Kul Liv

I december 1991 hade diskussionerna om att köpa Nokia gått in i en slutfas men fortfarande var Ericsson inte speciellt intresserade. Björn Svedberg sade att vi Ericsson är inte intresserade av att köpa om vi måste ta med gummifabriken, TV fabriken och stövel tillverkningen. Nokias ägare och bankerna som försökte göra en deal ville dock inte dela Nokia. Ericsson tackar då nej och den första januari 1992 tar Jorma Ollila över som CEO på ett nystartat Nokia. Ericsson såg inte Nokia som en större konkurrent vid denna tidpunkt men redan 3-4 år senare var Nokia bland dom största på Mobiltelefoner. Mobil system blev dom inte stora på förrän långt senare då dom inte hade ett komplett system.

Under början på året var det mest sparprogram som diskuterades och vårt Trim-91 blev nu Trim-92. I Trim programmet ingick att vi skulle reducera antalet fabriker i världen från 60 till 30, ganska tufft!  Den viktigaste förändringen och förbättringen under året skulle dock bli försäljning till vår installerade bas som var enorm. Vi hade sålt AXE i över 100 länder, vi hade 40 % av världsmarknaden av mobila system och 20% av Europa marknaden på företagsväxlar. Koncernen, främst AXE och mobila system hade inte brytt sig mycket om sina tidigare kunder men nu var det någon som vaknade till i sparprogrammet och föreslog att vi skulle börja kontakta tidigare kunder och på så sätt öka försäljningen igen. Detta skulle visa sig positivt och vi inom företagskommunikation som redan hade fungerande försäljning till installerad bas blev vägledande i projektet.

Jag hade börjat titta mig om efter nytt arbete redan i slutet på förra året, stora övertalningskampanjen startade och jag blev istället ny säljchef för alla våra partners i hela världen. Jag accepterade men förväntade mig en ny organisation under året då jag inte såg den existerande som optimal.   Nytt Visit kort skulle man då ha.

Året började annars med ett genombrott i Japan som köpte ett mobil system liknande USA standarden men inte samma frekvens vilket innebar mycket utvecklingsarbete innan leverans kunde ske. Affären var på flera miljarder kronor över några år. Även lilla Slovenien köpte sitt första mobil system av typen NMT vilket skulle installeras redan till sommaren. Kroatien hade köpt året innan och dom skulle nu samarbeta. I Kroatien hade vi inte eget ägt lokalt bolag utan vår gamle samarbetspartner Nikola Tesla var huvudägare och vi var minoritetsägare. Dock hade vi management ansvar. Rumänien var också ett land som började investera i Mobiltelefoni men där såg jag inget större intresse för mina produkter.

Bolaget Schrack i Österrike som vi köpte 34% av hade fungerat bra och utvecklingen av vår Businessphone flyttat dit. Vi köpte därför ytterligare 16,5% så vi hade majoritet i bolaget och kunde utveckla det som vi ville. Vi måste dock ha större ägarandel för att döpa om det till Ericsson Österrike.

Det mest spännande under våren 1992 var dock att vi skulle resa till Florida på semester tillsammans med familjen Segerfjord. Hilding och jag hade vunnit på stryktipset och fått en hyfsad vinst så jag bokade en resa till Orlando, vi hyrde varsin bil och bokade hotell för två nätter. Resten skulle vi boka på vägen vilket gav oss en valfrihet hur vi skulle köra. I Orlando var det dock Disney det handlade om först och barnen var uppspelta vilket man förstod. Ann, Hilding och Rickard glada på väg till ingången.

Här förhandlar Linda och Malin någonting med Långben! Eva (Malins kusin), Rickard, Hilding, Kicki och Annki syns också.

Efter att vi sett och gjort allt i Orlando bl.a. Disney, Sea World och Universal Studio så körde vi till västkusten genom Tampa till St Petersburg, därifrån ner till Naples, vidare över Everglades (där vi kollade Alligatorer) till Miami, upp på ostkusten till West Palm Beach och tillbaka till Orlando. Hilding och jag spelade Golf på alla ställen och på dom bästa banorna medan övriga badade och solade. Resan avslutades efter 10 dagar med shopping på världens största Mall och alla var nöjda.

Vi hade knappt kommit hem från Florida när jag blev ombedd att titta på Syd Amerika som nu också började avreglera (av monopolisera) sina marknader och nu fanns möjligheten att starta återförsäljare där. Tittade på marknaderna och tyckte att både Venezuela och Columbia borde gå att starta upp så jag bestämda mig för att åka dit och prata med lokal bolagen. Via Miami anlände jag till Caracas och hade möte med lokalbolags chefen och Sven vår Ekonomi chef som tyckte att våra affärer var så små (dom hade stora kontrakt på AXE) så det skulle inte vara några problem. Samma sak i Bogota så båda fick uppdrag att börja hitta partners. Bogota var jobbigt då man knappt kunde lämna hotellet utan skydd och vår lokal bolags chef gick aldrig någonstans utan livvakt. På kontoret satt han på översta våningen som man bara kunde komma upp till via en trappa som hissades upp och ner i taket av vakter för maximal säkerhet! När jag åkte hem så försvann min resväska på flygplatsen efter incheckning! Inget land som roade mig och besöken i Bogota blev inte många. Venezuela gillade jag och Sven var mycket hjälpsam så dit kom jag ofta. Övriga länder i Sydamerika fick vänta.

Hemma igen så skulle min äldsta dotter Kicki gå ut sista året i Gymnasiet. Hon hade lagt till ett år vilket var möjligt på teknis och gick det 4e året på Åsö Gymnasium på Södermalm, Stockholm. Här med mamma, Linda och kompis Sara.

Så var det dags att bjuda hem släkten på skumpa igen för att fira. Farmor, Farfar, Mormor och Morfar förutom kusiner och kompisar.

Och så det obligatoriska student kortet!

Kicki skulle nu börja arbeta ett år på Ericsson i Bollmora medan Johan hennes pojkvän gjorde sin militärtjänst. Sen skulle båda söka in på Universitet och Högskola någonstans i Sverige där dom kunde bo tillsammans.

Under Juni månad släppte vi vår första GSM mobiltelefon GH172 och beställningarna strömmade in. I Tyskland var man först med ett fungerande GSM mobiltelefon system men hade inte många mobila telefoner att välja på det var bara Motorola som kunde leverera.  Vår fabrik i Kumla fick jobba hårt även under semestern i juli och 7500 mobiler tillverkades.

Nu var det slut med Hotline som produkt namn, det hade varit för bra reklam och många visste vad Hotline var men inte att det hade med Ericsson att göra. Den första nya reklamen utan namnet Hotline på en Arlanda buss såg ut så här.

Sommar semestern var inte lång så det blev lite segling i skärgården med Annkis föräldrar. Här Annki och pappa Börje i sittbrunnen.

Under 1989 hade vi en utbytesstudent Shawn boende hos oss ett helt år och hennes farmor Yvonne som varit och hälsat på tidigare kom nu med ett kryssningsfartyg till Stockholm. Hon ringde oss och vi hälsade på henne.

Hon var med sin vännina Pat och nu ville dom att vi visade Stockholm ”by night”! Inte alldeles lätt med några nästan 70 åriga Amerikanska damer men vi började på Grand Hotel, Piano baren men efter några drinkar tyckte dom det var för lugnt dom ville ha mer fart. Då åkte vi till Skybaren på Hotell Royal Viking, men igen efter några drinkar ville dom ha mer fart.

Funderade var man skulle ta med dem och kom ihåg ett ställe jag gått med äldre kunder några år tidigare, Swea salen nära Hötorget fick det bli! Igen in i baren, beställa en drink och efter 5 minuter blir båda uppbjudna. Såg dom inte mer så efter 30-40 minuter gick vi upp på dansgolvet och sa hej nu åker vi hem. Dagen efter berättade dom att det var ett fantastiskt ställe och dom hade haft jättekul..

Innan resandet tog fart igen så firade vi att min fru Annki fyllde 40 år. Här uppvaktad i sängen av sin mamma, båda döttrarna och en ny pojkvän till Kicki, Johan.

Nu kom ryktena igång att en ny organisation skulle bildas genom att slå ihop Affärsområde Företagskommunikation och delar av Kabel och Nät. Skulle vara klart och fungerande Januari 1993. Kabel skulle flytta till Komponenter och resterande bli Ericsson Business Network AB. Orsaken var att med avmonopoliseringen av gamla Telefon organisationer (typ Televerket) i välden så bildades många privata nätoperatörer som ville bygga egna nät och det skulle vi nu hjälpa dem med. Ny VD skulle bli Lars Berg som jag jobbat med tidigare och var en bra chef. Under hösten skulle nya organisationen skapas för att vara klar till Januari 1993.

Jag hade  jobbat med alla organisationerna Network, MD110 och Businessphone som skulle slås ihop så jag blev med i ett projekt som skulle definiera den nya organisationen. Vi skulle vara klara den sista November. Blev inte så mycket resande under tiden vilket var skönt men jag förväntande mig en ny position i den nya organisationen. Jag hade tidigare varit negativ till att bli chef då jag ville vara nära kunderna inte sitta och vända papper som det heter! Nu hade jag gått ett antal chefs utbildningar under årens lopp och jag kände att det inte var läge att tacka nej längre. Under sensommaren började jag på en 1 års IHM utbildning som var ett institut Ericsson använde för management utveckling. En vecka i månaden under 1 år skulle vi vara på utbildningen.

I organisations projektet drev jag mycket att vi i  framtiden inte kunde fortsätta med våra Lokala Bolag som ofta var okontrollerbara i frågan om kostnader. Om man sålde ett miljard projekt med AXE eller GSM system så kanske kostnaderna inte var så viktiga men vi som hade mindre produkter och i bästa fall en order på 0,5-1 miljon var beroende av att hålla kostnaderna nere inte bara på HQ men ännu mer i dom Lokala Bolagen. Det visade sig ofta att man fördelade många kostnader och det blev ett schablon förfarande. Resorna till dessa Lokala Bolag ute i världen blev en jakt på kostnader istället för en jakt på kunder.

Året hade varit tufft för många företag med lågkonjunkturen och devalveringen av svenska kronan men vi hade klarat oss hyfsat då vår verksamhet var spridd i världen och vi ofta säkrade valutor i samband med större affärer. I princip alla europeiska länder hade nu köpt mobiltelefon system från oss och i väst Europa började man beställa nästa generation mobil system GSM. Andra stora affärer var leveranser till JAS 39 Gripen av radar, styrdator och head-up display.

Vi på Företagskommunikation gjorde ett bättre år än många i koncernen och alla produkter ökade sina marknadsandelar. Vår nya mobila DECT telefon blev oerhörd populär på många arbetsplatser då man kunde koppla ihop den med våra telefonväxlar.

Nu var det dags att fira Jul och det gjorde vi med besök av min äldre bror Ingemar (Figge) med familj. Peter hans son hade också med sig en kompis, Danne.

Nyårs afton blev än en gång med familjen Segerfjord då Hilding hade glas jour över nyårshelgen.

Nu såg jag fram emot 1993 och ett nytt jobb som skulle bli kul.

Även om jag skulle få hjälp av Fredrik och Ella-Kari så kände jag att under året var det kanske dags att hitta något nytt. Organisationen inom företagskommunikation var inte optimal med flera produkt organisationer som jobbade med samma säljorganisation i respektive land. Vi hade nu lokala bolag som skulle hantera all lokal försäljning både direkt till slutkund eller via återförsäljare beroende på produkt. Fokuseringen blev alltid direktförsäljning och supporten till återförsäljare blev lidande. Framförallt våra stora bolag i England, Tyskland, USA, Italien och Spanien tyckte att dom inte behövde återförsäljare utan kunde sköta allt själva. Dessa länder hade stora kontrakt på AXE och GSM och jag förväntade att dom skulle ha mer än dessa fokuseringar men det fungerade inte. Jag hade haft samma uppfattning hos vårt bolag i Australien men där lyckades jag trots detta övertyga ledningen att vi måste ha återförsäljare. Våra säljkostnader för direkt försäljning i lokal bolagen började bli för höga och mycket tid vid besöken spenderades med ekonomer istället för med säljarna.

Koncernen började året bra med stor order i Turkiet där vi var ganska nya på marknaden men jag kände inte att det var en marknad för återförsäljare av vår Businessphone. Kuwait hade blivit befriat och återuppbyggnaden var mycket stor med många order till koncernen. Vår återförsäljare var snabbt igång med nya orders. Nu ville jag försöka etablera oss i Nord Afrika så många resor till Egypten, Tunisien, Algeriet och Marocko. Libyen med Gadaffi var mer eller mindre omöjligt så det skippade jag. Både Marocko och Tunisien var igång snabbt och i Algeriet fick jag affärer med PTT (lokala televerket).

Mitt intresse för Golf hade bara stegrat genom åren och jag tog alltid tillfället i akt att spela på mina resor. Golfklubbor gick att hyra överallt. Hade spelat bl.a. i Australien, Nya Zealand, Singapore och Thailand.  Tunisien hade inte många Golfbanor men den som fanns i Tunis fick jag prova med hjälp av vår agent. Blev en mindre chock dock, då den hade en enkel gräs/sand Fairway medan Green var bara sand!  Innan man skulle putta fick man plana ut sanden med en kratta och på Fairway hade man en gummi matta man lade bollen på!

I Marrakech, Marocko var det bättre där spelade jag på Kungens (Hassan II) Golf bana som var byggd 1933 och många Kungar, Presidenter och Premiärministrar hade spelat på den. Golfbanan var mycket vacker och låg mitt i stan!

Resultatet för 1990 var enormt bra med fakturering upp 18% , i kronor 46 miljarder och vinst upp 31% , i kronor 4,9 miljarder. Fantastiska siffror men när Lars Ramqvist presenterade dessa så sa han att det blir svårt att överträffa under 1991 varefter kursen sjönk 20%. Tror han lärde sig att vara försiktig med sina uttalande efter det. Dock var han tydlig i att kräva att Sverige gick med i EU annars skulle vi få problem med våra Europeiska konkurrenter. Nu hade vi 44 marknader som köpt mobilsystem och 78 som köpt AXE framförallt i Europa, Mellan Östern, Japan, Australien och USA. Asien, Afrika och Sydamerika var långt efter. Konjunkturen i världen var på nedgång och det gällde att hitta länder som var mindre beroende av detta. Sverige var också i låg konjunktur men vi märkte inte mycket av det på Ericsson. Vi passade på att bygga nytt kontor i Kista då priserna var låga i byggbranchen.

I Polen hade vi startat ett litet kontor genom att hyra en lägenhet från en vän till vår lokala tillfälliga chef André som låg mitt på stora Kraskowskie gatan. LM Ericsson hade ett stort pampigt hus redan 1904 som fortfarande fanns kvar men det hade staten konfiskerat under kommunist tiden. Lägenheten var på 3-4 rum och räckte tillsvidare. André hade anställt en tjej som skulle sköta kontoret när han var på kundbesök. Hon kom nu och hämtade mig på flygplatsen i en lokal tillverkad Fiat 500. Förstod inte hur jag skulle komma in i den men efter ett tag lyckades vi. Vi behövde också några återförsäljare i Warszawa och jag började träffa lokala företag men det var inte lätt att hitta några. Fick också många besök som var roliga bl.a. en Borgmästare från en by i Nordöstra Polen och han ville ha telefon för invånare i byn! Jag förklarade att det var inte lätt då lokala PTT/Operatören var den som skulle arrangera detta men det gillade han inte då dom var inkompetenta till uppgiften så därför hade han samlat in pengar från befolkningen för att lösa problemet själv. Han tog då fram en resväska och tömde den på skrivbordet. Den var full med zloty sedlar som täckte hela bordet. Säkert miljoner Zloty som förmodligen inte var värda mycket då en dollar gav 20 000 zloty. Inga lätta situationer att ta sig ur!

Nu var det också dags för den årliga Cebit mässan och denna gång visade vi vårt nya personliga mobiltelefon system DCT900 (DECT) som skulle göra alla kontor trådlösa! Också en ny vinröd mobiltelefon som inte var mycket mindre än existerande Hotline Pocket men den skulle nu heta NH51 på typiskt Ericsson manér. Det mest intressanta var dock att vi för första gången visade en liten högtalare som man kunde stoppa i örat och prata i en mikrofon som satt på sladden! Helt revolutionerande! Annars var mässan som vanligt, alltför mycket folk.

Den nya Mobilen fick testas och godkännas av Svensk Bilprovning innan man fick montera den i bilen på en hållare! Tror det var enda gången det hände! Givetvis var man rädd att den skulle lossna vid en kraftig inbromsning och skada personer i bilen. Öronsnäckan blev inte populär då man förmodligen hellre ville visa att man hade en mobiltelefon.

Nu skulle vi alla ha nya PC och det var väl inget konstigt men samtidigt fick vi Windows softvara som Word, Excel och Power Point. Även om vi haft liknande softvara tidigare så kunde man nu integrera dessa med varandra. Helt fantastiskt att göra presentationer via PCn. Samtidigt annonserar man ett virus program från McAfee som man rekommenderar till alla som har problem med virus!

Sommaren närmade sig och min äldsta dotter Christel (Kicki) skulle ta examen från Gymnasiet. Lite konstigt eftersom hon skulle fortsätta på Åsö gymnasiet på Söder i Stockholm ytterligare ett år! Hon hade gått teknisk linje och på den kunde man gå i 4 år. Fest är aldrig fel så vi firade. På morgonen samlades alla studenterna i vår trädgård.

Sen fick vi åka till Skolan och hämta henne i en Amerikansk cab. I bilen förutom mig själv och Kicki fanns min fru Annki, dotter Linda, Farmor, Farfar och Mormor.

Sen blev det fotografering för den färske studenten.

 

 

 

 

 

 

I början på Juni hade vi vår årliga Golf tävling på Haninge och jag segrade och fick nöje att ha vandringspriset, en tavla i minst ett år.

Innan midsommar var jag på resande fot igen och besökte både Italien och Spanien, två länder som fortfarande hade svårt att skaffa återförsäljare och drogs med höga sälj kostnader. I Rom blev jag utsatt för ett försök till rån av Zigenare som drog runt på stan. En kvinna med många barn kom fram till mig och körde upp en skylt i mitt ansikte medan barnen då försökte vittja mina fickor. Jag svängde min väska runt så att alla träffades och många av dem for i gatan. Inget lyckat försök och när jag såg dom dagen efter så sprang dom snabbt bort och gömde sig. Det gällde att vara vaken när man promenerade i storstäder.

Nu var det dags för midsommar och det firade vi i skärgården på familjen Segerfjords stora Bayliner motorbåt där Hilding var stolt kapten.

I Sydost Asien har vi har äntligen fått stora order på Mobiltelefoni från Singapore, Malaysia och Indonesien. Konjunkturen är fortfarande svag och vårt halvårs resultat inte bra. Kursen går ner 20-25% under sommaren. För första gången i min Ericsson historia så drar man ner antalet anställda där det är möjligt och inför anställningsstopp i många organisationer. Man erbjuder också 60 åringar förtids pension!

Familjen har hyrt en stuga utanför Halmstad vid kusten och vi åker på sommar semester tillsammans med våra gamla vänner Alf och Yvonne.

Mycket tid spenderades på badstranden som alltid är inbjudande!

Efter Halmstad så åkte vi tvärs över landet till Blekinge och hälsade på Per och Lena. Per jobbade i Karlskrona på Ericsson men var ofta i Stockholm på kontoret involverad i många olika logistik projekt. Dom bodde inne i Karlskrona men har en familje sommarstuga i skärgården. Det blev som vanligt någon Golfrunda med Per också. Karlskrona Golf klubb låg på gångavstånd.

Därifrån åkte vi vidare upp på ost kusten, spelade någon golf runda på vägen och stannade i Kalmar och hälsade på våra gamla vänner Thomas och Lisbeth som flyttat dit från Stockholm. Här vid Ölands bron en varm sommardag.

Efter sommarturnén var det dags att börja jobba igen. Inom koncernen hade vi lanserat den nya Bredbands tekniken med hastigheter upp till och ibland över 2 Mbit/s, helt otroligt på den tiden. Nu skulle man koppla ihop våra stora bolag ute i världen med huvudkontoret så att konstruktörerna kunde överföra data snabbt mellan dom olika enheterna. Man pratade om att överföringen mellan enheterna blir obegränsad! Många företag började nu koppla ihop sina lokala kontor med huvudkontor men privat användning blev för dyrt.

Hösten var tuff med många besparingar och resa var något som man var restriktiv med att godkänna. Jag fick dock möjlighet att besöka den stora ITU mässan i Geneve för första gången. ITU mässan var egentligen en förening för alla Teleoperatörer som pratade teknik och samarbete mellan olika tekniker. Sen blev det så att alla leverantörer av system till dessa teleoperatörer ville visa sina nya produkter och tjänster för dessa.  Nästan 200 länder var representerade med sina lokala operatörer. Alla stora leverantörer var där och bl.a. släppte vi den första riktiga mobilen för GSM, GH197!

Många kontrakt skrevs med operatörer och nu fick vi vårt första mobil kontrakt i Afrika, närmare bestämt Nigeria. Vi släppte också ett nytt landstäckande personsöknings system och man sade i reklamen att man nu kunde stänga av sin mobiltelefon, därmed spara batteri och istället ringa upp när man fick ett textmeddelande på sin sökare!

Det nya mobilsystemet GSM som vårt Affärsområde Radio hade utvecklat och som började bli en världsstandard fick också intern konkurrens av tekniken PCN som utvecklades på mitt Affärsområde Företagssystem i Holland. Det var Mercury i England som köpte ett lands baserat system med en personlig telefon man skulle använda både på jobbet, hemma och på stan. Tekniken var egentligen bättre än GSM men kom försent och lades ner några år senare. Det som blev kvar var det vi kallade DECT och som fortfarande finns.

Under hösten kom också nyheten att vi och SAAB Space slår ihop våra organisationer inom rymdteknik och bildar SAAB Ericsson Space AB.

Tredje kvartalets resultat var en katastrof med minus siffror och alla skylde på lågkonjunkturen. Tror mer på det vi ser idag och har sett ett antal gånger, ny teknik innebär att operatörerna slutar beställa den äldre tekniken och väntar på den nya.

Nu var det Jul och vi skulle för första gången fira detta i Sälen med min frus familj. Vi var 8 vuxna och 4 barn som hyrde en stor stuga en vecka. Inte alla åkte skidor men kul hade vi under jul veckan med både julfirande, skidåkning och after ski. På bilden Annki med föräldrar och bror Ronny med flickvän Josefine.

Nyårsafton firades som vanligt med familjen Segerfjord i deras sommarstuga på Dalarö.

Sen var det dags för ett nytt år och givetvis ny organisation.

Under 1990 hade jag varit i Österrike två gånger på semester och en gång i jobbet för att kolla om det fanns återförsäljare för våra produkter. Ingen i Ericsson koncernen hade gjort affärer i Österrike så något måste vara fel. Vi var etablerade i Österrike redan i början på 1900 talet men 1938 började nazisterna ta över och Ericsson beslöt att sälja hela verksamheten till en Herr Dr. Harald Schrack som bildade Schrack AG. Efter kriget så var halva landet en del av gamla östblocket men blev ”fria” från Sovjet 1955 då Chrustjofs var på gott humör och bestämda att alla Sovjets trupper skulle lämna. Det var av politiska orsaker jag inte ska gå in på här men Österrike fick då mer eller mindre tillbaka hela sitt land. Nu 35 år senare började Herr Dr Schrack bli gammal och ville tillbringa mer tid i sin yacht i Cannes och undrade om Ericsson ville köpa tillbaka bolaget. Eftersom vi inte hade några större affärer i Österrike så var vi intresserade.

En liten grupp av intressenter på Ericsson bildades och jag var med i projektet. Vid vårt första besök blev vi alla förvånade över kulturen och arbetssättet. Stora breda korridorer men helt tomma och alla dörrar var stängda. Kom det ut någon från ett rum så hade han eller hon en vit läkarrock och det var spöklikt tyst överallt.  Kontoret var typiskt öststats model även om det var målat med lite färg.

Dom började med att presentera sitt företag och när dom nämnde en produkt så sa man ”och vi har 12,63% marknadsandel” sak samma med nästa produkt men då var det 17,12 % marknadsandel. Efter en hel dags presentation var man ganska trött på dessa detaljer men svaret efter några frågor var klockrent, vi delar ju marknaden med företag x,y,z. Det var en marknad som var oligopol dvs man hade delat upp den mellan alla fyra godkända leverantörer. Kanske eller mest troligen Kartell också. Detta förklarade mycket och intäkterna var givetvis klara från början! Omsättningen var ca en miljard svenska kronor med god lönsamhet och dom hade 1700 anställda.

Vi var dock så intresserade av att lägga Österrike för våra fötter också, så vi kom överens om ett minoritets delägarskap under 5 år med option på att köpa mer upp till 80 % men för att få detta var vi tvingade att ge något tillbaka. Vi var beredda att lägga produkt utveckling i bolaget då deras kultur med alla högutbildade ingenjörer var som gjord för detta. Det bestämdes att min produkt Businessphone skulle utvecklas vidare i Österrike vilket jag inte hade några problem med men givetvis oroade det mitt huvudkontor och ingenjörerna. Samtidigt ville Schrack ha sälj ansvar för hela östeuropa då dom ansåg att dom kunde det bättre än oss. Försäljning och Marketing var dock inte deras starka sida så det var inte aktuellt! Efter diverse turer blev affären klar och jag fick spendera mycket tid i Wien. Någon exportverksamhet av större mått blev det inte då de flesta länder i östblocket hade blivit invaderade någon gång och gillade därför inte Österrikare. Lokala försäljningen i Österrike tog dock fart!

Medans jag spendera mycket tid i Österrike så släppte vi en ny fast telefon på HQ det var en säker telefon som hette Codeline. Man upprättade ett samtal och sen fick båda parter trycka på en knapp och samtalet blev då krypterat! Säkra telefoner var något nytt för företagsmarknaden och behovet uppstod då mobiltelefoner inte var säkra utan vem som helst med en PC kunde lyssna in på ett samtal. Det lovades dock att på nästa generation digitala mobiler så skulle talet också vara krypterade. Det nya digitala mobiltelefon systemet som diskuterades mest var DECT en ny standard som utvecklades av Ericsson i Holland! Samtidigt ville vår radio business area att GSM skulle vara nästa standard.

Östeuropa tuffade på och vi hade nu fler stora order i Ungern på AXE och mobilsystem. Mina affärer gick också bra både i Ungern, Jugoslavien och Polen.

Jag fyllde 40 år under hösten och det måste man ju fira så jag och frun åkte till Budapest Ungern och tog in på berömda Hotel Gellert.

Jag hade skaffat återförsäljare och hade en person på Ericsson kontoret som skötte supporten till företaget. Han hade nu hjälpt till med att köpa biljetter till Operan vilket blev vår första födelsedags aktivitet, egen loge och Tokayer servering i pauserna på köpet.

Dagen efter så skulle det bli skönt med ett besök i hotellets badavdelning men då måste man köpa biljetter till alla aktiviteter dom hade. Vi köpte allt som fanns då det kostade ca 2 kr per aktivitet och vi fick 15-20 biljetter per person. Först för ett skåp, sen att byta om och ta på sig ett skynke som lämnade ändan bar. Sen in till tvagning delen där man blev tvättad hårdhänt av stora madammer, vidare in i en bastu, sen massage (vattenstråle och smisk) på stålbänkar av samma damer, badbyxor för att gå och bada i poolen, handdukar vid poolen, dricka vatten vid poolen, etc. Inte konstigt man behövde så många biljetter då systemet fortfarande var östeuropeiskt och man var rädd för korruption och mutor. I badet fanns det vakter som talade vad man fick och inte fick göra. Kul hade vi varje fall och skratta åt det kunde man göra länge.

På kvällen gick vi på den bästa restaurangen i staden på Buda sidan som hade besökts av alla kända personer i världen inklusive alla Ryska och Amerikanska Presidenter de sista 20 åren. Maten var magnifik med gåslever, soppa, fisk, anka och till sist det kända Grundel pannkakan. Till detta utsökta Ungerska viner.

Dagen efter åkte vi en tur på landet till Vin distrikten vid Balaton sjön. Vi övernattade på en lokal herrgård med utsikt över sjön och åt deras lokala mat och drack deras lokala viner. Ytterligare en stor upplevelse.

Ungern var det första land i gamla öst Europa (numera central Europa) som hade köpt både AXE och NMT mobilsystem så jag gjorde ett besök på kontoret också och informerade om vad vi på företagskommunikation sysslade med.

Hemma igen och nya direktiv inom marketing. Inga produkter fick marknadsföras om inte Ericsson som namn var tydligt. Vi hade använt Harry Hotline i 3 år och det hade varit enormt lyckat, nästan för bra.

I många länder visste man inte vad eller vem Ericsson var men kunde allt om Hotline mobiltelefoner. Nu blev det slut med det och alla telefoner såväl som andra produkter skulle ha namnet Ericsson. Inga problem för mig då vår Businessphone redan hade Ericsson som första namn. Vår nya Koncern VD förstod dock inte så mycket om Marketing så många broschyrer och annonskampanjer han inte gillade fick vi sluta med oavsett produkt och namn.

Under november invigdes också världens största företags telefon växel som betjänade 34 000 studenter och administration på University of Massachusetts utanför Boston. Vi inom företagskommunikation levererade denna växel och många i koncernen var stolta! USA hade nu blivit en av dom största marknaderna för Ericsson med stora AXE orders, stora affärer på MD110 företagskommunikation och inom mobilsystem hade vi mer än 30% av marknaden. USA var det land som först tog bort monopolet på telefoni och detta öppnade upp för nya aktörer. Europa var på gång också framförallt på mobiltelefon system där många länder ville ha flera operatörer. Utbildning av säljare och marknadsförare blev nu viktig då inte bara en kund per marknad fanns (monopol) utan kanske 5-10 operatörer.

Vår nya organisation med Business area istället för Divisioner hade fungerat bra och nu skulle alla lokala bolag inordnas i en organisation. I Spanien var den nya organisationen redan på plats men fungerade inte bra så jag gjorde ett besök på deras nya kontor i Madrid. Macho kulturen var stark på denna tiden och att vara med på ett av deras ledningsmöte var en upplevelse. Dålig Engelska och ofta gick dom över till Spanska och började prata i mun på varandra. Svordomar var normalt och översatte man dom blev man inte glad. Under samma resa var jag i Italien också och det var mer eller mindre samma som i Spanien. Dålig Engelska som övergick snabbt till Italienska och alla pratade samtidigt. Ingen bra Ericsson kultur alls! När jag kom hem så diskuterade jag detta med Europa ansvariga på Koncern staben och man lovade att titta in på det. Mitt problem var att jag kunde inte dra igång återförsäljare i dessa länder utan godkännande och assistans från dessa bolag.

Många marknader i Europa hade av monopoliserats och nya företags konstellationer bildades regelbundet allt för att kunna få affärer på framförallt det nya spännande mobilsystem av tekniken GSM. Både Väst-Tyskland och Frankrike hade konstiga bolagsuppsättningar som inte gjorde livet lätt för oss som skulle sälja våra produkter. I princip fick man glömma dessa stora länder och fokusera på dom som fungerade. Både Belgien och Holland kunde man starta affärer i men återförsäljare ville dom inte ha.

Året 1990 såg bra ut än så länge och resultatet för koncernen skulle på nytt bli fantastiskt men min lilla produkt fick inget större gehör hos dom nya bolagen som var fullt upptagna med AXE och Mobilsystem. Vad är väl en order på 100 tusen € jämfört med 100 miljoner €. Detta gjorde mig ännu mer övertygad att vi måste hitta återförsäljare men många lokala bolag ville inte tappa kontrollen av marknaden.

Nu var det dags att fira Jul så vi åkte söderut till våra föräldrar och syskon. Mina föräldrar, broder Ingemar och broder Mats med respektive och alla barn. På bilden Mats, Jessica, Linda, Kerstin och Irene och på nästa bild min bror Ingemar och min dotter Linda.

 

 

 

 

 

Nyårsafton firades hos min fru’s syster med familj.

Väl tillbaka i Stockholm och 1991 var det dags att öka trycket på lokal bolagen med hjälp av koncernledning och staber. Jag hade fått lov att anställa mer folk som skulle hjälpa med support av återförsäljare och Fredrik och Ella-Kari skulle börja under 1991.

 

 

 

 

När jag kommit hem från min nästan månads långa resa så var det nya utmaningar som väntade. Björn Svedberg hade på den stora mässan Telecomm 89 i Stockholm sagt att i framtiden skulle vi alla ha en personlig telefon där vi kunde nås var än vi var och att telefonen inte skulle vara större än ett cigarett paket. Samtidigt hade vi fått vår första stora order i USA på AXE, mobil system till New York/Chicago och man pratade om att vi gjort vårt stora USA genombrott. Aktien for givetvis upp och hade nu passerat 800 SEK!

Innan det var dags att fira jul gjorde jag en resa till Polen och Ungern. Ambassaden har gjort lite arbete för mig i Polen och jag kom i kontakt med potentiella återförsäljare i Poznan och Wroclaw. Både ställde upp på våra villkor och skulle kunna vara igång efter årskiftet. I Ungern var media bolaget i gång med data och ville nu gärna starta telefoni också.

Den stora nyheten innan jul var dock att Hans Werthén avgår som styrelseordförande, Björn Svedberg ersätter och vi får Lars Ramqvist som ny VD! Hans Werthén var nu 70 år och tyckte det var rätt tid att avgå. Hans Werthén var ju en gammal trotjänare i Ericsson hade varit Teknisk chef under nästan 10 år på 50-60 talet innan han blev VD för Elektrolux. Björn hade nu varit VD i 14 år, längre än många och Lars Ramqvist var inskolad på jobbet. Bytet skulle ske efter Årsstämman till våren. Tror inte många jublade då Björn var oerhört populär men Lars inte!

Men nu var det jul då man skulle glömma jobbet och min fru Annkis syster familj ville fira jul med oss i Stockholm. Dom hade adopterat en tjej från Sri Lanka som heter Anna, här tillsammans med mina barn Kicki och Linda i vårt hus.

Julen var lugn och behaglig och det blev lite vila innan det var dags för nyårsparty. Igen i vårt hus och med gamla vänner, familjerna Nylunds och Åmans.

I början på 1990 annonserades också att Televerket köper hela Ericsson Sverige AB! Mycket förvånande för oss alla, måste ha varit någon eftergift till Televerket då vi startade det något år tidigare för att konkurrera med Televerket. Var inte många anställda som ville följa med över till Televerket så det skulle inte bli lätt för dom. Televerket var inget populärt företag vid denna tiden, konservativa och dom kämpade hårt för att behålla sitt monopol.

Under 1990 annonserades om en ny kommande konkurrent till Televerket inom GSM Mobiltelefoni och det var ett litet företag i Blekinge som hette Europolitan. På gång var också Jan Stenbecks Comvik som hade varit en konkurrent till Televerket under 1980 talet med NMT Mobil men som nu fått licens att bygga GSM Mobiltelefoni nät under namnet Comviq. Monopolets tid var nu över och det skulle finnas många leverantörer av Mobil Telefoni vilket skulle ge marknaden rejäl fart.

Nu var det vinterlov så dags att åka på Skidresa med äldsta dottern Kicki. Hon hade blivit riktigt bra på slalom och var medlem i Haninge Skidklubb. Dom skulle nu åka buss till Österrike, Zell am Zee och hon ville följa med på resan. Problemet var att dom ville ha med vuxna också och eftersom min fru hade det tufft på jobbet fick jag ställa upp. Åka buss i nästan 18 timmar och 200 mil var inget jag hade upplevt så det skulle bli kul att pröva. Min skidåkning var ej heller mästerlig jag hade bara lärt mig åka nerför(störtlopp?) och sen bromsa när farten var för hög. Nu skulle jag testa detta i Österrikes alper. Som tur var hade jag aldrig varit rädd för skidbackar eller höjder.

Här är jag, min dotter Kicki,  hennes kompis Saras bror David och deras mamma Lisbeth. Vi hade fantastiskt rolig och min skidåkning blev kanske lite bättre. Dricka öl var jag däremot bäst på.

Mina 100 kronors skidor från 1987, mitt debut år på skidor var inte tillräckliga så jag fick hyra riktiga skidor.

Tillbaka på jobbet med en dålig rygg efter den långa bussresan hem men det var goda nyheter på börs fronten. Vår B aktie var nu över 900 SEK och vi fick göra en split 1 till 10 dvs för varje aktie man hade fick man nu 10 stycken. Preliminära resultatet (vinsten) för 1989 var dubbelt upp dvs 3,6 miljarder mot 1,8 året innan. Försäljning upp 18 % och fakturering upp 26 %. Mycket bra avslut för Björn Svedberg som var häcklad av pressen under många år på 80 talet men alltid populär på Ericsson.

Nu skulle Lars Ramqvist ta över vid årsstämman men innan dess hade han ett budskap, vi skulle fokusera 90 talet på Flexibilitet och Kvalité. Han sa också att han hade en personlig telefon och en PC redan nu och trodde inte det skulle förändras under 90 talet. Kanske han ville ha en Bildtelefon också!! Han verkade vara en stor Visionär.

Nu skulle jag igen till Cebit den stora utställningen i Väst-Tyskland som hade blivit den nya världsutställningen för Telecom produkter. Cebit var enorm ca 20 ggr större än Sveriges största, Stockholmsmässan och den hade allt och alla var där! Vi skulle ha vår första stora gemensamma Ericsson utställning så hela koncernen var på plats. GSM exploderade i hela världen så Radio var störst men vi på Business Communication hade också ett stort utrymme och visade alla våra produkter för kontors telefoni.  Inga nya yuppie nallar men det lanserades en ny kontorstelefon som var trådlös. Besöks antalet var enormt så behovet att komma fanns tydligen hos våra kunder. Arbeta på mässor stora som Cebit var det tuffaste jobbet av alla med 100 tals kunder hängande över en konstant. Ett intressant rykte florerade på mässan och det var att Nokia hade problem och ville sälja hela sin verksamhet till oss! Kanske inte så konstigt då dom köpte vår förlust verksamhet data?

Väl hemma igen var det första jag hörde ”Yuppie nalle” och frågan var om vi släppt en ny men det var fortfarande Hotline Pocket som var den minsta mobilen! Under hösten introducerades en ny model som fick namnet NH72. Telecom var nu det som alla ville arbeta med och Ericsson det företag man ville vara anställd i. Helt otroligt men tanke på pressens negativa artiklar på senare delen av 80 talet! Det svängde fort redan i början på 90 talet. Första kvartalets resultat 1990 var igen upp 30% både Fakturering och Försäljning.

Innan det var dags för sommarsemester så gjorde jag en resa till Australien för att få igång vår försäljning via återförsäljare. Man hade accepterat att detta skulle hända och också anställt en som skulle bygga upp det hela. Malcolm kom från Shell och hade varit ansvarig för att bygga upp Butik i Butik dvs affärer på bensinstationer som sålde enkla livsmedel. Blev lite tveksam men han verkade rätt person för jobbet när man pratat med honom. Skulle bli spännande.

Vi hade ingen större succé med vår lilla telefon växel för företag så vi bestämde att starta en marknads kampanj. Ericsson var känt för telefoni (AXE och MD110) och radio (NMT och GSM) men inte mycket för telefonväxlar i det lilla företaget. Vi anlitade en av Sveriges bästa reklambyråer som även kunde återförsäljare marknadsföring. Min gode vän Flemming på mobila telefoner i Lund ville också ha med någon i projektet. Vi hade nu ett start-up möte där vi bestämde att mitt projekt i Australien skulle vara första testet. Där i den nya återförsäljare kedjan skulle vi sälja både mobiltelefoner och små företags växlar. Nu satt vi några stycken på hotellet i Melbourne och jobbade med projektet då vi kom in på namnet på vår lilla telefon växel. Namnet var BCS150 vilket var vanligt att teknikerna döpte produkterna till redan under projektet och sen fick det namnet leva i all framtid! Vi i marknads projektet ville ha ett bättre namn så vi satt och filosofera och någon sa produkten är ju ”the Business mans telephone”. Jag tände direkt och sa ”då är det ju en BusinessPhone”. Alla reagera och efter lite diskussioner döpte vi den till BusinessPhone. Jag fick det inofficiella patentet på namnet vilket är kul för det existerar fortfarande.

Semesterresan i slutet på juni blev en tur till Österrike via Sassnitz i Östtyskland då det var enda länderna våra barn inte fått uppleva under sin första Europa tur 1985. Vi besökte Berlin innan muren var nere och barnen fick själva knacka ner bitar av muren och ta med sig hem. Det fanns fortfarande Öst Berlin men gränserna började försvinna och vi fick visa pass på vägen in men när vi körde tillbaka till Väst Berlin så höll man på att riva Checkpoint Charlie!

I Österrike bodde vi i Zell am Zee och en tidig morgon åkte vi till Kaprun som är en glaciär, hyrde skidor och lyckades åka slalom på förmiddagen trots det var mitt i sommaren. Efteråt gick vi på kommunala badhuset i Kaprun, bastade, badade utomhus och hade kul. Dagen efter spelade jag Golf på Zell am Zee Golfbana. Vi reste runt i landet, besökte turist vänliga Wien och givetvis åkte vi till Salzburg också en underbart vacker stad. När man skulle ner i saltgruvan fick man klä på sig skyddskläder.

Mycket vin provning blev det också så bilen var verkligen fullastad när vi körde hem igen.

Under början av augusti månad fick världen en chock då Saddam Hussein bestämde sig för att invadera Kuwait! Ericsson hade inte mycket affärer längre i Irak och endast en mindre del personal med Christer i spetsen. I Kuwait som alltid varit ett stort Ericsson land fanns det ca 30 stycken Ericsson Svenskar många goda vänner till mig. Dessa män, kvinnor och barn blev nu kidnappade av Irakiska armén! Ericsson startade omedelbart en krisgrupp och kontaktade Christer i Irak. Ericsson Svenskarna i Kuwait får nu ett pass av Armén och skickas med hjälp av Ambassaden i en buss upp genom Irak och efter 24 timmar når man Turkiska gränsen i hopp om att bli utsläppta. Efter 4 dagars väntan ger man upp och reser tillbaka till Mosul. Efter ytterligare några dagar bestämmer Saddam att alla kvinnor och barn får åka och så dom hämtas med ett plan. Resten åker ner till Bagdad. Svenska UD har som vanligt varit passivt och när sedan våra Svenska Journalister tar upp en kommentar som vår utrikes minister Sten Andersson gjort så vill Saddam inte släppa fler. Många förhandlingar pågår under hösten och vissa släpps men inte förrän vår statsminister Ingvar Carlsson gör ett positivt uttalande släpps resterande personer den 30 November, nästan 3 månader efter kidnappingen. Det kan vara tufft att jobba för svenska industri ute i världen och detta var bland det värsta som kunde hända.

I juni hade vår nye VD Lars Ramqvist kallat alla i management till en konferens i Sonthofen i Väst Tyskland och nu presenterades en ny organisation vilket var väntat och nu skulle vi vara Affärsområde istället för enskilda bolag. Vi skulle också fokusera på att bygga upp lokala koncernbolag som skulle ha ett totalt Ericsson ansvar för hela landet. Vi hade många verksamheter i de flesta länder i världen men nu skulle det bli ett enda. Koncernstaben bildades med alla funktioner man kunde tänka sig och några till! Intressant var också att 24% av bolaget Ericsson ägdes ifrån utlandet men alla styrelsemedlemmar var Svenska. Den enda skillnaden för mig var att nu var jag ansvarig för all försäljning via partners dvs. återförsäljare över hela världen. Givetvis nytt visitkort!

Nu var det många länder att få fart på och bland de första var Spanien, Frankrike och Italien. I Österrike som var en vit fläck på Ericsson kartan (inga affärer) hade jag försökt hitta återförsäljare utan resultat men nu vaknade vårt gamla samarbetes och agent företag Schrack AG. Dom ville inleda ett ägare samarbetet dvs vi skulle köpa in oss i Bolaget!

 

Nu var vi på väg på vår jorden runt resa och första stoppet blev i Singapore där vi bodde hos Johan mitt i stan. När Annki såg all shopping så blev hon överväldigad men fattade sig snabbt och startade jakten! Jag påminde henne om att vi hade många ställen till att åka och resväskan fick bara vara 23 kg tung! Johan och jag drog på Golfbanan Singapore Golf & Country club där han var medlem. Började mitt Golf spelande på den klubben 1985 också med Johan och några andra Ericsson kompisar. Skickade vykortet till barnen där jag skrev att Mamma hade börjat shoppa och nu var pengarna slut! Med uppmaningen, skicka mer pengar ! Nedan Johans lägenhet med några Ericsson kompisar.

På kvällen var vi på en av de bättre restaurangerna i Singapore och åt en 8 rätters meny. Maten var det bästa av Asiatisk mat man kunde få med fantastiska tallriks dekorationer med skulpterade fåglar.

Dagen efter var arbetsdag så vi pratade affärer och möjligheten att starta återförsäljare i Singapore. Vår gamla agent var mycket intresserad efter jag beskrivet konceptet för honom. Annki hade träffat några tjejkompisar från Bagdad under tiden och följde med dom till en swimmingpool för att bada och sola. Puh ingen shopping! Vi hann också med lite sightseeing på ön och en underbar lunch i djungeln med utsikt över Malaysia.

Sen var det dags att åka vidare till Melbourne, en resa på bara 8 timmar och nattflyg. Annki blev upphetsad av den första manliga flygvärdinnan hon någonsin sett och som hon tyckte liknade Tom Cruise! Qantas var nog först i världen med manliga flygvärdinnor och jag tror alla var gay! Australien hade alltid varit toleranta i sin kultur kanske beroende på sitt förflutna eller så är det bara naturligt när man bor på en egen ö att skapa egna värderingar.

Vi var framme 5 på morgonen lokal tid sen snabbt till Rockmans, incheckning och några timmars sömn. Heldag på kontoret för mig medan Annki promenerade i stan. På kvällen hämtade jag Annki med en bil jag lånat på Ericsson, vi körde runt lite i Melbourne och avslutade på en Italiensk restaurang efter jag köpt ett bra Australiskt vin. Australien hade ju konceptet BYO dvs ta med dit eget vin till restaurangen om du vill.

Dagen efter jobbade jag igen men på kvällen var vi bjudna på ett cocktailparty så Annki fick följa med. Sen blev det middag på en lokal restaurang som hade 50 tals tema med dansuppvisning. Melbourne är en fantastiska stad mycket mjuk och behaglig och med ett otroligt kultur liv.

Arbetet med att skapa återförsäljare kedjan hade gått framåt även om det fanns mycket motstånd från lokala säljare som tyckte vi tog deras jobb. Det är alltid tufft med nya ideér som förändrar något som funnits länge och Australiensare är mycket konservativa i sitt tänkande. Vi beslöt att avvakta till våren nästa år.

Sista dagen en Fredag var bara uppbokad till lunch så på eftermiddagen tog vi bilen och körde söderut till Phillip Island där vi också hade bokat hotel. Phillip Island är världsberömt för sina tusental Pingviner som kommer upp ut havet vid solnedgång och stannar på samma strand till soluppgång. Dom marscherar i rader upp ut vattnet och verkar också stanna i samma grupper över natten utan att blanda sig med andra grupper. Makalöst skådespel!

Dagen efter körde vi längs med stranden som påminde lite om Falsterbo med sina vita sandstränder och långgrunt. Vi stannade och fikade respektive käkade lunch men på eftermiddagen skulle vi besöka några vingårdar och prova Australiska viner.

Med på utflykten var också Katarina och Lennart Sörensen från Göteborg och på vingården kom också en av våra lokala chefer Ron. Här på Chateau Yarrinya en något annorlunda vingård som sedermera köptes av De Bortolio och vann många priser.

Resan fortsatte i Victoria och avslutades med en restaurang middag tillsammans med Ron och hans fru och några andra säljare med respektive i en förort till Melbourne.

Sen bar det av till flygplatsen för flyg till Sydney där jag skulle ha möte med lokala säljarna och säljchefen Don. Sydney, en av världens vackraste städer med havet som kommer in genom en liten öppning i berget och skapar en perfekt hamn. Detta var platsen dom första 11 skeppen med straffångar kom till i Australien 1788, ankrade och släppte av fångarna. Lokal befolkning Aboriginals fanns på platsen men även här dog 90% av dom inom ett år förmodligen p.g.a. alla sjukdomar straffångarna hade. Idag är Sydney en modern stad med ca 5 miljoner människor. Bilden med kopior på original skepp är tagen vid deras 200 års jubileum 1988 och man ser det berömda Operahuset som ritades av en Dansk arkitekt 1973.

Som vanligt åkte jag till kontoret med Lennart medan Annki och Katarina shoppade. Det blev dock tid över för en eftermiddags sightseeing tur med båt runt hela bukten. Medan vi väntade på båten tog vi en snabb macka!

Dagen efter åkte vi till Auckland, Nya Zealand och där väntade en bil som jag hyrt och det bar av till Napier för att titta på vår fabrik. Napier ligger på ostkusten ca 20 mil söder om Auckland. På vägen dit stannade vi över natten i Rotorua en liten turiststad med varma källor och på hotellet vi bodde var det en Maori show. Maorierna var ursprungsbefolkningen på Nya Zealand som välkomnade oss genom att räcka tungan åt oss!

Maorierna är polynesiska och inte alls lika Aboriginerna i Australien och idag är dom väl mest berömda för sin ”Haka” dans dom använder för peppning vid diverse evenemang. På morgonen hann jag med en Golfrunda som var mycket annorlunda då plötsligt en gejser sprutade vatten 25 m upp i luften på faiway. Det gällde att lägga bollen vid rätt ställe annars kunde man bli ordentligt blöt.

Vi hann också ta ett dop i en av dom varma källorna som det var gott om. Man valde vilken temperatur man ville ha alltifrån 25 grader till 39 grader och sen gick man ner i den poolen. Skulle vara hälsosamt och luktade kraftigt svavel. Tror inte svavel lukten var så hälsosam!

Sen bar det iväg igen mot Napier en liten stad vid Hawkes Bay där Ericsson några år tidigare hade blivit tvungna att köpa en fabrik. Skulle träffa fabrikschefen som var en Maori och från vårt kontor i Wellington kom vår landschef Richard och ekonomichef Fiona. Hotellet vi skulle bo på var väl som ett stads hotel och vi som utländska gäster fick då bröllopssviten. Kul tyckte vi enda tills vi skulle gå och lägga oss då upptäckte vi att det var en vattensäng utan mellan väggar. Sova var helt omöjligt då om en rörde sig så studsa den andra runt. Min fru Annki la sig på soffan istället!

Fabriken var väl ingen höjdare men vi fick tillfälle att sitta ner och prata om Nya Zealand istället. Vårt start i Auckland i våras var lyckosam och Andrew som inte var med här hade gjort ett bra jobb. Richard och Fiona ville att vi skaffade andra återförsäljare på både Nord och Sydön för att öka försäljningen för Ericsson och det kunde jag köpa ganska enkelt. Det fanns vissa regler och krav vi hade och så länge dessa var uppfyllda gick det bra.

På kvällen tog dom oss till en lokal restaurang Ormlie, som var helt otroligt bra med mat som vi inte hade upplevt i Australien. Detta gjorde dom mycket glada att få bräda Melbourne och Sydney!

Tidig morgonen flög vi tillbaka till Auckland och hade nästan en hel dag innan det var dags att flyga vidare. Jag gick direkt till kontoret och pratade med Andrew som nu var tillbaka. Vi diskuterade vad som kommit överens i Napier med landschefen, hur vi skulle kunna gå vidare och skaffa fler återförsäljare.

Auckland är en modern stad som också ligger vid vattnet med alla tillbehör men nu ville Annki shoppa lite innan det var dags att fara till flygplatsen. Dock upptäckte hon snabbt att allting var dyrt så istället blev det lite turistande. I Auckland är det segling som gäller!

Nu skulle vi åka till Fiji på några dagars semester! Tyvärr fanns inget flyg direkt från Auckland så vi fick flyga till Sydney, sova över och sen vidare till Fiji. Nu var vi på väg hem till Sverige och som jag nämnt tidigare så mellanlandar flygen ofta på Fiji eller Tahiti när man flyger mellan USA och Australien. Idag kan man med större plan flyga direkt men det är minst en 14 timmars resa.

Vi landade på Fiji vid lunch tid, sa Bula Bula hundratals gånger och for sen direkt till The Fijian som var ett Shangri-La hotel på stranden med egen Golfbana. Vi rivstartade med ett besök i baren och sen var det lokal underhållning. Bula Bula är en välkomnande fras som alla säger till oss turister hela tiden. Trevligt sett att välkomna turister till deras ö.

Hotellet hade allt för den kräsne turisten och vi provade det mesta. Det vi provade mest var våra favoriter ex. snorkling, dyka (jag), segla, golf och mycket annat. Annki provade Golf tror jag för första gången i sitt liv! Första gången kan inte ha blivit bra eftersom hon egentligen aldrig senare gillade golf!

Underhållningarna på kvällen var också kul man fick en bra inblick i kulturen men vi gjorde också några utflykter i bushen och var givetvis i Suva huvudstaden. Suva var dock jobbig med alla försäljare som hoppade på oss nästan lite överdrivet.

En kväll skulle vi testa att gå på glödande kol och efter att många lokala provat och lyckats så provade jag också. Det var mycket mentalt men innan man gjorde det så fick man doppa fötterna i en vätska vilket förmodligen innehöll något som gjorde det lättare.

Efter en kort semester på denna underbara ö så var det dags att flyga vidare mot Sverige. Vi landade i Los Angeles men byte plan och for upp till San Francisco där vi stämt träff med Shawns Mormor och ett antal släktingar till henne som ville träffa oss. Vi tog in på Sheraton nere vid Fishermans Wharf.

Dagen efter turistade vi lite i San Fransisco, frukost på Pier 39 med pannkakor sen båt runt SF Bay, ut till Alcatraz för lunch, provade kabel spårvagnen, åkte upp i en skyskrapa samt besökte China Town.

Morgonen efter var det dags att åka hem med stor övervikt. SAS planet stod och väntade på oss och dom var snälla att acceptera den stora övervikt Annki har shoppat ihopa.

Efter en 26 dagars lång underbar resa kom vi sen hem till Sverige och dom väntande barnen. Vi skrev ett vykort om dagen och dessa vykort ligger till grund för mycket i ovanstående berättelse, totalt blev det 27 vykort då vi också passerade tidsgränsen.

Idag kan man inte göra en sån här resa kombinerad med arbete så vi får tacka Ericsson att man inte ändrade reglerna innan vi kom hem!