Tufft år i Irak

Året började tufft och jag insåg att mentalt är det påfrestande att vara så länge i Irak. Jag hade varit där i nästan 12 månader med bara ett par veckors semester och även om affärerna fortsatt gick bra och orderna kom in så var jag spänd och lättretlig. Stress hantering var inte uppfunnit då! HQ hjälpte knappast det var fler och fler organisationer i Sverige som hade sina största affärer under 1981 i Irak vilket skapade tryck från dessa organisationer att fortsätta på den inslagna och lyckosamma vägen. Den enda som vi misslyckats med var Publika telefonväxlar AXE som var marknadsledare i världen men hade inga affärer i Irak. Som jag tidigare berättat var det på grund av politiska orsaker och inget annat men denna organisationen i Sverige nu ledd av en ny chef Anders förstod inte detta utan tryckte på. Jag fick besök av en vän Uldis på HQ, regions ansvarig för Mellan Östern och tog en frukost med honom i trädgården.

Uldis Zervens

Jag förklarade problemet för Uldis som lovade att när han kom hem så skulle han ta upp det med den nya chefen Anders på AXE avdelningen så kanske vi kunde lugna ner honom.

Min sekreterare Aida var duktig men kunde givetvis aldrig säga nej till en kund som måste träffa mig och ibland ställde det till problem. En dag i februari kom jag in på morgonen som vanligt vid 8 tiden och hade då möten bokade 9, 10, 11, och 12 vilket var nästan omöjligt att utföra i miljon staden Bagdad med den tokiga trafiken (Irakier kunde inte köra bil då heller). Detta innebar att man igen blev stressad att missa ett möte så när jag körde från ett möte till ett annat så var jag inte uppmärksam på trafiken och en bil som stod parkerad vid trottoaren svängde plötsligt ut och körde mig i sidan dock med mindre skada. Vi stannade båda och han som var en militär bad om ursäkt men jag skällde på honom med alla taskiga arabiska ord jag kunde. När detta hände så var det en annan person som gick fram till min bil och tog ut bilnyckeln och stoppade i sin ficka. Jag bad omedelbart att få tillbaka nyckeln vilket han inte verkade intresserad av. Då sa jag ge mig nyckeln eller du får en smäll! Ingen reaktion så jag gav honom en rak höger vilket innebar att han trillade i gatan. När jag skulle ta nyckeln ur hans ficka var det 3-4 poliser som hoppade på mig och släpade iväg mig till en lokal polisstation som låg på andra sidan gatan. Kanske otaktiskt att slå ner någon mitt emot en Polis station! Jag sattes i en cell och mina värdehandlingar inklusive pass togs ifrån mig. Efter en timme så kom en högre polischef och det var dags för förhör. Jag fick då veta att den jag slog ner var en civilklädd Polis och att jag skulle få sitta inne länge i fängelset. Jag fick ringa ett samtal till kontoret och förklara vad som hänt och dom lovade att skicka någon. Innan dess var det mer förhör och då vi kom till sponsor referenser i Irak kom jag ihåg namnet på den Generalmajor jag förhandlat kontraktet med och drämde till med hans namn. Det blev helt tyst i rummet och förhörsledaren sa något till sin assistent som omedelbart reste sig upp, hämtade mina bilnycklar och sa att jag omedelbart skulle lämna Polis stationen. Jag var inte sen att lyda honom och när jag kom ut i vestibulen satt en Ericsson lokal anställd Hassan och väntade på mig. Min bil var inte mer skadad än att den gick att köra till kontoret men Hassan insistera på att köra. Kanske tur det?

Tillbaka på kontoret var det fullt kaos, alla ville veta vad som hänt och hur jag kunde bli utsläppt så fort. Efter lite diskussioner bestämdes det att jag skulle ta resten av dagen fritt så jag körde hem. Min fru var lika orolig då en arbetskamrat till mig och vän sen Stockholms tiden Peter redan hade tagit en taxi hem till mig och pratat med frun för att förbereda henne. Vi tog en lugn eftermiddag och det bestämdes att vi nästa dag skulle leta efter en semesterresa.

Kanske det behövdes mer socialt liv så vi gick på ”Tusen och en natt Party”. Här med Kenneth och Gerd.

Arab party

Veckan efter händelsen gick jag och köpte en semester resa till Cypern som var en av få länder man flög till från Bagdad. Vi skulle resa några veckor senare och våra goda vänner familjen Åman följde med.

Åka till Cypern skulle bli en höjdare för oss alla och vi lyckades också få min frus föräldrar att ta en sista minuten resa och vara där en del av vår vistelse. Det var ju en möjlighet för dem att träffa barnbarnen. När vi kom dit så rusade vi till mataffären som var en normalstor affär men för oss enorm och full av läckerheter som inte fanns i Bagdad. Vi köpte massvis av skaldjur och fisk som sen när vi kom till vårt lägenhetshotell omedelbart avnjöts även om det var 7 på morgonen. Detta sköljdes ner med skumpa! Livet var igen underbart.

Uppe i bergen på Cypern var där fortfarande snö i Mars månad så vi hyrde en bil och körde upp i bergen. Vi hade ju inte sett snö på länge och barnen insisterade.

Cypern semester

Givetvis blev det sol och bad också nere på stranden. Här är Lena och Eva som funderar på vart dom ska hoppa i havet. Semestern blev lyckad och vi kom tillbaka till Bagdad utvilade och pigga.

Cypern 2

Mitt Polis projekt där 19 polisstationer över hela landet skulle ha larm utrustning typ 112 har nu dragit igång och våra bilar som ska dra en husvagn och köra runt i landet är på plats. På varje Polisstation skulle det ta ca en vecka så matleveransen i husvagnarna var en succé. Allt fungerade bra och polisen var mycket nöjda. På bilden testar Torbjörn, Åke och Jörgen en av bilarna.

LMS

Det var trevligt att få ner gamla arbetskamrater från Malmö, killar som jag jobbade med på 70 talet och kände väl. Vi började nu få så många ungkarlar och ensamma män att vi hyrde hus som skulle användas till gästhus vilket min fru fick i uppdrag att sköta som anställd. Det blev ju tråkigt för fruarna att vara hemma hela dagarna när barnen var i skolan. Alla gästhus behövde möbleras och diverse inventarier skaffas. Igen, det viktiga var att dessa ungkarlar trivdes så dom kunde göra sina tuffa jobb utan att komma hem och vantrivas i sina hus.

Skånegänget

Tobbe, Jörgen, Annki, Truls, Göran och Gert en av många middagar med dessa stackars ungkarlar! Sill middag som hände var gång någon kom från Sverige med sill i bagaget. Varje gång någon resenär skulle till Bagdad så bad vi personen ta med något extra som man längtat efter.

I sitt jobb fick min fru Annki också en möjlighet att resa runt i Irak då hon skulle möblera, tillverka och köpa inredning till alla dessa gästhus. Anita Le Gran var vår lokala sjuksyster som koordinerade med vår lokala läkare när vi var sjuka var också med. Här är Annki och Anita på en resa till Mosul och stannar till och tittar på det berömda klostret Hatra.

Annki o Anita i Hatra

Fortfarande var det krig och egentligen ville vi inte ha våra fruar resande i landet men med på resan var Lars-Erik Wihlborg och Anders Lindeberg. Här sitter dem på en restaurang, tittar förundrat på maten och funderar på vad som är beställt av Drivern Aziz.

I Mosul

Nu började det närma sig skolavslutning i Svenska Skolan vilket var precis som i Sverige i början på Juni. Min yngsta dotter Linda började på Engelsk kindergarten när vi kom till Bagdad där hon snabbt lärde sig Engelska men nu hade hon gått ett helt skolår i Svenska skolan.

Linda skolavsutning

Fruar och barn reste ofta hem direkt efter skolan men vi stannade lite längre i värmen. Vi visste att utan fast bostad i Sverige skulle vi bli tvingade att resa runt och bo hos släktingar och vänner.

 

 

 

 

En kommentar till “Tufft år i Irak”

  1. Hej Lars,
    Spännande, Irak måste ha varit något alldeles extra. Förmodar att Ericsson var extremt generösa eftersom ni arbetade i en krigszon?
    Ni måste i familjen haft nöjet att se, lära och fått ökad förståelse för kulturskillnader.
    Förmodar att ni idag har stor användning av detta när ni bor i Malmöregionen numera.

    Bh Erik

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *