USA inte helt fel land att befinna sig!

Året 1994 började också med att Ericsson släppte inte bara en ny basstation RBS2000 men också den minsta mobil telefonen världen hade sett för GSM standarden en GH337! Givetvis blev det en succé och Ericsson i Lund hade gjort det igen. Vi var marknadsledare inte bara på systemen men också på mobiltelefoner.

Efter vi hade hämtat dottern Linda på flygplatsen blev det lite vila men ganska snart var det dags att börja med viktiga saker som att ta körkort. Linda hade innan och under jul övningskört med mig i Sverige och var ganska bra på att köra men hade inte tagit teorilektioner. Nu för att överleva i USA måste hon ta körkort lokalt och det var lite nervöst men vi peppade henne och drog iväg till körkortsmyndigheten. Teorin var 90 frågor som skulle besvaras och man var tvungen att ha minst 75 rätt för att få lov att köra upp. Dock var det lätt eftersom man fick alla frågorna att studera i förväg! Innan uppkörning så var det dags att fira hennes 18 års dag med pompa och ståt!

Annki och jag behövde också ta teori prov till körkortet men slapp uppkörning eftersom vi hade Svenskt körkort så vi studerade frågorna allihop. På den stora dagen åkte vi till myndigheten och skrev provet. Alla klara det galant och sen var det Lindas tur att köra upp. När vi skrev provet så kom en inspektör gående från gatan med en gammal dam efter sig som hade käpp och hade svårt att gå. Hon pratade konstant med inspektören och bad om ursäkt att hon körde så dåligt men sade samtidigt att hon skulle inte överleva utan körkort. Inspektören sa slutligen, klart du ska behålla körkortet frun det är inga problem! Då sade jag till Linda, inget att oroa sig för kan hon få körkort kan du. Linda fick köra några 100 meter runt byggnaden och kom tillbaka  med beskedet att hon var jätteduktig och skulle få sitt körkort.

Nu var det dags att hitta en bil och eftersom jag alltid hade velat ha en Ford Mustang så åkte vi och hälsade på Ford återförsäljaren. Linda skulle då få använda den till skolan medan jag hade min företags bil.

Allt gick bra men när jag bad försäljaren att ta ner taket så gick allt åt skogen. Mitt huvud var i vägen! Jag var helt enkelt för lång (som vanligt) så det blev ingen Mustang, mina drömmars bil. Vi fick fortsätta att leta sport bil hos andra tillverkare.

Ericssons resultat för året 1993 var otroligt bra och framför allt hade GSM tagit riktigt fart. Försäljningen var upp 34 % till 63 miljarder SEK och vinsten upp 150 % till 3,1 miljarder SEK. Många nya marknader i världen hade valt GSM som nu tagit fart och i Europa hade alla länder utom Belgien bestämt sig att GSM var framtiden. Intressant var också vårt konvertibel lån från 1987 kunde 1993 växlas in eller bytas till aktier. Totalt hade det ökat 4,5 gånger ursprungsvärdet. Jag fortsatta att satsa på Ericsson genom att konvertera till aktier!

Inom mitt affärsområde Business Network blev vår VD Lars Berg ny chef för Telia efter Tony Hagström som efter 17 år som chef för Televerket och Telia går i pension. Ragnar Bäck som är chef för Ericsson i Holland tar över som chef för EBC, dvs min nya chef. Intressant är också att under 1994 så startade Ericsson en egen IT organisation inom staben. En av de första projekten dom startade var möjligheten att ha Video konferens från sin PC.

Innan vi flyttade in i nya huset fick jag åka på en säljkonferens i Arles i södra Frankrike. Arles var en stad som ursprungligen hade varit en av Romarnas fästen innan Kristus födelse. Hela staden var ett mini Rom. Det blev mycket firande av Lars Berg som skulle lämna men närvarande var också Ragnar Bäck som skulle tillträda. Mellan alla aktiviteter som häst ridning på stäppen, tjurfäktning med ungtjurar, uppträdande på amfibie teatern och all god mat som serverades så hade jag möte med båda för att diskutera USA. Vår strategi blev förankrad och jag kunde fortsätta.


Tillbaka i RTP igen så hade jag satt upp ett möte med en annan stor distributör i Twin City, Minnesota så jag for iväg igen. Denna distributör var mycket traditionsbunden så det kändes som att komma till mycket historia. Ägaren ville dock att vi spelade en runda Golf först på en privat Golfbana som även här andades historia, det var en av dom första Golfbanorna i USA, Lafayette  Golf klubb utanför St Paul. Vi fortsatta att ha kontakt och sedermera blev han återförsäljare för vår Businessphone.

Nu började det närma sig inflyttning i vårt hus så varje dag körde vi förbi och kollade. Det var väl mer eller mindre färdigt så vi ringde efter vår container med möbler och beställde inflyttning. Innan dess måste vi dock skaffa en sportbil och den som passade min storlek var en Chrysler  LeBaron. Nu kunde Linda och Annki köra så mycket dom ville medan jag arbetade!

Nu var huset klart och det var dags att flytta in.

Huset var ett typiskt för North Carolina, enkla väggar allt i trä och i två plan med terass på baksida. Jättestort master sovrum med eget badrum och jacuzzi. Linda fick det stora rummet ovanför garaget och sen fanns tack och lov ett par gästrum. Vi förväntade mycket besök från Sverige då alla mer eller mindre sagt att ”vi kommer”!

Vi hade stor tomt så mycket trädgårdsarbete såg jag framför mig! Hela gräsytan var täckt med halm som man gjorde för att skydda gräset innan det började växa. Det var mitt jobb att ta bort! Fick också plantera lite blommor här och var, ingen skillnad mot Sverige där man gör det samma.

Innan inflyttning blev det ett besök på mitt gamla kontor utanför Los Angeles i Cypress, Orange County och diskussioner med inte bara säljarna som fortfarande var negativa utan också potentiella återförsäljare. Det fanns många som var intresserade och vissa blev godkända direkt och kunde börja förhandla avtal med vår advokat. Åkte tillbaka via Phoenix, Arizona och köpte nya Ping Golfklubbor på Karsten fabriken. Mina gamla Ping klubbor, som jag tyvärr inte hade med mig var från -70 talet och vissa återförsäljare av Ping klubbor betalade 100 $ per klubba! Dom nya kostade mindre! Orsaken var att i Phoenix spelade alla med Ping och gick en klubba sönder så betalade man vad som helst för att köpa en ersättare.

Nu fick vi skaffa bil till Annki också, hon hade börjat med sina aktiviteter på klubben förutom det dagliga körandes till shoppingcenter och Mall. Ta buss var inte att tänka på i USA det är väl endast vissa storstäder som hade ett fungerande kollektiv system och North Carolina var inte en av dessa. Bl.a. spelade hon tennis på klubben vilket även Linda och jag testade.

Nu var vi mer eller mindre inflyttade i huset och terassen var redan en favorit i det konstant underbara vädret och med den nya grillen som blev mycket utnyttjad.

I Stockholm var det dags för stort möte om allt från budget till marknadskoncept då vi hade släppt en reklamkampanj, kanske den första någonsin på Ericsson med budskapet ”It’s all about Communication, the rest is Technology”. Bra slogan men det som vi tyckte var konstigt var att Lars Ramqvist figurerade på många av dessa tidnings och magasin reklambilder. Varför han, vad var budskapet med en VD på reklambilderna?   Samtidigt annonserades sju nya stabsfunktioner som vi inte heller såg någon fördel med och diskussionerna gick höga. Försäljningen gick dock strålande och vi förväntade oss ett nytt rekord på halvåret. Jag passade på att starta försäljningen av vårt hus i Vendelsö som vi inte förväntade att komma hem till igen. Det var kanske fel tid för marknaden hade gått ner kraftigt efter vår finansiella kris i Sverige. Tröstade mig med att huset köptes också i en lågkonjuktur så ingen anledning att klaga.

Tillbaka i RTP North Carolina var det dags för Midsommar och då ska man ha fest oavsett var man bor i välden. I Irak och Abu Dhabi var där gott om Svenskar men här var vi mer eller mindre ensamma så vi fick bjuda in Amerikanska vänner och lära dom något nytt.

Annki och Lindas kompis Meredith började bygga en midsommarstång med det som fanns tillgängligt i trädgården och runt omkring.

En av problemen vi hade var att festen måste ske på kvällen, då det var mörkt för alla jobbade som vanligt på dagen. På festen var också Hans och hans fru Maud samt deras barn från Norge.

Sillen hade jag tagit med mig när jag reste tillbaka från Sverige och Hans tog med sig Norsk snaps så vi klarade det viktigaste. Resten fick vara USA mat och dryck.

Vi hade mycket roligt och Lindas kompisar ställde upp på det mesta. Sill var förvånansvärt populärt och snaps sångerna, som delvis var översatta till Engelska var kanske för många för nykterheten var inte hög bland studenterna.

På kontoret hade jag fått en egen sekreterare Cindy som var väldigt bra men också kraftig och klagade alltid på detta. Bantningskurerna var många och ofta. På dagen åt hon endast chips som fanns gratis i kafferummet, inget ovanligt i USA på den tiden och dryck var Mountain Dew en typ av sockerdricka. Jag förklarade då att orsaken till hennes vikt problem kanske fanns i antalet chipspåsar hon åt per dag och läsk hon drack. Hon blev nästan arg och sa, titta här och visade mig chips paketet, det är endast 8% fett! Jag läste och förklarade för henne att det betydde 8% av det dagliga behovet att fett! Myndigheterna i USA är lätta att lobba för och dom godkänner det mesta så man lurade hela befolkningen och resultatet vet vi. Min sekreterare trodde eller förstod det aldrig och fortsatte med sina chips och dryck.

Nu var det dags för lång helg då det var Amerikanska bank holiday så vi beslutade oss för en turist resa till Niagara Falls det stora imponerande vatten fallet på gränsen till Kanada. Då kunde vi på vägen hem stanna till i Detroit och titta på VM fotbolls matchen mellan Sverige och Brasilien i den enorma arenan Silverdome . Vi tog min företagsbil och körde ca 110 mil via Philadelphia och Buffalo över bron som är gräns mellan USA och Kanada. Gränspolis fanns vid bron som kollade att man hade körkort med sig. Sen checkade vi in på ett hotell och gick till det stora fallet. Imponerande på grund av sin storlek men inte speciellt högt. Vi åkte en båt som tog oss så nära det var möjligt. Blött var det…

 

Det fanns även andra aktiviteter runt fallet och bl.a. tittade vi på en späckhuggare show. Morgonen efter åkte vi via Lake Erie ner mot Detroit men då skulle vi över gränsen igen till USA. Gränspolisen tittade på mitt Amerikanska körkort och så fråga han om jag var bosatt i USA vilket jag var men då han frågade om jag var Amerikansk medborgare så sa jag nej. Då ville han se passet vilket ingen av oss hade med! Då tillkallade han en annan polis som kom och ställde sig bredbent framför bilen med en revolver hängande lågt i hölster och skrek, ”get out of the car now”. Medans hon fingrade på revolvern gick vi sakta ut ur bilen. Hon motade oss mot gränskontroll huset och sa till oss att sitta ner. På frågan om bilen sa hon den tar vi hand om. Efter en timme eller mer så kom chefen och vi förklarade att vi hade ingen aning att man måste ha pass och ingen sa något när vi lämna USA eller kom in i Kanada. Han förstod oss men förklarade att den kvinnliga Polisen var en paragrafryttare  som följde lagen lite väl långt men hon skulle snart gå på lunch och då kunde vi smyga ut och köra vidare.

Till slut kom vi till Detroit och körde direkt till Silverdome arena och köpte biljetter till matchen. Sen tog vi in på ett hotell och såg lite av en sliten stad som inte hade mycket sevärdheter. Matchen skulle börja så tillbaka till arenan och intog våra platser. 

Arenan var enorm och tog 80 tusen åskådare vid en fotbollsmatch. Nu var det VM i USA och Sverige möte Brasilien i gruppspelet som gick på denna arena. Matchen slutade 1-1 efter mål av Kenneth Andersson och Sverige gick vidare i turnering och tog till sist en bronsmedalj, det bästa resultat Sverige haft i modern tid. Roligt var också att när vi i paus gick ut för att köpa en korv så möte vi min kusin Inger med man Anders och barn. Dom var på besök i USA för att bl.a. se denna match. Hur stor är sannolikheten bland 80 tusen åskådare? Helt otroligt. Fotnot; Silverdome arena jämnades med marken förra veckan!

Nu var det dags att åka hem igen till Cary för snart var det semester och då kom Kicki och Johan på besök.

 

Mycket att göra i USA mindre i Sydamerika.

Under hösten 1993 lanserades en ny tjänst i våra mobiler utvecklad av våra och Nokias tekniker men som ingen riktigt trodde skulle bli en succé och som hette SMS! Jag var också tveksam men såg att i USA blev det väldigt populärt medan Europa var det tal som gällde. USA var och är annorlunda då man ofta ringde upp någon som inte svarade (ville inte svara) och istället talade man in ett meddelande som var specifikt dvs man sa klart och tydligt vad man ville ha svar på. Personen i fråga ringde då tillbaka och lämnade svaret som ett meddelande, kallades ’telephone tagging’! Kanske det var deras ovilja att prata och vara sociala som gjorde att SMS blev så populärt. En av många reflektioner på hur olika USA och Europa var.

Jag spenderade mycket tid under hösten i USA men hade inte skrivet något kontrakt då min familje situation gjorde att vi inte ville eller kunde flytta. Det fick bli mycket resande istället. Jag besökte nu ett antal företag som arbetade med återförsäljare och det första var Cisco ett IT företag som bildades redan 1984 och redan från starten arbetade med partners. Något år tidigare hade en projekt grupp inom Ericsson fått i uppdrag att titta på Cisco mer i detalj för ett eventuellt samarbete men deras rekommendation var att vi skulle köpa bolaget! Jag lärde mig mycket om USA marknaden genom dessa besök och det intressanta var att dom var helt öppna i sin kommunikation om allt från tillverkning till försäljning och service.

Hem till Sverige och familjen nästan samtidigt som våra Ericsson anställda som suttit som fångar i Abu Ghraib fängelset i Irak under mer än ett år, har blivit fria. Dom tre blev fängslade när dom arbetade i Kuwait och kom över gränsen till Irak av misstag då gränsen inte var markerad. Nu hade dom suttit i det berömda Al-Ghraib fängelset i över ett år (blev dömda till 7 år) och efter enorma insatser av Carl Bildt vår statsminister vid denna tid och många andra så har man nu lyckats får dom fria. Stort jubel på kontoren över hela Ericsson världen.

I Sverige var det stort intresse för Ericsson då kvartalsrapporten för 9 månader orders var 30% upp, faktureringen upp 41% mot föregående år och alla rusade för att köpa aktier! Det var generationsskifte i mobil system och GSM började bli världsstandard förutom i USA som skulle gå en egen teknik väg med D-AMPS. Radio och mobilitet var på allas läppar och vår Business Unit Ericsson Radiosystem gjorde ett rekordresultat. Vi på Ericsson Företagskommunikation hade en kraftig ökning i resultatet främst beroende på att min gamla baby bolaget Schrack i Österrike nu blivit Ericsson Österrike. Marknader som växte mest var Kina, Australien, USA och Tyskland. Nygammal marknad var Ryssland som vi var stora på redan 1897 men under kommunisttiden inte sålt något förutom uppgradering när det var möjligt!

Många produkt och sälj organisationer såg en stor framtid och bl.a. Personsökarsystemet Minicall räknade med att bli årets julklapp! (Det blev den givetvis inte men kul att tänka så positivt)

Nya Rön; Framtiden inom mobil telefoni skulle ske via satelliter som år 2000 täcker hela jorden och man skulle kunna ansluta 10 miljoner användare! Nu vet vi alla att så blev det inte men orsaken var nog bl.a. att vid den tidpunkten år 2000 fanns mycket mer än 10 miljoner användare.

Vi på Företagssystem öppnar en ny fabrik på Verkö utanför Karlskrona då den existerande fabriken i Vedeby inte räcker till samt blivit gammal och omodern. Samtidigt hade vårt behov av mer kapacitet ökat både för telefonväxlar och trådlösa telefoner. Fabriken öppnade med pompa och ståt av Lars Ramqvist vår Koncern chef. Samtidigt blev vår Freeset som tillverkades i fabriken vald till ”Product of the year” i Sverige. Trådlöst telefoni började bli populärt också på kontoret och andra ställen där många anställda var rörliga. Användning av ”vanlig GSM mobiltelefon” var för dyrt inom företaget men detta var ett fullgott alternativ.

Den trådlösa telefonen för företag skilde sig inte mycket från den vanliga mobil telefonen möjligtvis lite mindre och sedermera blev den del av DECT standard och teknologin.

Tillbaka till USA och Dallas där vårt huvudkontor fanns och möte med USA ledningen inklusive den nya chefen Bo Hedfors. Vi skulle nu samla alla operativa enheter i ett nytt Ericsson center i Research Triangle Park, utanför Raleigh i North Carolina. I RTP som det kallades var många stora Telekom och IT företag samlade bl.a. Northern Telecom och IBM. Kvar i Dallas blev ledningen för USA samt produkt och utvecklings organisationerna. Detta hade stor betydelse för mig då jag plötsligt inte skulle ta familjen till Kalifornien utan till North Carolina som jag aldrig tidigare varit i. Redan i januari skulle jag vara där och familjen skulle komma efter så snart jag hittat bostad.

North Carolina, är en delstat i sydöstra USA med huvudstaden Raleigh ca 4 timmar söder om Washington. Raleigh var inte stort endast 200-250 000 invånare men staden låg mitt i North Carolina. Delstaten hade mycket historia då det var en av de första där Engelsmännen etablerade ett flertal kolonier på 1600 talet.

Nord Carolina var en typisk sydstat med mycket annorlunda kultur än Kalifornien så nu skulle vi lära oss sydstatsmentalitet. Nu var vi snart i december så jag åkte dit direkt för att kolla kontor och bostad. RTP var fruktansvärt expansivt så det skulle inte bli lätt att hitta en bostad. Kontoret med 100 tals anställda fanns redan även om det var lite provisoriskt tills Ericssons nya kontor var färdigt. Vi förväntade upp till 3-4 000 anställda så småningom.

Någon bostad hittade jag inte men ett rum på kontoret var lätt att finna och jag bokade in mig på en av de lokala hotellen. Kontoret var ändå provisoriskt då vi skulle flytta redan i början på nästa år. Jag installera mig och pratade med plats chefen som också var chef för den enhet jag skulle jobba med. Det var en Norrman som hette Hans vars enda utlandskompetens var Iran annars hade han jobbat i Oslo på Ericsson. Han berättade att alla hade svårt att hitta bostad då det var så fruktansvärt expansivt hela området. Dock fanns en Amerikan som var advokat på vår fabrik i Lynchburg, Virginia och han köpte mark och byggde hus som han sen hyrde ut! Efter ett snabbt möte med honom där jag kunde påverka husets ritning var vi överens. Han hade tomt och skulle bygga ett hus i Cary en förort till Raleigh som var ett populärt område och framförallt fanns tomten på en golfbana. Cary hade också en bra High School för vår dotter Linda. Huset skulle dock inte vara klart förrän våren efter dvs 1994.

Nu kunde jag åka hem och fira jul med familjen samt berätta att i början på nästa år åker vi till USA. Bostad fick bli ett lägenhets hotell under våren tills vårt hus blev klart. Jul firades med barnen och Annkis föräldrar men det blev snabbt avklarat då vi skulle packa för USA. I alla länder vi varit hade man skaffat lokala möbler eller skeppat från IKEA som hade ett avtal med Ericsson. Nu skulle vi skeppa över våra egna möbler och allt vi ville ha med oss. Jag visste att vårt nya hus skulle ha en terrass och trädgård så även trädgårdsmöbler skulle med i containern.

Innan jag åkte gick vi igenom uppdraget på EBC ledningsgrupp samt en uppdatering på Ericssons nya organisation som främst handlade om stabsfunktioner som utvidgades med nya förmågor. Jan Stenberg en av dom bästa chefer vi haft lämnade för att bli chef för SAS! Många nya skulle tydligen ersätta honom med den nye organisationen och bl.a. teknisk chef blev nu Anders Igel min gamla ”polare” från Irak. Resultatet för 1993 var preliminärt men vinsten skulle landa på över 3 miljarder kronor.

Nytt jobb nytt visitkort;

Jag åkte över redan i januari och fortsatte mitt jobb att sätta upp ett distributions nätverk över hela USA. Ett företag som jag var mycket nyfiken på var Mitel som kanske var det största (fristående från operatörer) telekom bolag som fanns nästan över hela USA. Mitel bildades redan 1972 i Ottawa, Kanada som ett gräsklippnings bolag av dom två studenterna och polarna Michael och Terry som ville ha sommarjobb. Bolaget namn kom från Mi, Te och L(awnmoving). Dom hade kontor i New York så jag kontaktade dem och reste dit.

Träffade Terry Matthews som var en mycket sympatisk affärsman och vi diskuterade vad vi kunde göra för varandra. Vi var inte mycket till konkurrenter eftersom våra produkter komplettera varandra så diskussionerna fortsatte i flera månader. Även om vi gillade varandra så blev det aldrig en affär. Fotnot; Det blev det 20 år senare!

Nu var det dags att hämta fru och hjälpa till med sista packningen och sen kom vi iväg. Mycket bagage blev det då vår container med möbler skulle ta 6 veckor att leverera.

Jag hade hyrt en lägenhet på ett Lägenhets hotell där vi skulle bo tills huset var klart och möblerna kom. Linda var inte riktigt klar med skolan så hon skulle komma efter i Mars.

I Februari var vädret nästan som Svensk sommar så det fanns gott om tid för Annki att vila efter packningen av huset i Sverige och resan över. RTP hade nästan alltid fint väder och den enda dåliga tiden var december och januari sen kunde juli eller augusti ha ett par veckor av fuktigt och 35 grader varmt.

Jag hade en företagsbil en Chrysler New Yorker som var alltför stor men vi åkte runt och titta på omgivningarna och givetvis där man byggde vårt hus i Preston nästan på Preston Golf and Country club. Jag gick in till Hans och frågade om jag kunde starta ett företags abonnemang men fick till svar att det hade han redan! Golf spelade han dock inte så jag kunde få det istället! Förstod aldrig varför då dom också hade pooler, tennis, gym, restauranger, etc men det var bara att tacka och ta emot. Vi kom att utnyttja klubben på många sätt och tillbringa mycket tid där då vi båda spela Golf.

Nu var Linda klar med Svenska gymnasiet och ville komma över till Northe Carolina så det var dags att hämta henne på flygplatsen!

Året där allt hände och jag började jobba med USA.

Året börjar med en ny organisation och ny VD, Lars Berg. Själv blir jag erbjuden att bli Regions chef för Amerikas dvs. Kanada, USA och Sydamerika. Jag pratade inte Spanska så det skulle bli tufft men man försäkrade mig att ”alla” på Ericssons bolag pratade Engelska. Detta hade jag inte märkt i Spanien tidigare men mitt förslag att alla skulle gå och lära sig Engelska hade startat, så vem vet. Då var det dags för ett nytt visitkort igen.

Nu var man inte bara Säljchef utan Business chef vilket var något vi kom fram till i organisations projektet. När man besökte lokala bolag fick man ta alla problem och möjligheter som fanns inte bara sälj! Nu skulle man lära sig nya marknader och kunder vilket jag såg fram emot.

Resultatet för koncernen 1992 var bättre än väntat då 4de kvartalet hade varit mycket bra. Faktureringen ökade med 3% till 47 Miljarder och Orderingången med 19% till 54 Miljarder. Fortfarande hade vi stora marknadsandelar på AXE, NMT och MD110. Marknadsandel för nya GSM systemet hade inte börjat mätas men alla var överens om att det var minst 40% där också. Vinsten tappade dock med 19% till 1,3 Miljarder. Vi inom Företags- kommunikation gjorde ett mycket bra år och ökade försäljningen kraftigt inom alla produktområde. Vår MD110 med sin trådlösa telefon hade gjort succé på Olympiaden i Barcelona och alla ville nu ha den lösningen. Nät verksamheten hade också gjort ett bra resultat.

Innan resandet tog fart så skulle vi fira min Pappas 70 års dag. Ner till Malmö och middagen som var enbart med barn och barnbarn samt gick av stapeln på färjan till Köpenhamn. Det var ganska vanligt att man åkte över med båten till Köpenhamn, inte gick i land och sen tillbaka till Malmö igen. Totalt hade man då 3 timmar på sig att äta och dricka.

Sen bar det av till USA och vårt kontor i Orange County, utanför Los Angeles i Kalifornien. Vår chef vid denna tid var Björn Lundgren som tidigare varit min chef i Bollmora och innan dess chef i många länder inklusive Sydamerika. Koncernen hade huvudkontor i Rickardsson utanför Dallas men vi inom Företagskommunikation hade kontor utanför Boston och så detta utanför Los Angeles som var vårt huvudkontor. Bara två kontor i detta enorma land var knappast tillräckligt. Vi hade varit väldigt framgångsrika med vårt slagskepp MD110 på Universiteten i USA men förutom det inte mycket affärer. MD110 var en stor växel som vid denna tid klarade av upp till 50 000 studenter och deras behov av tal och data kommunikation inom en campus. Vår lilla telefon växel Businessphone var för liten för USA marknaden men populär i Sydamerika. Mitt första intryck var att det var många duktiga säljare men alltför få och väldigt lokala i ett stort USA. Vi hade också säljsupport och service support i organisationen som var stor.

Åkte hem via kontoret utanför Boston och hade samma samtal med dem om marknad och kunder. Kom hem precis innan det var dags för sportlov och som vanligt blev det Sälen skidåkning med familjen Segerfjord.

After Ski var som vanligt också, med Ann, Hilding, Annki, jag, Lollo och Malin. Våra egna barn var för stora så dom ville inte följa med.

Sen blev det avrapportering till ledningsgruppen med Lars Berg i spetsen och jag var helt klar, skulle vi lyckas i USA måste vi ha fler kontor med säljare eller börja arbeta med Partners. Det går inte att ha ett kontor i Los Angeles området och ett i Boston området. Våra kunder fanns nästan enbart i dessa två områden. Efter presentationen sa Lars Berg; bra jag gillar rapporten så åk dit och fixa det men skaffa gärna Partners så får vi skaffa nya support kontor efteråt.

Redan i Mars var jag på väg men skrev inget kontrakt det fick vänta. Vår USA organisation bokade en lägenhet i Seal Beach och till att börja med tänkte jag stanna i 2 månader. Påsken skulle min fru Annki komma över och spendera med mig. Lägenheten låg mycket nära stranden vilket uppskattades både av mig och Annki när hon kom.

Intervjua säljarna var enkelt men givetvis ville dom att jag anställde fler säljare istället för att skaffa återförsäljare och partners. Besökte lokala återförsäljare för att se om dom arbetade annorlunda mot dom jag hade skaffat i övriga världen. Det var som jag trodde ingen skillnad men dom var i regel mycket stora företag som redan hade någon av våra konkurrenter som leverantörer. Besökte potentiella partners och återförsäljare över hela USA så det blev mycket resande igen.

Påsken kom och så gjorde Annki så det blev sol, bad, sightseeing och golf i några dagar vilket vi båda hade sett fram emot. Huntington Beach var en av de bästa och största.

Sen måste man ju besöka Universal studio i Hollywood och titta på filminspelning. Hade gjort detta i Orlando året innan men detta var deras huvud site.

Sen kom Göran och Leif på besök från Bollmora och då fick vi spela Golf.

Det roliga tar dock slut och frun åkte hem och jag åkte till Mexico för att prata med lokal bolaget och marknaden. Där hade Jim redan påbörjat projektet återförsäljare för den lilla telefon växeln Businessphone medan MD110 såldes av våra egna säljare. Mexico var under 1992 koncernens största marknad vilket förvånade många men vi var välkända och hade varit enda telekom operatören från 1920 talet ända fram till 1970 talet så alla visste vem Ericsson var. Jim var hälften Mexikan och hälften Svensk och hade jobbat på Ericsson precis som jag i hela sitt arbetande livet.

Väl tillbaka på kontoret i Los Angeles var det diskussioner med kunder och hur dom såg på oss som leverantör. Vårt rykte var positivt och våra kunder gillade både vårt teknologi och vår service. Fick många bra tips hur vi skulle gå vidare och ett företag dom ville jag skulle prata med var en relativ nybörjare inom data nät som hette Cisco. Dom var enligt våra kunder mycket bra på distribution via återförsäljare. Möte blev det inte omedelbart då jag skulle åka på vår säljkonferens som skulle gå av stapeln en långhelg på Gleneagels Hotel i Scotland. USA hade ju gjort ett kanon år under 1992 så hela 6 säljare och säljsupport fick följa med. Dessa säljkonferenser hade funnits av och till i många år och inbjudna blev alla som klarat sin budget året tidigare. Normalt var det konferens Fredag och Måndag men där emellan på helgen var det aktiviteter för alla. Jag såg fram emot att få spela Golf på den berömda banan.

Här hela USA teamet med Rodney i spetsen som jag var värd för!

Vi hade mycket trevligt med Golf och andra aktiviteter som avslutades på Måndagen med en gala kväll där vi alla skulle ha lokala traditionella kläder, kilt! Var en upplevelse att ha på sig och diskussionerna var höga om man fick ha underkläder eller inte. Lokal befolkningen ansåg att ingen riktig skotte har underkläder i samband med kilt.

Sen bar det av hem och fira Valborg, träffa barn, släkt och vänner som jag inte sett på 2 månader. Min utbildning hade också blivit lidande även om jag deltagit per telefon och gjort mina arbeten. Det var mycket prat i korridoren om att Ericsson hade ett stort behov av nya chefer och många utbildningar hade startats. Min utbildning var på IHM med andra Ericsson anställda och vi samlades alla för en avslutningsbild.

Årsstämman blev rena euforin då första kvartalet hade ökat med 34 % både på Sälj och Orders och vi hade fått en order från Mannesmann (sedermera Vodafone) i Tyskland på 3,5 miljarder Svenska kronor. Det uppskattades att Ericsson med GSM har 60-70% av världsmarknaden. Våra stora utvecklings investeringar (10 miljarder) fortsätter dock men finans och fackpressen klagar på att vi spenderar för mycket. Andra stora orders kom från Grekland, Thailand och Turkiet som valde Ericsson GSM.

Under Juni spelades vår årliga Golf tävling som jag vunnit året tidigare på Haninge Golf klubb där vi alla var medlemmar. Årets vinnare (med hjälp av mig) blev Marie medan Ann och jag blev tvåa.

Middagen med oss alla var hemma hos mig.

Innan det var dags för semester fick jag åka tillbaka till USA då vi hade en Ericsson konferens i New Orleans. I södern och speciellt New Orleans ska man äta kräftor så det gjorde vi innan konferensen började. Björn och Anders visar hur man gör.

Väl hemma igen efter konferensen så var det dags att åka på semester. Annki min fru hade aldrig varit i Rom eller södra Italien och då ingen av våra barn ville följa med åkte vi själva. Vi bodde först i Rom och besökte allt man kunde titta på av historiskt värde inklusive Vatikanen men sen tog vi ett tåg ner till Neapel tog in på ett litet Hotel och började utforska staden och omgivningen. Det var inte helt enkelt då redan när vi satt i taxin så var det någon som försökte råna oss på vårt bagage. Vi fick vara mycket försiktiga vart man gick. Tog en buss ner till Pompeji, staden som blev utplånad av vulkanen Vesuvius år 79 f.kr. och som grävdes ut under 1860 talet. Pompeji är faktiskt den enda antika stad i välden där hela den topografiska strukturen är kvar exakt som den var, utan senare ändringar eller tillägg.

Sen kunde vi givetvis inte undgå att åka ut till den berömda romantiska ön Capri som har blivit omskriven i många sånger. Ön var populär hos Romarna redan före Kristus och en kurort redan på medeltiden.

Hemma igen var det dags att packa, dock inte till mig själv utan min dotter Kicki som skulle flytta till Blekinge för att studera på Blekinge Universitet och Högskola. Hon och hennes pojkvän Johan hade båda sökt till samma Universitet och skulle nu dela en lägenhet i fyra år. Efter gymnasiet hade Johan gjort sin militär tjänst och Kicki jobbat på Ericsson men nu började student livet på riktigt.

Innan studierna började blev dom inbjudna på kadett bal på Karlbergs slott i Stockholm.

Halvårs resultatet var lysande och man hade stora förhoppningar på helåret då man förväntade under andra halvåret att dra fördelar av den devalvering som gjordes under 1992. Under sommarmånaden blev det också klart att gamla Televerket blir ett bolag och byter namn till Telia AB.

Nu var det dags att åka tillbaka till USA!

Fotnote: Denna vecka fick jag en text från min gamle vän i Brasilien, Arturo som meddelade att Björn Lundgren min gamle USA chef hade avlidit! Mycket tråkiga nyheter men så är livet, vi lever bara en kort stund på denna jord!

Tufft år men marknaden vaknar igen.

I december 1991 hade diskussionerna om att köpa Nokia gått in i en slutfas men fortfarande var Ericsson inte speciellt intresserade. Björn Svedberg sade att vi Ericsson är inte intresserade av att köpa om vi måste ta med gummifabriken, TV fabriken och stövel tillverkningen. Nokias ägare och bankerna som försökte göra en deal ville dock inte dela Nokia. Ericsson tackar då nej och den första januari 1992 tar Jorma Ollila över som CEO på ett nystartat Nokia. Ericsson såg inte Nokia som en större konkurrent vid denna tidpunkt men redan 3-4 år senare var Nokia bland dom största på Mobiltelefoner. Mobil system blev dom inte stora på förrän långt senare då dom inte hade ett komplett system.

Under början på året var det mest sparprogram som diskuterades och vårt Trim-91 blev nu Trim-92. I Trim programmet ingick att vi skulle reducera antalet fabriker i världen från 60 till 30, ganska tufft!  Den viktigaste förändringen och förbättringen under året skulle dock bli försäljning till vår installerade bas som var enorm. Vi hade sålt AXE i över 100 länder, vi hade 40 % av världsmarknaden av mobila system och 20% av Europa marknaden på företagsväxlar. Koncernen, främst AXE och mobila system hade inte brytt sig mycket om sina tidigare kunder men nu var det någon som vaknade till i sparprogrammet och föreslog att vi skulle börja kontakta tidigare kunder och på så sätt öka försäljningen igen. Detta skulle visa sig positivt och vi inom företagskommunikation som redan hade fungerande försäljning till installerad bas blev vägledande i projektet.

Jag hade börjat titta mig om efter nytt arbete redan i slutet på förra året, stora övertalningskampanjen startade och jag blev istället ny säljchef för alla våra partners i hela världen. Jag accepterade men förväntade mig en ny organisation under året då jag inte såg den existerande som optimal.   Nytt Visit kort skulle man då ha.

Året började annars med ett genombrott i Japan som köpte ett mobil system liknande USA standarden men inte samma frekvens vilket innebar mycket utvecklingsarbete innan leverans kunde ske. Affären var på flera miljarder kronor över några år. Även lilla Slovenien köpte sitt första mobil system av typen NMT vilket skulle installeras redan till sommaren. Kroatien hade köpt året innan och dom skulle nu samarbeta. I Kroatien hade vi inte eget ägt lokalt bolag utan vår gamle samarbetspartner Nikola Tesla var huvudägare och vi var minoritetsägare. Dock hade vi management ansvar. Rumänien var också ett land som började investera i Mobiltelefoni men där såg jag inget större intresse för mina produkter.

Bolaget Schrack i Österrike som vi köpte 34% av hade fungerat bra och utvecklingen av vår Businessphone flyttat dit. Vi köpte därför ytterligare 16,5% så vi hade majoritet i bolaget och kunde utveckla det som vi ville. Vi måste dock ha större ägarandel för att döpa om det till Ericsson Österrike.

Det mest spännande under våren 1992 var dock att vi skulle resa till Florida på semester tillsammans med familjen Segerfjord. Hilding och jag hade vunnit på stryktipset och fått en hyfsad vinst så jag bokade en resa till Orlando, vi hyrde varsin bil och bokade hotell för två nätter. Resten skulle vi boka på vägen vilket gav oss en valfrihet hur vi skulle köra. I Orlando var det dock Disney det handlade om först och barnen var uppspelta vilket man förstod. Ann, Hilding och Rickard glada på väg till ingången.

Här förhandlar Linda och Malin någonting med Långben! Eva (Malins kusin), Rickard, Hilding, Kicki och Annki syns också.

Efter att vi sett och gjort allt i Orlando bl.a. Disney, Sea World och Universal Studio så körde vi till västkusten genom Tampa till St Petersburg, därifrån ner till Naples, vidare över Everglades (där vi kollade Alligatorer) till Miami, upp på ostkusten till West Palm Beach och tillbaka till Orlando. Hilding och jag spelade Golf på alla ställen och på dom bästa banorna medan övriga badade och solade. Resan avslutades efter 10 dagar med shopping på världens största Mall och alla var nöjda.

Vi hade knappt kommit hem från Florida när jag blev ombedd att titta på Syd Amerika som nu också började avreglera (av monopolisera) sina marknader och nu fanns möjligheten att starta återförsäljare där. Tittade på marknaderna och tyckte att både Venezuela och Columbia borde gå att starta upp så jag bestämda mig för att åka dit och prata med lokal bolagen. Via Miami anlände jag till Caracas och hade möte med lokalbolags chefen och Sven vår Ekonomi chef som tyckte att våra affärer var så små (dom hade stora kontrakt på AXE) så det skulle inte vara några problem. Samma sak i Bogota så båda fick uppdrag att börja hitta partners. Bogota var jobbigt då man knappt kunde lämna hotellet utan skydd och vår lokal bolags chef gick aldrig någonstans utan livvakt. På kontoret satt han på översta våningen som man bara kunde komma upp till via en trappa som hissades upp och ner i taket av vakter för maximal säkerhet! När jag åkte hem så försvann min resväska på flygplatsen efter incheckning! Inget land som roade mig och besöken i Bogota blev inte många. Venezuela gillade jag och Sven var mycket hjälpsam så dit kom jag ofta. Övriga länder i Sydamerika fick vänta.

Hemma igen så skulle min äldsta dotter Kicki gå ut sista året i Gymnasiet. Hon hade lagt till ett år vilket var möjligt på teknis och gick det 4e året på Åsö Gymnasium på Södermalm, Stockholm. Här med mamma, Linda och kompis Sara.

Så var det dags att bjuda hem släkten på skumpa igen för att fira. Farmor, Farfar, Mormor och Morfar förutom kusiner och kompisar.

Och så det obligatoriska student kortet!

Kicki skulle nu börja arbeta ett år på Ericsson i Bollmora medan Johan hennes pojkvän gjorde sin militärtjänst. Sen skulle båda söka in på Universitet och Högskola någonstans i Sverige där dom kunde bo tillsammans.

Under Juni månad släppte vi vår första GSM mobiltelefon GH172 och beställningarna strömmade in. I Tyskland var man först med ett fungerande GSM mobiltelefon system men hade inte många mobila telefoner att välja på det var bara Motorola som kunde leverera.  Vår fabrik i Kumla fick jobba hårt även under semestern i juli och 7500 mobiler tillverkades.

Nu var det slut med Hotline som produkt namn, det hade varit för bra reklam och många visste vad Hotline var men inte att det hade med Ericsson att göra. Den första nya reklamen utan namnet Hotline på en Arlanda buss såg ut så här.

Sommar semestern var inte lång så det blev lite segling i skärgården med Annkis föräldrar. Här Annki och pappa Börje i sittbrunnen.

Under 1989 hade vi en utbytesstudent Shawn boende hos oss ett helt år och hennes farmor Yvonne som varit och hälsat på tidigare kom nu med ett kryssningsfartyg till Stockholm. Hon ringde oss och vi hälsade på henne.

Hon var med sin vännina Pat och nu ville dom att vi visade Stockholm ”by night”! Inte alldeles lätt med några nästan 70 åriga Amerikanska damer men vi började på Grand Hotel, Piano baren men efter några drinkar tyckte dom det var för lugnt dom ville ha mer fart. Då åkte vi till Skybaren på Hotell Royal Viking, men igen efter några drinkar ville dom ha mer fart.

Funderade var man skulle ta med dem och kom ihåg ett ställe jag gått med äldre kunder några år tidigare, Swea salen nära Hötorget fick det bli! Igen in i baren, beställa en drink och efter 5 minuter blir båda uppbjudna. Såg dom inte mer så efter 30-40 minuter gick vi upp på dansgolvet och sa hej nu åker vi hem. Dagen efter berättade dom att det var ett fantastiskt ställe och dom hade haft jättekul..

Innan resandet tog fart igen så firade vi att min fru Annki fyllde 40 år. Här uppvaktad i sängen av sin mamma, båda döttrarna och en ny pojkvän till Kicki, Johan.

Nu kom ryktena igång att en ny organisation skulle bildas genom att slå ihop Affärsområde Företagskommunikation och delar av Kabel och Nät. Skulle vara klart och fungerande Januari 1993. Kabel skulle flytta till Komponenter och resterande bli Ericsson Business Network AB. Orsaken var att med avmonopoliseringen av gamla Telefon organisationer (typ Televerket) i välden så bildades många privata nätoperatörer som ville bygga egna nät och det skulle vi nu hjälpa dem med. Ny VD skulle bli Lars Berg som jag jobbat med tidigare och var en bra chef. Under hösten skulle nya organisationen skapas för att vara klar till Januari 1993.

Jag hade  jobbat med alla organisationerna Network, MD110 och Businessphone som skulle slås ihop så jag blev med i ett projekt som skulle definiera den nya organisationen. Vi skulle vara klara den sista November. Blev inte så mycket resande under tiden vilket var skönt men jag förväntande mig en ny position i den nya organisationen. Jag hade tidigare varit negativ till att bli chef då jag ville vara nära kunderna inte sitta och vända papper som det heter! Nu hade jag gått ett antal chefs utbildningar under årens lopp och jag kände att det inte var läge att tacka nej längre. Under sensommaren började jag på en 1 års IHM utbildning som var ett institut Ericsson använde för management utveckling. En vecka i månaden under 1 år skulle vi vara på utbildningen.

I organisations projektet drev jag mycket att vi i  framtiden inte kunde fortsätta med våra Lokala Bolag som ofta var okontrollerbara i frågan om kostnader. Om man sålde ett miljard projekt med AXE eller GSM system så kanske kostnaderna inte var så viktiga men vi som hade mindre produkter och i bästa fall en order på 0,5-1 miljon var beroende av att hålla kostnaderna nere inte bara på HQ men ännu mer i dom Lokala Bolagen. Det visade sig ofta att man fördelade många kostnader och det blev ett schablon förfarande. Resorna till dessa Lokala Bolag ute i världen blev en jakt på kostnader istället för en jakt på kunder.

Året hade varit tufft för många företag med lågkonjunkturen och devalveringen av svenska kronan men vi hade klarat oss hyfsat då vår verksamhet var spridd i världen och vi ofta säkrade valutor i samband med större affärer. I princip alla europeiska länder hade nu köpt mobiltelefon system från oss och i väst Europa började man beställa nästa generation mobil system GSM. Andra stora affärer var leveranser till JAS 39 Gripen av radar, styrdator och head-up display.

Vi på Företagskommunikation gjorde ett bättre år än många i koncernen och alla produkter ökade sina marknadsandelar. Vår nya mobila DECT telefon blev oerhörd populär på många arbetsplatser då man kunde koppla ihop den med våra telefonväxlar.

Nu var det dags att fira Jul och det gjorde vi med besök av min äldre bror Ingemar (Figge) med familj. Peter hans son hade också med sig en kompis, Danne.

Nyårs afton blev än en gång med familjen Segerfjord då Hilding hade glas jour över nyårshelgen.

Nu såg jag fram emot 1993 och ett nytt jobb som skulle bli kul.

Nya marknader och mycket resande

Även om jag skulle få hjälp av Fredrik och Ella-Kari så kände jag att under året var det kanske dags att hitta något nytt. Organisationen inom företagskommunikation var inte optimal med flera produkt organisationer som jobbade med samma säljorganisation i respektive land. Vi hade nu lokala bolag som skulle hantera all lokal försäljning både direkt till slutkund eller via återförsäljare beroende på produkt. Fokuseringen blev alltid direktförsäljning och supporten till återförsäljare blev lidande. Framförallt våra stora bolag i England, Tyskland, USA, Italien och Spanien tyckte att dom inte behövde återförsäljare utan kunde sköta allt själva. Dessa länder hade stora kontrakt på AXE och GSM och jag förväntade att dom skulle ha mer än dessa fokuseringar men det fungerade inte. Jag hade haft samma uppfattning hos vårt bolag i Australien men där lyckades jag trots detta övertyga ledningen att vi måste ha återförsäljare. Våra säljkostnader för direkt försäljning i lokal bolagen började bli för höga och mycket tid vid besöken spenderades med ekonomer istället för med säljarna.

Koncernen började året bra med stor order i Turkiet där vi var ganska nya på marknaden men jag kände inte att det var en marknad för återförsäljare av vår Businessphone. Kuwait hade blivit befriat och återuppbyggnaden var mycket stor med många order till koncernen. Vår återförsäljare var snabbt igång med nya orders. Nu ville jag försöka etablera oss i Nord Afrika så många resor till Egypten, Tunisien, Algeriet och Marocko. Libyen med Gadaffi var mer eller mindre omöjligt så det skippade jag. Både Marocko och Tunisien var igång snabbt och i Algeriet fick jag affärer med PTT (lokala televerket).

Mitt intresse för Golf hade bara stegrat genom åren och jag tog alltid tillfället i akt att spela på mina resor. Golfklubbor gick att hyra överallt. Hade spelat bl.a. i Australien, Nya Zealand, Singapore och Thailand.  Tunisien hade inte många Golfbanor men den som fanns i Tunis fick jag prova med hjälp av vår agent. Blev en mindre chock dock, då den hade en enkel gräs/sand Fairway medan Green var bara sand!  Innan man skulle putta fick man plana ut sanden med en kratta och på Fairway hade man en gummi matta man lade bollen på!

I Marrakech, Marocko var det bättre där spelade jag på Kungens (Hassan II) Golf bana som var byggd 1933 och många Kungar, Presidenter och Premiärministrar hade spelat på den. Golfbanan var mycket vacker och låg mitt i stan!

Resultatet för 1990 var enormt bra med fakturering upp 18% , i kronor 46 miljarder och vinst upp 31% , i kronor 4,9 miljarder. Fantastiska siffror men när Lars Ramqvist presenterade dessa så sa han att det blir svårt att överträffa under 1991 varefter kursen sjönk 20%. Tror han lärde sig att vara försiktig med sina uttalande efter det. Dock var han tydlig i att kräva att Sverige gick med i EU annars skulle vi få problem med våra Europeiska konkurrenter. Nu hade vi 44 marknader som köpt mobilsystem och 78 som köpt AXE framförallt i Europa, Mellan Östern, Japan, Australien och USA. Asien, Afrika och Sydamerika var långt efter. Konjunkturen i världen var på nedgång och det gällde att hitta länder som var mindre beroende av detta. Sverige var också i låg konjunktur men vi märkte inte mycket av det på Ericsson. Vi passade på att bygga nytt kontor i Kista då priserna var låga i byggbranchen.

I Polen hade vi startat ett litet kontor genom att hyra en lägenhet från en vän till vår lokala tillfälliga chef André som låg mitt på stora Kraskowskie gatan. LM Ericsson hade ett stort pampigt hus redan 1904 som fortfarande fanns kvar men det hade staten konfiskerat under kommunist tiden. Lägenheten var på 3-4 rum och räckte tillsvidare. André hade anställt en tjej som skulle sköta kontoret när han var på kundbesök. Hon kom nu och hämtade mig på flygplatsen i en lokal tillverkad Fiat 500. Förstod inte hur jag skulle komma in i den men efter ett tag lyckades vi. Vi behövde också några återförsäljare i Warszawa och jag började träffa lokala företag men det var inte lätt att hitta några. Fick också många besök som var roliga bl.a. en Borgmästare från en by i Nordöstra Polen och han ville ha telefon för invånare i byn! Jag förklarade att det var inte lätt då lokala PTT/Operatören var den som skulle arrangera detta men det gillade han inte då dom var inkompetenta till uppgiften så därför hade han samlat in pengar från befolkningen för att lösa problemet själv. Han tog då fram en resväska och tömde den på skrivbordet. Den var full med zloty sedlar som täckte hela bordet. Säkert miljoner Zloty som förmodligen inte var värda mycket då en dollar gav 20 000 zloty. Inga lätta situationer att ta sig ur!

Nu var det också dags för den årliga Cebit mässan och denna gång visade vi vårt nya personliga mobiltelefon system DCT900 (DECT) som skulle göra alla kontor trådlösa! Också en ny vinröd mobiltelefon som inte var mycket mindre än existerande Hotline Pocket men den skulle nu heta NH51 på typiskt Ericsson manér. Det mest intressanta var dock att vi för första gången visade en liten högtalare som man kunde stoppa i örat och prata i en mikrofon som satt på sladden! Helt revolutionerande! Annars var mässan som vanligt, alltför mycket folk.

Den nya Mobilen fick testas och godkännas av Svensk Bilprovning innan man fick montera den i bilen på en hållare! Tror det var enda gången det hände! Givetvis var man rädd att den skulle lossna vid en kraftig inbromsning och skada personer i bilen. Öronsnäckan blev inte populär då man förmodligen hellre ville visa att man hade en mobiltelefon.

Nu skulle vi alla ha nya PC och det var väl inget konstigt men samtidigt fick vi Windows softvara som Word, Excel och Power Point. Även om vi haft liknande softvara tidigare så kunde man nu integrera dessa med varandra. Helt fantastiskt att göra presentationer via PCn. Samtidigt annonserar man ett virus program från McAfee som man rekommenderar till alla som har problem med virus!

Sommaren närmade sig och min äldsta dotter Christel (Kicki) skulle ta examen från Gymnasiet. Lite konstigt eftersom hon skulle fortsätta på Åsö gymnasiet på Söder i Stockholm ytterligare ett år! Hon hade gått teknisk linje och på den kunde man gå i 4 år. Fest är aldrig fel så vi firade. På morgonen samlades alla studenterna i vår trädgård.

Sen fick vi åka till Skolan och hämta henne i en Amerikansk cab. I bilen förutom mig själv och Kicki fanns min fru Annki, dotter Linda, Farmor, Farfar och Mormor.

Sen blev det fotografering för den färske studenten.

 

 

 

 

 

 

I början på Juni hade vi vår årliga Golf tävling på Haninge och jag segrade och fick nöje att ha vandringspriset, en tavla i minst ett år.

Innan midsommar var jag på resande fot igen och besökte både Italien och Spanien, två länder som fortfarande hade svårt att skaffa återförsäljare och drogs med höga sälj kostnader. I Rom blev jag utsatt för ett försök till rån av Zigenare som drog runt på stan. En kvinna med många barn kom fram till mig och körde upp en skylt i mitt ansikte medan barnen då försökte vittja mina fickor. Jag svängde min väska runt så att alla träffades och många av dem for i gatan. Inget lyckat försök och när jag såg dom dagen efter så sprang dom snabbt bort och gömde sig. Det gällde att vara vaken när man promenerade i storstäder.

Nu var det dags för midsommar och det firade vi i skärgården på familjen Segerfjords stora Bayliner motorbåt där Hilding var stolt kapten.

I Sydost Asien har vi har äntligen fått stora order på Mobiltelefoni från Singapore, Malaysia och Indonesien. Konjunkturen är fortfarande svag och vårt halvårs resultat inte bra. Kursen går ner 20-25% under sommaren. För första gången i min Ericsson historia så drar man ner antalet anställda där det är möjligt och inför anställningsstopp i många organisationer. Man erbjuder också 60 åringar förtids pension!

Familjen har hyrt en stuga utanför Halmstad vid kusten och vi åker på sommar semester tillsammans med våra gamla vänner Alf och Yvonne.

Mycket tid spenderades på badstranden som alltid är inbjudande!

Efter Halmstad så åkte vi tvärs över landet till Blekinge och hälsade på Per och Lena. Per jobbade i Karlskrona på Ericsson men var ofta i Stockholm på kontoret involverad i många olika logistik projekt. Dom bodde inne i Karlskrona men har en familje sommarstuga i skärgården. Det blev som vanligt någon Golfrunda med Per också. Karlskrona Golf klubb låg på gångavstånd.

Därifrån åkte vi vidare upp på ost kusten, spelade någon golf runda på vägen och stannade i Kalmar och hälsade på våra gamla vänner Thomas och Lisbeth som flyttat dit från Stockholm. Här vid Ölands bron en varm sommardag.

Efter sommarturnén var det dags att börja jobba igen. Inom koncernen hade vi lanserat den nya Bredbands tekniken med hastigheter upp till och ibland över 2 Mbit/s, helt otroligt på den tiden. Nu skulle man koppla ihop våra stora bolag ute i världen med huvudkontoret så att konstruktörerna kunde överföra data snabbt mellan dom olika enheterna. Man pratade om att överföringen mellan enheterna blir obegränsad! Många företag började nu koppla ihop sina lokala kontor med huvudkontor men privat användning blev för dyrt.

Hösten var tuff med många besparingar och resa var något som man var restriktiv med att godkänna. Jag fick dock möjlighet att besöka den stora ITU mässan i Geneve för första gången. ITU mässan var egentligen en förening för alla Teleoperatörer som pratade teknik och samarbete mellan olika tekniker. Sen blev det så att alla leverantörer av system till dessa teleoperatörer ville visa sina nya produkter och tjänster för dessa.  Nästan 200 länder var representerade med sina lokala operatörer. Alla stora leverantörer var där och bl.a. släppte vi den första riktiga mobilen för GSM, GH197!

Många kontrakt skrevs med operatörer och nu fick vi vårt första mobil kontrakt i Afrika, närmare bestämt Nigeria. Vi släppte också ett nytt landstäckande personsöknings system och man sade i reklamen att man nu kunde stänga av sin mobiltelefon, därmed spara batteri och istället ringa upp när man fick ett textmeddelande på sin sökare!

Det nya mobilsystemet GSM som vårt Affärsområde Radio hade utvecklat och som började bli en världsstandard fick också intern konkurrens av tekniken PCN som utvecklades på mitt Affärsområde Företagssystem i Holland. Det var Mercury i England som köpte ett lands baserat system med en personlig telefon man skulle använda både på jobbet, hemma och på stan. Tekniken var egentligen bättre än GSM men kom försent och lades ner några år senare. Det som blev kvar var det vi kallade DECT och som fortfarande finns.

Under hösten kom också nyheten att vi och SAAB Space slår ihop våra organisationer inom rymdteknik och bildar SAAB Ericsson Space AB.

Tredje kvartalets resultat var en katastrof med minus siffror och alla skylde på lågkonjunkturen. Tror mer på det vi ser idag och har sett ett antal gånger, ny teknik innebär att operatörerna slutar beställa den äldre tekniken och väntar på den nya.

Nu var det Jul och vi skulle för första gången fira detta i Sälen med min frus familj. Vi var 8 vuxna och 4 barn som hyrde en stor stuga en vecka. Inte alla åkte skidor men kul hade vi under jul veckan med både julfirande, skidåkning och after ski. På bilden Annki med föräldrar och bror Ronny med flickvän Josefine.

Nyårsafton firades som vanligt med familjen Segerfjord i deras sommarstuga på Dalarö.

Sen var det dags för ett nytt år och givetvis ny organisation.