Innan vi åkte på semester så hade vi passat vildhunden Frida som bosatte sig i vår trädgård under 1981 och nu när vi kom tillbaka efter semestern och igen skulle passa Frida så visade det sig att hon var dräktig. Vi hade ingen hund så vår kompetens inom området var låg men nu måste vi börja förbereda födsel av ett antal valpar. Tommy och Liz som hade haft Frida ett år hade nu rest på semester och vi skulle passa den en månad till. Vi hittade en kartong som vi gjorde om till hund bo och fyllde den med filtar som Frida snabbt gillade. Hon låg där den sista tiden permanent och en dag fick min fru Annki agera barnmorska.
Frida födde 6 valpar men den sista var dödfödd och vi begravde den i trädgården. Frida fick snabbt problem med sin mjölk så alla valparna fick matas för hand, inte helt lätt. Barnen tyckte dock det var roligt och valparna fick bo i hallen som sällan användes. Tommy och Liz var inte glada när dom kom tillbaka 5 valpar som skulle tas hand om! Vi hjälpte genom att behålla den valp som barnen gillade bäst en grå vit som fick heta Ritzi.
Här badas Ritzi i trädgården några månader senare. Givetvis blev Ritzi en familjehund som stannade med oss tills vi lämnade Bagdad då en djuruppfödare tog hand om henne för avel.
På kontoret började vi få problem då vår chef som kom från Saudi Arabien inte var speciellt populär varken på kontoret eller hos kunderna. Vi diskuterade saken intent på säljavdelningen och bestämde att vi skulle försöka att hålla honom borta från kunderna. Givetvis tog vi en diskussion med chefen Anders men han ville knappast lyssna på oss.
Vi skulle ha en lunch för vår största kund PTT (lokala televerket) och vi kände att vi måste bjuda in Anders också men det blev inte populärt hos PTT cheferna och vissa gick när dom såg honom. Detta blev ett så stort problem att Stockholm fick kopplas in men vad som orsakade det fick vi aldrig reda på. Anders kom in på mitt rum och berättade att han hade ingen aning vad problemet var utan skyllde på oss inom säljavdelningen? HQ i Stockholm beslöt att skicka ner två personer som skulle försöka reda ut det. Vi avvaktade med spänning men fortsatte givetvis vårt jobb.
Ett företag nere i Basra, södra Irak ville göra affärer med oss och jag som hade kört vägen tidigare åtog mig uppdraget att köra dit. Dock ville jag ha med någon då det kändes tryggare att vara två. Jag och Göran vår logistik chef körde ner, tog in på hotell Sheraton som konstigt nog var intakt trots det var bara knappt 5 mil till gränsen och kriget pågick för fullt.
Känns lite makabert idag men på kvällen satt vi och drack en whisky, lyssnade på kanonmullret och såg explosionerna i fjärran. Dagen efter träffade vi kunden och avslutade affären. Den var inte stor ”bara” några miljoner men det var trevligt med en utflykt till Basra.
I Bagdad hade Saddam Hussein en ridklubb även om han enligt ridklubben aldrig var där. Förmodligen var han rädd för attentat som ständigt var ett problem för honom. Även om han hade varit mycket populär och fortfarande var så började folk tröttna på hans krig med Iran. Ridklubben var ett ställe som fruar och barn besökte och min frun var inget undantag. Här tillsammans med dottern Kicki på rid utbildning och med Ericsson mössan istället för hjälm! Rida var inget för Kicki men min fru fortsatte ett tag till.
På kontoret hade två medlare kommit från HQ och vi diskuterade vad problemet var från vår sida med PTT och deras ovilja att träffa vår landschef Anders. Givetvis pratade dem med Anders också samt besökte kunden. Det blev som alltid antiklimax och deras slutkommentar var att vi måste försöka att komma överens. Det hade varit enklast att byta ut Anders men slutkontentan blev att vår Account manager för PTT Nadim sade upp sig istället. Han lämnade vid jultid och efter det fick vi mindre affärer med PTT. Typiskt Ericsson på den tiden man ville inte erkänna sitt misstag att placera honom i Irak som inte var rätt ställe för denne nybörjare chef!
Kriget gick också in i en ny fas då både Irak och Iran hade köpt nya flygplan från Frankrike respektive Ryssland. Detta innebar att man var orolig att det skulle börja bombningar igen från luften och en massa luftvärns kanoner införskaffades och placerades ut på alla strategiska platser framförallt på Bagdads broar. Under dygnets mörka timmar kunde dessa luftvärn plötsligt börja avlossa salvor av spårljus ammunition som lyste upp hela Bagdad. Aldrig hörde vi att det varit på allvar utan endast nervösa avtryckare som trodde dom hörde något i luften. Gick man upp på taket till sitt hus kunde det se ut som nyårsafton! Dock, som tidigare nämnts allt som skjuts upp kommer ner någonstans så ganska snabbt förstod alla att det var säkrare att ta skydd. Den Finländske ambassadören blev medveten om detta då när han kom in igen i sitt hus, i sovrummet var där ett hål i taket och i hans säng låg resterna av projektilen. Han blev mycket chockad!
