner och sen var jag hembjuden till en av Golf vännerna på Australisk Barbecue. Vi satt i hans underbara trädgård vid poolen, drack god öl och grillade underbara biffar av bästa nötkött. Efter 10 min på grillen frågade jag om han inte skulle vända köttet men han tyckte inte det var färdigt! Efter 20 min vände han och grillade 20 min till. Något mer förstört fint kött fick man leta efter. Som jag sade tidigare det var inte kvalité i Australiensarnas sätt att servera kött.

På Söndagen tog dem mig på en liten tur ut på landet till Vindistriktet Yarra Valley kanske det vackraste vindistriktet i Australien och definitivt ett av de mest lättillgängliga från Melbourne. Lunch och avsmakning av vin på flera välkända vingårdar, livet kunde inte vara bättre.

På vägen dit och hem fick jag också tillfälle att se mycket vilda djur typ Koalor och Kängurus men det fanns också djur som var mindre söta och som man inte ville träffa.

På kontoret var det som vanligt, jag presenterade dem nya produkterna och berättade hur dom skulle säljas. Australien bolaget hade många säljare som var uppdelade i distrikt och bodde lokalt. Vi hade kontor över nästan hela landet. Jag ville att dom skulle hitta återförsäljare till den nya produkten men det var inte intressant dom föredrog att sälja själva. Jag påpekade då att om man skall klara sin månadsbudget måste man sälja minst 10 stycken av det nya telefonsystemet BCS150 per månad. Det visade sig senare att en av deras säljare sålde över 20 system per månad och blev Ericsson världsmästare på köpet.

Jag hade också en diskussion med Australien chefen Lars Estberger om vad jag kunde göra på Nya Zealand. Han var också huvudansvarig för bolaget på Nya Zealand. Han berättade då att från och med slutet på detta år skulle han åka hem och bli ersatt av Kjell Sörme med förflutet på AXE affärsområdet BX. Kanske jag kunde prata med Kjell istället, själv hade han inga förslag men gav mig fria händer inom Ericssons ramar.

En snabb tur upp till Sydney innan avfärd hem stod också på programmet och där gjorde jag i princip samma sak som i Melbourne. Säljarna frågade om jag inte kunde stanna på Lördagen och se lite av Sydney vilket jag accepterade. Vi gjorde en turist runda med några öl här och där sen tittade vi på en seglingstävling där Ericsson ställde upp som sponsor på en båt. Det var en klass som inte fanns internationellt, 18 foot med massvis av segel. Fick en chans året efter att provsegla och det var tufft man låg nästan i vattnet konstant på grund av lutningen och det i Sydney Bay som är fullt av Haj!

Hemresan med ett 6 timmar stopp i Singapore gick bra och på Söndag middag var man hemma. Tidsskillnaden på Svensk vinter var 8 timmar och på sommaren 10 timmar. Inte lätt att kommunicera via telefon.

Väl hemma fick jag veta att Ericsson hade bestämt sig för att lägga ner tillverkningen av telefonapparater som var den första produkt Lars Magnus startade med 1878. Kändes tufft för oss alla men billiga Taiwan och Korea telefoner svämmade över marknaden till priser som vi i Sverige inte kunde konkurrera mot. Tillverkningen låg i Karlskrona, fabriken ägdes organisatoriskt av oss på EBC och skulle stängas senast 1990.

 

Redan några år efter 1982 tillverkades denna vackra telefon.

Kvartalsrapporten för 3e kvartalet var bättre än någonsin så mycket protester kom om nedläggning av telefonapparats fabriken. Våra telefonväxlar MD110 och BCS150 sålde mycket bra och den tillverkades också i Karlskrona så vissa skulle få nya jobb i denna fabrik.

Under sen hösten fick jag besök av Flemming som var chef på mobiltelefoner i Lund. Flemming hade varit en av pionjärerna och var med från början inom mobiltelefoner. Nu var han chef och ville prata distributions strategi med mig. Man hade startat ”Harry Hotline” kampanjen året innan vilket var en stor succé men den gav inte så mycket mer försäljning då man mest sålde telefonerna via mobil operatörerna som hade sina egna kampanjer. Nu ville man också starta distribution via återförsäljare kedjor vilket jag hade en viss kompetens på plus att EBC behövde samma typ av återförsäljare så vi började med regelbundna möten. Hotline kampanjerna var så lyckosamma att i vissa länder visste alla vem Harry eller Hotline var men inte vem Ericsson var! Här ses Harry på uppdrag…

Träffade också Kjell Sörme den nya chefen i Australien och Nya Zealand och berättade vad mitt problem var och hur jag ville lösa det. Kjell hade inga problem med detta utan skulle hjälpa så mycket det gick. Min strategi var att få en Australiensare att flytta till Aukland och starta upp verksamheten där. Jag hade redan diskuterat med en kandidat, Andrew McLorinan som ville flytta dit och starta upp.

Vår utbytesstudent Shawn skulle nu få uppleva en svensk jul hemma hos barnen mormor och morfar. Även barnens gamle farmor Dagmar med pojkvän var i Stockholm och firade jul med oss alla.

Nyårsafton firades med Åmans men även våra grannar familjen Ann och Hilding Segerfjord var med. Hilding var en glad egen företagare som kom från en liten by 10 mil norr om Pajala och reste till Stockholm som 15 åring med enkel biljett. Han startade eget företag redan som 21 åring och var min vän så länge han levde. Han var alltid givmild och i sin bar serverades det från stora glas!

Här med Bertil Åman i baren

och här är jag med hans fru Ann som kom från Sri Lanka.

Vi blev snabbt bästa vänner och jag började jobba hårt med att övertyga Hilding att börja spela Golf. Hans svar var att det kunde han göra när han gick i pension nu hade han inte tid. Han jobbade mer än 12 timmar om dagen och hans fru Ann var orolig för hans hälsa. Vi la upp en strategi för att övertyga honom och vi lyckades, Hilding blev en hängiven Golfare.

Nu var det nytt år och nya spännande saker skulle hända inom Ericsson och på mitt kontor.

 

 

Börja jobba i Bollmora var positivt också av en annan orsak, jag bodde 10 minuter med bil där ifrån! Kunde in vara mer än 5-6 km. Dock var lokalerna gamla och ganska slitna hade byggts 1957 av Axel Wenner-Gren för att utveckla och tillverka datorer!  Det var lite för tidigt med datorer och lades ner ganska snabbt men dem datorer som fanns tillverkade skänktes till Svenska Universitet. Wallenberg tog då över lokalerna och Ericsson startade telefon och växeltelefoni verksamhet några år senare.

Jobba så nära hemmet ställde nya krav jag inte haft tidigare att vara hemma först och laga mat till familjen. Positivt att börja praktisera kokkonst igen det hade jag inte gjort sen tonårstiden och nu var mina barn tonåringar.

Nu hade jag två månader på mig att lära mig allt om Australien och Nya Zealand sen var det jul/nyår och i Januari tog jag formellt över som ansvarig. Australien hade alltid legat i framkant inom Ericsson och deras verksamhet var väl integrerad i ett bolag i Melbourne med filial kontor i Sydney och Brisbane. På Nya Zealand hade vi ett litet kontor i Wellington men också en fabrik i Napier som det skulle bli kul att titta på.

Mitt nya visit kort var snabbt klart.

Blev lite förvånad över mitt visit kort men jag hade en ny chef Per som var lite annorlunda på många sätt. Per var chef över Sydamerika och eftersom jag var ny och ensam så la man Oceanien i hans organisation! Inget som störde mig jag hade min uppgift klar från chefen.

Under slutet på 1987 hade världen en ”Black Monday” där alla aktie kurser rasade och vår var inget undantag vi gick ner med 30% och alla som köpt konvertibler blev oroliga.

Jul firades med mina föräldrar som kom till Vendelsö och till nyår hade vi några grannar som kom på besök.

Januari var full fart och jag blev inbjuden till Australiens säljmöte som skulle hållas på en liten berömd ö som heter Hamilton Island utanför norra Queensland kusten. Man kunde bara flyga dit det fanns inga båtar och landningsbanan var inte stor men klarade mindre flyg. Ta sig till Australien var tufft man fick flyga i ca 36 timmar via Singapore till Brisbane och därifrån ett minde flyg ut till Hamilton Island. Det var en sago ö nära stora barriärrevet så då får man stå ut med mycket. Resan gjordes i Ekonomi klass det fanns inget annat att välja på så mycket sömn blev det inte. Jag hade dock fördelen av att kunna ta 24 timmars stop i Singapore eftersom det var över flera kontinenter. Ericsson regler var bra att utnyttja ibland.

Kvällen jag anlände hade alla säljarna samlats på en Pub för en öl innan middagen och jag blev snabbt ditkallad för att hälsa. Australien var ett mycket öldrickande folk så jag glades över träningen i både Irak och Abu Dhabi. Det första jag fick i min hand var ett glas öl och alla sa välkommen till Australien, här måste du kunna dricka öl! Jag tittade på glaset som var en scooner ca 18 cl och svepte det i ett drag. Det blev alldeles tyst i lokalen och den första som hämtade sig sa, ”denna killen kommer vi att få problem med”. Min kommentar för att öka spänningen var ”visste inte ni drack öl i tjej (Sheila) glas”. Detta gjorde att alla barriärer släppte och jag hade ett fantastiskt gott förhållande med dessa säljare.

Givetvis blev det mycket presenterande på OH och jag fick som alltid gå upp och berätta om alla fantastiska produkter vi skulle släppa under året och hur dem skulle säljas. Normalt var dessa konferenser Fredag-Måndag och visst arbete på Lördags förmiddagen men det fanns tid till avkoppling också. Här lär vi oss dyka i poolen på en snabbkurs så vi skulle kunna åka ut till det stora Barriärrevet. Bara att dyka på Barriärrevet var en upplevelse som var svår att slå!

Andra aktiviteter var Golf det fanns givetvis en Golf bana på ön vilket är ett måste överallt i Australien. Som tur var hade jag börjat spela Golf i Singapore när jag var där ett par veckor 1985 och gått med i Haninge Årsta Golf 1986 så jag var lite förberedd på detta också. Snabbt fixades lånade klubbor till mig och ut på banan. Sen åkte vi alla ner till Melbourne en resa på 4 timmar och jag tog in första gången på Rockman Hotel tror jag det hette. Jag skulle spendera mycket tid på detta Hotell dem närmaste åren och blev en stammis. Morgonen efteråt gick jag ut och tog en Taxi och körde med mitt vanliga ”kör mig till Ericsson” varefter taxi chauffören sa” Broadmeadows eller Kings street” dom hade full koll på Ericssons kontor.

Kontoret i Broadmedows var mer typisk Amerikanskt med öppet landskap och små kubiker med kontors plats. Här skulle jag tillbringa resten av veckan och ha diskussioner och presentationer med säljarna. När man jobbade med Australien/Nya Zealand så stannade men ofta över helgen och åkte hem igen veckan efter. Det var en så lång och dyr resa och hade man rest så långt kunde man lika väl stanna 10 dagar. Detta gav mig också en fantastisk möjlighet att lära mig Australien och bli vän med många säljare. Dom turades om att bjuda ut mig på middag under veckan och visade stor gästfrihet. Maten i Melbourne var dock ingen vidare mest överstekt kött eller i bästa fall skaldjur som dom var mycket duktigare på. På vägen hem stannade jag i Singapore igen och sov några timmar på ett flygplats hotell.

Väl hemma var det dags för Påsk, vi körde till Malmö och firade med mina föräldrar och syskon.

