Irak med familjen på plats

Jag åkte hem till Sverige i mitten på Mars och efter några dagar hemma så bar det iväg med hela familjen till Kuwait. Vi ska då hämta min bil en Toyota Super Salon Executive och färgen jag hade valt var himmelsblå vilket sedermera retade många då vi endast fick ha vita bilar. Vem som hittat på en så dum regel kan man bara gissa men säkert en administratör på HQ som inte visste något om Irak. De flesta bilar vi hade i Irak var stora Amerikanska suburbans som passade bra i öknen men jag skulle ju bara jobba i Bagdad och köra mycket mellan alla kundbesök. Väl i Kuwait tog vi in på ett bra hotell som hade swimmingpool allt för att göra barnen nöjda. Jag hämtade bilen och kollade att det inte var några problem att köra till Bagdad men det gick dagligen massvis av lastbils transporter så jag var inte orolig. Efter några dagar med sol och nöje påbörjade vi vår resa. Bilen var givetvis full av det som jag saknade i Bagdad, viss mat men också VHS spelare, kamera, filmkamera (förbjudet) samt många resväskor.

Kicki Linda och min nya bil

Vägen på den tiden gick utanför Basra sen rakt norrut till Bagdad ca 80 mil men var hyfsat bra med två filer i vardera riktning. Ganska snabbt upptäckte vi att hela innerfilen var full av lastbilar som transporterade varor till Bagdad. Det var stora lastbilar och dom låg mycket tätt ville inte ha några personbilar mellan sig. Ytterfilen var dock tom på bilar, fanns väl ingen som körde till Bagdad som inte var tvungen.

Efter ca 20 mils körning så kom en stor sten ut på vägbanan, förmodligen från en av lastbilarna och det fanns ingen möjlighet att väja! Jag hann tänka att måste ta den nära hjulhuset så den inte förstör för mycket men det hjälpte inte. Inne i bilen hördes dunk, krasch, bom så bilen dog och jag fick totalstopp. När vi sedermera fick den in till kanten så var det bara att parkera den. Öppnade motorhuven och kollade men såg inget det var ju under bilen allt hänt. Efter 20 minuter i brännande sol så kom det en taxi som jag lyckades stanna. Frågade efter närmaste stad vilket var Amarah som låg 7-8 mil från Iranska gränsen. Lite väl nära kriget men jag hade inget val utan frågade taxi chauffören om han kunde köra mig dit. Familjen fick stanna kvar i bilen med låsta dörrar och instruktioner att inte öppna för någon! Jag hade inte kommit långt när bilen var omringad av lokala öken boende människor som ville hjälpa till och fru och barnen blev livrädda. Dom öppnade motorhuven som jag inte låst men då kunde inte frun hålla sig utan rusade ut och skällde på dem på Svenska. Då blev dom livrädda och backade, hade ju aldrig sett en blond arg svenska.

Väl i Amarah bad jag taxi chauffören att köra mig till en mekaniker som kunde titta på bilen. Vi hittade en kille som var beredd att följa med till min bil och kolla den vilket var 20 km utanför den lilla staden. När vi kom tillbaka försvann alla som ville hjälpa till tidigare och mekanikern la sig under bilen och skakade på huvudet. Vi måste bogsera bilen till staden med hjälp av taxin som fortfarande var behjälplig. Taxi chauffören hade dock ett krav och det var att min fru satt i hans taxi i framsätet. Varför förstod vi senare när vi kom tillbaka till Amarah och han tutade på alla och pekade på min fru. Han ville visa att han hade en utländsk blond kvinna i sin bil. Vi körde till bilmekanikerns verkstad och körde upp på en brygga. Vid en riktig besiktning av underredet på bilen visade det sig att både transmissionen och motorblocket hade fått sprickor och oljan runnit ut. Trodde inte det gick att laga men mekanikern lovade att fixa det provisoriskt så det räckte att köra till Bagdad. Han ville ha några timmar på sig.

Vi bad Taxi chauffören köra oss till ett hotell om det fanns. Väl där ville vi äta något då det var lunch tid och kyckling kunde ordnas fram. Vi fick in maten men under tiden hade det samlats massvis att folk utanför hotellet som ville se en skymt av oss. Några gick in och det blev en folksamling runt vårt bord vilket innebar att vi plötsligt inte var hungriga längre. Vi flyttade upp på andra våningen för att få lite plats att äta i lugn och ro. Otroligt att vi kunde väcka så mycket intresse men det fanns inte väst TV kanaler i Irak utan bara lokala så dem hade aldrig sett blonda människor tidigare.

Efter tre timmars väntan gav vi upp och bad taxi chauffören köra oss till verkstaden. Han hade stannat hela tiden med oss då han gjorde mer pengar den dagen än resten av månaden. På väg att prata med mekanikern så ser vi vår ljusblåa bil komma i full fart emot oss på andra sidan vägen. Vi tutade och han stannade bilen. Jag frågade då hur i helsike kunde han fixa detta och svaret blev ”mister I am an Engineer” det var han kanske inte mer troligt en konstnär! Vi satte oss i bilen och fortsatte vår resan till Bagdad dock med stor försiktighet samt undvika gupp och stenar.

Vi kom fram runt midnatt och då var alla trötta och somnade snabbt. Givetvis blev det först en snabbtitt på huset. Huset var ju fullt av arabiska möbler som ingick i hyran men jag hade också skapat med hjälp av lokala snickare ett TV rum i Svensk stil. Allt var handgjort av snickaren fanns inga Europeiska möbler att köpa i Irak då.

Kicki o Linda i huset

Barnen och frun får pepsi cola..

Annki i huset

På morgonen lämnade jag familjen för att lämna in bilen på vår lokala verkstad och när dom tittade under bilen fick dom en chock, den går inte att köra sa dom. Jag berättade vad som hänt och dom trodde inte det var möjligt att köra bilen i det skicket hela vägen från Amarah. Det tog månader att fixa bilen och mycket fick bytas ut. Fick en lånebil av verkstaden för nu skulle jag visa Bagdad för familjen.

Bagdad var en mycket vacker stad på denna tiden många vackra monument och moskéer och genom staden rann floden Tigris en av världens längsta flod.

Tigris genom Bagdad
Tigris genom Bagdad

Ett exempel av många på en Moské, Al-Khalifs i centrala Bagdad.

Al-Khalifs Moske

Nu var det dags att få barnen in kindergarten och skola. Kicki kunde börja omedelbart i en Internationella skolan medans Linda skulle in på Kindergarten. Min fru frågade om hon skulle vara med på inskolning men personalen förstod inte frågan. Det var ju en Engelsk talande Kindergarten så hon var orolig. Personalen svarade att det tar vi hand om det är vårt jobb! När Linda kom hem var hon lika glad som vanligt och tyckte inte språket var något problem. Efter två veckor kommunicerade hon på god engelska! Lite skillnad mot dagens svensk förskola!

Nästa steg var att visa frun var och hur man handlar fanns ju inga stora mataffärer utan man fick handla grönsaker på ett ställe, kött hos kötthandlaren, specerier på annat, bröd på ett ställe, etc. Kunde ta en heldag och vi ställde upp med chaufför till att börja med. Min frun var ju första frun som kom till Irak så hon hade lite fördelar men det hon lärde kunde hon ju dela med andra fruar senare. Jobbet kallade så jag fick lämna frun att undersöka Bagdad själv och det gjorde hon dagligen i taxi.

Nu var det dags att diskutera nästa affär till Polisen och offerten med förslaget vi hade lämnat in var att huvudstationen i Bagdad skulle kunna kontakta alla regionala polisstationer med en knapptryckning. Givetvis kunde alla regionala också kontakta huvudstationen. Det fanns många andra finesser som skulle underlätta deras operation. Larm nummer startades också. Affären blev klar och vi skulle nu installera utrustning i alla 19 regioner. Jag förstod att det kunde bli problem med dem som låg nära fronten men andra stora problem var att våra tekniker skulle resa runt i landet och hade inte tid att leta hotell. Det löste vi med att i kontraktet tog jag med 2 husvagnar och 3 Nissan Suburban dvs totalt 2 team skulle resa runt på landet och bo i husvagn och ett team nära Bagdad. Det fanns inga husvagnar eller större SUV att köpa i Irak så man måste importera själv vilket då måste stå i kontraktet. Projektet skulle börja till hösten 1981.

Nu började HQ i Sverige förstå att något höll på att hända i Irak vi hade affärer på närmare 1 miljard svenska kronor kanske största landet i världen efter Saudi. Detta med 2 säljare och support från resande från Sverige men annars inte mycket lokal support personal. Vi fick besök från Stockholm och diskuterade vilken bemanning som behövdes efter sommaren och man ville också ge oss en chef över kontoret vilket saknades. Vi såg fram emot alla support tjänster som verkligen behövdes.