Trots kriget kom en Farbror till min fru på besök. Han tyckte att kunde vi vara där så var det nog inte farligt! Bernt jobbade på SAS/linjeflyg så han reste gratis och tyckte det skulle vara spännande att se Irak. Vi reste runt både i Södra Irak (Babylons trädgårdar) och i Norra Irak som här på bilden i staden Samara. Samara hade världens högsta minaret och längst där uppe stod Imamen och ropade ut sina budskap till de troende under honom. Vi provade och det gick faktiskt att skrika högt nog men hans tonsiller blev nog förstörda med tiden. Idag sköter elektroniken detta.
Nu var det höst och våra ungkarlar hade fött upp ett par kalkoner på sitt tak och det närmade sig Mårten Gås. Vi blev inbjudna på en riktig Skånsk Kalkon Middag och min fru Annki hade bakat en äpplepaj som hör till traditionen. Någon Svartsoppa blev det dock inte! På bilden syns bl.a. Tobbe, Annki, Kjell, Gert och inte minst Sven som var den som anställde mig på Ericsson i Malmö 1968! Sven var på besök och kollade att hans pojkar uppförde sig.
Kjell och Tobbe hade tidigare jobbat i Vietnam och Thailand och övertygade nu oss att ta en Jul-Nyårs resa till Thailand som började bli ett turistland. Samtidigt hade Thai Airways börjat flyga till Bagdad. Jag hade varit där redan 1979 och gillade Bangkok så vi köpte förslaget. Vi bad någon av dem att följa med och vara guide vilket Kjell lovade att vara. När vi diskuterade resan i kompis gänget så bestämdes att vi skulle vara där i tre veckor över Jul o Nyår. Många ville följa med och jag tror vi var ett 20 tal personer som åkte, både familjer och ungkarlar.
Nu var det också dags igen för den årliga utställningen i Bagdad och detta året hade vi full besättning på plats och visade mycket av våra produkter. Dock blev det inte samma succé som det var första året när jag var ensam. På bilden syns Arne från företags telefon organisationen på HQ och som var en trogen Irak vän.
Bertil vår gode vän fyllde 40 år dagarna innan avresa till Thailand och det måste vi ju fira. När man bor i utlandet så firar man allt man kan från födelsedagar till helger det var väl ett sätt att hålla igång Svenska traditioner men skapade också gemensamhet som var viktigt. Här går vi upp tidigt och väcker Bertil med ett glas skumpa!
Innan det var dags för semester var det julavslutning i skolan och så fick vi fira julafton någon dag i förtid. Vi ville inte släpa med oss julklapparna från Mor och Far föräldrar till Thailand. Här med familjen Erhardt.
Dagen före julafton var det dags att åka till Thailand och vi åkte alla 20 personer till flygplatsen för att starta klockan 01.00 men efter några timmar så bestämda man att avbryta då någon hade sett Iranskt flyg! Tror inte det men vi fick åka hem i alla fall och komma tillbaka dagen efter samma tid. Lite frustrerande när man är klar för avfärd och har slängt all sin mat hemma! Vi kom i varje fall iväg och efter en otrolig flygning med mycket festande kom vi till Bangkok på julafton. In i en buss för snabb transport till Pattaya vi ville ju inte missa julmiddagen.
Här ses bl.a. Annki och Anders med frun Lena. Vi hade bokat Wongse Amatta som låg utanför Pattaya och var ett stort hotell område med all inklusive. Inne på området fanns allt man behövde för en avslappnande semester. Dock hade vi bara bokat 10 dagar på hotellet sen skulle alla skingras och åka till andra ställen i Thailand. Annkis lillebror Ronny var på backpacking i Asien så hon hade lyckats få fram ett meddelande till honom att vi var på detta hotell över jul och nyår och om han var intresserad kunde han komma och bo samt fira helgerna med oss. När vi checkade in så var det en person i lobbyn som sa ”hej Annki” men hon reagerade inte! Ronny hade varit borta i flera månader och hade långt hår och långt skägg så hon kände inte igen honom. Hennes första kommentar var ”ska du fira jul och nyår med oss får vi först klippa och raka dig”. Ronny fick nog en skön avkoppling från den traditionella backpackares miljön men också en besvärlig storasyster som ville ändra på honom! Här ses han efter klippning och ansning av skägg, han ville inte helt förstöra sin image. Några nya kläder blev det nog inte han hade inte plats för dom!
Efter incheckning var det dags att kolla området innan middag. Här är Bengt-Åke och Ulla på promenad.
Sen var det dags för jul middag men någon sill fanns det inte vi fick nöja oss med Räkor och all annan god thai mat.
Julafton var det enda som firades sen var det full rulle på alla aktiviteter hotellet hade att erbjuda. Det badades, snorklades, spela tennis, rida elefant, åka fallskärm efter båt, rida på häst, klippa sig och fixa naglar, massage och mycket annat. Viktigt var också att beställa nya kläder hos skräddaren inför nyårsfesten. Bland det första Kjell fixade var en båt vi kunde åka ut med och snorkla vilket var ett nytt äventyr för oss alla.
Rida tyckte Eva var kul och Bertil betalar.
Själv provade jag fallskärmsflygning!
Denna veckan var välbehövlig för oss alla då vi fick bort all stress från Irak och tänka på annat. Nu närma det sig Nytt år!