På kontoret fick jag skriva en reserapport som man gjorde på den tiden. Skulle vara så detaljerat som möjligt men inte överdriven lång. Vi hade börjat med ordbehandlingsprogram Wordperfect på PC’n vilket inte var nytt men nu kom även kalkylprogram. Vi använde Lotus 1-2-3 som kom från IBM det året. I detta program gjorde man sin sälj budget för året som sen skickades till chefen. Australien såg bra ut dem hade lyckats bra med växeln för stora kunder MD110 medans dem mindre varianten MD110/200 och MD110/40 inte var bra. Det fanns också en växel för mindre kunder som hette ASB 100 som var från 70 talet. Det var ett önskemål från Australien att vi tog fram en ersättare för den lilla växeln vilket jag diskuterade med produkt och utvecklings organisationen. Den nya växeln som skulle komma under året, BCS 150 kanske kunde fylla gapet.

Under våren hände mycket annat och plötsligt hade vi sålt hela vår data division till Nokia för 1,5 miljarder vilket förvånade oss alla båda att vi sålde och att Nokia köpte.  Vår satsning på det papperslösa kontoret försvann i ett moln. Problemen med tillverkning av Terminaler och Datorer var ett av argumenten men också att Mainframes försvann och ersattes av PC. Nokia var ett bolag som sysslade med allt från däck  till mobil system och tyckte att data var viktigt för framtiden. Nokia var också stora på Mobilnät och började bli stora på mobiltelefoner men hade annars inget företags kunnande som behövs i data branschen.

I samband med försäljningen bytte vi också namn till Ericsson Business Communication AB, förkortat EBC. Vi fick en ny chef då Stig Larsson lämnat för att bli chef för SJ. Ny chef blev Ronny Lejdeman med förflutet på Ericsson Komponenter. Resultatet för Ericsson 1987 släpptes och var bra, över 32 miljarder i försäljning och 2 miljarder i vinst!

Vår aktiekurs rasade under slutet på 1987 men under våren hade kursen redan hämtat sig och vi var nästan tillbaka på ruta ett dvs samma som vi betalade på konvertiblerna och efter försäljningen av data till Nokia steg den ytterligare! Nokia däremot hade stora problem bl.a. skapat av köpet av vår data division.

Vår koncern vVD Lars Ramqvist blev utsedd till ny chef för Ericsson Radio vilket förvånade många han hade inte mycket kompetens inom området så förmodligen var han där för att lära sig. Antalet mobilabonnemang hade passerat 3 miljoner i världen men en viss avmattning kunde skönjas. Vår nestor och chef inom Mobil telefoni Åke Lundqvist tog ett steg tillbaka. Första GSM orderna för test system var på gång i Sverige och England så kanske kunderna redan börjat vänta på nästa generation, 2G. Annars räknade man inte med att marknaden tog fart förrän början på 90 talet.

Nu var det skolavslutning och vår äldsta dotter Kicki gick ur grundskolan. Hon skulle sen in på gymnasiet och hade valt 4 årig teknisk linje som började på Haninge Gymnasium och avlutades på Åsö gymnasiet i Stockholm. Här med sina kompisar på examensdagen.

Till midsommar fick vi besök av våra Norska vänner Aud och Terje och dom fick uppleva en riktig Svensk midsommar. Det blev picknick och dans runt midsommarstången.

Under semester bilade vi till Frankrike och Rivieran tillsammans med våra andra Norska vänner familjen Borgen. Där hade vi hyrt ett hus i La Ciotat en liten by med en underbar sandstrand vid medelhavet.

Huset var ett charmigt stenhus på en sluttning ner mot vattnet och stranden. Trädgården var enorm med många terrasser och lummig vacker trädgård. Varje morgon var det någon som gick ner till bagaren och köpte färska baguetter. Utflykter till både Marseilles som låg nästgårds och Cannes i andra ändan av Rivieran gjordes regelbundet.

Väl hemma igen var det dags att jobba och planera nästa resa till Australien och denna gång tänkte jag besöka Nya Zealand också. Vi skulle nu släppa en ny telefon växel för det lilla kontoret vilket Australien hade efterfrågat. Även Nya Zealand, med inte så många stora företag men massvis av små borde vara intresserade av den nya växeln. Vi hade förmodligen en ny produkt till, den trådlösa kontorstelefonen BCT vilket stod för Business Cordless Telephone! Problemet var att produkten hade utvecklats i Lund på Ericsson Radio som tyckte dom skulle sälja den själva! Vi förstod inte hur eller via vilka kanaler dom skulle sälja den produkten så diskussionerna fortsatte.

Vid denna tidpunkt i Ericsson Sverige HQ fanns det mycket lite kompetens i hur man skulle sälja produkter eller ens att det skulle säljas. Allt försvann med utförsäljningen av Data divisionen. Ingenjörerna var fortfarande av den åsikten att en bra produkt säljer sig själv! Behövs inga säljare. Vi hade nu vissa lokala bolag som hade byggt upp sälj kompetens baserat på hur deras marknads situation såg ut dvs kunder inom lokala Televerken (PTT), kunder inom andra icke statliga operatörer, kunder inom stat och kommun, kunder inom företagsvärlden och slutligen konsumenter. Service på våra produkter (förutom Mobil telefoner) var fortfarande ett mycket fult ord då man ansåg att Ericssons produkter behöver ingen service! Det var inte helt lätt att slåss mot dessa drakar inom koncernen!

 

 

 

 

 

 

 

Under förra vintern hade vår äldsta dotter Kicki blivit så bra på att åka skidor utför att hon nu hade börjat tävla. Kul att gå och titta på tyckte vi alla. Kicki ville nu att vi åkte till Sälen som alla andra under vintersportslovet vilket vi gick med på men då jag inte kunde åka skidor skulle jag först utbilda mig. Fick slalom grejor i julklapp så pressen var hög. Jag köpte ett par stabila slalom skidor för 100:- på rea och ett par kängor för 700:- och sen bar det iväg till lokala backen i Tyresö som hade en höjd på 60-70 meter och 250 meter lång. Efter fem försök i tallriks liften kom jag äntligen upp till toppen av backen, tittade ner och tänkte hur skall detta gå till! Jag trillade givetvis i ett, mest beroende på att jag gjorde som experterna sade och åkte som ett V med skidorna. Efter några försök där jag bara trillade hela tiden så bestämde jag mig för att prova rakt ner och det gick ju bra med full fart jag trillade inte med hamnade 3-400 meter ut på isen. Inte bra förstod jag, man måste kunna bromsa så nästa gång försökte jag bromsa och då kom jag bara halvvägs ut på isen. Tränade i flera helger på detta och till slut kunde jag åka ner och stoppa där man skulle stoppa. Nu var jag redo för Sälen och var aldrig orolig jag kunde ju stoppa när jag ville vilket var varje gång farten blev för hög eller vid liftkön. Jag blev känd som han som bromsar sig ner för backen men kul hade vi.

Även om jag aldrig blev bra på att åka utför så var det ingen backe jag inte körde i oavsett färg, jag kunde ju bromsa. Med på första resan var familjen Åman här med alla barnen och min fru. Det skulle bli många fler resor till Sälen och senare också till Alperna.

Affärerna gick så där, det fanns många potentiella affärer men inte många kom till avslut inom ett år. Vi hade några större projekt i Europa och i Norra Afrika men Mellan Östern var trögt. Ericssons totala årsresultat var bra men vårt var på samma nivå som året tidigare. Kommentarerna om oss var att vi arbetade i en tuff marknad vad nu det skulle betyda. Vi hade också öppnat nya marknader som Turkiet, Thailand och Malaysia där vi gjorde många nät projekt. Det positiva som hänt hela Ericsson var att Amerikanska marknaden blivit fri (av monopoliserad) så alla kunde nu göra affärer i USA inom telekommunikation. Kommer ihåg att AT&T den som tidigare haft monopol i USA anmälde oss för att ha för låga priser och det skadade dem! Helt otroligt att detta kunde hända i USA.

Annars var det mycket cash management igen som gällde och att ha en bra ROCE. En annan positiv sak som skulle ske under året var att vi skulle koordinera våra olika Ericsson verksamheter över hela världen ett bolag per land. Det var på tiden och hade kostat oss mycket affärer i många länder. Vi kunde ha 3-4 olika kontor med helt olika mål i ett land och ibland visste dem inte ens om varandra. Detta hände också i Sverige! Antalet mobila användare i världen ökade till 1,3 millioner och vår marknadsandel sjönk till 42%. Lars Ramqvist som tidigare varit VD i vårt komponent bolag RIFA blev invald i exekutiva ledningen för företaget vilket förvånade många. Vi hade ju Björn Svedberg som VD och han var oerhört populär internt medans dagspressen ständigt gnällde på honom. Kommer ihåg Svenska Dagbladet som hade en jätte första sida där det överst stod ”AVGÅ SVEDBERG”. Vi var inte glada för detta negativa skriveri utan ansåg att åtminstone dags pressen förstod ingenting. Vi var ju i en jättelik satsning på framtidens mobiltelefoni som kostade mycket forsknings pengar men än så länge inte gav mycket i retur

Positivt under året var också att man började tänka på dem anställda som skulle kunna köpa konvertibler mot att företaget betalade ränta vilket innebar att man lånade pengar till Ericsson, ca 33 tSek per person som kunde bytas mot aktier inom 5 år. Ville man inte byta mot aktier så fick man hela summan tillbaka men hela finessen var att aktierna då skulle ha stigit i värde och man gjorde en vinst på att låna pengarna till Ericsson. Det var första gången alla anställda fick en möjlighet att bli aktieägare i sitt företag. Min svärfar Börge som jobbade på EIS ville inte vara med så jag fick jobba hårt på att övertyga honom om detta vilket gjorde att när han gick i pension så hade han ett bra kapital som användes för resor i hela världen. Han tackade många gånger för att jag övertalade honom.

Nu var det sommar och då skulle vi upptäcka Skara Sommarland. Vi hade varit på sommarland i Thailand några år tidigare men nu hade Sverige fått sitt första och vi åkte dit.

Även om det var kul så tyckte våra barn att Thailand var bättre men vi återkom senare och till Skara sommarlands försvar kan man väl säga att det blev bättre och bättre med åren.

Andra sommaraktiviteter med familjen var resa till Norge och hälsa på våra vänner från Abu Dhabi tiden, inte bara i Oslo utan enda ner till Sandefjord, där Aud och Terje bodde och vidare ner på sydkusten. Här är vi på Akers brygga som var det nya innestället i Oslo på sommaren.

På sensommaren åkte jag och Annki på en semester till Jugoslavien som var ett nytt land för oss båda. Vi flög till Podgorica och sen med buss ner till Ulcinj på kusten vid gränsen till Albanien. Detta var stället som alla partihöjdare i Sovjet åkte på sommarsemester och det var fortfarande organiserat enligt kommunistmodellen så inte mycket fungerade, rummen var skit, maten var dålig men stranden och vattnet var kanon. Vi hade blivit bortskämda på tidigare lyxresor! Många båtutflykter med snorkling gjorde vi i vikar längs med kusten.

Vi hyrde också en bil, körde hela kuststräckan upp förbi Dubrovnik och blev fascinerade av landskapet, kusten, byarna och maten. Det kommunistiska syntes inte mycket här utan allt var tillgängligt och människorna glada att se turister.

Väl tillbaka på jobbet hade jag bestämt mig för att lämna ENS oavsett var jag hamnade. Nytt jobb har aldrig oroat mig det fanns alltid om man bara ville. Jag gjorde som man brukar, släppte ut nyheten till mina känningar i koncernen och meddela att jag var tillgänglig för nya uppdrag i Sverige. Utomlands igen var inte aktuellt, min fru hade utbildats sig och fått ett bra jobb som försäkrings mäklare på ett nystartat försäkringsbolag och mina barn trivdes i svenska skolan. Förutom detta bodde vi i ett hus vi gillade med trevliga grannar och som börjat bli våra vänner. Jag hade inga problem att börja med något annat så jag kontaktade också andra företag och på Televerket (Telia) blev man intresserade.

Jag blev uppkallad till Televerket för en muntlig intervju och träffade många av dess chefer där vi diskuterade var jag bäst kunde göra nytta. Televerket på den tiden var nog fortfarande ett statligt verk i sitt sätt att jobba men man hade många planer på att bli mer företagsvänliga en kund grupp som var eftersatt. Det avslöjades också från deras sida att man jobbade redan på att avstatliga sin verksamhet så långt det var möjligt och en massa nya jobb skulle skapas. Jag fick erbjudandet att bli marknadschef för region Stockholm vilket var en ny tjänst under divisionschefen. Jag bad om en veckas betänketid innan jag accepterade men det lät intressant.

Det var dags att diskutera med familjen som alltid fick vara med på viktiga beslut i min karriär då det i slutändan påverkar dem också. En viktig aspekt att tänka på att om jag tog jobbet så skulle det inte bli mer utlandsarbete utan bara jobb i Sverige. Resandet skulle också avta om inte helt försvinna och jag skulle vara hemma mer. Alla köpte in på detta och jag fick klartecken. Jag ringde deras rekryterare och sa ja till jobbet en Fredag eftermiddag. Helgen var lugn även om jag funderade på att jag nu lämnar Ericsson efter nästan 20 år!

På Måndagen tänkte jag inte så mycket på nya jobbet det var ju någon månads uppsägning på den tiden men vid 10 tiden fick jag ett samtal från EIS företagskommunikations avdelning i Bollmora. Givetvis kände jag många där hade ju jobbat för dem i Irak bl.a. och den som ringde var en gammal bekant. Efter lite skitsnack så sa han att jag hörde du vill flytta på dig och vi har jobbet för dig. Tyvärr sa jag har tänkt att sluta på Ericsson och gå till Televerkets nya organisation. Ja det var tråkigt att höra sa han vi tänkte erbjuda Regionchefs jobbet för Australien och Nya Zealand! Fan sa jag, kunde ni inte ringa i Fredags om detta, nu har jag tackat ja till ett jobb på Televerket som Marknadschef i Stockholms regionen. Klart detta är intressant och jag hade tagit det direkt om du ringt förra veckan.  Han tyckte då att om jag tackat ja på Fredagen så kunde jag ringa dem och tacka nej idag inte mycket har ju börjat hända med jobbet. Så gör man inte sa jag men han lyckades övertala mig med ord som ”Stockholm är ju fint men du som jobbat i hela världen kommer nog tycka det är litet”. Klart man vägde in detta och annat så jag ringde till rekryteraren och sa att jag gjorde ett misstag och inte vill ha jobbet. Det blev helt tyst sen började kan skälla på mig. Jag avslutade snabbt samtalet och åkte till Bollmora istället.

Efter diverse diskussioner bestämdes det att jag skulle börja som ansvarig för Australien och Nya Zealand så snart det var möjligt. Under tiden vi satt och pratade ringde Televerkets divisions chef och skällde ut både mig och den person som gav mig ett annat jobb på Ericsson. Jobbet innebar ansvar för hela deras produktsortiment som såldes via Ericssons bolag i dessa länder. I Australien var Ericsson mycket starkt med tusentals anställda men på Nya Zealand var vi ganska små.

På Tisdags morgonen berättade jag först för Erik att nu är det dags att byta till något bättre sen gick jag in till Chefen Ola som hade kallat till planerings/budget möte och sa till honom att jag slutar och det är på grund av att du är den sämsta chef jag någonsin haft.  Detta gjorde att jag kunde sluta redan två veckor senare och istället börja på EIS. Chefen Ola fick inte vara kvar mycket längre efter att Christer bolagschefen och han som anställde mig frågade varför jag slutade. Det tog bara en månad sen slutade min vän och arbetskamrat Erik också men han slutade på Ericsson.