Barnen och frun började acklimatisera sig och alla lokalt anställda ville träffa dem så vi besökte kontoret. Vi blev då hembjudna till Alice och Mary som jobbade på Ericsson och deras familj som bestod av 5 döttrar. Även om familjen var kristen så fick vi en smak för arabisk mat och kultur vilket uppskattades av oss alla.

Hemma hos anställda

Alice och Mary hittade sedermera män från Ericsson som dem gifta sig med och flyttade till Sverige. Dom var inte ensamma all vår Svenska personal var attraktiva hos Irakiska kristna.

Nu började vi närma oss sommaren som alltid var hett det var inte omöjligt med temperaturer över 40 grader och vi var endast i Juni månad. Bagdad hade det officiella världsrekordet på 52 grader vilket var för mycket för en familj och vårt hus klarade knappt av det. Under denna heta period skulle vi åka hem på semester men först skulle det firas midsommar. Ambassaden ordnade normalt midsommar men nu var det så många svenskar att deras trädgård inte räckte till. Jag fick frågan om vi kunde ha det i vår trädgård och det kunde vi ställa upp på om Ambassaden var med och organisera. Vi var säkert en 40 personer varav väldigt få från Ericsson men kul hade vi. Högtider firas alltid extra mycket när man bor utomlands och inget i matväg saknades.

Midsommar

Sen var det dags att åka hem och sälja huset i Sverige då min familj trivdes och kunde tänka sig att stanna länge. Fanns ju ingen orsak att ha ett hus stående i Sverige!

Flyg hade nu startat från Bagdad airport men man flög bara på natten så ingen kunde se dem? Fortfarande pågick gränskriget men inga flygplan hade setts sen oktober 1980 och även om det fanns så användes dom inte då skulle dom snabbt bli nedskjutna av andra sidan. Vi anlände till Sverige i början på juli.

 

 

 

 

 

3 reaktioner till “Irak med familjen på plats”

  1. Hej Lars,
    Fantastiskt spännande att ta del av dina/era upplevelser. Det är på detta sätt du mfl har varit med att bygga upp Ericsson till ett världsledande företag inom telekom. ”DU” hade dock inte klarat det utan din förstående o stöttande fru.!!!!
    Ser fram emot din fortsättning!!
    Erik

  2. Hej Lasse,
    Det är kul att läsa din krönika från tiden hos Ericsson, jag känner igen en del personer och händelser. Jag kommer särskilt ihåg en resa till Bagdad när du, jag och Göran Andersson skulle förhandla ”Early Warning System” med Iraqi Air Force, vi hade ju ett redan ett under installation hos MOD. Jag och Göran bodde på det ”fashionabla” Bagdad Tower, som för tillfället var mestadels strömlöst, vi fick ett dubbelrum högt upp med fin utsikt, (hissen fungerade Inte). Det fanns ingen mat för oss resenärer att köpa, allt var slut. Jag kommer ihåg att vi, du, jag och Göran skulle åka och äta efter en mötes runda hos Air Force. Vi åkte i din eleganta Toyota och blev ombedda av dig att hålla utkik efter mat,grönsaker etc.. (På den resan köpte du en säck med gul lök, kommer jag ihåg). Vi kom fram till restaurangen som destinationen för åkturen. Vi fick in en meny med allehanda godsaker. Jag och Göran var ju helt utsvultna, vi hade levt på juice och engelska smörkakor som vi hade köpt på ”Tax-Free” butiken i stan, när kakorna var slut så bjöd Göran på Novalucol till juicen. När vi skulle beställa så visade det sig att allt var slut, så du bad kyparen att ta fram vad som fanns. Efter ett tag dök han upp med en fårhjärna, en flaska olja och en brödbit, det var vad vi fick hålla tillgodo med. För att göra en historia kort så blev det inget kontrakt med Air Force så Göran och jag återvände hem utan kontrakt. Natten vi skulle flyga hem så var vi hos dig och Anki, du skulle skjutsa oss till flygplatsen. Anki hade bakat en Tigerkaka som ni bjöd på till kaffet innan vi skulle åka, du och Anki tog varsin bit resten åt Göran och jag upp. Det är fortfarande idag den godaste tigerkaka jag har ätit. (inte bara för att vi var ubtsvultna) Om jag inte minns fel så fick jag äran att smuggla ut privata filmer från er till era föräldrar.

    PS. Det blev 45 år och 17 dagar för mig hos Ericsson DS.
    Ha det bra.

    Hälsningar
    Hasse Olofsson

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *